Åhhhhh

Jag skrev ett skitroligt inlägg om den här dagen. Det försvann.

Jag har i alla fall haft engelskglosor och spelat innebandy. Allt var som högstadiet.

Det var inte min hälsena som small under matchen.

Första maj-märket



Hur snyggt som helst. Och hur sant som helst.

Och så mer kväll på det

Efter det gick jag vidare och anslöt till en bunt socialdemokratiska kamrater från riksdagen. Jösses. Vår snittålder är cirka 30. Vi pratade om nördigt, politiska saker. Lite tur att ingen hör. Samtalade genom att en fördelade ordet så att det blev ordning.

Jag gjorde ett stort misstag. Drack ett glas kola. Så halv ett i natt när det var meningen att jag skulle sova så hände INTE det. Känns som att jag vred mig till sju när klockan ringde.

Två timmar på morgonen har jag varit på kurs i att guida i riksdagen på engelska. Ingen surprise att jag får ångest av att göra sådant jag (ännu inte) är bra på. Tungan, ingen ordning. Huvudet, tröttis. Talet, klumpigt.

Det kanske inte måste vara perfekt när jag talar ett annat språk än mitt modersmål. Det kanske räcker om andra förstår det allra, allra mesta.

Men nu har engelskläraren sett till att jag ska gå kurs åtta veckor varje onsdagmorgon. MORGON! Hello, my name is Elin. I´m from Gävle where we have the big christmas goat.

Kväll hos Body Shop



Linda (på bilden med mig) tog med mig och fem andra till Body Shop på Drottninggatan igår kväll. Världens gulligaste personal. Under tiden köpte en av oss en lägenhet, och det var inte jag. Vi åt också så friskt av tilltugget att vi fick påfyllning. Det hände aldrig annars "ingen brukar äta någonting". Kom igen! Varför brukar ni andra inte äta nåt?!


De tråkiga politikertyperna



Hade ett samtal med syrran nyligen. Hon pratade om de otroligt trista politikertyperna. Jag frågade om det gällde mig. Det gjorde det inte riktigt, eftersom hon visste att jag kunde ligga i soffan och moffa choklad som alla andra.

Men jag tror hon kan vara lugn. Det är nog rätt många i den hör församlingen som moffar en hel del choklad iband.

Reklampausen

Kollar lite på det här programmet Filip och Fredrik har nu. Okej roligt.

Bäst är reklampausen. Då hann jag både diska dagens disk och göra kvällstoalett.

Det är därför det är reklampauser, för att vi ska hinna fixa saker som behöver fixas. Inte för att sitta kvar och hjärntvättas.

För övrigt slog jag personligt rekord på löpningen i dag. Helt fantastiskt.


Veckan

Kommande vecka innehåller bland annat tjänstgöring på ridklubbs årsmöte som mötesordförande, tester med PTn, sminkträff på Body Shop, möte med min mentor, lära mig guida i riksdagen på engelska, föreläsa på Tollare för UNF:are, fest i Hudiksvall, tvätt, innebandy och så klart en himla massa politiskt.


Till riksdagsmejlen

Vill förtydliga att alla stavfel nedan är autentiska.

Bäste Riskdagsledarmot,

Jag skriver till dig för att visa min oro över den kulturella
marxismen i sverige som jag tycker har en negativ inverkan på den
svenska kulturen,samhället och ekonomin. Politisk korrekthet(en del
av den kulturella marxismen)har i min åsikt tagit oss till en
position där folk inte längre kan uttrycka sig av rädsla att bli
uppfattad som fördomsfull.

Vi lever i ett ohälsoamt samhälle som bland annat tillåter folk på
bidrag att tjäna detsamma som en arbetande medborgare. Den växande
immigrationen bidrar även till en större kostnad då många av dessa
inte kan integreras och får arbete.

En engelsk bekant som delar mina politiska åsikter har skrivit ett
välgjort dokument som jag har bifogat för din konsideration


Med vänlig hälsning


Frida XXX


Med en suck



Att ha ätit framför TVn (vilket jag ofta gör) och sen behöva plocka bort disken ger mig nästan svettningar av ångest. Nästan allt med mat, utom att möjligen att äta den, är tråkigt. Handla, plocka in i kylen, planera skiten. laga det, diska disken. När kommer matpillren? Va? Va? Va?

I kväll åt jag ägg med tångcaviar samt liten sallad på tomat och mozarella. Tomaterna höll på bli lite mjuka så det gäller att passa på. Just nu program på TV om allt vårt matsvinn. Försöker att inte bidra.

Statsministern i Agenda

Jag tror inte ens någon modert blev imponerad av hans insats under kvällen. Det var som att Fredrik längtade efter ostmackor, varm choklad och sportlov.

Jag tyckte inte att han svarade tydligt på frågorna alls. Journalisten rak och tydlig, Fredrik luddig.

Vad lade jag på minnet av luddet? Att det är facken som är ansvariga för ungdomsarbetslösheten. Facken!

Helt otroligt.

I sammanhanget vill jag säga något om LAS. Inte för att lagen nämndes, utan för att den kamouflerades som tröskel. Av dagens ungdomar beräknar 2,5 procent vara arbetslösa efter att ha blivit av med jobbet pga LAS. De ungdomar som blir det kommer snabbt i jobb igen. De andra 97,5 procenten är inte arbetslösa för att de har utlasats.

Vill borgarna istället att LAS sargas sönder så att arbetsgivare ännu godtyckligare än i dag kan göra sig av mer arbetskraft som kanske 1. vabbar ofta 2. ofta är sjuka på våren pga allergi 3. blir gravid, så att en ungdom utan de problemen kan ta platsen istället? Troligen. Även om de aldrig skulle medge det.




Typ av syjunta



Vi är några tjejer som brukar träffas och scrappa ibland. Före detta kollegor från skolan. I dag varierade vi med att sy saker. Jag köpte en mycket fin bok i somras som vi använde oss av. Jag fick på ungefär tre timmar (plus fika, prat mm) ihop apan till höger. Den ser sned och vind ut. Trodde jag skulle hinna göra några stycken djur. Så fel jag hade! Men roligt var det.

Älskad barnbok



En av de allra allra sötaste barnböcker there is. Älskar den. Hur übersött kan det bli? Kolla kattens ögon bara!

Årsmöte med Brynäs S-förening

Brynäs S-förening har haft årsmöte. Vi började klockan 17 och rev av mötet på kanske en timme. Sedan följde flera timmars samvaro, som det ofta gör. Mycket att resonera om. Vi var 30 stycken på mötet och det är roligt att så många av föreningens hundra medlemar ändå dyker upp!

