Living on the dark side



My little pony gör tydligen en årsponny. 2011 är det den här rackaren.

Men tack!



Vänner, vänner! På min namnsdagsmiddag överraskade de med paket och allt. Det här paketet innehåller bland annat en ny sockerskrubb som jag ser fram emot att prova! Hela paketet luktar underbar jordgubbe. Lush är ett av alla fina företag som inte testar sin produkter på djur i något led!

Det är najs att bo så nära Stockholm att det är en liten grej att åka fram och tillbaka bara för att kunna käka ihop! Och prata, prata, prata. Sju underbara personer på samma plats! Och ja, jag kanske börjar bli religiös. Vågar välja glädje och allt det.

Grattis alla Elin!



Grattis på oss Elin! (och hej för tio år sen)


De fina SMSen

Vaknade och hade fina, fina SMS på telefonen. Fin magkänsla.


Nu ska vi sova


Lagom varmt

Gävle är soligt och fint och LAGOM varmt. Inte sån vanvettig hetta som de stackars medelhavsborna förmodligen dras med även i dag.

Den här lagoma dagen har jag gjort RUT-arbete, och så lite glamour med en underbar vigsel i ett lusthus på det. Jag hade hembygdsdräkten på mig och allt! Nu längtar jag ihjäl mig efter äggmackor med majjo.

Fina tider och fortfarande med kärlek i hjärtat.

Äntligen pyssel




I går tog jag ch en vän oss tid att slå oss ner i min ateljé. Vi provade att dekorera små boxar och vi gjorde örhängen. Inte så komplicerade vågade jag mig på. Egentligen gjorde jag fyra par varav jag gav ett par i present till Linnéa som gjorde så bra grejer i går.

En fin dag

Vilken fin och bra dag det här blev. Så blir det alltid i Gävle.

Trevlig avrundning med goda vänner.

Hej!



Även mina krukväxter välkomnar mig hem på bästa sätt. I natt vaknade jag av att det regnade, låg och lyssnade på det och myste en stund. Avslutade gårdagen med en lång pratstund med min syster Sara. Roligt. I dag är det folk som ska vigas och manifestationer och pyssel som ska göras.

Känslan



Känslan av att komma hem. Varm i hela hjärtat.

Små semesterminnen









I efterhand kan jag se att det var väldigt fint. Och jag är stolt över mig själv som åkte.

Dags att kvala upp ärmarna

Har en diger att-göralista. Men inget kan frånta mig glädjen över att vara i Sverige och se moln.

On ma way

I dag är hemresedagen. Packningen är en fröjd och enkel eftersom jag hade tomrum i väskan redan hit. En timme tills bussen plockar upp oss.

Fina tider, men oj vad det kommer att vara hett på den bussen. Och oj vilka livsfarliga, snirkliga vägar med stor kollisionsrisk vi kommer att åka på. Jag blundar!

Kvällsläsningen



I går läste jag också ut den här. En chicklitt som jag tror att jag läst någon gång tidigare, eller delar av den i någon damtidningen eller så. Står den ut i sin genre? Jag har inte läst jättemycket sånt, men en del, och jag skulle säga att Marika King är väldigt rolig. Inte flåsrolig, uppenbart rolig, utan rolig.

"Tre timmar senare hade jag hälsat på och småpratat med säkert hundra personer. Det var kul. Det var jättekul. Ända tills det inte var var det."

"Flora avslutade meningen på norska. Jag hade märkst att de flesta seniora anpassade sitt språk efter vilken skandinav de pratade med. det var väl ett sätt att markera sin vilja att förstå och kommunicera, antog jag. Förutom med finnarna förstås. Det var ju omöjligt."

Storyn handlar om en tjej som jobbar på konsultbyrå och jobbar skiten ur sig. Hur de som är kvar hemma i småstan (Ludvika) inte förstår vad hon gör eller ens gillar det, och så relationen till en gift man. Ännu en elak man.

Helt okej. Tre av fem. En sån där 400-sidorsbok man bara glider igenom.

Kvällen innan hemresan

 

Jag gillar det här när det målas på väggar. Ingen aning om budskapet.

Kvällen har varit riktigt, riktigt fin. Kvällarna är de bästa. Solen är inte så het genom parasolltaket och de svalkiga vindarna är så många fler. faktiskt helt okej att hänga i solstolen med en bok då. Och vattenflaskan nära.

Nu har jag sett solen försvinna bakom berget för sista gången, och trots allt är det lite ledsamt det med. Snacka om att vilja sluka alla kakorna. Ett klassiskt problem för mig. Allt ska jag ha!

Inte en enda souvenir har jag köpt. Inte ens en olivtvål. Däremot drack jag i dag den godaste bananmangosmoothien ever! För att nämna fler guldkorn.

Nu är jag heller inte så tom längre. Nu är jag ledsen och besviken. På mig själv också.

Försöker njuta

Försöker njuta av det jag gillar. utsikten från balkongen, läsa i skuggan, snabba dopp och dricka goda smoothies. Om ett dygn är jag hemma igen.

Och jag planerar namnsdagskalas.


Dagens förmiddagsbok



Anna Bovaller är själv jurist och har tagit avstamp i den värld där hon vistas. Olika människoöden, flera familjer tar oss fram genom boken som börjar med att fynd av en död, troligen mördad, ung kvinna.

Lättläst, sidvändare och ganska mycket äckel över hur så många män är våldsamma och utnyttjar kvinnor.

Sista dagen i badkläder

Jag har förstått at badkläder för somliga inhandlas med större precision en en hjärnoperation. Innan resan gick jag in på två kedjor, kollade in all rea på badkläder och tog några saker som verkade funka. För nästan inga pengar alls. Och det har funkat fin. Rosa, svart och grönt är min färgskala.Och skimrande rosa efter alla solprodukter.

I morgon den här tiden väntar jag på skjutsen till flyget. Det kommer att vara otåligt. Jag kommer nog inte ens att vara rädd vid flygningen eftersom flygplanet är min vän och tar mig hemåt! Har två böcker kvar så jag hade packat ganska lagom!

Är trött på frukosten också. Orkar inte ta mer fetaost och youghurt.

Om skönhet



Den här har legat i min att läsa-hög länge. En gång började jag men slutade raskt. Det var en period då jag var väldigt trött och bara läste lite på kvällarna. Då orkade jag inte sätta mig in i alla namn och relationer så det blev inget. Gillade inte hennes Vita tänder så mycket så jag var inte så taggad heller.

Nu har jag inte haft något annat att göra än att ägna boken stor uppmärksamhet och då uppskattar jag den enormt och förstår varför den fått fina priser. Så många personer att lära känna, så många känslor och så många miljöer. Allt flätas ihop på ett sinnrikt sätt och även om det egentligen är vardagligheter, sådant som händer i människors liv är det välskrivna en dimension för sig. det vnaliga är förhålla sig till studier, familjeproblem och män som tänker med kuken. Fast det är ju bara en bok förstås, sånt händer ju inte på riktigt.

En jättepaus

Att vara här är en surrealistisk paus från mitt liv. En vän skrev: det är rätt uppenbart att du inte alls hör hemma där huvudsysslan är att säla sig i solen.

Jag är så trött på att göra ingenting. Att vara någon där att käka lunch femton meter bort känns som ett helt projekt. Det här är helt enkelt ett latställe. Jag passar inte här.

Jag vill vara där saker händer, där det finns folk att prata med och skoj att göra. Att just säla i solen är roligt i ungefär en halvtimme. Sen fortsätter jag eftersom det är det enda jag kan göra.Ffast i skuggan och självklart med en bok. För varmt att göra nåt annat. En paus mitt på dagen för att svalka sig med dusch efter ett bad, hänga på balkongen och uppdatera sig samt äta minitwix till mellanmål. Just i dag skrev jag också en text till tidningarna som de kanske vill publicera. Eller så skiter dom i det, jag ville skriva ändå.

Det är inte tråkigt. Jag förgås inte. Jag har tankar att tänka som aldrig tar slut och det är nog nyttigt att de får ta all plats själva. Frustrerande när svar saknas. Ekot av tomt fortsätter.

Jag längtar hem. Till mina vänner. Till Gävle. Till Norrala. Till lukter och ljud som är mina. Här är jag bara ingen.







Ellinor till förbundssekreterare

 Foto: Mattias Vepsä

I går kom SSU:s valberedning med sitt förslag. Till förbundssekreterare föreslås min vän Ellinor Eriksson från Valbo. Inte någon annan skulle vara ett bättre förslag. Intervju i Frihet.

