Kompisar från förr

Kvällens middag var precis som igår nåt som gör det lätt att sova. Två fina vänner. En som jag känt i tjugo år men inte träffat på tio. Fint! Äntligen var det dags.

Minns ni hur trött jag var i morse? Nu är jag ganska pigg i alla fall. När jag borde sova.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0