Vi avtackade Bengt-Åke som suttit i styrelsen sedan 1965! Han berättade att han också i sit liv totalt haft 200 ordförandeår. Det betyder att han i 40 år snittat fem uppdrag samtidigt. Strongt! Imponerande!

Bara låt bli!



Har läst här och där att det här ska vara en poppis dryck, så jag högg en vid ett fikabesök. Helvete vad äckligt det var. Köp aldrig.

Dagens bokpaket



Reformismens möjligheter ska jag läsa för att diskutera med min mentor. Passade på att skicka efter några andra när jag ändå var igång. Två deckare för lättsam underhållning. Min första poesibok på förekommen anledning. Berättade jag att Tranströmer var i riksdagen i tisdags? Och så Badskumt så jag har ett ex hemma.

Inser behovet av fönsterputs

Det är lätt att göra det när vassa solstrålar inte är nådiga.

Men vadå, jag har i alla fall bäddat snyggt och vädrar annat. Hur mycket som helst kan inte krävas en lördag.

Vaknade efter tio, läser morgonens alla SMS. Inser att jag för andra gången i år missat en tid. Första gången var det dock inte alls mitt fel. Tydligen skulle jag ha sålt lotter för S-föreningen i dag. Den jag skulle göra det med hade meddelat att  hon blivit sjuk. Inga lotter sålda i dag helt enkelt och jag får ta igen det en annan dag. Orsak: hade sett tiden i maj och var helt inställt på at tjag i vanlig ordning ansvarade för en lördag per termin.

Det här med att jag missar tider och annat, det smärtar. Tröstar klent att jag aldrig haft så många tider att bolla med.

Måste ändå ta mig till butiken för att hämta ut mitt bokpaket. Surar varje gång jag måste gå dit.

Tog itu med pappershögar och mejlhögar som har en allvarlig förmåga att bunkra upp sig.






Dag två i rad på GDs framsida


Så nu går det an

Nu går det tydligen hur bra som helst för vem som helst att tycka saker om namns lämplighet och inte.

När jag gör det annars så verkar det förbjudet. Typ när jag dissar matchningsnamn, för att ungen blir en del av ett koncept snarare än en person. Då är det aja baja på mig. Eller när jag ogillar att sätta trendnamn på barn eller så.

Hur som helst, Herman L tycker man får tycka om namn. Då fortsätter jag.


Fler poliser till Gävleborg!



Vi bad Riksdagens utredningstjänst att kolla upp i vilken grad polismyndigheten i Gävleborg har fått del av landets ökning av poliser.

Det har vi inte, kan vi konstatera. Läs artikeln i GD och den i Arbetarbladet

 


Årsmötestider

Det är sannerligen årsmötestider. Har tappat räkningen på hur många jag har varit på hittills i år och jag vet heller inte hur många det är kvar. Men roligt är det!

I kväll var det Södra S-föreningen som hade möte. Hann hem igen till första reklampausen i Lyxfällan. Så ledsam. Den här gången också.

Hittade en skräckbok


Den paneldiskussionen



Det är skönt att slippa hetsig stämning, som det kan bli. GD arrangerade ett soft samtal.

Jag är alltid, alltid spänd i början hur soft det än är vilket leder till att jag hakar upp mig på orden, så det är lätt att tro att jag har något syndrom. Blir bättre efter ett tag.

Fick återigen chansen att prata om hur viktigt det är med förutsättningar för utbildning och att unga bör satsa på utbildning. I någon form. Men självklart, också denna gång kom en motfråga som betydde ungefär "varför måste man göra det"?.

I Gävleborg har vi lägst utbildning i landet och en sopig studietradition. Måste ändra på det. Har inga klara svar på hur man gör. Hjälp gärna till. Det är inget straff att plugga! Det kan och ska vara hur kul som helst.

Fick supergulligt mejl från ny bekantskap inom partiet som var och kollade:

Hej Elin!

Oh du var så duktig! Jag tyckte att hela debatten var bra, mycket intressant. Du hackade inte alls, kanske lite i början, men annars var allting jättebra. Jag vill verkligen gratulera dig till ett bra och starkt framträdande. Jag tycker verkligen att du representerar det socialdemokratiska partiet på ett unikt sätt, vilket gör mig till en stolt en sosse till i världen!


I morgon är det träningsfri dag

Nu har jag tränat väldigt många dagar i rad. Då får jag vila i morgon.

Nu sitter jag och jobbar med lite olika dokument.


Greppet

Först tror jag att jag har greppet om dagen. Och sedan tappar jag det. Men nu är det snart kväll och då borde det lugna sig.

Artiklar på golvet



Förbereder mig inför en debatt i morgon. GDs artikelserie om ungdomsarbetslöshet på golvet. Nere till vänster FPs fullmäktigeledamot som är besviken på Arbetsförmedlingen. Medveten om att hennes regering styr den?

Nej, jag bor inte i Stockholm.

Flera gånger i månaden är det någon som frågar mig om jag bor i Stockholm nu.

SJÄLVKLART BOR JAG INTE I STOCKHOLM.

En vanlig riksdagsvecka sover jag två nätter i Stockholm. Det betyder fem nätter hemma. Eller möjligen på annan plats. Jag är alltså inte ens i närheten av att bo där.

Det viktigaste riksdagsarbetet gör jag på hemmaplan. Att trycka på knappen och sitta på utskottet är inte grejen, utan att träffa gävleborgare!

JAG VILL ALDRIG BO I STOCKHOLM.

Lite roligare på måndagar

Inledde med distriktsstyrelsemöte som jag inte hann närvara på hela innan jag fick förflytta mig till Serniorföreningens möte. Där höll jag låda en timme, med diskussioner om bland annat skola och infrastruktur. All erfarenhet från politik i et sånt rum. Otroligt.

gick och tränade, med fokus styrka innan jag droppade in tre kvartar på fullmäktige och hade nöjet att skåda ordbatalj mellan FP och M.

Vissa plus

Jag sprang fem kilomer mer än en minut snabbare. Åt mat med vänner. Cirkeln var rolig. Nu är jag slut.

Söndag igen

Roligare kan jag ha.

Hur jag än vrider mig är det just söndag och jag måste slåss med den. Borde ha sovit längre för att minska den vakna tiden.

Jag ska träna, ja det ska jag. Börjar med att städa pysselrummet.

Ora er inte, jag har gjort lite skrivjobb på morgonen också, som motionssvar.

Göra en lämplig minnesbok



Har länge haft ett projekt vilande som äntligen blivit färdigt. Från högstadiet och framåt till kanske -05 har jag satt upp och tagit ner saker på en anslagstavla som över tid blivit en god minnesplats. När jag plockade ner allt för några år sedan sparde jag grejerna för att kunna göra nåt bra.

