Littorin, I don´t love you

Det får kallas ödets ironi när jag i fredags kunde spana in riksdagens interpellationsdebatt gällande bland annat arbetslöshet. Detta för att jag på grund av övertalighet bland lärare i min bostadskommun återigen är varslad. Den här gången, till skillnad från för drygt ett år sedan, känner jag mig inte lika ensam. Tyvärr måste jag säga. På grund av alla storvarsel som råder i vårt land riskerar nu tusentals människor att gå ut i arbetslöshet. Debatten om arbetslöshet är mer levande än någonsin och det står fullt klart vad som väntar mig och mina gelikar vid en eventuell verkställd uppsägning.


I Moderaternas Sverige vet vi att arbetslöshet idag innebär sämre ekonomi och mindre trygghet än vad det gjorde med föregående regering. Moderaterna tror som bekant att anledningen till att människor är arbetslösa är att de skulle tycka sig leva gott på det Moderaterna kallar bidrag. Inte för att det inte finns jobb att få.

Under fredagen skulle jag inte gå till jobbet utan skulle istället ha samtal på diverse ställen

med anledning av min situation och när jag kom hem gladde jag mig att åtminstone, för en gångs skull på dagtid, kunna ta del av storpolitiken nästan live. Moderaternas Littorin svarade på frågor kring hur människor som satts i arbetslöshet förväntas bete sig. Kamrater från mitt parti talade målande om det som drabbar enskilda individer. De redogjorde för hur familjer som rotat sig plötsligt står inför stor otrygghet när en eller två vuxna inte längre har jobb på orten. En eventuell flytt eller långpendling för en förälder innebär att barn rycks upp från sin miljö, alternativt inte kan träffa sin ena förälder så ofta.


En arbetslös kan anvisas studier på annan ort och då tvingas ta den kursen för att ha levebröd. Det betyder att man berövas friheten att själv välja utbildning till något mer passande, kanske en distansutbildning. -Inga problem säger Littorin, då får man själv bekosta det med studiemedel. Studiemedel ligger idag på drygt 7800 per månad, en tusenlapp extra om du har tre barn. Merparten av summan är lån. Inte ett realistiskt val för många.

För de kurser som arbetssökande anvisas långt ifrån hemåt betalas en hemresa per månad. Det tycker Littorin är väldigt schyst. Vi behöver inte fundera över vad barn tycker om att deras förälder ytterst sällan är hemma.


Littorin resonerar som jag själv gjorde för tio år sedan, precis ny på högskolan. Då var jag tjugo och inte genomtänkt. Littorin är 42 år och sitter i regeringen. Littorin hävdar att man inte kan bidra med mer, för det finns andra grupper som blir sura. Som jag också när mina ganska mycket äldre klasskompisar med familj hade det jag såg ansåg vara stora  förmåner och inte behövde låna alls lika mycket pengar som mig, eller betala sin litteratur.

Idag förstår jag att också jag kan behöva omskolas senare i livet och i solidaritetens namn då kanske kan behöva hjälp för att få det att gå runt rent praktiskt.

-Det kan alltid vara min tur! Den ödmjuka hållning Littorin och hans gäng borde forma sin politik efter i den här svåra tiden. Efter 2010 hoppar jag Littorin har ett nytt jobb.

Ledare i Kurren vecka 4


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0