Borde ha förstått bättre



Vid kvällens middag dryftades alltså vilken film vi skulle se. Jag var lätt skeptisk när den här filmen bestämdes. Inte för att jag visste vad det var, utan för att den beskrevs som rolig action. Borde inte ha varit så positiv.

Kommer till bion, ser affischen. Vill grina. Jag klarar inte sånt här. Någon slags mix av superhjältar. Orkar inte ens en. Kollde en dryg timme. Ville gå hem. Daniel höll fast mig i en kvart. Sedan gick jag. Första gången jag stegat ut från en film. En gång somnade jag på någon Star Trek vilket är ungefär samma. Istället för att komma hem ungefär nu har jag istället hunnit förbereda morgonens debatt om terrorism. Bätre spenderad tid. Så nu kanske jag kan sova inte så långt efter midnatt. 

När det gäller film gillar alla olika. Stora salongen var full så jag gissar att andra har förmågan att se charmen i sånt här. 


The Lady och friheten



I går var jag och Ullie och såg filmen The Lady. Den handlar om Aung San Suu Kyi. Om henne och hennes familj. Inte så mycket om Burma.
 
Däremot mycket om människors ofrihet och skillnaden mellan en icke-demokrati och en demokrati. 
 
Filmen avslutades med uppmaningen om att vi som lever i frihet har en plikt att slåss för de som inte gör det.

Så är det.

Vi gör för lite, jag gör för lite.


Jane Magnussons recension i DN

I nationens intresse


Såg igår kväll. Har ingen närmare relation till Hamilton. Nog sett nåt förr, nog läst nåt förr.

Jag gillade den här men det är massa våld med, inte oväntat, och då håller jag för ögonen lite. Självklart triggar det nyfikenheten om hur det EGENTLIGEN är med underrättelsetjänst i Sverige och andra länder.

Det är svårt att inte tycka om Persbrandt. Men det här med hans "personliga problem", det var en rätt menlös krydda till storyn. Även om jag förstår vad man skulle läsa in i det.

En typ av kopia

I London tog Cissi mig till en supermysig biograf som var inhyst i en före detta teater. En salong. Inga skärmar i foajen utan griffeltavla.

Vi såg den amerikanska versionen av Stieg Larsson. Kunde konstatera att enda skälet till att den gjorts är för att engelskatalande inte ska behöva läsa textremsor. De få ändringar som gjorts fyller ingen som helst funktion. De fina naturbilderna saknas nästan helt. De som finns ger någon slags isdimmig bild av Sverige.

Lite lokalpatriotiskt är det kul att många scener filmats i Segersta. Bortsett från det är ju hela filmen skjuten i Sverige men engelsktalande. Det blir bara dumt. Onödigt. I det här fallet talar bara marknaden, inget annat.

Inte på något sätt dålig film, men det finns inga skäl att de som om du inte är superintresserad och redan har sett svenska versionen. Den här är på inget sätt bättre.

 


En film som bara är

Det är sällan jag går på bio med Mamma och Bertil. I kväll hände det. En syster hängde också på. Jag hade inga förväntningar. Varje film sedan klassikern Sällskapsresan har falllit ett snäpp. Den var asgrym, och det är rätt kul när de är i Alperna. Sedan är det inte så roligt alls längre. Den här är knappt två timmars mys. Svårt att säga att det är helt bortkastad tid då. Plus det är gott med popcorn. Men skrattfest är det inte.

Första gången med jätteapan



King Kong är en film jag aldrig sett tidigare. I natt visades den på SVT (goodie, ingen skabbig reklam från ÖB). Det end jag egentligen sett om den är att apan klättrar i skyskrapor. Men själva apan dyker inte upp förrän 65 minuter in i den tre timmarlånga filmen, nya versionen. I filmen ingår dessutom en hel del dinosaurier och andra "läskiga kryp". Oväntat.

En typisk film som jag inte känner mig lockad av, men kände ändå att den främst i larv-tid engagerade mig. stor del av engagemanget handlar ändå om att fundera över vilken hjärna som hittar på sånt här. och varför. Och när det väl är påhittat, varför gör någon en jätteproduktion av det ... två gånger!

Se bara om du är nyårsnattstrött och kan småslumra i soffan.

Simon och ekarna

På eftermiddagen gick jag och Ellinor på bio. Hade jag läst boken? Absolut men för ganska länge sedan. Mindes att det var ett familjedrama under kriget.

Förutom filmen var det roligt att biopubliken samtliga var älde än oss. Vi satt i soffa bak vid en hel rad tanter 70 plus som tagit tjejgänget på bio. En del av behållningen var deras skratt (helt oväntat vid en pelargon till exempel) och kommentarer.