Nåt bra blev ett tolvsidigt kartongalbum. Blev väldigt bra. Anslagstavlan i en annan form, precis som meningen var. Alla banden är priser som min kanin Stampe vann i olika tävlingar vi arrangerade för länge sedan. Tjejen som fyllde ett och tre fyller snart 18 ...

Dikten som är längst ner tycker jag fortfarande är mycket kärnfull och passar dessutom väldigt bra i sammanhanget. En gång lyste en neongrön cirkel upp texten. Den färget har minst sagt bleknat.

Dag med två systrar




Efter otydliga instruktioner fick jag kasta mig i kläder och någorlunda fixa till mig för att hinna med i morse, när de plockade upp mig för att åka till Valbo. Deras val, jag bara följde med för att få träffas. Får lite ångest av Valbo.

Hann inte äta frukost så vi började med frukostsmörgås.

Efteråt chillade vi hemma hos mig, och de spanade in bästa barnboken: Det var det fräckaste!

Klar med Pär

Efter en paus på några veckor är jag nu klar med Nuders bok. Förutom att det är spännanade att höra hur resonemangen gåt och hur han upplevt olika skeenden så ger de politiska funderingarna mig ett stort mervärde. Liksom självklart tankarna på partiet. Politiken och partiet är olika saker. Politik och folkrörelse.

Nuder betonar begreppet The joy of politics. Det tycker jag är fint.

Här är en bit ur ett tal han skrev till Carlsson

Vad jag har talat om är att det ibland är nyttigt att se sig i spegeln. Att inte använda så stora ord, att veta att ansvaret för ett bättre och varmare samhälle vilar på dig och mig, på oss tillsammans. Inte på några andra -för det finns inte några andra.

Det är den här insikten och de här värderingarna som måste genomsyra politiken. Viker vi den minska tum, den ringaste sekund, från socialdemokratins allra innersta, nämligen övertygelsen om alla människors lika värde, då riskerar vi oerhört mycket. Då förblir drömmen om den jämlika människan en dröm. Då blir mardrömmen istället verklighet -att människor delas in i "vi och dom".

Nuder skriver budord till den socialdemokratiska regeringen (good old days). Några av budorden är

Vi ska ...
upprepa oss mer och säga samma sak över tid!
betona färdriktning snarare än åtgärd!
utmejsla ett gemensamt förhållningssätt till verkligheten!
hela tiden markera skiljelinjerna i politiken!
vara mer samarbetsinriktade!

Här är ett stycke att ta med sig:

Det underförstådda budskapet när offentligt finansierade instutitioner och försäkringsystem försämras blir "Se om ditt hus -själv!". Incitament och drivkrafter är den nya tidens högtidsord. Inte jämlikhet och solidaritet.

Han plockar också fram meningar ur Erlanders bok "Valfrihetens samhälle". Passande avslutning.

Det finns ingen motsättning mellan strävan till trygghet och viljan till frihet. I själva verket utgör känslan av trygghet ett frihetsvärde av enorm betydelse för den enskilda människan.



Akta dig för synden!

Magdalena Ribbing. Ibland så bra, ibland så lost. HÄR har hon fått en fråga från ett par som är missnöjda över att inte bli bjudna på alkohol när de går hem till folk. Bara det är ju en speciell frågeställning ...

Ribbing inleder sitt svar:

"En del människor anser att vin är syndigt och olämpligt och vill inte bjuda sina gäster på sådant som de uppfattar som så hemskt."

Jag blir gapskrattig. Känner sjukt många människor som inte dricker någon alkohol alls. Ingen av dem har någonsin uppgett att skälet skulle vara ens i närheten av synd.

Märklig syn av Ribbing. Det är som att hon växt upp bredvid en frikyrka för mycket länge sedan.

I sammanhanget vill jag tipsa om Vart femte barn. En sida/kampanj där barn/unga delar med sig av de berättelser de har efter att ha växt upp med föräldrar med alkoholproblem. Det svider. 400 000 barn i Sverige har föräldrar som har iskfyllt drickande. 400 000 barn har därför behov av stöd.

Det är ett skäl för mig att avstå.

Dags för fredag

Har varit fram och tillbaka till Stockholm. Vi socialdemokrater hade begärt en debatt om den organiserade brottsligheten. Verkar det intressant kan du hitta den HÄR. Mitt tåg ner var tyvärr 40 minuter sent så jag missade början. För oss debatterade Morgan Johansson.

Jag betade av en massa i mejlboxen samtidigt som jag lyssnade. Sprang tre km på bandet innan jag åkte hem.

Har ordnat en massa grejer. Ni vet, beställt saker, checkat av osv.

Trevligt mottagande hemma



Lite deppigt sådär. Dags att få undan julduken kanske.

Nästa tjocka dag

Inledde med att skita i att gå och träna på morgonen. Läste handlingar. Kollade nyheterna. Hade möte med justitie. Samtalade med utskottskompisarna över deras kaffe. Hade möte med en person som ska hjälpa mig med en grej. Glömde äta lunch. Guidade en gymnasieklass från Sandviken (Gullisar!), hade sittning om en fråga med partikamrat, voterade, sprang till tåget. Gick hem och bytte om och kollade post. Medverkade på årsmötet med Tjänstemännens S-fackklubb i Gävle. Pratade lite om frågor från mitt utskott.

Kom hem för en halvtimme sedan. Har scannat sociala medier och beställt några böcker jag måste läsa.

I morgon är det Stockholm igen. Vi har begärt en debatt om den organiserade brottsligheten.

I morgon kanske också är dagen jag orkar skriva nåt mer politiskt!

En tjock dag



Förmiddagen använde jag till att växla mellan två olika möten. Kollade av mejl mm snabbt innan jag tog en sen lunch. Gick igenom post på kontoret och förberedde det sista på dagens anförande innan vi hade gruppmöte med justitie. Så votering, lyssna lite på det första i en debatt med vårt utskott, träffa en klass från Bessemer en halvtimme (alltid bara bra klasser jag får träffa) och sedan upp i min egen debatt som avhandlade en rapport från regeringen  om "Lagen om särskilt utlänningskontroll". Vidare till ett seminarium med Alkoholpolitiskt Forum och därpå middag och visning av riksdagen med en vän. Avslutade med en halvtimme simning och gick upp ur poolen strax innan 23.

What can I say? Jag är inte typen som föredrar TV-soffan.

Basskjortan



Det här var gårdagens look. Innan jul köpte jag två skjortor som passar under basgarderobs-begreppet. Siden, så de är snygga men ändå varma. Här är den mörkblå som passar fint med andra jeanskläder, som den ljusblårandiga kavajen jag köpte i NY. Vilket också det nu är länge sedan.

Snyggast är tygkassen sydd av Anna-Karin på Tusen nålar.