Ellinor säger så här i intervjun:
I åttan på högstadieskolan i Valbo, en by strax utanför Gävle, fångade en lärare Ellinors intresse för politik. Det blev starten på en ännu pågående romans med SSU.
– Läraren var supercool och blev en förebild. När SSU debatterade i skolan kändes det rätt och jag blev medlem, berättar Ellinor och trummar med fingrarna mot den vita bordsskivan.

Och denna lärare har Ellinor uppmärksammat mig på är JAG. Det betyder att en hemlig dröm har gått i uppfyllelse. Att någon gammal elev säger så där offentligt att jag betytt något. Så himla glad för det är jag.

Men absolut gladast för att Ellinor finns.  Som vän och som politiker.

När jag är deppisch har någon annan sagt det bättre



You never heard me break your heart
You didn't wake up when we died
Since I was lonely from the start, I think the end is mine to write
Forever and ever, life is now or never
Forever never comes around, people love and let go
Forever and ever, life is now or never, forever's gonna slow you down



Semestrig



Att ge klibbigheten ett ansikte.

Komplett med tvinnat bikiniband.

Det spelar roll

I dag hängde jag på ett ställe i väntan på att siestan skulle ta slut. Käkade glass med frukt och nötter, läste bok och spelade Quadra Pop (jag har det söstaste i min mobil, olika djur).

Lyssnade när en grek förklarade det som hänt i Norge för en italienare. Missade allt det viktiga, nämligen att det var helt planerat och nogsamt genomfört för att mörda socialdemokrater. Inte ett dåd av en oberäknerlig galning. Ett planerat brott med ett politiskt motiv. Varför väljer man bort att prata om det politiska motivet? Vi behöver tala mer om politik, mycket mer. Inte mindre.

Politiken spelar roll. den spelar sådan roll att somliga är beredda att mörda. Vilket inte är något nytt alls, pågår hela tiden. Nu kom det bara plötsligt så nära Sverige.

När ordet är så fel

Ordet "gött" används i lika sammanhang jag inte behöver förklara. För att säga något positivt om något.

Ordet "gött" låter riktigt, riktigt äckligt tycker jag och sabbar därför hela sitt syfte.

Jag använder aldrig det.

Socialdemokrater överallt

I kväll repade jag mod till mig och sökte lite kontakt med andra svenskar i baren. Pratade länge med ett äldre par från Stockholm. Vi pratade om Norge och om Grekland och massor om skolan eftersom vi alla var pedagoger.

Och så var de också socialdemokrater, så då pratade vi lite om Håkan. Som många gärna vill göra.

Att lukta riktigt illa

Det är klart jag har luktat svett förut. Någon dag då jag kanske glömt deon vilket händer två gånger per år eller så.

Men nu menar jag lukta SVETT. Det gör jag nu och det är rätt vidrigt så därför måste jag alldeles strax duscha.

Tidigare dagar har jag mellanmålsduschat, men nu bdade jag aldrig vid lunch så jag hoppade det. Big mistace.

Men det fina är, efter att ha hängt några timmar på stan, jag är verkligen inte ensam om det. Fast för stans skull hade det nog varit bättre.

 

En okej bok



I dag har jag läst ut den här. Obama skrev den för länge sedan. Stora delar handlar om det som för mig är svårt att förstå annan än helt rationellt, nämligen motsättningar mellan svarta och vita i USA. Det är skönt att jag har läst Malcolm X självbiografi (inspiererad av Donnie i NKOTB någon gång på högstadiet) och ganska mycket om King för att ha viss förförståelse för vad Obama refererar till.

Mest tycker jag nog ändå om hur han skildrar sin afrikanska släkt, det persongalleri som finns. Räknar kallt med att det blir en uppföljare om max tio år och då ska jag läsa den med.

Plockade med tre böcker som jag någon gång påbörjat hemma men ställt in i bokhyllan igen. bvisade sig vara en god strategi för nu kommer de att bli lästa. Och även den jag läser nu känns mycket bättre den här gången.

samtliga

Samtliga av de som jag uppfattar reser ensamma på mitt hotell är kvinnor.

Nu är det dags för dagens äventyr. Ett försök att hitta nagellack och nagelfil. Siktar på organe/korall.

att ta hand om fläcken

Jag får en del frågor från vänner om hur de går med pannan här nere. De glädjer mig att min pannfläck faktiskt engagerar så många!

Kloasma eller melasma är de medicinska begreppen. Ökad pigmentering i ansiktet för kvinnor i barnalstande ålder. Försvinner med tiden. Det är ju att bra sätt att veta när risken/chansen är över. fast jag borde rimligtvis ha fått det för väldigt många år sedan då, och inte för tre år sedan.

Jag har tar hand om den på bästa sätt. Faktor 50, luggfrisyr så klart, sjal och hatt och här nere är jag vansinnigt noga och jag har inte sett minsta försämring ännu så jag har skött mig. Fläcken också!


En rysligt bra bok



Den här tog mig två timmar att läsa igenom på förmiddagen medan jag tappert höll mig under parasollet.

Rysligt bra! Jag brukar sällan känna jätteiver över deckare även om jag mer än gärna läser dem. Den här var välskriven, lättläst, dramatiskt, helt oväntad och listig.

Läs nu! Återlämnas till Gävles bibbla i helgen av mig!

Soluppgången är fin å



I morse vaknade jag och insåg att solen var lite ny. Bilden ger inte riktigt rättvisa för det var mäktigare än så här. Mer rosa och mer ljusgult

Mjuka färger

När det är solnedgång här blir allt som en disig, mjuk och gosig sammetsfärg.

(jag vet att sammet inte är en färg utan ett tyg, men det gör jag som jag vill med)


Värme, kärlek och solidaritet kan stå starkare

Min partiledare Håkan Juholt har formulerat sina tankar och jag delar dem till fullo. Några fina rader är:

Det hjärtlösa och omänskliga våldet som drabbat just norsk arbetarrörelse gör det därför svårt att andas.

Men hatet och våldet ska aldrig tillåtas att segra. Övergrepp ska inte tvinga oss att ändra vårt sätt att leva, inte tysta oss, inte göra oss rädda och undertryckta.

I stället ska vi visa att värme, kärlek och solidaritet kan stå starkare. Tolerans ska inte kunna brytas ned av dumhet och intolerans.


Sololja

Sololja. Kan inte minnas att jag varit i kontakt med det sedan min mamma hade köpt en flaska med fakor 2 (!!) som jag inte vet om någon egentligen använde. Förutom Lina när hon smörjde in sin svarta, underbara vädurskanin Studs-Lotta.

När jag bunkrade solskydd slängde jag med en sådan och den har visat sig kunna användas till två saker. Att spreja på ryggen, där det är svårt att komma åt med krämen. Men det behövs knappt för mest är ryggen mot solstolen när jag läser. Och för att spreja fötterna. Så behöver jag inte smörja mer när jag väl kommit ner till solstolen.

En kväll tänkte jag att jag väl kunde olja hela kroppen som påbättring. Hela jag kändes som ett paket ister. Glatt och halkigt och ytterst obehagligt.

Vem tycker egentligen att sololja är ett bra alternativ?


Så ensam

Kan tomheten bli större? Kan tomhet, alltså ingenting, ändå kännas mer?

Jag tror det.

Läser på facebook som är min enda sociala samvaro just nu. Gläds över kamrater som kunnat närvara på olika typer av samlingar runt om i Sverige och bara ha varandra. Ha sällskap. Prata.

Jag har ingen just att prata med.

Inte om det onda och det goda i människan.

Den här kombinationen av att vara helt ensam både med en personlig sorg och med en delad sorg är inte något jag rekommenderar någon.

Var glad att ni har varandra! Det vet jag förresten att ni är!

Gört!



Från Fulshop

Han är inte ensam

 Från DN.se

Kolla också in det svenska näthatet. Inte bara mot unga socialdemokrater utan faktiskt alla socialdemokrater. Vad har fostrat människor som lärt sig hata? Och inte bara hata utan dessutom gå från ord till handling.

”Vi ska visa att svaret på våld är ännu mer demokrati.”
- Jens Stoltenberg




Hårt men sant

Fick just SMS från mamma (vi hörs någon gång i veckan numer, när hon kan SMSa) där min syster lät hälsa angående körkortsbilden som jag skickade ett ex till mamma av:

Hade bakgrunden varit tvärrandig har man trott att det varit en bild på en efterlyst, starkt kriminellt belastad person.

Jag är helt benägen att hålla med. Men så lade jag inte 40 minuter på den heller.