Filmen innehåller väldigt mycket. Det vidriga i nazismen. Det som var skampligt förr (att få barn ogift). Klasskillnader.

Jag funderade mest på den mansroll som Simons pappa Erik hade. Lätt att störa sig på i dag. Den totala oförmågan att prata med barnet utan att skrika vid irritation, ville trycka till för att själv vara hög i rang ... Trots det en snäll man, men han köpte rollen så som han tänker sig att familjens överhuvud ska agera. Tyvärr många män som lever kvar i det 60 år senare.

Absolut sevärd film!

En dag

På grund av omständigheter, eller kanske tack vare, blev det film istället för teater i går. Den här så kallade succéromanen har jag inte läst och var därför helt oförberedd när hon dog. Så det jag tyckte var en ganska soft feel good-film där en kvinna som vanligt ska styra upp en rörig karl, så blev det helt sorgligt.

Det jag tyckte allra mest om var att huvudpersontjejen var noll brudig. Hon var helt enkelt smart och kul. Som de allra roligaste!

Paris



Lite bio hann jag med i kväll också med min kompis Erik. Den här hade vi inte planerat elle rhade någon som helst förkunskap om. Men det var en bra film. Söt, rolig och underfundig. Tack för bion, så jag någon gång ser film fokuserat och till slutet.

Jägarna 2 förra veckan



Att se uppföljaren till något som är lite av en klassiker. Innan jag gick dit twittrade jag om att jag hoppades att det åtminstone skulle vara många fina naturbilder (börjar bli gammal). Och det var det ju!

Det är en lång film det här, men det kändes inte så. Storyn var bra. Det finns ju hur många elaka män som helst som går över lik för att upprätthålla sin egen position, så det var lätt att fatta!

Förvånanade att de hade såna enorma polisresurser på en sådan liten ort!

Som alltid är film bäst på bio.

Lassgård bor i Gävle. Stormare kommer från Hälsingland. Lite av en länsfilm utpslead i fel län.

Se inte filmen, läs boken



En gång för länge sedan läste jag Peter Pohls bok som ligger till grund för den här filmen. Tror till och med att jag satt på lekstugetrappen i Norrala och läste den. Då tyckte jag den var okej.

Som film, som den här filmen ... nej. Alldeles för dåliga skådisar. Men kanske också för att det här är en ganska ljus film, där sorgen skildras med glädje. När jag är riktigt riktigt ledsen (och då har jag nog inte varit i närheten av den situation som skildas i filmen) så är allt nattsvart, jag ser ingenting och jag grinar så allt blir snorigt och jag orkar inte tänka framåt. Här sneglar hon upp i ljuset och dansar av glädje på årsdagen.

Inte att förväxlas med att jag tycker någon i sorg har skyldighet att bo i svart sopsäck resten av sina dagar. Det är bara inte rimligt att skildra det på det här sättet.

Fjortonåringar säger inte saker som de säger i den här filmen. De uttrycker sig liksom inte så. Däremot är de ofta ungefär så stolpiga och dryga som de är i filmen.

Jag tror det var med den självinsikten som resten av salongen, som var ungefär halva min ålder plus lite, bröt ihop av tonårsscenerna. För att de ser själva hur dryga de är. Och älskvärda så klart.


At the cinema

Den här. Av trailern att döma skulle det vara mycket snubbelhumor. Lite sånt förekom. Kvinnan till vänster är lite buskis. Hon attraherar enkelt oss som inte är så mycket finlir i stilen.

Det är klart filmen är extremer, men ändå lyckas den förmedla en del av de här sju dödssynderna. Avund för att nämna en. Och generell livsångest. Tar jag tacksamt emot för att inte känna mig ensam! Tre av fem.

Dagens biobesök



I dag har jag sett den här. Två av fem. Tämligen hjärndöd underhållning, men MED ett underhållningsvärde. Allt som utspelar sig i skolans värld, hur crazy det än gestaltas, är trevligt. Kolla en regnig dag!

Lite film och lite popcorn

Markus hade hyrt ett antal filmer i går (han kan kolla på två i rad) men hållt på den här tills när jag kom hem. Fast jag tydligt i ett SMS skrev att det inte behövs. Nu har vi kollat. Det var gott med popcorn. Annars kändes det ganska lortigt med killar som gör vad som helst för att få ligga. Det kändes lite för mycket verklighet helt enkelt.

Cornelis



I går kväll kollade jag och Erik filmen om Cornelis. Som inte heter Cornelius vilket många säger.