Att låsa fast sin kärlek

Ser på ABC. Som stockholmsnyheterna heter. "Gulligt" repotage om par som fäster hänglås på bro som kärlekshandling. Känns symboliskt helt fel. Att låsa fast någon. Antitesen till frihet.

Med det menar jag inte att kärleken inte är fin, bara att symboliken inte alls känns bra.

Ellinor och jag har ätit på Govindas innan träning. Lagom mjukpass. Försjunkit i inläsning av handlingar efter det. Tidig kväller tänkte jag.

Return to sender



Max satsar på riksdagsledamöterna. Skickar oss presentkort på hundra kronor vardera och tackar för den insats "vi" gjort genom att sänka restaurangmomsen. Tänker att de 35 000 kronorna väl ändå kunde ha gått till ... nåt annat. Postar tillbaka.

Make it happen

Så måste det ju vara om man ska ha något roligt!

Inte ens hon



Den här fotade jag i morse när jag lämnade hemmet. Någon har budskapat lite i natt. Någon är bra!

Texten är: OBS! Ingen ser ut så här i verkligheten. Inte ens hon. Detta är samhällsinformation.

Sossar på radion

För några veckor sedan spelade jag in radio. Skitspännnde. Radio Gävleborg ihop med Folkteatern har låtit olika grupperingar lyssna på en av Strindbergs pjäser och sedan resonera om det.

Jag och fyra andra socialdemokrater fick höra "Gillets hemlighet". Vårt resonemang kan ni höra HÄR!

Ledsenheten




I hope life treats you kind, and I hope you have all you dreamed of. I wish to you joy and happiness, but above all this, I wish you love.

Skälet till att jag är nykterist är för att droger dagligen förstör människors liv. Inte alla får ett inslag på Rapport när deras liv tar slut. Drogerna har slitit på denna kvinna. En fantastisk röst, men knappast ett liv att avundas. Drogerna, en elak karl ...

Whitney är en av alla som slagits mot ett drogmissbruk. Och misslyckats. Vi vet inte varför hon dog men vi vet att hon misslyckats med att få bukt med sin beroendesjukdom.

Överallt, hela tiden gör människor sig själv och andra besviken genom att suget efter flakan, efter pillren är större. Större än det mesta.


Loaded Sunday

Ni har säkert förstått det, att när söndagen närmar sig är det möjligen en sovmorgon jag ser frame mot men sen då? Risken för slapp och kajkad dag är total. Om jag inte planerar.

Alltså. Hänga på låset på gymmet för träning. Möta upp vän för konstrunda på bland annat Elixir, Galleri K och två till. Och så IOGT-NTO-mötet som jag beskrev nedan. Sist ramla in sent på vår diskussionscirkel som unga sossar i Gävle har på söndagskvällarna. Mig kan en tråksöndag inte lura längre!

Då är det helt okej att komma hem mot kvällen och sätta igång med vanligt söndagsjobb. Läsa handlingar, stämma av kommande vecka. Den innehåller en del guldkorn.

Annan glad söndagsnyhet, ridning med vänner bokat!

Årsmöte med IOGT-NTO-föreningen



Här är ordförande Karin till höger som uppmärksammar jubilarer. Erik till vänster har fått sitt 80-års diplom. När han var 12 år gick han med i ungdomslogen. Vad har de andra då att komma med? 25 och 70. Särskilt Stig triggades när han insåg att han snart har chansen på 80 ... Stig valde att också lämna styrelsen efter ungefär 60 år ...  Det är något riktigt fantastiskt med människor och engagemang! Smittsamt!



Vi inledde mötet med sånt. Sedan hann vi med några fler låtar innan det var klart.

Jag fick, som revisor, med mig en fin tulpanbukett hem som piggar upp köksbordet.



Ensam

Tragiskt ensam har jag sovit två timmar i soffan. Jag gick upp 7.20 en lördag, okej? Tvingade mig att vakna till mellon. Kände mig ensam och messade med kompisar och läste twitter för att känna mig som en del av världen.

Fast egentligen gillar jag ensam så det är är inte så ledsamt. Bara lite.

Mest fascinerande var Timotej. Hur kan det finnas så mycket blont hår? Och varför.

Inga skarpa synpunkter på de två som gick vidare. Bara helt okej. Over and out på det.


Gapminder

I dag hade vi en medarbetare från Gapminder på en sossegrej. Ingen nyhet vad det är, men värt att notera samband. Onekligen.

Det går att lattja själv på hemsidan. Intressant. Lärorikt.

Sen kväll men stor lycka

Misslyckas som alltid med att komma i säng tidigt. Nu hade det dessutom varit viktigt eftersom det är aktivitet på seriöst sätt hela dagen i morgon och jag vill verkligen orka lyssna.

Så alldeles strax.

Just nu bubblar jag. Jag och min mamma ska åka på en riktig semester tillsammans! Någon gång när jag var liten åkte vi alla till Norge. Det är i princip inget jag minns.

Jag har egentligen aldrig åkt någonstans med min mamma, bortsett från förra året när vi åkte till Göteborg tre nätter för att fira en kär släkting som fyllde jämnt. Det är faktiskt lite av en happening i min familj. Det är nämligen ett äventyr för dom att bara komma iväg till Gävle och hälsa på mig.

Varför har vi inte gjort det? Det har tidigare inte funnits möjlighet eller pengar. Hon har ett jobb som kräver nära hundra procents närvaro, så som det är för alla bönder.

Sex dagar i sommar ska vi nu komma iväg. Allt bokat, betalt och klart. Jag tror hon är precis lika häpen och lika glad som jag för att vi ska åka till Island och rida massor. Och vi ska göra det tillsammans.


Kanske kanske

Kanske kanske är ridresan snart i hamn. Kanske. Kanske med helt oväntat sällskap.

Fast mest är jag i Stockholm och träffar skolklasser.

Mycket tragiskt

Läser i GD artiklarna om hur några unga moderater verkar ha förskringrat en bra bit över 100 000 kronor från partiorganisationen här i Gävle.

Många kanske tror att en socialdemokrat blir skadeglad då. Det kunde inte vara mer fel.

Jag är ledsen för de här unga människornas skull. Vi vet inget om vad som ligger bakom att de valde att begå kriminella handlingar. Jag är ledsen för Moderaternas skull. Att nysta i den här typen av situation är så tråkigt för alla. Jag är ledsen för att det spär på mångas intryck av "alla politiker gör som de vill". Något som självklart inte är sant.


Sara!




Hade tur och hann krama på min älskade barnmorskesyster innan jag lämnade Hudiksvall i dag. Jag har svårt att förstå att den här lilla hoppan som brukade ha hästsvansar förlöser kvinnor. Men jag tror hon gör det bra.

