Se inte filmen, läs boken



En gång för länge sedan läste jag Peter Pohls bok som ligger till grund för den här filmen. Tror till och med att jag satt på lekstugetrappen i Norrala och läste den. Då tyckte jag den var okej.

Som film, som den här filmen ... nej. Alldeles för dåliga skådisar. Men kanske också för att det här är en ganska ljus film, där sorgen skildras med glädje. När jag är riktigt riktigt ledsen (och då har jag nog inte varit i närheten av den situation som skildas i filmen) så är allt nattsvart, jag ser ingenting och jag grinar så allt blir snorigt och jag orkar inte tänka framåt. Här sneglar hon upp i ljuset och dansar av glädje på årsdagen.

Inte att förväxlas med att jag tycker någon i sorg har skyldighet att bo i svart sopsäck resten av sina dagar. Det är bara inte rimligt att skildra det på det här sättet.

Fjortonåringar säger inte saker som de säger i den här filmen. De uttrycker sig liksom inte så. Däremot är de ofta ungefär så stolpiga och dryga som de är i filmen.

Jag tror det var med den självinsikten som resten av salongen, som var ungefär halva min ålder plus lite, bröt ihop av tonårsscenerna. För att de ser själva hur dryga de är. Och älskvärda så klart.


En dag i Hudik



I dag har jag först surat ihop för att det var ersättningsbuss till hudik och inget praktiskt X-tåg. Vid ankomsten blev jag mycket glad igen då jag besökte Hälsinglands Museum och fick en personlig guidning i olika vrår som inte alla har tillgång till av Lars Nylander. En vän sedan gymnasietiden. Fick rysningar av vårt kulturarv. Precis som det ska vara!

Hade förmånen att delta i avtackningen av en personal som arbetat i 27 år! Vilka söta muffins vi fick då! 27 år, det är länge det!

Ersättningsbuss

Jag vet att det är ett i-landsproblem.

Men jag blir så jävla less på ersättningsbuss när jag vill åka tåg.

Bra kombo

Långpromenad och en vän eller mormor i lurarna har bevisat sig senaste veckan att det är en ultimat kombo.

Nu gör jag ansiktsmask, kollar alla mejlar och lyssnar lite dövet på Robinson. Det känns lite 90-tal.

Fullt av grejer

I dag är en dag full av saker att göra, mer eller mindre roliga. Mest roligt lyckligtvis.

Inledde med en träff med den som nu officiellt är min PT. Det blir så bra det här! Jag tror hon är livsfarlig och det är vad jag behöver.

Hört rykten om att regeringen ska säga något om infrastrukturen i eftermiddag. Spännande.

De gulligaste möss jag vet

De är de som kommer från House-Mouse Designs. Jag har en del stämplar men får aldrig nog. Skulle gärna ha de här till exempel:




Jo, det finns andra motiv än möss också.

Kvällspyssel



Fixat lite enkla och snygga kort av allt det material som liksom blir över hela tiden. Små bitar av stora ark, klistermärken, gnuggisar ... Så roligt. Jag är inte klar än. Eller just ja, med detta blir jag aldrig klar. Därför behöver jag heller inte prestera.

Dagmar och Guldknappen

Dagmar är det klädmärke som vunnit tidningen Damernas Världs åtråvärda modepris Guldknappen 2011.

Jag har läst om dagmar itidningen och vet att priset handlar om lite olika saker, inte bara snygga kläder utan också att det är smart marknadsfört och så.

Drog ett snabbt varv på Åhléns damavdelning där Dagmar promotades hårt med guldknappar i papp (!!) hängandes över klädställningarna. Jag tittade noga. Klämde lite också. Jo, tyg och sömmar känns bra. Men glädjen i kläderna? Det var lite som tygsjok ibland kompletterat med ett resårband med hakar på längs magen. Svart, grått och så den här "nakna" färgen. En kofta stickad av lamahår från en gård i västra Sverige. Brun.

Jag är glad för Dagmars skull och för alla de som gillar Dagmars kläder. Jag gör det inte. jag vill ha en folkdräkt eller något prickigt, randigt, blommigt och roligt färgat.

Mötesdag, Stockholm



Passerar över gatan. Långt, långt borta skymtar LO-borgen. Denna historiska plats!



Landar i ett klassiskt mötesrum med konferensbord, tråkiga utsmyckning och mineralvatten. Mackorna är bonus.

Lite basgrejer

I går kväll sladdade jag in i pysselrummet och blev kvar ett bra tog. Fick en hel del roliga grattiskort gjorda. Jobbar hårt för att använda upp åtminstone en del av allt material jag har. Får inte köpa nytt på länge, länge. Om det inte är basmaterial då. Som limprodukter, nakna kort och album. Passade på att slinka in på Panduro i dag för just det. Fanns många nya godingar att klämma på.

Men som sagt, bara basgrejer med hem.


Det fungerade ju ...

I går var jag en liten sväng på stan. Upptäckte då att man på Åhléns kan köpa legofigurer. En av de legofigurerna är den söta sjöman jag visat tidigare. Jag behöver en ny för efter ihärdigt användanade blev hans ansiktsuttryck lite nött.