Fysikens lagar

Använde mig av dem i natt när jag inte kunde sova av värmen. Lade en fuktig handduk över kroppen. Hjälpte.
Lindande in juice- och vattenflaskor i fuktig handduk och lät ligga länge. Hjälpte.

Det är inte så att den kalla avger kyla till mig och eller vätskan. Vanlig missuppfattning. Precis som att isens kyla i dryck skulle spridas i dryck när man lägger i den.

Oh nej. Isen vill gå från fast till flytande, fukten i handdukar från flytande till ånga. Byta aggregationstillstånd till det som kräver mer energi.

Så därför tar den värme från omgivningen, alltså min kropp eller juicen, med följden att vi kyls ner då en del av vår egen energi försvinner.

Geddit?

Vinteräpplen



Legat och läst och sovit i sex timmar i dag. Ungefär hälften av vardera syssla. Då läste jag ut den här boken. Vinteräpplen av Josefin Sundström. Ja, hon som är känd från TV och för att skriva i någon söndagsbilaga och så.

Väldigt bra bok. Kvinnovillkoren under 1900-talets Finland. Inte alla har elaka män eller obetänksamma män eller råkar på dom, men alltför många. Och lasset är obegripligt tungt att dra och ger allvarliga konsekvenser för hur man kan välja, eller inte välja, sitt liv.

Josefin Sundström har fångat mycket i sin bok som är lätt att gilla. Men skrämmas av. För det är verkligheten fångad i en bok.

Aldrig förberedd



När jag släckte i går fanns siffror som rapporterade om så många som 30 döda på AUFs läger i Norge. Den senaste siffran DN rapportera om just nu är 84. 84 döda AUFare.

Alla tankarna.

Jag vet inte hur många läger jag varit på i mitt liv, vet inte hur många läger jag har haft större eller mindre ansvar för. Senast för bara någon vecka sedan i Åre.

Jag vet hur läger känns. Vilken härlig känsla det är att vara många människor på samma plats. Från olika ställen, från olika bakgrund men som är där för samma sak. Att ha kul, lära sig nytt och träffa kompisar. Alltid god stämning.

Inför sådana skrivs krisplaner. I krisplaner jag skrivit inkluderas dödsfall. Kanske en bilolycka, eller av akut sjukdom. Aldrig någonsin har tanken slagit mig att något som det som hänt i Norge, på norska SSU:s läger skulle ha hänt mig eller oss.

När jag arbeteade som lärare och skolskjutningarna förekom slog tanken mig ofta, hur räddar jag min ungar i klassrummet. Om de befinner sig i korridoren. Men som lägerledare, aldrig.

Har bara översiktligt skapat mig en bild av gärningsmannen. Blir ännu mer nyfiken på när någon ska forska fram svaret på att det är män som gör skolskjutningar och också nu skjuter politiskt intresserade ungdomar.

Min vän Ellinor delade ett citat från Stoltenberg och det förtjänar att spridas:

De har angripit det finaste som finns i vår demokrati, engagerade ungdomar - Jens Stoltenberg

Här finns en kortare hälsning från AUFs ordförande Eskil Pedersen.

Klädberget

Sedan jag läste boken Modemanifestet har jag funderat mycket på klädkonsumtion. Jag har lagat fler kläder och köpt långt mycket färre.

Vill du ha en kortvariant på boken är DEN HÄR artikeln av författaren till boken utmärkt.

"– Vi använder tyvärr bara 5 procent av våra kläders kapacitet och behandlar dem som skräp när vi tröttnat på dem, säger hon. Man behöver inte vara designer för att förändra sina kläder – jag kommer från punkrörelsen och vet att alla kan hitta på kul klädlösningar."

Lyssnade på Plånboken, ett program på P1 på samma TV. att vi konsumerar så hårt med kläder och hur vi ska förhålla oss till det. Kan vi göra smartare val, kan vi återvinna allt? Och det mycket intressanta, vilka intressen har de kommersiella krafterna. Intevju med talesman för Gina Tricot, ett av de företag jag aldrig går in på längre, som gjorde ett otroligt blekt intryck. Som de ofta tvingas till när de ska vinstmaximera, och inte alls bry sig om hur vi använder jordens energi.


Dagens två utlästa



Att läsa de här två efter varandra är ganska lyckat. De handlar om precis samma tema och har alla nämnare gemensamt. Är rädd att många som läser de här reagerar ungefär som de som älskar "Pojken som kallades det", nämligen genom avsky mot "sådana där". Det vill säga människor som fått barn men inte är tillräckligt friska för att ta hand om dom. Och det beror ofta på att de i sin tur inte blivit väl omhändertagna. Det får aldrig glömmas bort. Föräldrar vill kunna ta hand om sina barn, men av många skäl förmår de inte.

Bilden av Socialtjänsten blir negativ. Barnen får dåligt med information. I alla fall vad de minns som vuxna. Inte alla som de bor hos beter sig okej.  

Och så solskenet, att de har lyckats forma sina liv. Men de bär båda med sig detta och måste förmodligne jobba med det varje dag. Att skriva böcker är bra, fler i samma sits får veta att de inte är ensamma, medan andra som vuxit upp fluffigt får en mer nyanserad bild av hur det också kan vara.

För det här händer hela tiden. Ingen grupp i samhället klarar sig så dåligt som barn som placeras i familjehem. forskaren Bo Vinnerljung har gjort en omfattande kartläggning av detta. Vid 25 är det ytterst få som så att säga "har klarat sig". Sjukt begrepp. Som fortfarande lever, och lever utan självmordsförsök, psykiska problem, blivit alltför unga föräldrar, missbruk, som har ett jobb. chansen att bygga ett utifrån sett bra liv är alltså väldigt väldigt liten. Vi tror att vi gör bra saker när vi placerar barn. Det är ett redskap vi har. Men det är ytterst trubbigt. Något som böckerna visar, och något som pågår i detta nu.

Jessica avrundar i sin bok på ett märkligt sätt. "Ibland hör jag folk tala illa om kärnfamiljen eller säger att de vill avskaffa den helt och hållet. de vet inte vad de talar om. har man växt upp i kaos, så vet man exakt vilket enormt värde det ligger i att ens vuxna har både varandra och ett jobb och förankring i släkt".

Det är ett egentligen obegripligt ihopkok av resonemang. Inte ALLA kärnfamiljer på något sätt är stabila eller de vuxna har varandra fast de bor under samma tak. Att föräldrarna inte bor tillsammans, eller att man har flera föräldrar är inte helle rnågot problem. Vad kärnfamilj har med jobb att göra eller släkt förstår jag inte alls. Det verkar snarare vara Jessicas egna fördomar om skilda familjer eller stjärnfamiljer. Här har jag skrivit om kärnfamiljen en gång i en ledare.

Allingsbok håller en enormt mycke thögre standard än Anderssons, men det spelar i det här sammanhanget ingen roll. Det är inte därför de är läsvärda.

En promenad på det som inte kan kallas stan




Nu skymmer det igen


Varför gör vi det mot varandra?

Nästan alla på min Facebook uppdaterar just nu om situationen i Norge. Antar att det inte ser ut så för alla, men min vänlista är full av människor som bryr sig, och som har kopplingar till AUF. Norges SSU. Som hade läger, enligt Aftonbladet ett så kallat barnläger.

Läser på DN istället som är något mer återhållsamma i rapporteringen och scrollar ner för att också läsa om svälten på Afrikas horn. 10 miljoner människor behöver mat och vatten.

Inte bara där utan på många andra ställen är nöden stor i brist på mat, vatten, mediciner och med bristfälliga sanitära förhållanden.

Hela tiden är folk på flykt, på jakt efter bättre liv. De riskerar sina liv i gummibåtar på havet.

Jag skrev just om det på Facebook. En kamrat skrev så att de flesta är ju emot det här, är för en humanare värld. Han uppskattade det till 98 procent. Ändå händer inget. Vad gör politikerna för fel?

Frågan är till sin art retorisk men inte fel. Girighet, olja, religion och pengar är kommentarer som kommer.

Själv svarar jag att allt inte styrs av politiker, även om väldigt mycket gör det. Men främst handlar det om var och en av oss. Hur mycket är vi beredda att dela med oss av, att avstå från för att fler (gärna alla) ska få goda liv. Många får inte ens basbehovet i dag.