Det var intressant att bli guidad runt och kunna ställa frågor om verksamheten. Tyvärr mådde jag också illa eftersom jag tycker att allt kring graviditiet och förlossning är nåt otroligt läskigt. Knappast en proffsig verksamhets fel.

Jag var där tillsammans med landstingstådet Tjernström och min riksdagskollega Lindestam för att kolla in grejer.

Andra gången

För några veckor sedan köpte jag en mixer. Som jag bytte till en annan mixer. Nu har jag gjort min andra smoothie. berikad med Kesella då rå. PROTEIN!

Annars var det bland annat melon. Bra mellis.

Gamla tider



Här är min morfars föräldrar. Ganska söta. Aldrig träffat. Min namne till höger sägs (av sin dotter) vara av det lite allvarligare slaget. Det kan man se lite ... Henne hade inte jag muckat med. Så tråkigt förr också när allt var svartvitt.

Onsdag på hemmaplan

Träffade massor av våra kommunalråd och det enda oppositionsrådet och så ett landstingsråd från Gävleborg. Vi hade intressanta politiska samtal. De man behöver hämta kraft och inspiration ur.

Annat bra för kraften är att jag power-städat en timme. Badrummet skinanade. Och så lite till. Konstaterar att den magiska svamp jag köpte på en marknad någon sommar och som sades vara gjord av ett material som det byggs flygplan av, förmodligen var till för att knarka och jag missförstod allt när jag försökte städa med den. Gick i bitar ganska snabbt. vill inte tänka på hur flygplanen klarar sig då.

Nu siktar jag på tvätt. Kvällen blir bara bättre och bättre!


Gulle-Mulle



Jag köpte ett pennskrin i metall på loppisen i lördags. Den femma för ett Min Häst-fodral med Mulle som föl. Snacka om att nästan hitta en skatt!

Späckad tisdag

I dag har jag gjort ett besök i verkligheten. Eh ... ni som känner mig vet att jag är ironisk och att det finns få uttryck jag avskyr mer.

Hur som helst så har jag varit på min gamla arbetsplats, Sofiedalskolan. Gått parallellt med två före detta kollegor. Hjälpt elever med matten (bråk och procent) och labbrapporter. Kanonkul så klart. Insett att de nya betygen inte precis är tydligare än de gamla när det gäller att lista ut vad eleven faktiskt presterat. Rätt mycket tolkningsutrymme.

Stannade på stan och tränade på gymmet. Lyssnade på två 18-åringar som gick igenom helgen där "de var så fulla så att de inte mindes någonting. Inte vem som lade snö i sängen, inte vem som brottades så saker gick sönder, inte vem de råkade hångla med. Måste ha varit en riktigt bra helg! Passet gick inte så bra alls.

Hem och hade fått mitt orange kuvert. heter det orangea? Inte vet jag. Men jag förstod å andra sidan inte mycket av vad som står däri heller. Jag vet att jag gör mig dum, att det inte är så komplicerat. Men jag orkar inte. Noterade att jag bör räkna med att jobba till 68 år och 4 månader för att få ut i nivå som dagens 65-åringa när de går. Pga vi lever längre. Inget gott som inte för nåt ont med sig.

Passade på att gå på årsmötet för min hyresgästförening. Aldrig deltagit på någon innan men jag hade möjlighet i kväll. Det tog 35 minuter och inget hade funderat över förnyade mötesformer eller att typ presentera killen som föreslogs till ny ordförande. Nåja. Jag gick innan gottiset. Ingen semla för mig.

Nu inväntas matleverans framför Top Model. Svarar på mejl samtidigt. Hej då dagboken! 

Bara fixa lite



Klockan är en bra bit efter tio. Ni vet vad det betyder. Nu är jag pigg! Under dagen när jag var fram och tillbaka till Stockholm på möte var jag desto segare ...

Så jag har sorterat smink. Det här är de avlånga grejerna som står i en mugg. Behövde söljas av dammet på ... inte det jag använder mest. Jag har tvättat penslar, sorterat, bestämt vad som ska kastas (betyder samlas i en påse för att tas med till farligt avfall på soptippen. Sån har jag på kroppen ...). Jag behåller det turkosa glittret, det vet man aldrig när det kommer till användning på alla galor jag går på.

 Allt började med att jag fick några nya, fräscha nagellack av en vän som tyckte de passade mig bättre ...

De här kvällarna är fina! När jag nästan sorterar ihjäl mig. Typ som Zandra.

Tre längre texter

Senaste dygnet har jag nu valt att publicera tre politiska texter, skrivna av Fredrik, Barbro och Stefan, i sin helhet. Vanligen brukr jag publicera utdrag eller kanske bara en länk.

Varför? För det uppenbara, för att de är geniala och pekar så tydligt på problemen. Lite olika vinklar men samma kärna.

Orka läsa. Orka tänka. Orka tycka.


Det hade varit omöjligt att anordna en enda safariresa om det inte funnits skilda världar att visa upp

"Det har blivit ett väldigt hallå men också debatt sedan ett antal bussresenärer åkte på överklassafari till Solsidan i Saltsjöbaden.

Att studera samhällsklyftor på plats ska inte uppmuntras utan snarare fördömas verkar vara den allmänna meningen.

Det blir nog mindre bråk om vi håller oss till de gamla safariområdena, Herrgården i Malmö, Gårdsten i Göteborg, Rinkeby/Tensta i Stockholm och andra förortsområden.

Dit har oräkneliga bussar i åratal forslat mängder av politiker och projektarbetare av alla de slag för att de med egna ögon skulle få beskåda nedslitna hus och trångbodda människor.

Miljonprogramssafari har varit en storsäljare i många år utan att det väckt någon större medial uppmärksamhet.

Safarirapporterna från miljonprogrammet har dessutom varit entydiga. Husen behöver energieffektiviseras, målas, stambytas och utemiljöerna är undermåliga.

Det finns inte en konsultfirma med självaktning som inte varit där och räknat på vad det skulle kosta att renovera, bygga om och bygga till för att vi skulle få tillbaka de välfungerande bostadsområden som miljonprogrammet en gång var.

Men någonstans på vägen mellan Alby och Danderyd så kom bussen och beräkningarna på villovägar.

Nu när bussresorna går till Solsidan kan alla se att det var där satsningarna på renovering, ombyggnad och tillbyggnad hamnade.

Dit där kackerlackorna inte nått, där det redan var målat och där badrummen inte har fuktskador där har det renoverats, byggts till och byggts om kanske både en och två gånger.

Vill man nischa safariresorna kan man anordna särskilda rotresor för den som är intresserad av att studera om den här typen av statliga miljardsatsningar är till någon nytta.