Kan verka enkelt, men de här figurerna är någon slags samlasobjekt i likhet med samlarkort och säljs i slutna påsar. Vad göra? Spana noga på bilden med alla figurer för att se vad de har för tillbehör och därmed kunna räkna ut vad hos sjömannen som är unikt (hans kikare) och sedan klämma igenom ett stort antal påsar för att hitta fram till honom. Säkert en kvart stod jag och klämde på legoåpåsar, men det gav utdelning.

Mig lurar de inte.

Fler lagliga väggar NU



Vi har i höst en vägg i gävle igen. Tillfälligt. Här har den fantastiske Rolfcarlwerner jobbat lite, syns på motivet men också på de karaktäristiska bokstäverna jag uppskattar mycket.

Street Art i alla former är spännanade och något vi behöver mer av, inte mindre. inte alltid överallt, och just därför fler vägger som inbjuder till konstskapande. Snart, snart ska min motion om detta behandlas i kommunfullmäktige.

Mat- och gottispreferenser



I senaste Accent säger Ellinor hur det borde vara. Ellinor handlade med mig inför gårdagskvällen ...

Gottis



När jag träffar mina vänner så brukar vi satsa hårt på gottis. Det här var innan vi plockade fram kompletterande ost och kex, mörk choklad till LCHF-människorna och chipsen.

Mycket bra vecka

Kanske skulle en till bänkpappersgrej kunna vara att på söndagarna sammanfatta veckan.

Om jag gör det nu idag känns det otroligt positivt!

Sju riktigt bra, politiska möten.
Flera tillfällen av häng med vänner.
En krogkväll som påminnelse om varför jag är så nöjd med att inte berusa mig.
Massage och klippning.
Tvätten tvättat, vikt och ordnad i garderober enligt nytt system.
Tre längre promenader.
Ett snyggt pyssel.

Och nästan hela söndagen är kvar!




Köpa nytt bänkpapper



Hösten var tidigare samma sak som skolstart. I nästan 17 år faktiskt så det är klart det sitter i. Det här bänkpapperet med tärningar (vilket fräckt motiv!) köpte jag och mamma när jag skulle börja i trean. För det var det året vi också fick en varsin atlas (som jag använder fortfarande trots Sovjet, Tjeckoslovaiken och Västtyskland) och en ordlista som då samtidigt skulle slås in. Mamma är grym på att sätta papper på böcker. Ett år valde hon istället att sätta ett tidningsomslag med en slug bondefarbror på en bok. Det var roligt.

Hur som helst, det är ont om både skolstarter och bänkpapper för mig. Vad blir då hösten istället? I år tänker jag mig att det ska handla om en större superkoll på saker som händer. Några källor jag ALLTID ska kolla av, att direkt skriva tydligare i kalendern de saker jag bokar in, även VAR mötet är.

Inte "nåt med Mats" som jag fick reda ut förra veckan och räddades på håret. Trodde det var oviktigt, men det var mycket viktigt.

Snart är det dags att träffa min PT också. Det ska bli en träningshöst.

Det är de sakerna. Det känns som nog med bänkpapper.


Frukost

En halv 50 cl-flaska Pepsi Max
1 naturdiet shake, choklad
5 bitar daim
1 persika

Jag är inte säker på att det är ultimat och ett tydligt tecken på behovet av uppstyrning.

På bron



Åt höger.



Åt vänster. Gävle - kommunikationsstaden.



I mitten. Kisande och lite varm tjej på väg hem från möte. Eller egentligen till affären för att köpa en Pepsi Max.

Too old for this shit

Det som skulle bli ett besök hos en av våra S-föreningar slutade med sen krogkväll och efterföljande häng hos en vän, med taxiresa hem lagom till 3.30.

Nu ska jag göra en grej som kräver piggnad och jag ångrar mig lite. Jävligt skönt att inte vara bakfull. Gissar jag.

Bara fixat håret lite



Två timmar hos frisören i dag. Ser ut som innan. Fast kortare.

Dagens news är mitt twitterkonto. Måste prata med någon strateg om det.

Älskade kvällen



Min bjudmiddag gick i, trots att jag glömde grädden och till kladdkakan istället serverade tinade hallon.

En vän, en som jag bara träffat någon gång och så en hemlig gäst dök upp och det fanns allt att prata om. En hund också, bättre gäster kan man inte ha.

Har ägnat morgonen åt disken och funderar på att ägna hela dagen åt scrap-grejerna jag fick i present. Fast det ska jag inte, för jag har lite motioner att fundera över, en frisyr att klippa och en S-förening att besöka.

Svänga ihop

I kväll ska jag ha middagsbesök. Det blir kul på alla sätt. Förutom detta att jag då är matansvarig. Det tär lite, eftersom jag har noll intresse eller begåvning annat än med bakverk. Hoppas de mest kommer för sällskapet och mindre för maten.

