:: elin

Mellan två möten i dag passerade jag bibblan. Där lånade jag lite olika typer av litteratur. För olika tillfällen. Oavsett vad är bibblan kanske världens bästa uppfinning.

Jag köpte två böcker om småkakor och Martina Bonniers Fashionista. Den senare har jag blädderläst igenom hela. Vi kommer från olika förhållanden hon och jag. Ibland blir sådant uppenbart.

Har en fjärdedel kvar av den här så jag vet ännu inte hur det går i det enda som boken handlar om, nämligen hur det går för tjejen med killen.

Baksidan förledde mig att tro att den handlade om kamratskap. Det gör den inte. De handlar om hur tjejer allt för många gånger lägger som som riktigt platta mattor för killar.

Och här är det unga tjejer och så är det tyvärr så att tjejer utplånar sig själv för att göra killar nöjda. Jag har gjort det, därför känner jag igen de känslor som skildras. Alla tjejer gör nog det. Välskriven på så sätt.

Fy vad mesig jag varit ibland. Boken påminner om det, därför kväljs jag lite.

Det har inte tagit mig särskilt lång tid att läsa ut den här boken. Snilligt skriven av Hanna Hellquist, annars känd från DN. För mig.

Hon har skrivit om sin uppväxt, med fokus på sin pappa. Inga värderingar. Bara så som hon upplevt honom. Läs. Tar nästan ingen tid alls.

I dag har det varit en dag av grisjobb, som vi brukar säga. Ta i från tårna och sedan lite till. Många papper att fixa, många saker att skriva, många mejl att svara på.
Det är roligt.

Blev sena tåget hem, borde kliva in genom dörren vid 20. Vi genomför just nu en del anställningsintervjuer och inte alla kan komma ifrån dagtid.

För att inte sitta med datorn (för det gör jag ju inte nu) köpte jag bland annat den här boken på Pocket shop. Som för övrigt också etableras på centralen i Gävle nu. Ett lyft.

Det här är en sån där bok som man inte lär sig ett skit av och sedan glömmer. Ganska bra tidsfördriv alltså. Mest av allt skulle jag önska att jag prioriterade lite scrap om kvällarna. Men det gör jag inte. Dumt.

Käre M skulle ha maten klar tills jag kom hem. Just nu känns det smått fantastiskt.

Jag har sedan länge en kärlekshistoria med Patricia Cornwells serie om Kay Scarpetta. Det är roligt med allt det tekniska och jag inbillar mig att jag lär mig något.

Hennes böcker som handlar om annat är jag inte särskilt förtjust i.

Jag har läst halva. Vad ska jag säga? Jag läste halva Bodströms första bok. Det var en bra bit mer än ett år sedan. Den har paus. Det kommer jag inte at tha med Kepler. Nog klar i morgon eller så. Bra, men aldrig lika bra som hypen.

Nu funderade jag lite på böcker. Böcker är bland det bästa jag vet. Man lär sig, får nya aspekter, får vara i någon annans huvud. Jag tror de stärker empati, fantasi och personlighet.

Min mamma har alltid läst, min mormor och min morfar läste. Min moster läste. De viktigaste för mig har alltså läst. Alltså läste jag. Först mammas och mosters gamla böcker. Sedan lånade jag allt jag ville på Kungsgårdens bibliotek. Jag hade lånenummer 207. Suckade aldrig när man skulle skriva bokloggar och annat i skolan. Jag bara läste och läste. På högstadiet trodde jag det var ett skämt när svenskläraren berättade om det ytterst lilla man behövde läsa.

Förutom den uppenbara glädjen för varje enskild bok återkommer jag ofta till hur glad jag är att jag läser så snabbt och därför har haft fördelar när jag t ex studerat eller får ett material jag snabbt måste ta in och förstå, t ex i politiken. Jag tycker om att slå upp ord som är nya och jag gläds när någon bollar med språket på ett kul sätt. Som Erlend Loe. Som gör det raffinerat enkelt.

Och så finns det sånt jag inte läser. Det inkluderar drakar, trolleri och låtsasshit. Fantasy alltså. Som Harry Potter eller Tolkien. Drakryttare, Eragon... Nja. Min gräns går innan det. Faktum är att jag skrattar hånfullt åt sådant. Vampyrer med. New Moon-fansen skulle hata mig när jag höjer ögonbrynen och säger att det är utom vår begreppsvärld. Men det lockar kidsen att läsa och det är perfekt. Har alltså ett existensberättigande. Kids som läser kommer förmodligen ha fördelar framför de som inte gör det.

På RIA (öppet på lördagar 10-14, du gör alltid ett fynd) köper man tre böcker för tio kronor. Alltså kostade den här 3.33. Såg ut att komma direkt från tryckerier. Jag har sett den i bokhandlar förut men inte läst den. Det är den finaste framsida på en bok jag någonsin sett. Jag har nästan läst till mitten och tycker det är en bra bok med många dimensioner. Djurrätt till exempel. Och kompisskap.

För det presentkort jag fick av min arbetsgivare på Hälsingetidningar i julklapp valde jag den här. Har läst några uppslag och det känns väldigt bra och lärorikt.

Minns ni att jag skrev att jag skulle jaga tre hästserier. Började i dag och då visade det sig att antikvariatet hade halva priset på allt! Ett antal tjejer känner att de vuxit ifrån sina fina hästböcker, det är bra när jag vill samla på dom. 12 böcker för 150 kronor. Fyra Annika, tre Maria och resten Britta.

Maria har hästen med finase namnet, Blå Prinsen.

Nu läser jag Blåst av Erlend Loe. Det är en fröjd. Precis som alla hans andra böcker.

