Kyrkan utnyttjas

Mina syskonbarn döptes i helgen under en vacker ceremoni. Att Krister Boman fixar en rolig stund i solen med ett sött tvillingpar är mer att förvänta sig än att överraskas av.

Det här dopet var mitt första som icke medlem i Svenska Kyrkan. Ni som följt vad jag skrivit tidigare vet att utträdet skett nyligen då jag tidigare hävdat att mitt medlemskap stöttar god social verksamhet.

Jag konfronterades av en god vän i frågan. Han gjorde klart för mig att jag var en dålig medlem. Han jämförde med IOGT-NTO där jag är medlem sedan 15 år tillbaka. De är inte sugna på medlemmar som inte ställer upp på grundsatserna som inkluderar tro på demokrati och helnykterhet. IOGT-NTO godtar inte halvdana medlemmar som vill stötta en god sak men som själva dricker om än så lite alkohol som vid nyår och midsommar. Detsamma fast motsvarande borde gälla kyrkan. De kan knappast vara intresserade av att ha milslånga medlemsmatriklar med personer som aldrig ägnar Den helige ande en tanke. Mitt Utträde vad ett faktum. För kyrkans skull.

När jag lyssnade på Kristers ord om att Kyrkan likt Jesus aldrig kan mota bort någon utan alla är välkomna, undrar jag om det då inte i modern tid ter sig lite som en desperationshandling. Alla organisationer är måna om medlemmar för sin fortlevnad. Inte alla är som Kyrkan beredda att acceptera de vars åsikter går stick i stäv med organisationens. Kyrkan vill spridna det kristna budskapet till så många som möjligt och har det mer än väl förspänt. Traditionen gör att föräldrar skriver in sina barn. Jag hoppas att kyrkan förstår att det för många inte alls har med tro att göra. Folk är kalassugna helt enkelt. Det är fint och farmödrar blir så glada. Nog glittrar det i de äldres ögon när ungen skvätts med vatten och hissas mot himlen.

När prästen tipsade om att dopljusen kan tändas i samband med aftonbönen undrade jag om jag känner några nyblivna föräldrar som någonsin berört aftonbön bland allt annat barnprat. Icke. Inte någon har sagt något om att de läser aftonböner med sina barn. Jag tror det står en hel del långa dopljus i de svenska hemmen.

Jag vill tydliggöra att jag älskar att vi har religionsfrihet i Sverige och att jag inte har några som helst problem med kristna människor.

Av hänsyn till möjligheten att det sitter någon elev i mina klasser som inte är sekulariserad så talar jag hänsynsfullt om rätten till den egna tron i samband med exempelvis utvecklingsläran, men pekar på skillnader mellan tro och vetenskap.

Det är många gånger ett litet hyckleri med ritualer inför Gud. Bröllop hålls i kyrkan för den goda akustiken och den fantastiska arkitekturen. Dopet för att det är kul för barnet att få presenter. För att inte tala om konfirmationen? Är det inte att ta väldigt lätt på det som tron står för? Barnen kanske inte alls är intresserade av att bli Jesu lärjunge och tänk om det är därför barn ibland skriker vid dop, en högljudd protest?

När är det dags för Kyrkan att ta itu med diskussionen om hur den ska förhålla sig till alla som snyltar på Gud för att få ett vackert bröllopsfoto?
(min ledare från i tisdags)

 Dopskörd hittills i år


Kommentarer
Postat av: Benny Blå

De som "snyltar" för att få ett fint bröllopsfoto är nog egentligen rätt få.
Klart att vi medvetna, dubbelexaminerade, högbetalda 30-nåntings inte kan säga att vi känner något särskilt inför kyrkan och en eventuell gud?
Samtidigt känns det skönt att höra Den blomstertid och andra sommarpsalmer och det ger kanske någon liten barmhärtig känsla, ...och det är väl det som är det viktigaste? Eller

2007-07-30 @ 11:45:30
Postat av: Elin

Jag tycker man får välja helt själv, och om det är ok med kyrkan så är det ok med mig.

2007-07-30 @ 15:10:17
Postat av: Åsa

Jag känner relativt många som faktiskt vill gifta sig i kyrkan för att få en välsignelse av prästen. Att inte be aftonbön varje kväll eller prata om sin tro med sina (sekulariserade) vänner är väl inte heller det helt ovanligt. Har du full koll på vad alla dina arbetskamrater verkligen anser om Gud? Jga menar mer att det trots allt är en personlig fråga som jag iaf inte har diskuterat på någon av alla mina arbetsplatser just för att den är så laddad.
Om inte annat kan man ju komma ihåg rusningen till kyrkan efter Estonia eller Tsunamin då folk frågade sig "Hur kan Gud göra så här" samtidigt som präster och diakoner försökte trösta och lyssna.

2007-07-30 @ 21:12:04
Postat av: Elin

Nä, klart jag inte har full koll på vilken relation alla har till Gud, och det är inte heller min sak. Men laddat skulle jag inte säga att det är. Människor får gärna tro för mig. På vad de vill. Det skulle jag inte ifrågasätta. Men jag känner tillräckligt många som säger sig inte vara troende men ändå gör saker i krykan och det tycker jag är sådär... Fast det bekommer mig inte så jag ligger sömnlös. Det är som sagt främst kyrkans grej.

2007-07-30 @ 21:43:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0