Som är färdigpreparerad i kylen för att kunna gå snabbt att fixa med. Ska bli lite klämd på nacke och rygg alldeles strax och därmed alldeles innan.

Det finns olika oljor



Blev lite glad när jag inser att så två diametralt olika oljor står bredvid varandra i mitt badrumsskåp.

Längtar efter skogstrollen



Älskar hur skönt en sover.

Fika och middag

Fika och middag med olika goda vänner. Det är värsta grejen det.

Att skriva protokoll

Jag har just färdigställt utkastet till ett protokoll från i måndags. Aldrig är det så tyst som när det frågas om vem som kan skriva. Dessutom verkar det vara en väldigt liten procent som tycker sig kunna skriva anteckningar/protokoll från möten trots att i princip alla är skrivkunniga.

Om man inte tycker att man vet exakt hur man gör, blir man inte bättre för att man inte tränar. Min fasta övertygelse är att så gott som alla kan skriva protokoll. Det är schyst att fördela uppgifterna.

Raukkvällen




Ber om ursäkt för den sneda horisonten. Jag gillar raukar så jag pussar dom!


Stortorget i Gävle



I dag har Arbetarbladet ett uppslag om Stortorget, där positiva röster kommer till tals. Och så torghandlarna som tycker att de får stå undanskymda. Jag vet inte, de står efter Drottninggatan och är jättelätta att handla av.
Under friidrotts-SM gjorde tidningen intervjuer med tävlande besökare om vad de tycke om stan och väldigt många nämnde Stortorget som något positivt.

Efter rusten uppmärksammade tidningen Arkitektur (nummer 7, 2010) ombyggnationen och rubriken på framsidan löd "DET NYA OFFENTLIGA RUMMET Stortorget i Gävle sätter trenden"



Det roligaste med bilden till höger här är att paret som går längst ner båda håller i rosor med S-symbolen på.

När vi var ute i valrörelsen för ett år sedan möttes vi av många frågor kring detta. Jag träffade många gymnasieelever och märkte att de upprepade vad deras föräldrar sagt. Det eleverna INTE visste (och därmed inte heller deras föräldrar) är att en kommun inte bara får lägga pengar på drift utan måste investera (-Varför sade man upp lärare och byggde ett torg istället?), att också oppositionen ville bygga om torget (men köpa billigare grejer), att pengarna varit ihopsparade under flera år och att vi valde att satsa på lite dyrare sten för att veta att den huggits av människor som haft en god arbetsmiljö, och inte blivit utnyttjade för att vi ska få ett snyggare torg. Att ha byggprojekt igång under en långkonjunktur skapar arbetstillfällen.

Nu är Stortorget igång och det är ytterst sällan jag hör kritiska röster om hur det blev. Jag är jättenöjd.

PT

Nu jag jag bokat en tid med en rekommenderad person. Vi ska ses om en vecka. Sedan gäller det.

Elin + PT = sant och nyttigt

Stockholm över dagen

Huvudaktiviteten var ett möte med  justitieutskottet. Bonusen var inköp av höstskor. På rea, alltså förra årets modeller. Förmodligen sååå 2010. Men jävligt rätt för mig. Ett par var tom några som jag fingrade på förra hösten.

Innan hemgång, vilket är i detta nu, jag jag ätit lunch på Wagamama med Linda.

I kväll är det möteskväll igen.

Så mycket läsning



I veckan kom det ganska mycket bra tidningspost. Tur att det inte är bråttom med någon. Nu ska jag ut och gå en sväng och passa på att lämna bibblaböcker så jag inte får böta.

Bara rosa



Jag tar med mig rosa saker när jag går på möte. Lite piggar det allt upp!

För Sköna hem finns inga pappor?




Inledningen till Jennys ledare som jag skrev om tidigare:

"Frågar vi svensken om hon vill dela föräldraförsäkringen lika mellan föräldrarna blir svaret i majoriteten av alla fall nej. Frågar vi svensken om hon vill ha lika lön för lika arbete blir svaret ja. Vilket är två motstridiga svar eftersom lika lön för lika arbete är i det närmsta omöjligt att uppnå så länge huvudansvaret för verksamheten i Familjen AB ligger på modern och förälder i själva verket är en synonym för moder." 


Efter att jag bloggat om det gick jag till kiosken på färjan och hittade att bevis i tidningshyllan på just precis det hon skriver, att ungarna förväntas vara mammas angelägenhet.


Individualiserad föräldraförsäkring

I går skrev Jenny Wennberg en alldeles lysande ledare om delad föräldraförsäkring i Arbetarbladet.

Här är en av kommentarerna:

"Bra att mammorna är hemma med sina barn mest. Det kallas livskvalite. Att vara hemma med sitt barn i stället för att stå i kassan på ICA. måste vara att lätt val. Sedan man kanske borde införa internat för barn så att kvinnisakskvinnorna slippeer sköta om sina bar. Tänk de måste tycka att deyt är jätteäckligt att amma sitt barn."

Stavfelen är autentiska.

