Om skönhet



Den här har legat i min att läsa-hög länge. En gång började jag men slutade raskt. Det var en period då jag var väldigt trött och bara läste lite på kvällarna. Då orkade jag inte sätta mig in i alla namn och relationer så det blev inget. Gillade inte hennes Vita tänder så mycket så jag var inte så taggad heller.

Nu har jag inte haft något annat att göra än att ägna boken stor uppmärksamhet och då uppskattar jag den enormt och förstår varför den fått fina priser. Så många personer att lära känna, så många känslor och så många miljöer. Allt flätas ihop på ett sinnrikt sätt och även om det egentligen är vardagligheter, sådant som händer i människors liv är det välskrivna en dimension för sig. det vnaliga är förhålla sig till studier, familjeproblem och män som tänker med kuken. Fast det är ju bara en bok förstås, sånt händer ju inte på riktigt.

En okej bok



I dag har jag läst ut den här. Obama skrev den för länge sedan. Stora delar handlar om det som för mig är svårt att förstå annan än helt rationellt, nämligen motsättningar mellan svarta och vita i USA. Det är skönt att jag har läst Malcolm X självbiografi (inspiererad av Donnie i NKOTB någon gång på högstadiet) och ganska mycket om King för att ha viss förförståelse för vad Obama refererar till.

Mest tycker jag nog ändå om hur han skildrar sin afrikanska släkt, det persongalleri som finns. Räknar kallt med att det blir en uppföljare om max tio år och då ska jag läsa den med.

Plockade med tre böcker som jag någon gång påbörjat hemma men ställt in i bokhyllan igen. bvisade sig vara en god strategi för nu kommer de att bli lästa. Och även den jag läser nu känns mycket bättre den här gången.

En rysligt bra bok



Den här tog mig två timmar att läsa igenom på förmiddagen medan jag tappert höll mig under parasollet.

Rysligt bra! Jag brukar sällan känna jätteiver över deckare även om jag mer än gärna läser dem. Den här var välskriven, lättläst, dramatiskt, helt oväntad och listig.

Läs nu! Återlämnas till Gävles bibbla i helgen av mig!

Vinteräpplen



Legat och läst och sovit i sex timmar i dag. Ungefär hälften av vardera syssla. Då läste jag ut den här boken. Vinteräpplen av Josefin Sundström. Ja, hon som är känd från TV och för att skriva i någon söndagsbilaga och så.

Väldigt bra bok. Kvinnovillkoren under 1900-talets Finland. Inte alla har elaka män eller obetänksamma män eller råkar på dom, men alltför många. Och lasset är obegripligt tungt att dra och ger allvarliga konsekvenser för hur man kan välja, eller inte välja, sitt liv.

Josefin Sundström har fångat mycket i sin bok som är lätt att gilla. Men skrämmas av. För det är verkligheten fångad i en bok.

Dagens två utlästa



Att läsa de här två efter varandra är ganska lyckat. De handlar om precis samma tema och har alla nämnare gemensamt. Är rädd att många som läser de här reagerar ungefär som de som älskar "Pojken som kallades det", nämligen genom avsky mot "sådana där". Det vill säga människor som fått barn men inte är tillräckligt friska för att ta hand om dom. Och det beror ofta på att de i sin tur inte blivit väl omhändertagna. Det får aldrig glömmas bort. Föräldrar vill kunna ta hand om sina barn, men av många skäl förmår de inte.

Bilden av Socialtjänsten blir negativ. Barnen får dåligt med information. I alla fall vad de minns som vuxna. Inte alla som de bor hos beter sig okej.  

Och så solskenet, att de har lyckats forma sina liv. Men de bär båda med sig detta och måste förmodligne jobba med det varje dag. Att skriva böcker är bra, fler i samma sits får veta att de inte är ensamma, medan andra som vuxit upp fluffigt får en mer nyanserad bild av hur det också kan vara.

För det här händer hela tiden. Ingen grupp i samhället klarar sig så dåligt som barn som placeras i familjehem. forskaren Bo Vinnerljung har gjort en omfattande kartläggning av detta. Vid 25 är det ytterst få som så att säga "har klarat sig". Sjukt begrepp. Som fortfarande lever, och lever utan självmordsförsök, psykiska problem, blivit alltför unga föräldrar, missbruk, som har ett jobb. chansen att bygga ett utifrån sett bra liv är alltså väldigt väldigt liten. Vi tror att vi gör bra saker när vi placerar barn. Det är ett redskap vi har. Men det är ytterst trubbigt. Något som böckerna visar, och något som pågår i detta nu.