För skam vore det väl om de 13,6 miljarder staten satsat i ROT-avdrag inte fått någon synlig effekt som går att kolla på genom bussfönstret.

Miljarderna har ju för säkerhets skull heller spritts ut lite planlöst här och där utan koncentrerats till några väl avgränsade områden såsom Danderyd, Täby, Lidingö, Vellinge, Nacka, Vaxholm och Lomma.

En andrahandssafari kanske, för att studera hur livet ter sig för de nutida nomaderna som flyttar från plats till plats kan säkert intressera många, inte minst vår bostadsminister som vill utöka den boendeformen.

Andrahandssafarin kan kombineras med en studentsafari i början av varje terminsstart då andrahands- och tredjehandsboendet kombineras med tält- och husvagnsboende.

Det går också att bygga på den rutten med ett besök i de villaområden där man bor för stort. Bostadsministerns tanke är att de som bor för stort ska kunna bo kvar och med lite stöd från samhället vara beredda att upplåta enskilda rum, tillgång till kök och badrum till de bostadslösa studenterna.

Sanningen är väl att det hade varit omöjligt att anordna en enda resa om det inte funnits väldiga skilda världar att visa upp."

/Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen bloggar

Jag konverterar till överklassen

"Den här veckan har jag lärt mig något nytt av en folkpartist i Haninge.

Det var när Martin Lundqvist, som han heter, skrev att: ”jag ser det som ett medvetet och individuellt val vilken klass man vill leva inom”.

Själv funderar jag nu på att bli till exempel överklass.

Det verkar ju ändå som det softaste tycker jag, även om jag vet att Martin Lundqvist inte riktigt håller med mig där. Han skriver: ”... sen kan man ju diskutera vilken klass som värderas bäst, om man ens kan göra en sån bedömning, men det ligger mer i betraktarens öga”.

O, alla dessa djupsinnigheter.

Men jag tror att jag i alla fall har bestämt mig för att i den här betraktarens öga så är det softast att vara överklass. Underklass är det trökigaste, för då måste man vara fattig, må dåligt, skratta nervöst hela tiden för att ursäkta att man finns och sedan dö i kol eller något liknande, utan att någonsin haft en känsla av att höra till det här samhället.

Medelklass är mer okej, då är man medelsvensson och har det ganska gött och äger många saker och åker på sportlovsläger. Fast man måste alltid be om ursäkt litegrann för att man är sådan medelklassig medelsvensson. Det är lite lag på det.

Men överklass. I den här betraktarens ögon så är det ändå det som är kattens pyjamas. Då behöver man inte be om ursäkt för någonting. Världen är ens ostron.

Om andra människor har adhd blir de jobbiga dampbarn som samhället inte riktigt har resurser till och så får de försöka klara sig bäst de kan på egen hand. Men om till exempel Caroline af Ugglas har det, då är hon bara en tokrolig och ”härlig” tjej med olikfärgade stövlar som ser det som en jättefin kreativ tillgång i sitt liv och artisteri.

Om andra människor skulle bli konstnärer och göra tavlor med svenska flaggor som brinner och skriva ”KUKEN” i ett hörn, då skulle de inte bara betraktas som allmänt misslyckade människor, utan även som dåliga konstnärer som bara ägnar sig åt tom provokation.

Men om man heter Carl Johan De Geer så kommer tavlorna säljas på Bukowskis och man kan ställa in sig på att ta emot fina priser resten av livet och betraktas som en intressant intellektuell person.

Och om man är utrikesminister och gör något lite, lite dumt i länder långt, långt borta så duger det inte att bara vara någon vanlig tjomme. Herregud, då får man ju drevet på sig.

Därför konverterar jag härmed till överklassen. Jag tror jag satsar på att bli den tossiga Caroline af Ugglas-överklassen som ler och blöder och hoppar i vattenpölar, det känns som den kategori som ligger längst bort från den person jag varit hittills. Och ibland kanske man behöver lite semester från sig själv, tänker jag.

Kalla mig Stefan von Solstråhle om vi ses.

So long"

/Stefan Westrin. Text i Arbetarbladet i helgen


Thorsten och stjärten

Det här har varit löpsedel i dag, Thorsten och hans hand på programledarens stjärt. Läser nu artikeln i Aftonbladet.

Utdrag:

Vad säger du om att folk tycker att det var sexistiskt?– Jag tycker inte att det var över gränsen. Det var väldigt könlöst, det var ju en ung flicka som jag inte ser på som kvinna, utan medmänniska,

Samtidigt är Thorsten sårad över anklagelserna. – Jag blir ledsen, det är inte ok att man kallar mig för ett svin, att jag skulle vara emot kvinnor. Det borde man se på mig att jag inte är.

Gina Dirwanis programledarkollega Helena Bergström tar Flinck i försvar. – Jag tror Gina är så pass strong att det kan hon ta det. Jag kan också ta en klapp av någon på rumpan. Det var nog inte menat som sexistiskt från hans sida, säger hon.


Det är mycket som är knasigt. Själva handlingen naturligtvis. Thorsten inte ser på Gina som en kvinna utan som en ung flicka ... På vilket sätt legitimerar det handlingen? Exakt varför är hon inte en kvinna? Betyder det att det är okej att tafsa på unga tjejer för att de inte är kvinnor?

Thorsten tror också att det handlar om att han skulle vara emot kvinnor, att bli kallad sexist. Är det någon som tror det? Snarare verkar det väl vara som att han är väldigt mycket för kvinnor (medmänniskor ...) och att han gärna bestämmer själv hur deras kroppar ska användas. Tror han gillar kvinnor hur mycket som helst.  

Och stackars Helena. Som säger att Gina är så strong att hon kan ta det. Ta vad? Få av oss går sönder av en hand på en skinka. Få av oss får men av det. Få av oss får livet förstört av det. Knappast Gina heller. Det spelar ingen roll "hur det var menat". När en kille tafsar, väljer han då om det är sexistiskt menat eller ... vadå? Snällt, smickrande?

Man tar inte på någon annans röv bara för att man känner för det. Tyvärr händer det hela tiden. Min erfarenhet som högstadielärare säger mig att massor av killar i femtonårsåldern tror det är helt okej. Ytterst få tjejer tar sig samma "rätt". Det finns alldeles för många Thorsten.

Och jag vet att massor av folk tänker som Helena "Det var väl inte så farligt". Nej, det var väl inte FARLIGT precis. Men det ska inte vara så. Vi medmänniskor 8vkinnor, unga tjejer) är inte så bekräftelsekåta att vi blir lyckliga över tafsande, trots att alltför många män tror det.  