Jag har aldrig hört ett enda gott argument för varför tjejer ska fortsätta dra tyngsta lasset med barnen, eller varför inte barnet ska ha lika stor tillgång till sina föräldrar.


På väg till fastlandet

Nu är det inget mer läger.

Det är sorgligt för varje sekund har varit njutbar, och hur ofta är tillvaron på det sättet?

Efter morgonens avramling kan man säga att jag gjort allt. Det ingår liksom. Nu har jag skitont i ena skinkan, och får leva med det.

Dagens dressyrlektion gick finemang och jag har verkligen gjort insikter om mig och min ridning. En enorm mognad, ett annat fokus.


Giganten, Frost



Om honom står på Sindarves hemsida: val f-01, mkh 153 cm, isabellblack, e Cristall 203 u Lovis e Luxor 122, stor och rejäl, framåt och orädd, omtyckt av de längre ryttarna

Ullie syns här på bild med honom, och han är hennes "fasta häst". I dag har hon inte ridit honom, så för att spara Limbo fick jag ta Frost på eftermiddagens uteritt. Vilken fantastisk häst! Vi har hört historien om när han kom till Sindarve, tämligen ohanterad och elak. En häst att vara rädd för. I dag skulle jag säga att han är en otroligt fin kille som jag gärna skulle hänga mer med. det säger en del om hur duktiga de här med hästarna här.

Han är också mycket speciell, då han är (nästan) helt vit. Inte så svårt att gissa var namnet kommer ifrån. Tydligen har de aldrig hört talas om en annan rasren, vit fjording.

Hoppat bana

I dag fick vi som ville hoppa en lektion. Det var riktigt roligt och fungerade fint. inte snabbt men felfritt. Limbo nöjd, jag nöjd.

I eftermiddag är det uteritt och med lite tur kommer det inget regn då. Nu har jag, Uli och födelsedagsbarnet lördagsmys på rummet!

Det är här verkligen ett riktigt proffsigt ställe.

Reminder


En stjärt ska vara rund och go


-Är han borta?



I dag efter lunchen närmande mig Limbos box fick jag hjärtat i halsgropen, hur hade han kunnat smita?! Men! Limbis bara vilade lite och då syns han ju inte över kanten. Så gullig låg han där och softade.

Därpå följde ett riktigt, riktigt bra pass. Vi var ännu bättre än i går och framgången gör mig riktigt glad. Eftersnacket med ridläraren gav inte ens några medskick den här gången.

Har inte ont i stjärten längre. Det har gett med sig. Däremot har jag en stel, vaggande gång.

Ute med kungen!



De här två nordsvenskarna är också på lägret. Första dagen red Ullie en av dom. I dag hade jag äran att rida den störste, Bellman på en uteritt. Stoooor. Och fin.

Om 40 minuter är det dags för markarbete i ridhuset, och då är det jag och Limbo igen.

Bra där Elin och Limbo, det ser jättefint ut.



Här är han, på väg från hagen efter lunch. Förmiddagen ägnade vi åt tömkörning och jag jobbade hårt med Moltas. En härlig 20+.

I dag var jag mer förberedd än i går på hur jobbigt det är med ridlektion. Inser också att jag är feg för att ta i hästen eftersom jag inte jobbat med det på femton år eller så. De insikterna och mantrat "korta tyglarna, isär med händerna" i huvudet var lite av ett framgångsrecept.

I dag tror jag att vi fick mer beröm än påpekanden. Fast det kanske beror på hur man lyssnar. Nöjd är jag i alla fall. Limbo med.

Nere och uppe



På underkroppen är jag ganska snygg med byxor, strumpor och skor.

Det är värre med hjälmfrisyren efter ridtur. Genomsvettig, matt ... den sanna bilden.




Ett klokt öga (två om man räknar snällt)



Efter eftermiddagens ridlektion är jag fysiskt, och lite psykiskt, utmattad. Jag har inte ridit lektion på år och dag, och begåvas nu med en skitduktig ridlärare. Och en duktig häst. Det var själv jag som var utmaningen.

Efteråt blev jag som en hel tomat i ansiktet, vilket tydligt syns.

Visst är han fin Limbo?! Jag har gosat en del på de där öronen.

Träffa Limbo!



Det här är min nye vän. Den här veckan är det bara han och jag. Vi har hittills hunnit ta en barbackasväng från hagen, och så en lite kortare uteritt. Nu laddar vi för en hård eftermiddag i ridhuset där vi ska se hur vi funkar ihop när vi ska göra seriösa saker. Visst är han snygg?



För att skilja honom från de 40 andra fjordingarna har jag spanat ut att han är lite ljusare än de andra, som är rätt mörka i man och ål och svans, mot det gula. Det är inte Limbis (ja, vi har börjat med smeknamn).


Dagens högsta



Jag blåste inte ner från Högklint. Men det var en hård kamp. Som med allt annat! I love Gotland.

Dagens lägsta



I kanske 25 år har jag velat se russen på Lojsta. I dag var jag där. Inte en hästjävel jag såg.

On our way

Snart rullar vi på färjan till Gotland.

