De farliga rovdjuren


Bilden är Kolmårdens.


För något år sedan läste jag en insändare där en kvinna, förmodligen äldre, skrivit en patetisk dikt om hur hon inte längre vågade gå i skogen eftersom hon var rädd för björnar. Hon hade aldrig mött någon, utan det var rädslan som är problemet. Nu är inte det vanligast, att skraja tanter skriver prosa på insändarsidorna om rovdjur, utan att företrädare för jägarna gör det. Och det handlar inte om en rädsla för att plocka bär, utan om många gånger om att särskilt varg inte skulle ha ett existensberättigande i Sverige. Stora, tuffa män med vapen som verkar lika rädda som skraja tanten. Faktiskt helt oförklarligt.


SVTs Uppdrag Granskning valde att titta på detta då mycket är oklart kring illegala dödsskjutningar av varg. Vargmotståndare hade tillgång till rester av dessa vargar och diverse bevismaterial hade försvunnit hos polisen under oförklarliga omständigheter. På Uppdrag Gransknings hemsida står "Och vargjakten är en jakt där vanlig jaktetik inte gäller. Djuren jagas ihjäl med skoter. De slås ihjäl med yxor och kulorna som används är ibland helmantlade för att djuren bara ska skadas och dö långsamt." 41 vargar har "säkert" kartlagts döda efter kriminell handling. Hur stort mörkertalet är är omöjligt att veta.


Göran Steen, Folk för varg, säger till Expressen att han och andra i föreningen aldrig går ensamma då de är i skogen för att skrämma vargarna undan jägarna. Detta eftersom "jägarna är ofta aggressiva och beväpnade till tänderna. Det är inga man vill möta ensam. Steen berättar  att han flera gånger blivit hotad till livet av jägare. "- Jag har fått många hot. De ringer och säger att jag ska skjutas. Vargkramare ska skjutas. Det är deras lösning."


Regeringen har just lagt fram en rovdjursproposition till riksdagen. I den föreslås inga större förändringar för björn och järv. Lodjursstammens förökning ska minskas i renskötselområdet. För vargen ska det vara stopp vid 200 individer och det ska ske med licensjakt. Men den genetiska variationen ska öka, så vi behöver införliva nya vargar för en bättre genpool. Alltså inget gehör för de som vill ha nolltolerans mot varg. Alltid något.


Däremot är det upprörande att den förändring som nyligen gjorts i jaktlagen underlättar för vem som helst med vapen som har misstanke om att ett rovjur hotar tamdjur kan skjuta det.


Det är osmakligt att framställa björn och varg som bestar som använder sitt liv åt att ligga på lur på barn.  Jag vill ha en rik fauna, där vi kanske kan använda vargar som turistmagnet vilket ett företag framgångsrikt gjort. Men också för att vargen finns för sin egen skull. Riktiga viltstängsel fungerar bra och värnar man sina tamdjur investerar man i detta.


Ett trovärdigt dokumenterat fall där människa dödat varg i Sverige finns. 1821 av en varg som tidigare hållits i fångenskap. Konfrontationer kring människa och björn handlar så gott som alltid som jägare och deras hundar. Hur skulle olycksstatistiken se ut utan jägare?


Jag har inget principiellt emot schysst jakt och kompetenta jägare men när verkligheten liknar filmen "Jägarna" med hot börjar det bli dags för jägarorganisationen att styra upp de sina. Landsortsmaffia är inget vi vill ha. Jag tror de är farligare än alla rovdjur tillsammans.

Ledare i dag i Ljusdalsposten och Söderhamnskuriren.

Mejl:

Hej!
Frånsett dina funderingar om skraja tanter så har du definitivt skrivit en artikel med intressanta synpunkter som jag delar. Själv har jag skrivit ett par insändare om just varghatet som jag tycker är mycket osunt och där det finns jägare som resonerar med allt för mycket affektion. Din önskan om rik fauna delar jag. Att ifrågasätta vissa arters existensberättigande är inte något människan dvs jägare har rätt till. Jag är nog faktiskt mer rädd för jägare än vargar för egen del också!
Vänliga hälsningar XXX

Heja på Elin, jättebra att du ger dig in i debatten!


Jag håller så fullständigt med dig, det är osmakligt att framställa björn och varg som bestar.

Som tant utan vapen går jag väldigt ofta i skogen ensam och har aldrig känt mig rädd för vilda djur. Det har hänt att jag mött beväpnade jägare som "varnat" mig att gå där för att det finns älg och björn där!  Skjutgalna, ivriga jägare med stor bössa på ryggen, det känns däremot lite läskigt. Dessutom tycker de ibland att jag "stör" jakten.


Jag, som bor i XXX, med vilda djur runt knuten, har haft förmånen att se lodjur strosa förbi trappan, älgar, rådjur, tranor med ungar syns ofta. Det ger trygghet och kontinuitet i en galen värld, enl. mitt sätt att se.  

Jag är glatt överreaskad över att jag ännu inte fått några arga jägarmejl.

UPPDATERING (18:45)
Nu har första mejlet kommit. Som läxar upp mig rejält. Och vill att jag ska redogöra för var jag bor, vilka erfarenheter jag har av rovdjur och om jag känner några jägare. Och fullt av länkar till jägarförbundet. Som ju är helt opartiska i det här ...


Kommentarer
Postat av: Sara

Bristen på ödmjukhet inför liv säger mycket vad det är för människa. Vilken nivå man sätter på sig själv. Skrämmande.

2009-07-09 @ 04:47:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0