Flickdrömmen besannas?

På måndag är jag officiellt skriven på ny adress. En dryg kilometer härifrån.  Även om jag inte flyttat så många gånger i mitt liv (och när den här pärsen är över hoppas jag slipper göra det innan vi träder in i en ny tidsålder) att det ändå är något anmärkningsvärt.

Grejen är att jag ju ska bli sambo. Det är något som jag förstår att många flickor (fler flickor än pojkar?) drömmer om. Verkligen drömmer om även på dagarna. Det har jag aldrig gjort. Aldrig. Först hade jag ett erbjudande men backade ur det innan det man kan kalla sista stund (jag var ju bara barnet, inte ens 20). Sedan blev jag sambo när jag var 23. Så var jag det i nästan fem år. Det var kul och rosa till en början men sen blev det jobbigt och sen blev det slut. Och svart. Det tog förbannat hårt, fast jag är nästan lika hård som flinta. Åtminstone blev jag lite hårdare efter det.

För om man inte gillar den här mallen man förväntas följa. Att som tjej hitta nån man kan stå ut med och sen bo i ett svenssonradhus eller liknande, gå på parmiddagar och klämma ut en unge. Eller skära ut en. Vad gör man då?

Inte så fasligt mycket uppenbarligen. För nu är jag ju nästan där igen. I en lägenhet med en sambo. Eller hey... fästman. Men jag har brutit ihop på vägen. Tårarna började rinna när han föreslog att min elvisp (som bekant väldigt personlig pryl) kunde vara en sådan sak som jag skänker bort eftersom han har en också. -Men det är ju min elvisp! Jag låste in mig på toa och grinade lite helt fredligt till mascaran började sticka i ögonen. Då sket jag i det.

Jag tänker mitt och ditt. Inte vårt. Jag tänker du och jag, inte vi. Jag har ett problem jag måste träna bort.

Det är absolut inte så att jag inte är kär, eller att jag skulle vilja träffa andra eller att jag tvivlar på att han är den rätta. Han är inte grejen. Mitt problem är att förhålla sig till mallen av svenssonlivet som jag har mycket svårt för. Jag vill inte sitta hemma och se på TV. Jag vill debattera på möten. Jag vill inte skaffa barn. Jag vill möjligen skaffa en hund.

Nämn inte barn förresten. För har man varit ihop med någon mer än en månad börjar jiddret från omvgivningen. Tröttsamt. Tröttsamt Jag ska säga att jag är steril i fortsättningen. Så kanske de lär sig att man inte frågar om sånt. Inte mig i alla fall. För jag tycker det är läskigt med drägglande ungar. Åtminstone om man inte kan lämna tillbaka dom.

Jag vill inte bli en sådan där familjebild i tidningen under nyfödda. Jag vill bara vara Elin.

Vi får se hur jag reder ut det här. Det finns uppenbara fördelar. Jag är rädd men jag (vi?) ska banne mig fixa det. För jag orkar inte flytta igen.

Kommentarer
Postat av: Lina (din älskade syster)

Om det är en elvisp till utlottning är inte jag sen med att paxa, om det inte finns bättre behövande. Jag har en mixerstav och med den klarar jag mig långt! Dessutom tror jag att det är ganska bra att man kan dra upp att man har PCOS, då är det inte många som spinner vidare... hah! Hur lyckligt lottad är inte jag då. ò_Ó

2009-01-02 @ 00:26:54
URL: http://vokuhilaengman.blogspot.com
Postat av: Karin

Ditt jidder om svenssonliv är inget annat än fördomar. Det blir vad du gör det till.

2009-01-02 @ 08:02:27
URL: http://dansflikkan.webblogg.se/
Postat av: Elin

Det blir det Karin. Och det blir så mycket skit. Folk flyttar ju isär hela tiden eller går varandra på nerverna. Det är ingen fördom alls. Det räcker att känna ett par stycken så vet man hur "lyckligt" det är när dörren om hemmet stängs. Ofta inte särskilt.

2009-01-02 @ 09:46:46
Postat av: Elin

Lina, elvispen är undanställd till dig. Med degskruvar också.