Jessica avrundar i sin bok på ett märkligt sätt. "Ibland hör jag folk tala illa om kärnfamiljen eller säger att de vill avskaffa den helt och hållet. de vet inte vad de talar om. har man växt upp i kaos, så vet man exakt vilket enormt värde det ligger i att ens vuxna har både varandra och ett jobb och förankring i släkt".

Det är ett egentligen obegripligt ihopkok av resonemang. Inte ALLA kärnfamiljer på något sätt är stabila eller de vuxna har varandra fast de bor under samma tak. Att föräldrarna inte bor tillsammans, eller att man har flera föräldrar är inte helle rnågot problem. Vad kärnfamilj har med jobb att göra eller släkt förstår jag inte alls. Det verkar snarare vara Jessicas egna fördomar om skilda familjer eller stjärnfamiljer. Här har jag skrivit om kärnfamiljen en gång i en ledare.

Allingsbok håller en enormt mycke thögre standard än Anderssons, men det spelar i det här sammanhanget ingen roll. Det är inte därför de är läsvärda.

Glöm inte biblioteket!

Istället för att bunkra hos valfri bokhandel är det bara att länsa biblos pockethylla. For free!

Två böcker avslutade i natt



Audreyflickorna läste jag för andra gången. Förutom att språket är fyndigt och modernt vilket gör boken extremt lättläst, har innehållet en tyngd. Kvinnor som slogs mot att vara underordnade männen på arbetsplatsen (Expressens tidningsred.) blickar tillbaka och resonerar kring vad som egentligen hänt sedan dess. Får kvinnor välja sitt liv i dag. Av en slump läser en lite ur "Bitterfittan" och blir allvarligt ledsen över att inte heller i dag förekommer riktigt jämställdhet inom förhållanden, särskilt efter barnen kommit. Gillar boken mycket! Den har en styrka och ett lugn.

Lila Hibiskus är en skildring av en familj i Nigeria. En familj där religionen, katolicismen, styr pappan. Och pappan styr frun och de två barnen. Vi följer med ur den femtonåriga tjejens ögon. Samma patriarkat där som här. Skillnaden ligger i påminnelsen om hur människor lever i ett afrikanst land. Borde oftare läsa litteratur som inte avhandlar västvärlden.

Smärtan



I går kväll blev det äntligen en strimma av tid att läsa ut den här boken. Smärtsam om relationer och relationsuppbrott och svek. Ont i magen hela tiden men klart läsvärd. En sådan som jag varit uppe med en kväll för länge. Lite, lite frustrerad blev jag av slutet. Läs!

Veckans böcker



De här böckerna har jag läst i veckan.

Högre än alla himlar. Ett kompisgäng runt 30 plus som skildras i första boken av tre (enligt uppgift) om sina liv på 00-talet i Stockholm. Uppenbart stoppar författaren in film- och låttitlar för att bita fast tiden. Planen i tornen och mordet på Anna Lindh tar stor plats. Tjock men lättläst bok som absolut funkar för roläsning.

Svartvintern. Fristående fortsättning på Svinhugg. Tycker om Cederwalls sätt att skildra människor. Hon är riktigt bra på att måla upp den här typen av inskränka män som sitter på alla rätt. Av en händelse finns de i boken i norra Norrland, men i verkliga livet finns de överallt. Flera parallella historier som vävs ihop snyggt.

Bedårande bok



På Hobboks, en härlig hobbybokhandel, köpte jag den här. Full av projket jag kanske aldrig kommer att hinna sy. Men boken är min. Dessutom var det lite av en lyckodag i lördags eftersom det var tio procent rabatt på alla böckerna.

Alltid fin och bra läsning



Emma Hamberg. Kvinnan som i min ungdom tecknade underbaa serien "Singel i stan" och var chefredaktör på VeckoRevyn ett tag. Ett tag bara, eftersom hon inte gjorde tidningen "tjejig" nog.

Hon har tidigare skrivit bland annat Mossvikenfruar och Brunstkalendern. Sköna böcker.

I går köpte jag Baddaren. Har inte läst massor men det är en bok i precis samma typ av genre, underhållning.

Väninnan



Äntligen är den läst. Franchells skildring av sin vänskap med Anna Lindh, händelserna runt det tragiska mordet och inifrån Socialdemokraterna. Mycket spännande och spontant tänkte jag så här, om man är en aningslös man och läser boken är det möjligt att man missar alla, alla antydningar om hur gubbigt partiet är. Jag tolkar Franchells bok som en bekräftelse på de egna upplevelserna och det är alltid skönt. Lättläst och lite av ett måste för alla med politiskt intresse. Helst andra med, för att de ska fatta hur hårt yrkespolitiker arbetar. Inga 9-5 jobb precis. Finns på bokrean.