När en journalist en gång frågade mig skämtsamt, men ändå på allvar, (så där som folk gör när de vill tala om mitt arvode på 56 000 kronor i månaden, blir ungefär 32 000 efter skatt) och vad jag skulle göra av det svarade jag att jag tänker ge bort lite mer. Han bara tittade på mig. Det syntes tydligt att det inte var vad han hade tänkt göra med en löneförhöjning. Och inte vad han ville att jag skulle svara.

Det är lättare att ge bort när man har mer, och det är just det. Att vi i västvärlden har så otroligt mycket mer än andra. I länder som är på gång är det ofta stora, stora klyftor så alla får inte ta del av tillväxten. Lika lite som alla fick det i Sverige när det gick så bra. Sjuka och arbetslösa skulle hållas på plats. Betala för de rikas skattesänkningar.

Det är lätt att sväva ut, men min poäng är att var och en av oss kan göra lite mer. Självklart alla med politiska uppdrag, men det kan inte stanna där då de flesta inte har sådana (tyvärr). Köp presenter där pengarna går till välgörande ändamål, ge en billigare present till den som redan har allt och sätt in lite till den som har inget. Bli världsförälder, tryck på biståndsknappen när du pantar.

Alla svenskar har inte råd. Men med tanke på denna text från SCB så finns det utrymme på totalen:

Nästan 30 procent av alla barn bor i en familj med en hög ekonomisk standard, det vill säga en inkomststandard över 2. En inkomststandard över 2 innebär att familjen skulle kunna försörja ytterligare en lika stor familj utan att någon hade en standard under ”rimlig nivå”.

Vad gäller Norge är det bara att följa nyheterna. Tack kära naturvetare för internet!


Svett och rädd

Jag har svett mig på sammanlagt knappt tio kvadratcentimeter. Några fläckar vid knäna som nog inte var ordentligt insmörjda med faktor 50. Och så lite på tårna som jag glömde extraspruta med sololja på som jag hade tänkt.

Jämfört med några andra blekisar som kom samtidigt i går är det ingenting. Somliga är helt rosa. Samtliga är män. De fortsätter glatt gå runt i bar överkropp och inte någonstans kan jag se att det glänser av solkräm. Som om de inte behöver ligga i en säng vars sängkläder trycker mot huden när natten kommer.

Det är en väldigt konstig lyster i solkräm. Liksom rosavit pärlemor. Som klistrar av sig på allt. Min svarta väska har nu en helt annan nyans.

Är det normalt på charterhotell att folk före frukost paxar en liggstol genom att lämna ett badlakan på den, men kanske klockan 14 inte har varit på platsen mer än en kvart? Väldigt lågstadieaktigt. Och så undrar jag var de gör resten av tiden när badlakanet är ledset och ensamt.

I min famlij har vi aldrig sagt badlakan. Där säger vi bara handduk. Stor eller liten. Så jag skrev det först, innan jag ändrade till badlakan.

Nu har jag badat också. Det är därför jag gjort mellantid på rummet och i duschen. Efter att ha legat under parasoll sedan halv tio i morse med ett kort brejk för lunch (vitlöksbröd, saganaki och tzatsiki) och läst ut Jessica Anderssons bok om sin barndom och halva Allings bok om sin barndom tog jag mod till mig. Gick ner i vattnet. Häpnadsväckande!

Det var alldeles varmt hela tiden. Ryste inte en gång. Bara löjligt skönt helt enkelt. Och så vågorna som nu blivit mina vänner. Jag har aldrig träffat vågor tidigare. Bara jublat om någon båt rört upp något. Men här rullar de taktfast in och det är riktigt kul.

Nu ska jag smörja in mig, gå en promenix, handla och därefter följer mera av läsning, parasoll och kanske vågbad igen.

Hur jag mår? Fortfarande tom. Jaghar gjort en fasansfull upptäckt. Jag är rädd för massor av saker. Jag brukade säga att jag bara är rädd för attt de omkring mig ska må dåligt. Det stämmer inte. Jag är rädd för nästan allt.

Eller okej. Jag är inte rädd för att den här veckan kommer att innebära en hud ständigt klibbig och ibland också toppad med sandkorn. Men jag gillar det inte.

För vem är duschmössan?



Ofta tillhandahåller hotell duschmössa. Jag undrar vem som efterfrågar den.

Utsikt åt ena hållet. Och åt andra.





Det kommer aldrig att sluta

Inser just att vattnet kommer att slå emot stranden oavbrutet. Att jag kommer att höra ljudet precis hela tiden. Det kan göra mig galen efter någon dag.

Det mesta är blått

Det känns iofs väldigt ovärt att vi betalade för havsutsikt, eller att vi egentligen betalade någonting för resan till Grekland. Man fick välja, ville man åka eller inte. Jag valde att åka. Och jag åkte själv.

Nu sitter jag på en balkong mot havet. Uppskattar 15 procent av synfältet till andra färger än blått. Lite grönt och lite vitt och en gnutta brunt. Åt andra hållet är allt mest brunt.

På vägen från flygplatsen (och till också egentligen men jag sov bort mesta tiden) var jag livrädd eftersom vägen var brant och kurvig och det gick fort och många åker skyddslösa på mopeder. Sånt man gör på semestern!

Anlände med en tomhet i kroppen. Den båstår, även om jag äntligen, efter ungefär 12 timmar åtminstone stoppat något i matsäcken efter ett besök i kvartersbutiken.

Att åka själv hit är något av det modigaste jag gjort. I min familj har man inte rest någonstans. Jag har iofs rest en del på senare år, men inte riktigt så här själv.

Stranden ligger precis nedanför hotellet och jag dåsade bort eftermiddagen där. Läste en bok. Under parasoll, i tunna kläder och med feta lager av det starkaste solskyddet. Finns risk att det blir som min mamma trodde, att jag kommer hem vitare än innan. Det gör inget. Man får cancer och rynkor av sol. Fascinerande med en man som låg timtal mitt i solen på sin solbädd och verkligen personifierade begreppet "lapa sol". Han hade en djupbrun färg, som även den någon gång måste ha börjat som grisskär, för han hade inte turen att födas med fäscha pigment.

det är han och jag egentligen. Två blekfisar, men han kamouflerar det väl.

Hotellet är helt okej. Drog efter andan av lättnad när jag såg vilka hotell andra fick hoppa av vid. Men lite undrar man. varför har de rumslås som påminner om taffliga dagbokslås? Eller helt otätade hål i duschen efter att ha dragit om rör. Skönt att komma från landet Bror Duktig.

Middagen just i dag blev en maffig mix av Babybels, konserverad frukt, chokladpudding och körsbärsfestis. En Kajsa Varg-variant helt enkelt.

Planen är att jag ska träna på att göra ingenting. Den här utsikten hjälper till. det är något med vatten (och eld) som fascinerar trots att inget händer. Jag ska försöka läsa ut de åtta böcker jag tog med, ungefär en om dagen. Jag gläds över nya tider där hotellet har uppkoppling och jag har en dator och vänner ungefär 250 mil norrut som jag kan ha koll på.

Jag kan inte säga att det är roligt. Men jag är nöjd över mig själv att jag vågade åka.

Heading of

Efter mycken vånda har jag bestämt mig. Inser med skräck att jag inte alls är så modig som jag tänkt. Och just därför måste jag väl åka. Modig är bara den som möter sina rädslor.

Nya körkortsbilder

Jag måste förnya mitt körkort. Inte för att hag har haft det i tio år, för jag har haft det längre, men jag tappade bort första upplagan på en krog en gång.

Droppade in på fotostället och tog en bild där jag ser lagom flottig ut. Killen undrade om jag var nöjd. Absolut sade jag och lade till att det här är ingen stor grej för mig.

Då berättade han om en tjej som varit inne veckan innan och där det tagit 40 minuter att ta bilden, för hon blev aldrig nöjd. Hon hade också med sig fyra klädombyten. Fyra klädombyten! För en körkortsbild!

Somliga tjejer får skärpa sig!

Så kränkt


Hangin´ tough



Som ni vet en klassisk hits med den fina gruppen New Kids On The Block.

Lämplig strof ur låten för att passa bilden från i kväll skulle kunna vara:

Get loose everybody cause we´re gonna do our thing.

Rekommenderar Systembolagets nya Stirrings Piña Colada (nr 1957). En av de 64 alkoholfria produkterna. En typisk sådan grej som många tar en klunk av och säger -Oh, gott det här kan man inte dricka så mycket av. Jag tänker att jag kan dricka hur många glas som helst. Den där typiskt omåttliga personligheten som måste tyglas.

Fascinerande så kallat vuxenbeteende.