I dag har jag läst den här boken från första till sista sidan. Det är möjligt för att det är positivt lättsam läsning i kombination med att jag vill veta hur det ska gå. Och att jag kan läsa fort naturligtvis. Hanna-Klara är lite som en kompis som tjejpratar med mig rätt ut från sidorna och jag förstår så mycket av hennes personlighet. Dessutom gillar vi samma musik. Dolly, Robyn, Joplin, Wrede och gillar samma böcker.

Andersson har lyckats med att fånga en hel del av det som är inneboende i många av oss som är uppvuxna i småstäder, och som brottas med hatkärleken till det. Och kärlekshistorierna så klart. Hur det någon gång i livet funnits the it-guy som egentligen var en skit, men påverkar så mycket så att man skäms över det för tid och evighet. Och viljan att bara räcka till, duga, vara omtyckt.

Roande. Ser du Elin, jag har köpt massor av dina tips!

I helgen började jag läsa "Berättelsen om Herr Roos" av Håkan Nesser. Den är mycket, mycket bra.

Cissi, om du läser... hur gillade du Svampkungens son?

Jag känner inte för högintellektuella böcker. Vad som gäller för den i mitten vet jag inte riktigt, men de andra är väl sådant man läser med vänstern så att säga. Passar fint nu, så tar jag mig an mer Dostojevskij vid ett senare tillfälle.

Janouch är jag lite kluven till. Jag har läst alla hennes romaner. En deckare var ganska kass. De andra har haft bra historier men jag är inte förtjust i hennes språk. Jag skulle kalla det platt.

Under ganska lång tid har den här boken följeslagit mig. Jag har läst ganska lite i sommar. Det betyder inte att den inte är värd något. Tvärtom var den ganska tung, på ett positivt sätt, och då behövs mer tankekraft.

Den får mig att så många gånger bli glad över att leva nu och inte förr. Men också stärka mig i uppfattningen om att man som tjej ALDRIG ska göra sig ekonomiskt beroende av någon. Inte som kille heller säkert. Jobba jobba jobba är det som gäller.

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag ska läsa ut nyaste Filter och Hey Dolly.

En bokhandel är som en candy shop. Med praliner. Men böckerna gör mig inte fet och mycket smartare. De här har jag köpt nu eftersom jag läst upp tjockhögen jag köpte i början av sommaren. Men det är det som är grejen just med sommar, läsa läsa läsa. Jag tror det här blir bra.

Kanske hade ni hoppats att jag skulle delge något kring gamla förhållanden, men det ska jag inte. För vi är inte ihop längre de gamla killarna och jag, för vi älskade varandra för lite. Det här handlar om något bättre, en bok! Jag är bara på sidan etthundratjugofem ännu, men hänförd.

För att han skriver enkelt men ändå raffinerat. För att boken trycker på små punkter i min själv som gör ont. För att boken är en sådan som upplyser om livet.

Mamma hade en pappskiva där pianotangenterna var uppmålade. Hon hade fått den som barn, för hon hade så väldigt gärna velat spela piano, men därifrån hon kom spelade man inte piano, det fanns inte råd till det. Så det fick bli en pappskiva istället. Hon höll den hemlig men jag visste. När pappa var borta med tågen, på övernattning i Malmö, Göteborg och ibland i Stockholm, när han sov i de stora städerna tog hon fram skivan och spelade till radiomusiken. Hon målade läpparna med rött. Och naglarna, hon spretade och rörde fingrarna som om hon mjukade upp dem inför pianospelet medan nagellacket torkade. Och så spelade hon under stort allvar och högtid. Hon ville vara ensam då.

Hämtat från sidan 60. Say no more liksom. 

"... en politiskt småleende kärleksroman som också innehåller samhällsanalyser som små glasklara inskott att klippa ut och läsa högt när världen slår upp i ansiktet på en." Dagens Nyheter

"Få författare kan dessutom som Anders Paulrud skriva så återhållet och ciselerat utan att språket blir till obegriplig akrobatik. Det är brant, stramt, poetiskt, vackert och förbluffande lättläst." Svenska Dagbladet

Det är många som kommer därifrån det inte finns råd. Som inte ens kan få de enklaste drömmar uppfyllda. Det är smärtsam vetskap. Ännu smärtsammare att uppleva.

Jag köpte åtta böcker alldeles nyligen. Tror det ligger en kvar i högen. De här två har jag läst ut nu senast.

Jehåvasjäveln var mycket bra och lättläst och spär på de fördomar jag redan har om religiösa fundamentalister. Att till exempel faktiskt förvägra skadade barn blod för deras överlevnad. Det som känns bra är att författaren själv föddes in i sekten och sedan har valt bort den. Alltså känns det lite trovärdigt. Jag ser framför mig hur de här människorna nu förkastar den här boken. Rekommenderas.

Penetrering är en Drouggebok där hon "som vanligt" har ett spännande spåk och inte utelämnar mycket jobbiga detaljer. Relativt sexfokuserat men det ligger i ämnets natur. Lite genustänkande. Intressant men jag tror att för min del hade det känts bättre utan det grova, jag har inget sådant läsbehov. Nytänkande är det också.

 

Allt som är övernaturligt eller fantasy brukar jag tycka är skit och piss. Jag har dock klarat nästan hela Diana Gabaldon-serien vill jag säga.

Den här tog jag på matbutiken eftersom jag ville minnas att Elin eller Uli sagt att den var bra. Och av något skäl grep den här mig med järnhand trots att inte allt är naturvetenskapligt baserat. Jag har läst ögonen blodiga på bussresor för att hinna så mycket som möjligt. Ett hett tips från mig till er. Puss Johan Theorin.