Att tjäna pengar



Det här en typ av icke-journalistik från Söderhamnskuriren, men tror tidningar runt om i landet publicerat liknande om ledamöter därifrån. Våra löner från riksdagen finns att läsa på riksdagens hemsida. Vilka arbetsplatser funkar likadant? Det intressanta vore kanske att göra ett repotage hur några kan tjäna ganska mycket mer än det (typ en vanlig årslön). Det här är för 2010. Då arbetade jag stordelen som generalsekreterare på UNF. Några månader i riksdagen samt hade inkomster för fritidspolitikeruppdrag i Gävle. Några tusenlappar kommer nog också från vigslar jag höll i 2009.

Men det intressanta är inte varken summorna eller de enskilda ledamöterna, jag tänkte skriva om mig.

Jag har ingen aning men jag tror att några nu sitter hemma i Söderhamn och vrider sig och tycker jag får alldeles för mycket pengar. Jag får väldigt mycket pengar, och jag hade inte haft något emot att skatta mer än det jag skattar i dag. Till skillnad från några av de på listan som tjänar mest, som vill bidra ännu mindre till välfärden.

I min familj har vi aldrig haft mycket pengar i omlopp. Jag har haft mycket ärvda kläder, andrahandscyklar, aldrig rest med familjen. Min mammas inkomst har varit så låg att vi när jag gick på gymnasiet fick extra tillägg (som man får om man har en biologisk förälder, i det här fallet pappan, som inte bidrar). Jag kan inte påstå att jag känt mig fattig heller. Jag har fått gå på ridskola, det har varit självklart att få presenter och julklappar och sådant som för många är svårt, att köpa presenter till de man är bjudna på kalas hos har jag aldrig känt varit ett problem. Därmed kan jag inte påstå att jag växt upp povert, snarare under liknande förhållanden som de andra jag gick i låg- och mellanstadiet med i Trönö.

Däremot har jag aldrig, aldrig räknat med att jag kommer att tjäna några pengar. I mitt bakhuvud finns ständigt en känsla där jag är livrädd över att inte kunna försörja mig själv. Över att bli sjuk eller bli arbetslös. Arbetslös har jag varit, men inte särskilt länge. Varje gång jag fått ett jobb har jag blivit så in i helvete jublande glad. När jag blev uppsagd pga arbetsbrist från kommunen och jobbet som lärare mådde jag otroligt dåligt. Räknade på hur länge jag skulle klara mig på sparpengar, a-kassa och ev. viktimmar. Livrädd för att tära på sambon. Ställde in mig på en höst där nöjet kunde bli promenader och biblioteket och fika hemma, aldrig på stan. Sade upp tidningsprenumerationer i förebyggande syfte. Ställde in mig på totalt lågvarv. Som så många andra tyvärr måste göra.  

Jag fick jobb, först ville skolan ha tillbaka mig, sedan ville UNF ha mig och då valde jag det för att träna chefsskap. Lättnaden var enorm.

Men samma rädsla gnager i mig hela tiden. Självklart inte att gå ner i lön från ett riksdagsarvode. Att tjäna som jag gjorde som lärare var helt okej.

Det här gör att jag förmodligen inte uppskattar min inkomst som jag borde. Jag ser mig inte som en som tjänar relativt mycket pengar. Jag ser mig som någon som inte har några pengar, men har tur just nu. Märkligt men sant.

Jag har lagt enormt många obetalda timmar, ideella timmar, på olika uppdrag som lett fram dit där jag är i dag. Timmar som andra lagt på TV-tittande och supande om man ska vara krass. Jag har lärt mig mötesteknik många helgkvällar ... Men det är inget som någon missunsam och missnöjd vill veta eller tänka på. Inte heller att jag även i dag jobbar otroligt mycket. Att dejter med vänner måste bokas in ibland månader i förväg. Att inget av det här kommit gratis.

Dessutom är det inte tänkt att vara för evigt.




Kommentarer
Postat av: Daniel

Om man ska gå på vem som har lagt ner mest tid på oavlönad politik i riksdagen och är av det skälet mest värd en riksdagplats är det nog SD`s Mikael Jansson. Före detta partiledare som höll i det mesta själv och är klart riksdagens meste flygbladsutdelare. Och det var nog inte alltid roligt att gå med Sd´S flygblad i handen på 90-talet. Så om du ska prata idellt arbeta kan du säkert göra det med honom.

2011-12-07 @ 02:18:53
Postat av: Elin

Intressant Daniel. Dels handlade det här inte främst om ideellt arbete, det förtjänar ett eget inlägg. Dels är det ju spännanade att du har koll på hur många ideella timmar ALLA riksdagsledamöter har lagt ner för att veta det ...

2011-12-07 @ 10:55:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0