Min väg, mina val.

Jag är nu på sidan 202 i Göran Perssons bok. Jag läser och läser och riktigt njuter av orden. Det är så kul. Han konstaterar saker. Han resonerar inte. Han konstaterar att han gjort massor av rätt, och ibland konstaerar han att andra har fel. Och säkert har han också rätt i just sina konstateranden. Göran har gjort mycket bra för Sverige.

Jag kommer på mig själv att fundera på om folk så gärna skämtat om Göran Persson om han såg ut som säg... Bodström. Tyvärr är det nog så att det är svårare för en liten korpulent kille att ingjuta respekt än vad det är för en stilig man. För att inte tala om hur svårt det är för en liten, något korpulent kvinna. Hur mycket drivs det liksom inte med Maud?

Kärleken till politik går att ta på i Perssons bok. Kanske är det därför den är njutbar. Jag älskar också politiken. Jag älskar att lära mig av Göran. På olika sätt. Ser fram emot att läsa Nuders och Winbergs bok. För att inte tala om Perssons Den som är satt i skuld är inte fri (typ), som står i min bokhylla sedan min avgång som distriktsordförande i SSU.

När jag skriver mina politiska memoarer ska jag skriva om när jag träffade Nuder när han var nytillträd finansminister och inte visste att det var lite slitigt att vara student och småbarnsförälder. Jag ska också skriva om när SSUs förbundsledning diskuterar förhållningssätt till alkohol.

Kommentarer
Postat av: pecka

det har du alldeles rätt i, världen tillhör de vackra, men frågan är skulle Ulrika Messing kommit nånvart om hon varit tunnhårig, femtifem+ och tjock, knappast

2008-11-02 @ 17:46:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0