Ponera att min moster hade haft Facebook. Ponera att hon hade sett en relationsändring hos mig om att jag inte längre var ihop med M. Kan vi se henne trycka gilla?

Nej.

Men så kan andra bete sig, och förmodligen tycka det är helt rimligt. Att man beter sig på det sättet och kanske till och med att det är lite machokul att göra så. Två gånger faktiskt. Vem gynnar det?

Och nej, jag borde inte blogga om det. Det är bara så skönt att ha rätt. Jag kanske tar bort det här i morgon när jag ångrar mig.

2000



Varit hos Linnéa och hon hade fotat av den här gamla bilen hon hade hemhemma. Får återuppliva pingligheten. Insidan är ju fix och färdig. Polera ytan lite bara. Och allt bara för mig!

Konstaterande

När det gäller relationer så är jag säker på att mobiltelefonen innebar framgångar. Tänk bara när man var yngra och behövde ringa hem till killarnas fasta telefon som de delade med sin familj och så fick man prata med pappan. Usch usch.

Men jag är också ganska säker på att Facebook har inneburit försämringar, eftersom det finns mer att analysera då. En jag känner är lite förtjust i en annan person och det kräver genomgång av varje status. På  ett helt absurt sätt givetvis.

Efter mobilen. Före Facebook. Det är grejen.

Magen full av potatis



Jag använder potatis väldigt lite i matlagning. Kan också bero på att jag sällan lagar mat. Goda potatisklyftor kan jag göra och ibland potatismos.

På midsommar var det självis sill och potatis i Norrala. Halloumi är ju fantastiskt för vad som helst går ett ersätta med det för att inte behöva äta road kill. Det var så gott.

Så i dag kokade jag små färskingar, mer halloumi och så den viktiga pricken över iet, gräddfil med gräslök.

Glöm inte biblioteket!

Istället för att bunkra hos valfri bokhandel är det bara att länsa biblos pockethylla. For free!

Väntar

Jag väntar på Ellinor. Vi ska äta brunch.  Hon har lovat att ta med en limpa. Det här hemmet förmår inte allt av egen kraft.

På temat "Det finaste jag hört sedan konfirmationen"

Niklas skriver om varför han är nykterist. Jag klipper ut relevanta stycken.

PASSIVISERING
Mitt övriga politiska engagemang och intresse har också utvecklats. I samband med detta inser jag allt tydligare alkoholens aspekter på demokrati, delaktighet och möjlighet till fördjupad demokrati. Alkoholen passiviserar och leder till att människor flyr bort från problem istället för att reflektera över dem och försöka lösa dem. Alkoholen motverkar möjligheterna att lösa såväl gemensamma som individuella problem och är ett hinder för samhällsförändring. 


KULTURKAMP OCH FOLKBILDNING
Ungefär samtidigt har jag börjat intressera mig mer för folkbildning, kultur och kreativitet. Alkoholen är folkbildningens antites. Med alkohol i bilden ställs låga eller inga krav på underhållning, intressanta samtalsämnen och utveckling av relationer. På samma sätt innebär frånvaron av alkohol ett krav på kreativitet för att skapa ett givande umgänge med andra.

Aldrig, jag säger aldrig, har jag hört någon som pläderar för alkoholens goda sidor (och det vill folk alltid göra vid blotta åsynen av mig) säga något till dess fördel som ens med en tum väger upp eller argumenterar väl mot detta. Men försök gärna. Ni är ju 90 procent av befolkningen som gjort ett val att dricka och jag är skitnyfiken!


Fotboll är för alla ...



... med snopp.

Det är dumt att öppna upp för andra intresserade.

Det är lätt att älska Gävle

 Från openclose.blogg.se

Gävle Strand
De senaste dagarna har jag träffat några mer eller mindre nyinflytade gävlebor. De har alla varit mycket nöjda med sitt val av bostadsort. Gävle har det mesta, är lagom stort och alla har en favoritplats.

I dag har jag varit på ett av alla museum, ett återbesök på Fängelsemuseum.

Arbetarbladet har i dag en artikel full av glada turister som är nöjda med Gävle.

Dags för fler att förstå hur nära hit det är från till exempel Stockholm. 1.5 timme med tåg. Antar att bil tar lite längre tid, åker sällan. Men så mycket lugnare och vänligare! Välkomna!


Sex feministiska myter

 HÄR kan du ladda ner den.

"Den nya välfärden" och Per Ström skickade för någon månad sedan den här boken till riksdagsledamöterna. Jag sparde den och läste igenom den förra natten. Det gick snabbt för det är bara hundra sidor.

"Kön är en social konstruktion"
är en av Ströms myter. Olika forskning gås igenom som styrker våra biologiska skillnader och varför de skulle få oss att vara olika. Fortfarande lika oklart för mig hur förkärlek för färger eller olika typer av leksaker skulle vara kodat mot generna, eftersom leksaker inte fanns när gener uppstod. Det blir en inlindning i resonegmanget då man talar om maskulint och feminint beteende utan att definera hur respektive forskare ser på vad detta är.

Vi får lära oss att enligt Annica Dahlström är den genomsnittliga kvinnan:
-mera empatisk och omhändertagande
-överlägsna på verbal kommunikation och språkbehandling
-fångar upp fler nyanser med ögon och öron
-är känsligare för andra människors sinnesstämning och subtila signaler
-kan associera snabbare med tidigare lagrad information
-har bättre sumultankapacitet

Medan män
-är mer riskbenägna och tävlingsinriktade
-är bättre på att fokusera hela sin uppmärksamhet på en uppgift i taget
-är överlägsna på abstrakt tänkande
-har ett bättre tredimensionellt seende
-är mera extrema åt båda håll när det gäller intelligens

Detta beror enligt Dahlström på samspel mellan hormoner, hjärnan och andra organ som bygger upp oss till olika.

Som grupper gör vi olika saker, det stämmer. Män ägnar sig till exempel i mycket högre utsträckning åt kriminalitet än vad kvinnor gör. Beror det på att de tar mer risker? Men kunde inte det kompenseras av det överlägsna abstrakta tänkandet, att kunna förstå vad som händer då? Kvinnor får bättre betyg.

I kapitlet är det heller inte första gången det hänvisas till djurförsök, vilket återkommer flera gånger, där Ström hävdar att eftersom djuren gör på ett visst sätt, och vi är djur, så "blir det så här". Undrar fortfarande om inte mäns fenomenela abstrakta tänkande borde kunna sätta stopp för våldtäkter som en del av krigsföring.

Pojkar får leka ruffigt, klättra och ha praktiska kläder, medan tjejer kläs i ni vet vad och om de gör något ruffigt blir de en "pojkflicka". Har ni hört talas om det motsvarande "en flickpojke", en lite lugnare, mindre tuff och skränig kille? Nej, för det är inget man uppmuntras till att vara, vilket hänger stenhårt ihop med attityder.  Att många vuxna män reagerar med avsky när pojkar har nagellack, sitter det i generna också? Eller har vi möjligen galet starka normer? Det säger Ström inget om.

Ström vill också döda meningen "kvinnor har 80 procent av männens lön" och gör det genom att säga att det är ett felaktigt påstående eftersom kvinnor jobbar mindre. Vi tar ut mer föräldraledighet, jobbar mer deltid. Som om det inte är ett problem! Det är ett gigantiskt problem. Klassisk kvinnofälla i familjen. Hon tar ut all föräldraledighet (för mannen är inte så intresserad av sin unge?) och jobbar deltid.  Får fett mindre inkomst och mindre pensionspengar och sedan spricker förhållandet trots tron på evig kärlek och vem är vinnare/förlorare då? Beror på hur man ser det. Ekonomiskt förlorar kvinnan, men i mannen har ofta sämre relation till sina barn. Nu kan man tyvärr inte leva av endast kärlek, så den nu ensamstående mamman får det tufft.

När Ström lyfter forskning lyfter han den som stärker hans egna teorier. Så klart. Det är därför man skriver egna böcker.

Han beskriver också att kvinnor som inte når toppositioiner får skylla sig själv eftersom de gör valet att ta huvudansvar för barn och jobba mindre och då går det så. Att inte män tar mer ansvar och vill låta systrar, fruar och döttrar få mer chanser sägs inget om. Han visar på den horribla undersökningen som familjeliv.se gjorde där mer än hälften av 9000 svarande sade sig vilja vara hemmafruar. Så har han då stärkt bilden av att sådana som jag, med bröst och vagina, faktiskt inte vill jobba, inte vill syssla med spännanade arbetsuppgifter. I själva verket gör männen oss kvinnor en tjänst när de ser till att vi håller oss hemma och inte jobbar främjande för att ge oss chansen att stärka oss på arbetsplatserna.

