Sista kvällen är snart över. Men det kommer fler sista kvällar.



Så här sliten blev jag efter kvällens avslutningsfest. Först skulle vi gå i ett slags festtåg runt i Göteborg, för till själva stället där vi skulle vara var det bara 450 meter. Max. Så här såg himlen ut när jag lämnade mitt hotellrum för att ansluta:



Lagom på mitten öppnade sig himlen. Jag, Stefan och Niklas stannade därför under ett tak och struntade i tåget. Jag är dessutom inte helt bekväm med att gå i tåg med nykterhetsrörelsen. För mig är det mer en 1 maj-grej. Sedan fick vi i vanlig ordning sitta vid långbord väldigt länge innan vi fick mat. Buffé. Det är ju inte en favorit. Ingen efterrätt, bara tråkig kaka. Kraven är högt uppskruvade som ni förstår.

Hela behållningen är givetvis att träffa människor man tycker om. Och det gör man ju hela tiden. Somliga tycker om varandra så mycket att det under Drogvägrarnas kulturfestival (öppen scen typ) frias på scenen. Då dör jag. Outta känslor så där offentligt. Jag är sjukt obekväm med det när det sker spontant.

Före ett packade jag ihop och nu har jag ägnat mig åt sociala medier på rummet istället för att träffa folk på riktigt. Ett val jag är ganska nöjd med trots allt. I morgon får jag som grädden på moset åka hem. Mitt hem är det bästa. Särskilt om det är fullt av Markus. (Jag tränar på att skriva om känslor)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0