Dagens shopping



Till kollektionen. Söta va?

En av de bästa tidningarna



ABF:s tidning Fönstret är verkligen en kanontidning. Här har jag nu läst om bland andra Picasso och lärt mig nya saker. Lära sig nya saker är det bästa!

Redo!



En ryggsäck, en rullväska och en plastpåse. Ready!

Det är nu jag måste packa.

Och det måste bli bra.

Googla en fin hundbild och sov sen skapligt gott


Ett försök med struktur



För att bringa någon form av ordning i tillvaron gör jag nu det jag kan. Det vill säga planerar, går igenom mejl, mejlar, tar bort mejl, kollar planeringar, hör av mig till folk, påminner ...

Innan sprang jag lite för att rensa en aning. Jag ska också studera ekonomi och skriva några brev. På mitt andra hem i Gävle, Wayne´s.

Kläder. Heaven or hell?!



Kanske har jag redan skrivit ett djuplodande inlägg om kläder. Eftersom min sökfunktion inte fungerar kan jag inte ta reda på det.

Jag vet att jag skrivit om Sofia Hedströms bok Modemanifestet precis när jag läst den. Den handlar om hur hon, som arbetar med mode, hade klädköpsstopp ett år och vilka insikter hon gjorde om mönstren i sin egen klädkonsumtion. Den ger också tips på hur man vårdar och ändrar sina kläder. Vinsterna är många. Ekonomiska, resursmässiga och det ger också en egen stil. Om man tycker det finns en viktigare och intressantare stil än den man kan dussinköpa på Gina till helgen.

För mig har det betytt en hel del. Jag har funderat på, googlat om kläders påverkan på miljön. På mitt eget förhållningssätt till kläder. I höstas när jag började mitt uppdrag i riksdagen köpte jag massor av kläder, för att det krävs lite av en viss stil där. Inte så genomtänkta inköp alltid. I dag hade jag nog gjort upp en annan plan.

Sedan boken har sjunkit in har jag gått igenom vad jag egentligen har på mina hängare och i mina lådor. Syftet är att jag enbart ska ha kläder som jag med glädje använder och som känns som jag. Oavsett klädkod. Är jätteglad för min Norraladräkt som jag vet kommer att bespara mig många klädproblem och kronor i framtiden.

De här helt okej kläderna som jag glömt bort behöver användas. Det jag fått för mig är "lite finare" ska användas.
Jeans. Inget kan vara statiskt när det gäller jeans för mig eftersom jag nöter jeans i grenen så pass att jag skulle behöva ha en facebookgrupp som uppmärksammar problemet. Just nu älskar jag Levi´s demi curve. Men det är dyrt att köpa jeans för en tusing som efter max ett halvårs (iofs intensivt) användande är de redo för att bli lapptäcken. Det finns bra från Crocker och det finns rea.

På bilden jag tog i dag medan jag väntade på att JC skulle sy upp mina jeans har jag en grön klänning jag köpte i vintras. Tror det här är tredje gången jag använder den. Ganska dyra användningstillfällen hittills ... Precis som det inte ska vara.

Vidare är min strategi att helt avveckla impulsinköp av billiga kläder av dålig kvalitet. Istället dyrare kläder på rea. Jag har passerat 30, jag vet att det lönar sig.

Det damtidningarna tipsar om, smycken, sjalar och annat är också helt rätt!

Den största vinnaren av att handla färre plagg ... alltid miljön! Det är också därför det är så viktigt!

I fullmånens sken ...

... är det lätt att de här stora, stora tankarna där jag själv blir så pyttig äter upp mig. När jag kommer på mig själv med att formulera något som om mina steg inte hörs när tåget susar förbi och finns jag om jag inte hörs, förstår jag att jag är i stort behov av 1) sömn (hej tre timmar i natt med kompletterande en på kvällen) 2) seriös uppryckning.

Det är som Ellinor nyss sade när vi gick första biten hem från Manzanares, -En sån här kväll känner man livet i sig.

Frågan är om det är bra eller dåligt. Tomhet till ... förtvivlan? Svårt att avgöra vad som är bäst på skalan. Fru Manzanares har lärt mig att det jag beskriver av kroppsreaktion är helt sunt, och ska tas på allvar.

Men hur gör jag mer allvar? Jag har gjort precis allt allvar jag kan med att rannsaka mig själv.

Jag förstår att det är kryptiskt och svårt, men jag är ju ingen twittrare som basunerar ut allt om mig och andra inblandade. Det är en svår tid helt enkelt.

Andra lärdomar från i dag: Strömmingsleken i Söderhamn är inte längre värd namnet och om den ändå besöks, försök för ditt välbefinnanade att undvika snurrande karuseller. Finn gärna trevlig lunchkamrat i landstingshuset. Det piffar upp dagen en del.

I morgon ska jag bruncha på stället där alla andra snygga håller hus!

Det är meningen det ska kännas bättre


Jag gillar Polisen/Det är synd om mig

Att jag tycker att dagens poliskår gör ett tämligen gott arbete är ingen hemlighet. Jag har också haft förmånen att bara träffa trevliga poliser.