Han pekar på att andelen kvinnliga chefer faktiskt ökar. Jag vill påstå att detta är något som hänt efter ett hårt arbete med att jobba med attityder och att lyfta fram kvinnor (vilket han tycker är diskriminerande, och det är ju klart eftersom han inte ser att kvinnor varit diskriminerade från början). Ökningen efter det arbetet visar väl om någonting på att det handlar om strukturer.

När han pratar om hur män diskrimineras utifrån program på arbetsplatser soom lyfter kvinnor, funderar jag på varför han tycker att det bara handlar om en politisk korrekthet.

Om Ström nu bergfast tror att könen besitter de egenskaper som Dahlström listade, borde det enligt alla gruppteorier i världen stärka varje företag att ha mer mixade ledningsgrupper. Och då handlar det i så fall om en ren nytta för företag, inte politisk korrekthet.

Att han har en myt som heter "män slår kvinnor" provocerar mig enormt. Det är ju tanken, så det är full pott. Det finns två bärande argument. Det ena är att män är det kön som drabbas mest av våld. Det stämmer verkligen. Män slår män också. Massor. Det andra är att män blir slagna av kvinnor men vågar inte erkänna det. Det stämmer förmodligen också, jag vet inte om någon heller påstått något annat. Men frågan är, om män nu också har detta problem, varför söker de inte hjälp? Varför gör de inte som kvinnor har gjort, bildar kvinnojourer för att hjälpa varandra att fly hemifrån för att inte risker att bli ihjälslagna? Agerar?

 Jag försöker leta, var är siffrorna för hur många män som blivit dödade av den kvinna de lever med? Motsvarande siffra är ju lätt. Det borde vara intressant att jämföra dem. Hjälp mig!

Om en sak är Per och jag överens. Att machoattityderna bland män förmodligen gör att de inte vill söka hjälp för "tjejiga grejer". Vad ska männen göra åt det? Att de bakbinder sin egen rygg? Kvinnor drabbas för att män måste upprätthålla sin tuffhet, män gör det också. Vem vinner alltså på det?

Knappast små killar som killar glatt färgade naglar och då blir kallade bög av sin pappa. Inte de heller.

Fler som skrivit om boken:
Lisa Magnusson Hon skriver så klart mycket bättre än vad jag gör!
Jenny Wennberg
Gudrun Schyman

Pelle Billing

En kommentar på Jenny Wennbergs ledare är: 

Naturen har skapat män och kvinnor olika för att de skall föra släktet vidare. Många invandrarkvinnor får inte arbeta för sina män utan ta hand om barnen. Det är deras kultur och så hade vi i Sverige tidigare. Undrar om en mamma som står i t ex en kassa inte hellre skulle vilja uppfostra sina barn. Det förfärliga nu är alla skilsmässor där barn far illa med än den ena styvfadern eller styvmodern. Skulle du Jenny vilja vara varannan vecka i olika bostäder? Det mest beklämmande är du skriver om jämlikhet som om du använde samma mall hela tiden. Jag stödjer invandrakvinnorna som vill vara hemma med sina barn och naturligtvis önskar jag att de svenska kvinnor som vill skall få samma chans.

Det är sådana här gånger jag tappar tron på mänskligheten.


Eftermiddag med apelsinpluttar från Åre


Natt i Sandviken




Det tar pinsamt kort tid för mig att vända på dygnet. Jag hinner knappt andas ledighet förrän förfallet är ett faktum. Klockan är nu 3.05 och jag har precis kommit hem och ska bara "kolla lite" innan jag ska sova.

Har haft förmånen att ha många timmar ihop med kompisar på en utelats under tak i Sandviken. Med filtar, ljus och gottis och så trummande regn mot taket. Jag vet inte vad som skulle toppa det. Kanske om jag fick en egen hund.


Dunset

Två nätter i rad har jag varit vaken när tidningen kommit. Det känns tufft.

Den här natten, texter

Har suttit i 90 minuter och pillat med olika texter. Dels en grej vi håller på med för partiet, dels lite förberedelser för alla de här trevliga vigslarna som nu för tiden hör min sommar till. Ser fram emot de två som jag ska hålla i morgon.

Efter det har jag ytterligare fem stycken i sommar (som det ser ut nu) men mot slutet, för nu är det ju lite lediga tider för mig. På sommaren kräver vigslarna lite mer, då många har utomhusplaner till exempel vid Gävles vackra kust. Då är det ofta lite mer arrangemang runt omkring.

Jag skriver som bäst på nätter, om jag inte är övertrött. Nästan allt jag gör, gör jag allra bäst sena kvällar med skaplig pigghet i behåll.

Funderar på det här med att bli pigg. Tror adderande av motion kan bidra positivt. I morgon plussar jag på vänner!

En kompis verkligen?



Aftonbladets ihopsamlade, misslyckade tatueringar.

Kenneth mejlar: ”hej,en kompis gjorde den här taturingen på mej på en fest då jag låg och sov, med en omgjord rakaparat.”

Är det en normal kompisrelation?


Två böcker avslutade i natt



Audreyflickorna läste jag för andra gången. Förutom att språket är fyndigt och modernt vilket gör boken extremt lättläst, har innehållet en tyngd. Kvinnor som slogs mot att vara underordnade männen på arbetsplatsen (Expressens tidningsred.) blickar tillbaka och resonerar kring vad som egentligen hänt sedan dess. Får kvinnor välja sitt liv i dag. Av en slump läser en lite ur "Bitterfittan" och blir allvarligt ledsen över att inte heller i dag förekommer riktigt jämställdhet inom förhållanden, särskilt efter barnen kommit. Gillar boken mycket! Den har en styrka och ett lugn.

Lila Hibiskus är en skildring av en familj i Nigeria. En familj där religionen, katolicismen, styr pappan. Och pappan styr frun och de två barnen. Vi följer med ur den femtonåriga tjejens ögon. Samma patriarkat där som här. Skillnaden ligger i påminnelsen om hur människor lever i ett afrikanst land. Borde oftare läsa litteratur som inte avhandlar västvärlden.

Produktupplysning



Under kongressen gick Erik W med en flaska sånt här och liksom hånade min Nezeril. Den här var minst lika bra men slet inget på näsans insida. Så jag tänkte att jag litade på Erik. Det skulle jag inte ha gjort.

Det är möjligt att vi har olika kvalitet på det som ska bekämpas, nästäppa och att min kräver ett tyngre motstånd. Det här gav mig ingenting. Inget hände. Det blir mer av de tyngre produkterna ör mig vid behov. Även om det ibland betyder att snyta blod.

Regn i brudkronan

Det ska tydligen betyda tur. Paret jag viger i dag kommer att få ett väldigt lyckligt liv.

Japanerna är alltid lite bättre



Min förra tvål i duschen tog slut och det är läge att lägga dit en ny. har en hoper att välja på, och nu var det dags för den här. Köpte när jag var i Japan för något år sedan. Hade jag vetat att det var en behagligt mjuk tvål med skön doft av smultron hade det skett för länge sedan. Det här är det min syster kallar vardagslyx. Det och att använda silverbesticken till vardags som jag gör nu för tiden.

Med cykelhjälmen i Söderhamn



Här träffade vi Kurirens reporter som tog ett kort snack med oss om veckan ute i länet, som avslutades i min hemkommun i dag.

Hjälmen, inte skäms den för sig? Problemet i dag var bara att jag inte hade någon cykel då den var för stor för utrymmet i bilen norrut. Trist. Jane fotade oss.

Samvetet och turen



Efter. Ett mycket tommare skåp än innan. Jag har mycket olika salt och socker.

I kväll, när jag vaknade efter middagssovet, satte sorteringsådran in. Köksskåpen som innehåller mat. Torrvaror, konserver. Det som tidigare kallades skafferi. Som man förut hade sådana man gick in i men som nu ryms ovan diskbänken. Och det är tur. Hade jag ett enormt walk-in-skaffferi hade det här blivit ännu värre.

Jag tycker seriöst att jag sorterar ut utgångna varor ganska ofta. Det kan inte vara så. Nu slängde jag nog  sex-sju kilo. Det var olika typer av mjöler efter Markus brödbakningsexperiment, russin, nötter, såser, pulvermoser, konserver med bönor och kokosmjölk och så vidare.

Självklart sorterades allt organiskt i kompostpåsar och förackningarna till rätt plats.

