Sen kväll med Arbetarbladet

Kom hem sent i kväll efter ett seminarium i Stockholm och har ägnat mig åt att läsa det jag finner intressant i Arbetarbladet onsdag och torsdag. Och det är ju ganska mycket av siftande karaktär. Funderar på att börja kommentera innehållet varje dag.

Onsdag
Läser rubriken på debattartikeln "Lämna ett positivt besked till fiskarna", från enModerat som värnar yrkesfisket. Tänker i att rubriken verkligen är dubbeltydig, för även om fiskarna behöver det värnas. Utfiskning och rovdrift i vattnen är inte ett skämt. Men för en klassisk moderat är profit viktigt.

Många vill satsa på Mackmyra. När det gäller alkohol är det aldrig lågkonjunktur. Vad är det i nervgiftet som är så lockande? Förutom att det är "tradition".

Par firar 65-årig bröllopsdag. Ge dem en stor, stor tårta. Och en kväll i ensamhet. Var och en för sig.

"Låt Gävles barn träna på lika villkor". Typisk insändarskribent som absolut inte kan glädjas över att en hall i kommunen nu står klar, utan istället anser att det nu blivit ÄNNU sämre för de egna hockeybarnen. Hur man än vänder sig ...

Och Juholts språkgroda får jag nu se i pappersform. Haha. Det är bara för mycket.

Torsdag
Läser det faktiskt sansade repotaget om besparingarna i omsorgen. Lena Lundgren (vi är inte på nåt sätt släkt tyvärr) är en mycket klok kvinna som nu får ta itu med sådant som skulle ha blivit av för år sedan, men som aldrig blev gjort. Noterar en enig nämnd. Hoppas Moderaterna minns det i fullmäktige sedan.

Ser att Fixar-Malte blir kvar och att Barnahus permanentas. Båda är bra, men blir extra glad åt det senare.

Satsning på Konturen. Roligt! Det är rätt sunkigt där i dag och Gävle behöver vara fräscht.

Härliga killar som vill ha en parkourpark i Sandviken. Hoppas de får en.

Och så den text som satte sig allra hårdast. På sidan av unga för unga skriver en före detta elev till mig (vilket är helt oviktigt men det är roligt när de gör bra saker) en text med frågan om hur studenterna ska ha råd.

Det finns egentligen mycket att bemöta i den, till exempel att föräldrar har försörjningsplikt för deras barn tills de fyllt 18 år eller gått ut gymnasiet, men låt oss inte förlora oss i detaljerna.

Beatrice skriver om pressen kring studentfirandet, även om hon inte kallar det just så, men hon beskriver en stor press. saker som ska köpas. Studentmössor, klänningar, går till frisör för uppsättning, smink mm.

Skälet till att det är dyrt är enkelt. Företag vill tjäna pengar på er och ni hetsar varandra att betala. Till och med tar extra jobb för att "ha råd" att ta studenten.

Ingen vill ta råd och tips från äldre, vilket betyder att alla studenter får göra misstaget att köpa på sig en massa grejer som de sedan kommer att undra om det verkligen var värt det. Hon skriver själv om möjligheten att köpa nästan oanvända klänningar i andra hand på nätet.

Tro mig, studenten kommer inte att vara det största och bästa som kommer att ha hänt i livet. Och om det skulle vara det ligger det något mycket sorgligt över det. Problemet är att det kanske är svårt att förmedla till en student som lever i tron om att studentdagen är kulmen. På allt.

Det är egentligen bara en pust.

Och med den vetskapen, skit i det mesta. Mössan har man ingen glädje av sen i alla fall. Eller, tio år senare tog en av mina systrar studenten i min gamla mössa. Billigt. och ingen såg att den var lite lagad i kanterna eftersom en möss gnagt lite på den i lådan. Låna äldre släktings mössa och vips är tusingen Bea skriver om insparad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0