(obs obs obs, det finns många fina män)



Jag hade ju kunnat gå och lägga mig

Efter studiecirkeln fick jag lite huvudvärk. Har nästan aldrig men har noterat att det dyker upp efter större fysisk ansträngning. Som att springa fem kilometer t ex. Eh, just ja ... hade aldrig gjort det tidigare, men typ sånt då. Så då låg jag i soffan några timmar och läste och lade mycket lite uppmärksamhet på Wallander som jag var trött på innan den började.

Men sedan, sedan började jag vakna till liv. Som alltid efter tio-tiden. Och då satte knarkandet igång. Jag vet att Hemnet är poppis. Sånt skiter jag i. Jag hjärta hyra. Jag började kolla in ridresor. Har lus(t)läst broschyrer om utbudet på Island. Jag hjärta Island.

 Eldhestars bild

Att titta på den här bilden ger mig rysningar. Att titta på alla bilderna som fanns försatte mig i ett riktigt lyckorus. Hur ska jag nu kunna sova?!

Får väl som vanligt lägga en timme på en bok som taggar ner mig. Blir det riktigt svårt väljer jag nåt tyngre, politiskt ;)


Frihet, jämlikhet & solidaritet kommer alltid tillbaka, Löfven

Frihet, jämlikhet och solidaritet är omodernt sedan rätt många år, minst sex, både slagorden och innebörden. Det anses banalt och okommersiellt i ett yrvaket kommunikationssamhälle med egoboost, billig dramaturgi, entreprenörer, smarta tweets, ­personliga varumärken och livspussel.


Själv bor jag i ett moderat­getto. Det gör nästan alla i Stockholms innerstad, i dyr­förorter och i större välbärgade städer. De är socialdemokratins krisområden just nu.

 
Det är inget fel på människorna i mitt blåa kvarter, de är ­bara förvirrade av tigandets taktik, pr-maskinerier och tidens anda. Och jag håller med grannarna om att vi människor är oss själva närmast. Vi gillar fynd. Vi gillar 25 procent skatt och extra ­pengar i plån­boken. Vi gillar att bo i vårt burgna TV4-medelklassområde.


Men något gnager.


Min personliga makt att hjälpa hemlösa, ­arbetslösa, pensionärer, förtryckta, förtalade, mobbade, sexuellt avvikande, utförsäkrade eller ens småfattiga är högst begränsad. Jag kan knappt göra ett skit för panka källar­teatrar.


Jag kan förstås idka välgörenhet – regeringen har för första gången i Sveriges i historia infört skattesänkningar på välgörenhet – men välgörenhet är orättvist och godtyckligt.


Så.


Eftersom jag är inkompetent på fördelningspolitik behöver jag staten.


Därför måste Socialdemokraterna resa sig ur krisen utan att snegla mot vad som är populärt i ”satsa på dig själv”-staden just nu. Social­demokraterna måste hålla fast vid den omoderna tanken om Det Statsbärande Partiet och idissla den djupare innebörden i Håkan J­uholts famous last words:

”Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som social­demokrat”.


 Det var ett så ljuvligt obsolet uttalande. Ett uttalande som ­inte behöver omprövas så länge betydelsen i ordet socialdemokrat kvarstår.


Frihet, jämlikhet och solidaritet – vilket var vad Juholt sa – anses otidsenligt i en individualistisk tid där entreprenören och småbarnsföräldern pressas mellan karriären, färdiga matkassen och rot-städaren. Jag har för fan inte ens tid att prioritera mig själv! Hur ska jag hinna med, vad hette det, solidaritet?


Därför är sossarnas nya nystart med Stefan Löfven så viktig, inte som ett högeranpassat parti utan som ett traditionellt välfärdsparti.


För att vinna slaget om stadens favoriserade medelklass måste S hjälpa den att leva med gott samvete.


Vi vill, via skatt­sedeln, betala för förmånen att leva i ett rättvist samhälle. Vackrare än så är vi ­inte. Vi betalar för att professionella ska sköta friheten, jämlikheten och solidariteten åt oss.


Vinden vänder alltid. Det som anses omodernt i dag är toppmodernt i morgon – och tvärtom. Fråga alla som var proggare 1988, thatcherister 1997 eller hiphopare 2005.


Staden kommer att inse att andra människors olycka förr eller senare ­biter staden i arslet. När egotrenden vänder kommer staden att minnas att även staden mår bäst av frihet, jämlikhet och solidaritet.


Då vore det förfärligt om Socialdemokraterna fortsatt ­resan högerut. Då vore det ett onödigt parti. Men först då. Än är framtiden ljus.


Fredrik Virtanen

Till riksdagsmejlen: Underbara grillkvällar

"Ge oss tillbaka våra underbara grillkvällar i Söderhamns vackra skärgård genom att rösta bifall till Finn Bengtssons motion om en höjning av promillegränsen till sjöss från 0,2 till 0,5.
X och X Xsson
Söderhamn"




Hur ska man annars kunna ha underbara grillkvällar?

Dagens två nyheter

1. För första gången i mitt liv har jag sprungit fem kilometer i ett svep. Det gick helt okej. Men jag har ju tränat en del innan, så det kanske varit knas om jag inte lyckats snart. Det var mitt mål som skulle nås i maj. Så nu är det väl bara att springa på.

2. Jag är inte alls dålig på att laga mat. Jag kan göra mycket goda saker av till exempel rester. Det betyder inte att jag tycker om att hålla på. Jag tycker det är skittråkigt, så det förändrar inget i sak. Kommer inte att laga mer mat bara för att jag råkar vara lysande på det. Jag hinner inte, för jag måste springa!

Att debattera och avrunda med tacos

  Foto: C Frankesjö

Hade förmånen att träffa en stor bunt SSUare från hela landet som haft den goda smaken att landa i Gävle just den här helgen. Det otroliga SSU Gävleborg arrangerade kurs för ett 40-tal medlemmar from all around. Det här var den avancerade gruppen som snackade om olika aspekter av argumentation och debatt hela helgen.

Därefter hängt med en kompis framför mello och käkat tacos. Så lagom spännande lördagskvällar som jag orkar med. Alldeles fantastiskt. Vi hade choklad också!

I dag har jag känt mig ful i håret hela dagen. Sänker ett i övrigt högt betyg en aning.

En del av Gävle, Stenebergsparken


Lyckad runda




Besöke dyra av de loppisar som finns nära där jag bor på Brynäs. Här är några av fynden. En stor bund 1 maj-märken från förr. Och så fyra glas med Lena Furberg-motiv. Lätta att älska. Dessutom i perfekt skick.

Till det lite böcker, några fat och lite annat pyssel.

Bunkrat kort



När jag var i London bunkrade jag upp lagret av snygga kort! Det blir jag glad av.

Det jag också blir glad av är att ha varit i mitt pysselrum drygt tre timmar och ordnat grejer. Älskert.