Det var en mycket bra film och det är klart det blir så när det är mycket bra musik. En riktig ordvrängarman. Jag kan inte tänka mig ett enda skäl till varför man inte ska se den.

Också ytterligare ett öde som visar att det där hårda livet inte är så bra i längden. Men biokvällar tror jag på, särskilt en med den här.


Svinalängorna - ett slag i magen



I går var jag på bio med Elin. Vi var på Saga på Kungsgatan, väldigt mysigt.  och roligt när Elin tömde ut lite popcorn i stolen bredvid sig och tyckte att hon lika gärna kunde äta direkt från stolen än stoppa tillbaka i kartongen ... mina vänner är bäst!  

Men allt mys försvann snabbt när filmen rullade igång.

Perspektiven var många. Kung Alkohol grym. Klassamhället tydligt.

I går pratade jag med några moderater om att jag skulle se sen och de var så bekymrade över hur de hade det i boken. Om de varit det på riktigt hade de inte varit moderater.

Problemet är att Svinalängorna inte bara är bok och film. Svinalängorna är symbolen för många människors/barns tillvaro. I filmen finns en scen som visar hur det kan vara när julen inte är vit.

Suverän kombo



Ellinor och jag var på bio. Vi är båda politiska nördar och gillar bögar. Alltså bästa kombon. Därför blev allt så bra. Alla politiska skämt, vansinnigt roligt. Kolla kolla kolla!

Biokväll

Jag och Markus var och såg Himlen är oskyldigt blå. Väldigt bra. Obehagligt när så ståra delar av publiken (som vanligt) skrattar åt människor med alkoholproblem. Det är ju såååå roligt när folk är fulla. Inte så mycket skratt när alkoholismen blommar ut lyckligtvis.
Jag gillar det, roligt med 70-talsmiljöer och stundtals humorinslag. Peter Dalle var himla bra.

Hämnden

I fredags såg vi Hämnden på bio. Susanne Biers skapalse med bland annat PErsbrandt i en huvudroll. Det har fått så mycket stjärnor och prickar och vad det kan vara. Och det förstår jag. För den var bra. Jättebra.

Freedom writers



Jag är inte särskilt förtjust i film, kan inte gärna komma på en favoritfilm. Men nyss slog jag på fyran (i övrigt äter jag Noblesse, surfar runt och allmänt tänker) och hamnade en bit in i Freedom writers.

Hillary Swank är lärare och undervisar en "problemklass". En grupp ungdomar som ingen tror på och därför gör de knappast det själva heller. Inte slut än men jag gissar att hennes passion för undervisning och människor hon leder in på bra vägar.

Jag har redan fått rysningar av ett par klassrumsscener där spänningen blir sådan att den går att ta på. I verkliga livet är det lika jobbigt som utvecklande. Att samtala med ungdomar om det viktigaste, hur vi hanterar varanda.

Den lägsta tanken om filmen är att jag är förtjust i den amerikanska skolbänkstypen där man får en egen skrivplatta. Det är ovidkommande om man jämför med det viktigaste. Att vi grupperar och bedömar varandra.

Gärna utifrån så enkla medel som hudfärg. Väldigt populärt. Vardagsrasismen är påtaglig. Folk petar gärna in att någon är invandrare i helt ovidkommande situationer. Folk som aldrig satt sin fot i ett bostadsområde vet hur det är där. Semesterande svenskar bloggar om hur fint det är i varmare länder men hur äckliga araberna som bor där är (typ citat) och massor av liknanade saker som människor jag trodde var skapligt sunda häver ur dig.

Var och en får bedömas utifrån sig själv och sina handlingar. Inte utifrån alla med samma nationalitet eller posnummer eller hårfärg eller whatever. Det är inte rimligare att hävda att alla från moldavien är på samma sätt än vad det är att säga att vänsterhänta är det.

Enklaste frågan, vill du att andra ska tro att du är som din pappa? I mitt fall vore det en ren katastrof. Då jämför jag mig mycket hellre med min kompis Ahmed, som jag tror jag har mycket mer gemensamt med. Ni hajjar det lite stapplande exemplet.

Jag ser mycket fram emot när Lena Sundstrums program om Sverigedemokraterna börjar på tisdag. Jag tänker mig att det är ungefär likadant som allt som finns på nätet där Sverigedemokrat efter Sverigedemokrat säger mycket konstiga saker. Därmed absolut inte sagt att alla SD resonerar likadant.

Människor som har en sådan rädsla för "vad som ska hända med Sverige", om någon tjej badar i en baddräkt med långa armar och ben. 

Orka ...

Tidigare inlägg
RSS 2.0