I morse passerde jag mitt cykelrum. Av en slump kikade jag in. Och vad ser jag? Min pärla till cykel som stals för några veckor sedan ur cykelrummet. Nu med nytt framdäck, utan stöd och lite tilltufsad. Men ändå min.

Jag ringde Polisen, och de lovade att komma någon gång under dagen. 25 minuter senare hade de varit här, varit trevliga, trott på mig, gjort anteckningar och plockat med sig cykeln. Nu får vi se vad som händer!

Jag försöker se det som ett tecken.

Sällan har jag heller blivit så glad för en kvarglömd Risifrutti i kylskåpet som i morse. Och aldrig behövt en så mycket.

Japp, funderar på att döpa om det här till deppbloggen. Det stämmer. Jag är dålig på att leva ut ångesten. Jag försöker, men det är svårt att göra det. Jag tänker att jag skulle vilja gå upp i atomer och aldrig mer behöva tänka en tanke eftersom det gör så ont och är så jobbigt. Jag försöker tänka att jag inte är svältande i Afrika, på att jag har världens bästa vänner och på alla världens hundvalpar. Det hjälper föga.

Det är svårt att vara människa och just nu är jag riktig, riktigt usel på det.

My sailor



ett till paket av tröst har kommit. Det innehöll bland annat den här sjömannen i klassiskt snitt. Smycket med noter var fri gåva i förra paketet.

Känns det bättre nu? Nej.

MacGyver says



Jag har inte sett ett avsnitt på evigheters evigheter. Kanske inte sedan gymnasiet då vi brukade avhandla dem dagen efter i klassen.

I dag frågade en kvinna han var ute på äventyr med: -Hur kommer du på allt? En klart befogad fråga. Svaret är klockrent och något att leva efter. Bättre än Pollack.

-Jag vill alltid gå vinnande ur situationer jag hamnar i.

Fick originalet från en vän: Well, when it comes to me and situations, I like to win.

Vi har alla något att lära av MacGyver. Suget i blicken bland annat.

När natten är fiende

Vanligen älskar jag kvällar och sena nätter ungefär mer än alla andra tider på dygnet. Det är roligt, mysigt och lugnt.

Just nu hatar jag dem. Är glad över att kunna sitta i en soffa med en syster som lägger pussel och så kollar vi på "komediserier" på sexan. Ganska ovärdigt. Det med.

SMS-påminnelse

Från en vän i natten.

Hur svårt kan det vara?

Det var inte riktigt meningen ...



... att min äldre släkting ville provocera mig genom att skicka det här vykortet. Men det blev jag och kände "helvete, helvete, helvete. Hon har rätt"

Alltså, det är ett jättetrevligt kort och hon gjorde helt rätt som skickade det. Texten var ännu trevligare. Felet är hos mig. Som alltid.

Glömma tiden ett tag ...



Ledare i Cosmo

Allaktivitetsdagen



Bowlade med två systrar och två systerungar. Skorna är verkligen snygga.



Sara (hon som här påminner om en ladugårdsvägg) och jag lekte allt vi orkade. Att vara i gungan var rätt soft.



Vi fikade också på Wayne´s. Som med söderhamnsmått faktiskt är skitdyrt! Skulle ha gått till TeWes istället.



Avrundade med ett besök hemma hos tredje systern. Lina. Det är alltså hon som är den ljuva, och jag som är smurfen bredvid.

Till detta kommer också en runda på det alltid lika sunkiga E-center. Men jag tycker å andra sidan att ALLA köpcentrum utanför städer känns riktigt lortiga. Dessutom fyndade både jag och Sara på Mirus som hade 70 procents rea. Nu är jag trött.

Det är ganska kasst väder

Och det gör mig ingenting.

Myggbett

I går träffade jag naturen. I dag är jag ett myggbett.

Ett paket av tröst




För en dryg vecka sedan tyckte jag ungefär lika synd om mig som jag gör nu. Då använde jag en natt till att surfa runt på etsy.com för att köpa några väl valda smycken. Första boxen av tröst ramlade just in på hallmattan. Gillar det spännande paketet. Gillar armbandet. Det är alfapet-brickor på på baksidan står det självklart NKOTB på de fem brickorna.

Blev jag en lyckligare människa nu? Nej. Eventuellt hjälper det inte när mina andra fynd ramlar in heller. Men värt att testa ändå. Så kändes det i alla fall den där natten.

Mode och ett hållbart samhälle?

Kika på ett klipp från TV4 i söndags HÄR.

At the cinema

Den här. Av trailern att döma skulle det vara mycket snubbelhumor. Lite sånt förekom. Kvinnan till vänster är lite buskis. Hon attraherar enkelt oss som inte är så mycket finlir i stilen.

Det är klart filmen är extremer, men ändå lyckas den förmedla en del av de här sju dödssynderna. Avund för att nämna en. Och generell livsångest. Tar jag tacksamt emot för att inte känna mig ensam! Tre av fem.