Att slänga så mycket mat (som är både pengar och energi) är ett obeskrivligt slöseri. Så här kan det bara inte vara.

Samtidigt är jag tacksam över den tur jag har som fötts i en tid och på en plats då maten inte är ett problem. Åtminstone inte när det gäller att svälta, mer åt andra hållet. Men kan man välja är det att föredra.

Jag tror orden är balans och rättvisa. Ingen behöver överflöd, men alla behöver mat och näring. Basic. Det jag slängde i kväll kunde lätt ha varit flera dagars mat i en familj.

Sommarläsningen kom i lådan



Nu kan jag lära mig allt om hur jag MÅSTE klä mig i höst.

Jag har fortfarande inte lärt mig att låta bli att överreagera mot att behöva slita bort plast och massor av lösa, extraerbjudanden i små trycksaker som måste till rätt ställe (pappersinsamlingen) innan tidningen är redo att läsa.

Det lite nya är att sådant som ska locka lösnummerköpare ska loggas in och beställas med prenumerationsnummer i på webben. Prenumerationsnumret är ofta tryck på plasten och den har jag slängt. Så det blir inga extra böcker. Böcker sörjer jag. Inte läppglans testad på djur.

Nu nu nu

Nu kan man säga att jag är lite ledig ett tag. Om man räknar bort alla vigslar.

I morgon Ljusne

Klockan tio ska jag vara i Ljusne. Jag ska cykla två mil. Lungt med min nya hjälm också. Hon i butiken sade att jag skulle se cool ut, om om jag lika gärna skulle åka skateboard, så det kan bara inte gå fel.

Förkylningsrapport

Ledsamt att ingen brytt sig särskilt om att fråga hur jag mår i min förkylning. En och en halv vecka senare, och en hel del nässpray, börjar det bli rätt okej. Faktum är att jag tror jag är helt frisk i morgon. I dag träffade jag en som var riktigt förkyld och då tänkte jag att jag har passerat det värsta.

Jag tror att liggunderlaget drev ut den mesta sjukan!

"Kluriga" frågor till socialdemokrater

En tankenöt så här i sommarvärmen. Hörde ett bra radioprogram om Tensta och oroligheterna. Det handlade om hur människor som har bättre inkomster flyr förorterna. Är det inte samma sak inom socialdemokratin. De flesta som är heltidspolitiker bor sällan i förorterna som de oftast talar sig så varma om. Är finns det ju gott om arbetare, mångkulturism, och många spännande infallsvinklar från alla världens hörn. Ofta väljer ändå heltidspolitiker att bo i något medelklassområde när nästan bara medelsvensson bor. Varför är det så? Fråga två ? Varför bor riksdagsledamöterna i lägenheter mitt i stan när det är i Stockholm och inte i någon förort. Det skulle ju ge dom en jättechans att komma närmare vanligt folk. Nej så är det inte. Det verkar som de heller rör sig i de lite finare kretsar inne i stan. Jag tycker de är dubbelmoral. Jag diskuterade med en kompis varför det är så. Han trodde att det beror på att alla är "blå" innerst inne. Även sossar vill leva gott och slippa kriminalitet i sin närhet. Vad tror ni ?


Först och främst Daniel, mitt sommarmission är att predika att det inte ska vara något mellanslag innan skiljetecken. Inget mellanslag innan frågetecken alltså.

Jag bor i en hyresrätt i ett område i Gävle som ofta har inbrott i förrådet om jag uttrycker mig så. Jag trivs där jag bor och har i dag inga planer på att flytta. Hur ska jag relatera till din frågeställning? I Gävle finns inte begreppet förorter, eller ens företeelsen, så resonemanget blir skevt i mitt perspektiv.

Vad gäller bostäderna till riksdagen vet jag inte historiken kring dem, men en av poängerna är att eftersom folk bor hemifrån när de sover där (jag har inte en lägenhet, jag har som ett studenrum) är att jobba så maximeras tiden oerhört om det är nära till jobbet. I många fall är det också en säkerhetsaspekt att ha boendet i skyddade byggnader. Min erfarenhet är att folk är i Stockhom så lite de kan utifrån uppdraget. Hellre arbete hemma i valkretsen, bland våra väljare och de vi behöver prata med för att representera. Skulle tro att gävleborgarna skulle tycka det var lite konstigt om jag hängde en massa i Tensta istället för att finns i länet.

När vi är i Stockholm hinner vi inte röra oss i några kretsar alls som du verkar tro. Jag hinner träffa folk för uppdragets del och så någon kompis ibland.

Jag tror alla vill slippa kriminalitet i sin närhet. Det är knappast någon kioskvältare. Varför skulle annat gälla för socialdemokrater? Med den insikten arbetar vi också mot klyftor i samhället, eftersom det många gånger är dessa som skapar kriminalitet.

Regn men hur bra som helst

I dag har jag fyllt dagen med vänner. Det bara blev så. Kanske det bästa! Och så lite åska på det! Förgyller.

För socialdemokrater att inte glömma



Eva har den på sitt kylskåp. Inte fel.


Alla vackra ställen

Senaste veckorna har jag älskat Åre. Älskat bergen, vattnet, ljuset. Jag har älskat Visby. Älskat muren, känslan, solnedgången. Glatts över att få vara på ställen som är så lätt att ta in och ha kvar i hjärtat och längta till.

I kväll har jag älskat Gävle också. Och det är en relation som varar. Varm kväll, platt vatten och mjuk asfalt.

Det är genomfint. Men lite mörkare än Åre.

Dagens biobesök



I dag har jag sett den här. Två av fem. Tämligen hjärndöd underhållning, men MED ett underhållningsvärde. Allt som utspelar sig i skolans värld, hur crazy det än gestaltas, är trevligt. Kolla en regnig dag!

Hoforsskogen

Där har jag varit i dag och tittat lite på Kanot-SM. Lika oväntat som roligt.

Schyst resande



"All-inclusiveresor där mat, dryck, transporter och underhållning ingår i hotellboendet ger dig koll på ekonomin. Lokalbefolkningen däremot, gör en sämre affär. De får inte en spänn av dina semesterpengar."

Några andra tips, förutom att inte resa all-inclusive är:
- Fråga researrangören hur aretsförhållandena ser ut för de hotellanställda
- Fråga om hotellets miljöarbete
- Fråga alltid innan du fotograferar någon
- Köp mat, dryck och aktiviteter från lokalbefolkningen
- Var sparsam med vattnet
- Säg till om du ser någon ta med sig prostituerade till rummet
- Anmäl fall av barnsexhandel
- Handla inte med varor från utrotningshotade arter

Dricktips i Kupé


Överallt varmt

Det är varm precis överallt. Även när det som ett skyfall och jag blev fast på stan var det varmt. Jag har försökt sova bort lite av det.

Den stora händelsen i dag var en vigsel i Bönan. Perfekt liten vigsel på en brygga. Alla är glada och vackra.

Nu mår jag inte helt bra. Ser fortfarande mest härjad ut i hela världen och jag tror det beror på att det varit saker hela tiden. Ska försöka sova tidigt, åtminstone läsa tidigt.

Läser "Lila Hibiskus" som jag fått i present, och kollar också in Life på SVT2. Inget får mig på så gott humör som djur.

En del av Gävle, Staffans kyrka


Hej fulla machomän!



I dag gjorde jag en ytterst liten tvåtimmarsinsats för UNF utanför rockfestivalen som pågår i Gävle. Klättervägg, spaceball och så.

Av säkerhetsskäl så är det rimligt att inte berusade människor får göra grejerna. Och det finns rätt många som blåser noll så det finns att göra.

Ett grabbgäng äldre än mig, med obligatoriska bara överkroppar, tatueringar, solbrillor och ölfylla dyker upp. Vill gärna hänga lite, men blir uppenbart provocerade då berusning diskvalificerar dem från spaceballen. Vill gärna läxa upp, berätta. När de ingen vart kommer så slänger en kille ur sig frågan om jag gillar att bli sprutad i ansiktet. Jag upprepar inte.

Vad får "våra kultiverade, svenska män" att säga en sån sak? Jag blir inte rubbad ur balans, om det var det han hoppades. Bara funderar över varför det generellt är så oerhört provocerande över att några väljer bort alkoholen, men det reageras inte särskilt över det berusade människor väljer att ta sig för.

Att en ofräsch karl uttrycker sig så här till mig är dessutom otroligt lindrigt i förhållande till vad andra berusade tar sig för. Och INGEN INGEN av dem anser att de har alkoholproblem. Vår kultur skickar hela tiden signaler att de är okej, de beter sig "normalt".