Älskar snön



För er som inte förstått det: Tricket när det är kallat ute är att klä på sig rejäla kläder.
Seriöst, folk som går utan mössa. Varför? Har de ingen känsel i huvudet?

Gnället

För någon vecka sedan var Cecilia Frode gäst i en morgonsoffa. Hon konstaterade att hon har massor av mål för varje dag och har verkligen inte tid att fundera över trivialiteter som vilket väder det är. Jag kände att jag ville vara mer som henne.

Jag är en bit på väg. Jag blir matt när jag ser tusentals gnällkommentarer om vädret på Facebook, klag på snön ...

Problem är det när vädret ordnar strömavbrott. Det får i dag allvarliga konsekvenser för många.

Det är inte problem med snö ute. Det är heller inte oväntat.

Vi svenskar är priviligerade. Vi kan flytta nästan var som helst i hela världen. Blir ditt liv sabbat av svenskt klimat så överväg det då.

Cecilia och jag jobbar på. Men mest hon, för hon skulle troligen aldrig störa sig på att andra stör sig. Jag ska bli lika bra som henne!  


Fas 3

För en dryg vecka sedan hade Arbetarbladet det här repotaget!

Utdrag:
Prio 1 startade i Sundsvall och finns nu på flera orter i Sverige. För ett år sedan öppnade företaget i Gävle´. I fastigheten bakom Willys i Hemsta arbetar 78 personer. 74 av dem är arbetslösa i fas 3. Övriga är anställda. Där finns en second hand-butik med lager. Men de har även särskilda avdelningar som syr och snickrar om trasiga föremål. Det som inte kommer ut i butiken skänker Prio 1 vidare som bistånd. De 74 fas 3-deltagarna innebär åtskilliga tusenlappar per dag i bidrag till företaget. Men grundaren och ägaren Sara Andersson kallar Prio 1 för ett socialt företag – och eventuella överskott ska återinvesteras i verksamheten.

Jag gör nu en enkel matematik på företagets personalkostnader.

Fyra personer som jag uppskattar har en bruttolön på 25 000 styck. Kostnaden blir då cirka 150 000 kronor varje månad.

74 personer ger vardera 5000 kronor i månaden. Det blir på en månad 370 000 kronor på inkomstsidan.

Alltså går Prio 1 i Gävle på personalsidan 220 000 kronor i vinst varje månad. Eftersom de jobbar med second hand varor antar jag att de inte har några utgifter för att få in dom. Utgifter jag räknar med är hyra och lite färg och annat.

I runda slängar kanske det ger en total vinst på 200 000 i månaden. Någon som vet bättre får gärna korrigera mig. Exakt hur återinvesteras den miljon som det tar fem månader för företaget enbart i Gävle att få in.

Det tycker jag att journlisten borde ha rotat lite mer i.

Antal deltagare i Fas 3 är i dag enligt Arbetsförmedlingen 29 500 stycken. Varje månad betalas ut 147500000 kronor till anordnare av platserna. En del av platserna är jättebra och ordnas verkligen med fokus på eller på önskemål av den arbetslöse.

Men var det meningen att detta skulle vara en företagsidé verkligen? Frågan kvarstår, vad exakt gör Prio 1 när de återinvesterar i verksamheten? Hur kommer det deltagarna i FAS 3 till godo?


Påt bara



Ellinor fotade oss igår strax innan träning. Innan 3 km dödade mig. I dag har jag värk i framlåren. Bra värk ändå!

Förstår inte eller gillar inte?

I dag har KD haft presskonferens om sina tankar gällande "familjepolitiken".

Ett av förslagen handlar om att föräldrar som inte använder förskolan ska få skattereduktion.

Antingen har KD inte förstått tanken att solidariskt dela på välfärdskostnader, eller så gillar de det inte.

Jag som inte har några barn i förskola eller skola, som aldrig behövt avancerad sjukvård, som knappt åker bil på vägarna, som aldrig slänger skräp på gatan ... Vilket skatteavdrag ska jag då få? Konsekvensen måste alltså bli att vi helst enkelt får betala enbart för det vi använder.


Alltså den som är mycket sjuk får betala sin sjukvård själv.


BÖRJA SPARA! MYCKET BÄTTRE ATT SPARA TILL BENBROTTEN ÄN ATT SOLIDARISKT BETALA VIA SKATTESEDLEN.

EN STOR DEL AV SKATTEN ANVÄNDER MAN JU FÖR FAN SJÄLV. Man lär betala några år innan man ens finansierat sin egen skolgång, barnsjukvård osv. Hade din förälder haft råd att betala för dig, eller är systemet med skatter bättre? KD retar mig.


Vi har en trend

Också den här veckan har jag och Ellinor gjort ett rejält träningspass. Sprang 3 km, gjorde väl avvägda styrkeövningar och så en kvarts simning. Vi är bäst!

Det behövdes. Jag hade ingen bra dag i dag.

Föräldraledighet

Nu går statistiken ut, den som alltid visar att uttaget av föräldradagarna mellan föräldrarna är skevt!

I Gävleborg tar pappor ut 22,2 procent av föräldradagarna.

Jag kan verkligen inte förstå att så många pappor inte vill ta chansen att vara med med sin avkomma. Ekonomin hänvisas det till. Jag tror att i en del fall kan det absolut spela en AVGÖRANDE roll. Men i många fall skulle ett antal färre klädesplagg kunna göra att det inte spelade någon roll. I dag har många familjer där det finns två arbetande föräldrar en ekonomi som gör att de skulle kunna försörja en familj till. Trots det vill pappan varken torka bajs eller morgonmys. (Jag tänkte lyfta både positivt och negativt för att nyansera)

Dessutom är det också så att varje år "brinner" massor av pappadagar inne. Pappor låter alltså möjligheten att få betald tid med sina barn, stå tillbaka för att arbeta.

I en undersökning som KP gjorde för några år sedan visade det sig att om barn är ledsna och behöver prata med någon kommer alternativet pappa på femte plats. Efter alternativet att barnet låter bli att prata med någon. Hellre inget än pappa alltså. Mamma toppade hårt!

Om barnet fick välja, skulle inte det vilja ha lika mycket tid med sina båda föräldrar? För mig verkar det självklart. Den här snedfördelningen från början leder till att mammor drar större VAB-lass och tar större delen av det obetalda hemarbetet också när hon börjar jobba sedan. Eller ja ... ofta går hon ju ner i tid som småbarnsföräldrar. Inga män jobbar däremot lika mycket som just småbarnsföräldrar.

Och det hjälper inte när någon pekar ut par som har delat. Det finns absolut, lysande. Men statistiken talar sitt tydliga språk.

RSS 2.0