Modern hälsning att bli glad av


What friends are for



Jag: Vad borde jag tröstäta?

Vän: Maraboukakor helst med nötter, mumsmums, choklad, läsk, smågodis. Och kanske ett äpple.

Jag: Om det inte hjälper?

Vän: Då dubblar du det! Men sluta ät strax innan du kräks. Annars blir det sämre igen.


Drömvigsel

Det känns som att jag hela natten dröm om vigslar. Läst dikter, vigt folk på en buss, tappat bort vittnen, tappat bort vigselpapper, försökt komma på vad det stod på papperen för att hålla vigslarna ändå ... och så vidare.

Jobbigt helt enkelt. Som så mycket annat.


Dag blir kväll

mycket bra dag som jag nyss kom hem ifrån. Nu är det en liten ledsen kväll.


Budskap till rökare



Texten: Stan är en förlängning av ditt vardagsrum. Fimpa gärna i en askkopp när du är ute. Det blir ju trevligare. Precis som hemma.



Stiftelsen Håll Sverige rent kör nu en kampanj riktad till rökare och deras totala oförmåga att plocka upp fimpar efter sig. Den övre annonsen är hämtad från Egoboost och den undre från Arbetarbladet.

Språket behandlar rökare ungefär som barn för att de liksom ska fatta något. Tveksam är jag, för om de hade förmågan att tänka till borde inte marken vara strösslad med fimpar redan i dag och då gör inte de här annonserna till eller från något alls.

Det enda som händer är att sådana som jag, som inte röker och undrar var det kopplade fel i huvudet på rökare, blir ännu mer förbannade över att de bara inte kan ta reda på sin skit. Och att när de ska läxas upp i annonser görs det med trevlighetsord.

Det är enough med trevlighet mot skräpiga rökare. Och nej, det är inte ett fåtal av de som röker som slänger fimpen. Då skulle det inte se ut som det gör. Inkludera fimparna i nedskräpningslagen.

Läst Egoboost



I går köpte jag magasinet skapat av Blondinbella. Eftersom jag läst vansinnigt mycket tidningar i ungefär samma kategori anser jag mig vara en god recensent.

Överlag ger tidningen att luftigt intryck. Det finns inte så mycket att ta på. Korta intervjuer i fråga-svar-form som är över innan de slutar.

Självklart väldigt mycket bilder i polariodform med bildtexten skriven under. Här gillar man olika, men många artiklar blir av bloggkaraktär. Bild på Blondinbella och kille "Jag och Caesar förevigas". Helt ointressant.

Ambitionen med tidningen är att vara inriktad på karriär och det märks här och där, men artiklarna går aldrig på djupet, betyder aldrig något.

Att målgruppen är ung är tydligt. På frågesidan finns den "obligatoriska" frågan om varför det är så mycket reklam. Som om reklam är något man har för kul ... Och reklamen sedan. Flera av annonserna är pixliga och ger ett sunkigt intryck.

Hannes (som också är politisk sekreterare på Centerpartiet) har en rolig frågespalt om killar och dejting. Hans svar är raka och enkla.

Ett repotage tar två tjejer till Leksand. De ska prova på landet. Och då sover man tydligen alltid i tält ... lätt patetiskt där stadsbor får någon slags religös upplevelse av att under ett dygn se granar.

Jättefint moderepotage med Elsa Billgren.

I dag är den här tidningen ingen höjdare alls. Men potentialen finns och med mer rutin för de unga i redaktionen så kan det absolut lyfta sig.

Dessutom har de skrivit jämnvikt, då de menar jämvikt. Petigt, men ögat blir ledset.

Det blir så bra

Dagar med de jag tycker om. Det blir ju så bra.

Eftermiddagslurat har jag gjort också. Det känns lyxigt.

Kvällspromenerat och träffat en före detta elev, från första klassen jag hade. Bra pratstund!

Jag skulle ju inte

Efter att ha läst "ettan" hade jag verkligen inga planer på uppföljaren. Trots det följde den med för någon vecka sen från bibblo. Jag antar att det är meningen att man ska gilla huvudpersonen Elsa Gustavsson för att hon är charmig och oförutsägbar. Men det gör jag inte för hon är omdömeslös och enkelspårig. Allt får ut på relationer till olika killar, allt. De har större rolli Elsas liv än vad hon själv har. Alla dessa dumma beslut hon fattar, som självklart ändå alltid löser sig på något sätt. Men hade hon inte haft en nöt istället för en hjärna hade det ju inte behövt hända. Inte särskilt bra alltså.

Change of plans

Eftersom min dejt för dagen inte är riktig pigg så blir det andra planer. Tråkigt med piss, absolut. Dock bra träning för mina aspberger-drag, att göra annat än det planerade.


Grattis Ellinor




Som väntat valdes Ellinor till SSU:s förbundssekreterare. En post som bland andra Palme innehaft. Om jag är rätt underrättad är hon ockå yngst någonsin på posten.