Nya böcker



Kan inte tycka till om någon av dom. ´Ser mycket fram emot att läsa. Den till höger är lite hyperpretto och jag läste en bit när jag åkte tåg hem. Känner hur mina ögon börjar fladdra när det står om andlighet.

Lena är en mycket duktig samhällsdebattör som jag gillar skarpt.

Senaste läsningen



Boken om Hundraåringen har jag läst halva. Otroligt rolig från första sidan. Ett mästerverk tycker jag. Den är svår att men ord beskriva. Finurlig och intelligent.

Mian Lodalens Tiger är en helt annan typ av bok. Den handlar om hur det är att inse att man är lesbisk. Dessutom i en småstad. Dessutom med elaka föräldrar. Faktum är det det är det intressantaste i den här boken. Alla elaka vuxna. Vuxna som är elaka mot barn. Och bara för att den här nu utspelar sig på 70-talet betyder inte det att saker är annorlunda. Jag tror det är svårt att komma ut nu med. Och jag vet att vuxna är elaka mot barn. Båda är vidrigheter.

Nattläsningen



Innan jag tar mig an julklappen "Underbara dagar framför oss" ska jag avsluta den här boken som jag började på för ganska länge seDan men leGat borglömd under sängen. I natt plöjde jag den tredje fjärdedelen.

Att läsa om en politisk tid då jag inte fanns eller var mycket ung är spännanade. En del har man ju hört, men mycket inte alls.

Att bära med sig:

"Ofta reagerar vi socialdemokater fyrkantigt utifrån vissa modeller som vi har inlärda och som vi försvarar. men som vi måste göa oss fri aifrån. Alla barn och ungdomar ska ha rätten att få lära sig spela fiol. Men den som är speciellt bra måste få chansen att utveckla och förfina sina kunskaper".

Och i dessa tider är det här särskilt aktuellt:

"Det är väsentligt att slå fast att parties politik växer fram i en demokratisk process som ytterst bygger på de enskilda medlemmarnas aktiva medverkan. En partiördförandens första uppgift är att kunn alyssna till rörelsen."

Is och vatten, vatten och is



Majgull Axelsson har skrivit en skön roman om hur människoöden kan bli. Hon väver skickligt ihop nutid, dåtid och karaktärernas beröringspunkter.

Inte helt okej att sträckläsa sista halvan en grå söndag som inte kändes poppig från början. Men ändå värt det. God litteratur är ändå alltid god.

Och ändå läser jag



Jag gissade av författare och baksida att det här skulle vara en totalt ospännanade bok. Man och kvinna med tidigare familjer i bagaget möts och fattar tycka. Lite bumpar på vägen men totalt lyckligt på slutet, naturligtvis med en oväntad med så älskad skrikunge (så man vet att det är bra enligt norm liksom).

Den gav mig ingenting mer än en irritation över att jag inte blev det minsta överraskad eller behövde tänka på någonting. Men jag läser ändå. Jag får skylla mig själv. Å andra sidan tog det inte så lång stund. Som en biofilm i tid ungefär.

Benny blir full på vatten



Morgan Larsson, känd från P3, har skrivit den här boken. Handlar om att gå i skolan, killar och tjejer och delar av klassamhället. Mycket lättläst och många fniss. Men vissa delar kunde jag knappt läsa få äckelfaktorn bara var för hög.

En rolig beskrivning handlar om när Bennys brorsor (ändligen) låter honom vara med och supa. Benny dricker och blir väldigt full och gör tokiga saker så där som fulla människor tycker att de har rätt att göra. Men. Han hade ju bara fått vatten och blev ändå så berusad. Ytterligare ett exempel på den välkänd placeboeffekten som påverkar så många med ett glas i handen.

Rekommenderar boken.

Två deckare



Fladdermusmannen, tre av fem
Pepparkakshuset, fyra av fem. Glatt överraskad.

Glasfåglarna



En av alla de här böckerna som får mig så oerhört glad över att leva nu och inte för 80 år sedan. En sådan bok som får mig att ytterligare en gång vara lyrisk över att vara tjej i Sverige på 2000-talet och få välja mitt liv helt själv.

En av de vanliga familjerna i början av 1900-talet. Lite pengar, mycket slit. Elise Johansson har blivit en av mina favoritförfattare.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0