2009-01-02 @ 09:47:13
Postat av: allicen

Det är svårt att sluta vara "jag" och bli "vi"! Här sorterades den bästa av alla dubletter ut för användning och alla dom andra fyller upp vinden... det kan vara bra att ha när nått går sönder, det är skönt att ingen behöver göra sig av med sina saker... ursäkterna är många och ganska ofta dåliga, vissa tror att det är en plan B om det inte skulle funka, men egentligen är det bara ett sätt att få det att kännas lite lättare :)

2009-01-02 @ 11:23:30
URL: http://allicen.blogg.se/
Postat av: Karin

Men du drar ju alla över en kam. Se till att ni inte får det där svenssonlivet du förfäras så hemskt över då.

2009-01-02 @ 11:59:30
URL: http://dansflikkan.webblogg.se/
Postat av: Elin

Det kan jag lova dig Karin att inte kommer det bli mycket sitta och gosa i någon soffa i alla fall. Det går åt helvete då tror jag. I alla fall för mig, andra kanske gillar det. Du skrev tidigare att det blir vad man gör det till. Och det är just det som får mig förförad. Att så många som inte gör det till bättre än vad det blir. Vad skulle göra mig till någon som lyckas bättre än andra? Inget egentligen. Därför är jag rädd. Äktenskap är slutar väl i skilsmässa sjukt många gånger. Det blir vad man gör det till. Knappast någon tröst.

2009-01-02 @ 13:33:45
Postat av: Karin

Ska det gå åt helvete så gör det nog det med eller utan gos i soffa. Men det behöver ju inte göra det. Sen behöver inte "bli vad man gör det till" innefatta gos i soffa.

Du låter inställd på att det kommer gå åt skogen.

2009-01-02 @ 14:28:20
URL: http://dansflikkan.webblogg.se/
Postat av: Lina (din älskade syster)

DANKE SEHR! Till och med degskruvar, ojoj. Gud vad härligt! Hoppas flytten går bra idag! Du, Elin, lyssna mer på ditt hjärta än på statistik. (; Sen verkade det var någon annan som tog åt sig ovanligt mycket av ditt inlägg också? Hm.

2009-01-02 @ 16:24:40
URL: http://vokuhilaengman.blogspot.com
Postat av: Elin Lundgren

Karin: Gos i soffan är inte precis bokstavligt, det betyder att man aldrig gör roliga grejer utan förpuppas för att det liksom är enklast. Jag tror inte det ska gå åt helvete. Det tror jag inte. Men jag är realist. Det kan gå åt helvete.

Lina: Jag tror Karin är mer romantiker än jag. Och det kan jag vara avundsjuk på.

2009-01-02 @ 17:55:26
Postat av: Jenny

Elin, det kommer nog att gå bra. Eller åt helvete. Det vet ju du redan att man aldrig kan veta, hur det skall gå.Huvudsaken är kanske att man är medveten om vad man är rädd för så man kan sätta in en stöt om det är på väg dit man inte vill. Eller prata med sin livskamrat om vad man vill.



Varje gång du sätter in stora attacken mot "vilja-ha barn-köret" vill jag råda dig att skriva ett brev till Bullen, typ, för du låter så livrädd. Som tur är lär du inte tvingas till att bli förälder heller, så what´s the big deal? Säg till folk som lägger sig saker de inte har att göra med att dunsta, bara. Jag blir förvånad över att du reagerar så starkt på om folk är lite smådumma, för du verkar faktiskt genuint som att du inte bryr dig det minsta om vad andra tycker. Känns fånigt att jag, som är rätt darrig och amöbalik skall behöva säga till dig, Starka Elin, att strunta i andra och deras föreställningar om hur saker skall vara! Hur som helst, allt gott önskar jag dig. Ta det lugnt.

2009-01-03 @ 22:00:17
URL: http://grusimaskineriet.blogspot.com
Postat av: Elin

I see your point jenny. Det är nog mest så att jag stör mig så sjukt mycket på blåsta mammatyper som inte ser borton den världen. Och de förstår inte heller att de inte har med andras tankar om barn att göra, för de ser bara en väg. Amöbalik? Så känner jag inte dig!

2009-01-03 @ 22:43:02
Postat av: Sara (din älskade syster)

Gnäll om i-landsproblem! Varför ser inte du bortom mammatypen? Varför hakat upp sig så mkt om det? Våga slappna av det är ju nytt år o allt.

2009-01-04 @ 01:51:29
Postat av: Elin

Nytt år, samma mammatyper. Men visst, jag borde slappna av (men dom med).

2009-01-04 @ 10:08:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0