Det var fantastisk stämning i salen under valen (till ordförande valdes Gabriel Wikström) och Ellinor dränktes i blommor och ofantligt mycket jubel. Hon höll också ett lysande installationstal där hon talade om socialdemokratin och sina egna drivkrafter. Vikten av att gå tillsammans för att förändra.

Hon var så glad och jag var så glad och alla var så glada! På bilden nedan är jag, Ellinor och Eva. Jag och Eva hängde ihop ner till Stockholm i dag!

Väntar på att Ellinor ska väljas så jag kan lämna blommor!



Linnéa fotade

Vad är grejen?



Insändare i Arbetarbladet i dag. Sammanfattningsvis handlar den om konsten, varför den inte bara är snygg att se på? Några lokala exempel ges, som bilen i rondellen och den ännu nyare figuren utanför Polhemsskolan.

"Vår familj, och många med oss, ser bara den där stora och otrevliga träckklumpen. Måste konst vara...konstigt, för att det ska vara ”fiiiint”? Kan det inte vara både konst och ändå gå att se vad det ska föreställa? Åtminstone den konst som är ”allmän”?"

Älskar argumentet "många med oss" där anonyma ansikten, helt oklart vilka, ska ge tyngd åt en åsikt. Helt omöjligt att bemöta. Typ det första man får lära sig när det gäller argumentation, aldrig säga "Det finns faktiskt många som tycker att ..."

Sakfrågan då. Den är verkligen inte ny. Har säkert funnits lika länge som man medvetet utsmyckat det offentliga rummet, det skribenten kallar allmän konst.

Vad är konst? Det är uppenbart att väldigt många tror att konst handlar om att det ska vara något som smeker ögat, och verkligen inte något som man kan haka upp sig på. Jag tolkar det som att de önskar att all konst ska vara som en Bruno Liljefors-tavla som man "förstår". Som är enkelt och man inte behöver reflektera ett skit över. Om man tycker att det är konstens uppgift, att bara vara "fin att se på", då kan jag förstå att man ifrågasätter mycket av den offentliga konsten.

Men det är inte konstens uppgift. Konst handlar om att skapa en reaktion, att bryta av, att mana till tanke. Inte heller finns det något särskilt som ska förstås, och kanske därför orsakar en frustration hos de som inte tycker sig "förstå" den. Att få hjärnan att jobba, koppla andra kopplingar än de vanliga så att det händer något. Det är det som är konst!

Många gånger anklagas konstnärer för att göra sånt som vem som helst hade kunnat göra. Och därför ska de heller inte ha betalt för sina konstverk. Jag är inte helt införstådd med hur konstnärers arbetsmarknad ser ut, men det är väl ungefär som med vissa artister eller föredragshållare. Det tar väldigt mycket tid att komma fram till slutprodukten så man betalar inte precis för enbart tiden för skapandet eller materialkostnaden, utan också för en del av processen som lett fram dit. Och då är ju frågan, vill vi ha konstnärer som utvecklar oss?

Jag vill i alla fall det, jag tycker konst är en otroligt viktig kulturform och det som gör oss människor väldigt speciella.

Frågan handlar inte om fult eller fint, det är alldeles för ytligt. Så jobbar förmodligen skribenten hemma, precis som jag själv. Där har jag saker som inte tar emot när ögonen sveper. Jag har valt saker som luddar min hjärna.

Därför är det så otroligt viktigt att vi stöter på annat! Mer knasig, rolig, tankeväckande konst som får mig att tänka i andra banor!

(Har jag alltid tyckt så här. Ohhh nej. Det är en tydlig personlig utveckling)

En del av Gävle, vid vattnet


Balkongläsning



Gillar verkligen att ha vettiga, stabila balkongmöbler som varken är otympliga eller rangliga.

Litet, sött och rosa



I går köpte jag en liten ponny till det som nu kan kallas en samling. Eftersom jag har tre.

Barngrejer fast jag är vuxen och allt. Det är ju då man har råd!

Och sedan jag var på en Iron Maiden-konsert för länge sedan och såg "fullvuxna karlar" gå i extas över en jättedocka med blinkande ögon har jag INGENTING att skämmas för längre. Varken för vad jag gillar eller något annat.

Jag förbereder

I dag har jag införskaffat den utrustning jag behöver för en snygg och säker ridlägervecka.

Att göra något bra av natten

Sena kvällar långt in på natten. Diskutera med en god pratare och lyssnare. Det bästa. Då är klockan alltid snabbare än annars.

Hang with kiddies



Varför är jag så trött fast klockan är så lite? För att jag har hängt med dom här nästan ett halvt dygn. What can I say? Det tär på krafterna att de beställer en sorts mat, sen kommer de på att de vill ha nåt annat, att de äter så det blir fläckar i min soffa, att hänga i lekparker.Vad hos barn är det som skapar intensiteten? Som gör att de inte hör?

Det är tur att de är söta, det är deras räddning.

Min syster, kidsens mamma, hade lika nagellack som jag när hon kom. Det är systerskänsla det, att ovetandes bära lika nagellack.

Brorsan har också varit här, vi hade inte samma nagellack.



Kvällens sovbild


RSS 2.0