Att erbjuda spaceball men neka berusade, det däremot är helt jävla förbannat stört. Jag tror det var så de sa.

Bra jobbat UNF Gävle.

För att liksom flyta in tog jag på mig mitt nitararmband som jag fick till en Iron Maiden-konsert. Mitt livs garanterat enda. Men det har vari uttlånat en gång. Ullie behövde när hon (också) tvingades med på en dito.

Smärtan



I går kväll blev det äntligen en strimma av tid att läsa ut den här boken. Smärtsam om relationer och relationsuppbrott och svek. Ont i magen hela tiden men klart läsvärd. En sådan som jag varit uppe med en kväll för länge. Lite, lite frustrerad blev jag av slutet. Läs!

Visby är som en saga



I dag var jag med muren. Jättenära.



I natt sover jag förresten med muren som utsikt. Alla städer med självrespekt borde ha en mur.

Skojade bara! Murar ställer oftast bara till besvär. Men lite som leksak, som den funkar i Visby tycker jag är lattjo.

Stoppa valfriheten!



Jag vet inte hur många sorter det finns hos Visby Glass, men jag valde jordnöt och honung/saffran. Svårt var det. Hade önskat att det funnits max fem. När jag åt påmindes jag igen om att jag inte är så överförtjust i glass. Hur gör man tryck på kex?

Mingelgrejen



En av huvudingredienserna i Almedalen, och förresten med politiker uppdrag i stort, är att "mingla". Jag tränar. Jag har pratat med några nya och jag har bytt ett antal visitkort, såg att jag redan fått några kontakter på mejlen. men ändå, jag tar ett djupt andetag innan jag kastar mig in i det. Och känner mig glättig och konstig. Försöker tänka på att ofta resulterar det ändå i att jag träffat många trevliga.

Här minglar jag med Ellinor på ett mingel under torsdagen. Det gick hur lätt som helst.

Kvällshäng i lagom lugn



IOGT-NTO bjöd in närvarande medlemmar på grillfest i kväll. Och till efterrätt fick vi bland annat fint präglad choklad. Skönt när storlogen bjuder till.

Nu ska jag korva ihop mig på mitt liggunderlag. Kanske hörs i morgon om det inte blir en för hård natt. 

Hur långt kan det egentligen vara?

Hur långt kan det vara från Sky City till terminal tre? Jättelångt.

Men jag är incheckad och dricker vatten i väntan på planet. Det ska ta 45 min och jag hoppas allt går bra. Är faktiskt inte så nervös, tror det kan funka!

Att ställa klockan på 4.45 i morse kändes overkligt. Är glad att jag trots snörvel och så kunde sova rätt okej från klockan elva.

Funderar på nyheten om att Centerpartiet inte är så sugna på Alliansen längre. Och på att Ulla Andersson skrivs vara sugen på att vara partiledare för V.

Spännande så här på morgonkvisten.

Packningen då? Tror jag lyckades. Dessvärre ser jag precis lika sliten ut som jag gjorde i går.

Att packa igen

Aversionerna mot upp- och nedpackning är ingen hemlighet. Men till Gotland tänker jag inte amatörpacka, vilket jag gjorde till kongressen. jag packade verkligne som en fjortis som aldrig åkt någonstans. För mycket och fel. Jag brukar inte packa fel på en strumpa annars. Och nu måst ejag jobba med de skillsen igen. För till Gotland ska sovsäck och liggunderlag med. Det kräver lite!

Just nu ligger ett antal klänningar framme för eftertanke.

Min medverkan i Almedalen



Det högra får jag ersätta Kerstin i då hon blivit sjuk. 
Onsdag: Från besöksförbud till kontaktförbud -hur ska lagen om kontaktförbud tillämpas?
Torsdag: Narktoikapolitiskt debatt
Fredag: Sexualbrottslingar -bota eller förvara? Så arbetar vi med sexualbrottsdömda

 


Sliten och korthårig



Jag har varit hos klippningen och fått kort hår. Känns bra. Nog för att mitt ena öga är en bra bit smalare än det andra, men på den här bilden ser det absurt ut. Jag är precis så sliten som jag ser ut. Kunde knappt sov ai natt, vid fyra trodde jag att jag inte skulle leva mer. men mot alla odds vaknade jag vid åtta och kände mig helt okej. Så jag fortsätter jobba på med göromålen.

Det funkar med snuva också



Tvingade mig att vakna i morse vid tio. Har snor i klump placerat mitt i huvudet och det sitter liksom där det sitter. Det gör att sinnena agerar lite långsammare. Trots det har jag haft två bra jobbmöten med partiarbete, där vi nådde goda resultat med uppgiften. Fast lite långsammare då.

En vigsel har jag också haft, och det blev lite rörigt, då någon plötsligt bestämt sig för att städa lokalen och plockat ut allt så ett snabbroddande krävdes för att försöka få ihop någorlunda stämning i ett annat rum. Och så påföljande vittnesfika med Sergio och Peter som ställde upp. Ahmed dök upp också.

Gästerna från möte två har precis gått och jag ska försöka sammanställa anteckningarna och bestämma mig för hur jag ska klippa håret i morgon.

Och kanske ta ett varmbad. Tycka lite synd om mig som är lägersjuk. Tröstar med mig att Sergio framstod som ännu risigare.

Barutsmyckningen var färgglad



Fast jag gillar inte kramar. Men ändå fint.

Årets nagelfest





Tja. Omåttligt populärt som vanligt.

När berget tog mig och Ahmed




Mina ben efter den här turen. Behövde egentligen inte en lång ridtur dagen därpå. Men så var det.

Åre 2011

Vad finns att nämndaEn turistkväll som var fem minuter Falsterbo, fem minuter Koster inkluderande bland annat info om Karolinerna, Tännforsen, chokladfabrik och klappa en älg och ge den potatis.

Boendet på Tott. Fab hotell med allt vi behövde för lägret på samma plats. Bodde med fyra rara män i en lägenhet. Jag fick bäddsoffan. Det var nog sämst. Men kudden var fantastisk och jag var väldigt glad!

Ett femtiotal lägerdeltagare som vi ordnade med och hade hur roligt som helst. Inga incidenter. Inget allvarligare bus än att en unge kunde vara uppe längre eftersom hen lurade mig med väska under täcke vid kontrollen.

Alla fantastiska, kompetenta och överroliga människor som jag känner och inte träffar alltför ofta och därför gläds åt det när jag får chansen. Och så några nya som jag är bonusglad över.

Och ridturen. Som sitter längst inne i hjärtat på mig.

Min totalt otutinerade packning. Hur mång aånger i livet har jag packat för att vara bort en vecka? Hundra? Borde jag kunna kräva mer av mig själv än att plötsligt stå där med en massa tights och inte så mycket mer? Förmodligen.

Avslutningsfesten. Varför den otäcke, sexistiske mannen som skulle "bjuda" på stand up? För att han var barn (om än passerat 40) till någon arrangör? Fasligt dåligt skäl när han var så u-u-usel.

Och naturligtvis ingjöts lite fighting spritit när det handlar om att tillsammans skapa en lite bättre framtid för oss alla.

Bland mycket annat



Bland mycket annat var det i går den traditionella nagelfesten. Som knytis med nagellack och många som inte tidigare provat på tar chansen. Här har Jens fotat medan jag gör hans naglar. I en vinröd nyans som matchade ränderna i hans skjorta.

Nu är det sista hela dagen. Jag känner mig ganska sliten och längtar hem lite.


Det regnar

Jag har införskaffat regnjacka.

Life is good. Ingen sol, inga fläckar i pannan.

Ett av mitt livs bästa




Ett av mitt livs bästa stunder har varit i dag. Jag har tillsammans med fyra andra från lägret och en ledare ridigt över fjället. Helt magnifik upplevelse. Kan inte beskrivas med ord. Har aldrig ridit lodrätt tidigare.

Cool grej är att hästarna lärt sig att om de har grimskaft på så sitter de fast ... så där stod de stilla när vi fikade.

Torsdag



Ni vet chokladstrutarna ... jag har i dag varit där de tillverkas. I ett ganska litet hus i Åre. Det var provsmakning. Say no more.



Visst blir man förvånad. Att en sketen korvgrillarbrasa kan få kallas "bål".



Som jag har letat! Äntligen ett vuxenplagg med det som kallas barnmönster. Men som egentligen är mönster man blir glad av. Men så är vuxna inte så glada heller. Och det som händer nu är att jag som är så glad blir ännu gladare.

RSS 2.0