Året med kungafamiljen

Jag bänkande mig spänd av förväntan på mina två madrasser på golvet (soffa är överkurs dessa dagar). Inte en sekund gjorde konungen mig besviken. Konungen talade vitt och brett om besöket i Ukraina. Viftade med händerna i brist på ord, och drottninggen stod blid bredvid. Markus tittade på mig och frågade uppriktigt -Vad sade han? Berättigad fråga för jag förstod inte heller riktigt.
Ganska mycket kronprinsessan och jag gillar henne. Men som min mormor sade, lite synd är det allt om henne. Alltså, hon har det skitbra så inte ur den aspekten. Men vilken massa skit hon måste medverka på. Klippa band och gilla barn som vinkar med flaggor.
Yrket hovlakej känns ju härligt. Hur blir man sådan? Kanske inte går om man är uppväxt med en mamma som är bonde? Men det verkar så kul att promenera i ett litet följe bakom drottningen.
Väldigt lite om barnen. Prinsens foton visades igen, tror det var samma utställning som det handlade om förra året. Av prinsessen nada.
Bäst i hela programmet var den norske stasvetaren som var härligt ärlig och kritisk om olika saker. Han ifrågasatte kungens milijöintresse på ett sansat och klokt sätt. Tusen uppvärmda rum och hälften så många bilar. Dessutom flyga runt på bröllopsserviser i hela världen.
Men som jag brukar säga, det är viktigt att vi ser vad skattepengarna går till.

Och gifter sig Vickan med Daniel (snälla låt det ske) kommer det att bli böllopsboom så det heter duga. Det kan vara kul. Plus att hon är både klok och vacker vår prinsessa. Till skillnad från kungen vilket statsvetaren sade mellan raderna.

Läskigast i programmet (förutom konungen själv med det var förutsägbart) var Tobias Billström och Katarinas löshår. Jag tål inte löshår. Det är tacky.

Efter att ha sett programmet har jag för första gången ångrat att jag inte blev statsvetare. Hade någon berättat att man kunde ha inriktningen europeiska kungahus hade det tett sig helt annorlunda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0