Less

Jag blir så otroligt ledsen på människorna med jämna mellanrum. Hyckleriet bland katolikerna och med religioner över huvudtaget, barn våldtagna på förskola. Nyss kom tårar av en bild i Djurens Rätts tidning där sälungar slaktas bredvid sina skrikande mödrar. Vad driver människor till att göra onda handlingar? Enbart för sina egna lustar eller vinning. Det så kallade sunda förnuftet finns inte.

Gerda

Gerda är ett stort skepp, en fullriggare som byggts i Gävle, efter en förlaga som fanns förut. En viss nostalgi för många gävlebor. Pampig och fin är hon.

Men liksom rutten. Lite skulle man kunna kalla henne ett sjunkande skepp. Föreningen som äger henne har inte ekonomin och de ville ge henne till kommunen.

Kommunstyrelsen beslutade (enhälligt) att inte ta emot henne, då vi såg att det skulle komma att bli förenat med stora kostnader.

Nu är många jättearga.

Om vi hade bestämt oss för att ta emot henne hade många blivit jättearga.

Politik är svårt. Men det handlar ju inte om att göra precis alla nöjda. Det är många som tror att det är demokrati. Att alla ska få som de vill. Så är det inte.

Känns löjligt att skriva men oroväckande många som börjar i högstadiet tror att det är innebörden.

Rökarna beter sig inte

Om kritik mot rökare levereras säger alltid den närmsta rökaren att den alltid tar sitt ansvar, aldrig röker nära någon och så vidare. Alla rökare tror sig vara så ansvarsfulla och fina.

Hur kommer det sig att man dagligen ser vuxna röka helt nära barn,s ina egna och andras, vuxna som röker i barn i bilar (trodde man tog slut när 90-talet började), fimpar överallt, lärare som går in efter rökning och andas ut på sina elever, folk med äckelröken i klädern som förpestar tillvaron på tå g(lyckligtvis skriver jag inte på förekommen anledning)? Och så vidare. Det är fimpar och ciggpaketskräp fulla gatorna.




Göra klart

Nästa veka innehåller tre arbetsdagar. Dessa tre har jag semester på. Därför försöker jag nu lösa ut en del knutar innan jag drar.

Nöjd

Dagens framförande på 'Mot samma mål' gick helt okej. Inte så att jag blev rusig, men jag slapp skämmas. Det är ganska roligt att få en mick och en publik. Några blev enligt uppgift sura. Vilket var målet då jag var starkt kritisk mot vuxnas egna handlingar.

I miss it


Kärleken till organisationen

Det finns kärlek som aldrig dör. I mitt fall, och många andras, är det kärleken till organisationen. Organisationen i det här fallet är Ungdomens Nyketerhetsförbund. Jag har varit medlem sedan 1992.  Det är sjukt länge. Somliga ledamöter i dagens förbundsstyrelse får ögon som ploppar ut när jag kan berätta saker från kongressen i Växjö 1993. Den med potatissallad till varje mål.

Egentligen är det inte länge men allt är relativt. Jag har inte fått en silvernål eller ett diplom eller något som man får för långt medlemsskap. Men jag har en silverplakett. Jag vet inte ens vad man gör med plaketter. Från vilken tid härstammar sådana liksom?



Jag rotade fram den ut lådan. "för gagnande gärning". Om jag kunde skulle jag vilja ge UNF det finaste pris som fanns i hela världen. Jag har UNF att tacka för det mesta. Tror jag. Jag har många, många gånger funderat på vem jag varit utan organisationen. Allt som känns viktigt har jag lärt mig där. Argumentera, söka fakta, tala inför folk, improvisera, slipa och måla, socialisera (alltså, jag är väl inte riktigt i hamn, men tänk hur det skulle vara utan all övning), ta ansvar, hantera surgubbar, skriva texter,tro på min egen förmåga, inte ta skit, ta kontakt med folk, uppdatera episerver, läsa ekonomiska handlingar, trösta ledsna trettonåringar och så vidare.

När jag gick lärarurbildningen hade jag ett stort försprång, när det gällde massor av saker. Minns att jag häpnade när folk tyckte det var en stor bedrift att dra ihop en picnic inklusive matbeställningar... Skött av en 35-åring ... Något jag och mina kompisar sysslat med hela tiden. Vi har lärt oss att inget sitter fast och vi kan fixa det mesta själva.

Jag är ganska säger på att mitt politiska arbetete hade känts lika enkelt utan de här erfarenheterna.

Jag tror att idrottsföreningar kan göra lite samma för alla de engagerar. Lite. Men inte allt. idrotten drivs inte av en övertygelse. Idrotten har ingen idé. Riktiga folkrörelser har ideér. Jag avskyr när ordet folkrörelse missbrukar i samband med sådant som upprop för billigare bensinpris. Saker som främst handlar om egoism.

Min rörelse drivs av övertygelsen om en bättre värld. Våra grundsatser smeker hoppet om framtiden.  Vår rörelse organiserar människor med en gemensam bild av hur framtiden byggs, och vi gör det tillsammans. Jag har jobbat och slitit och inte alltid har det varit kul. Men jag har aldrig frågat vad organisationen kan göra för mig, organisationen har varit med redskap för att förverkliga  mina idéer tillsammans med likasinnade.

I dag har jag den egentligen helt galna förmånen att arbeta åt UNF. Efter något års paus tänker jag nu på UNF jämt. Mina egna tankar om nykterhet har mognat. Jag har alltid stått stabilt, inte svajat en enda gång. Jag skulle säga att jag är radikalare i dag. Förr kunde jag rycka på axlarna åt somligt. I dag har jag sett mer. Jag  vet hur stor strid vi har framför oss. Jag vet hur många människor som lider av sin egen och andras alkoholkonsumtion. Jag är aldrig beredd att köpa alkohol som en kul grej. Kinderägg är roliga grejer.

Mina fotoalbum är fyllda av foton från roliga grejer jag gjort, alla städer jag sovit i sovsäck i, alla människor som har en särskild plats i mitt hjärta (och är vänner på facebook, tack teknik)...

Jag kan inte se något annat som skulle ha kunnat påverka mitt liv i sådan positiv riktning som UNF har gjort. Inte en enskild person, inte pengar, resor eller utbildning.

För varje medlem som UNF värvar blir jag glad. Det betyder att den här inviden får tillgång till det jag och tusentals andra har fått.

UNF är den kärlek som varat längst i mitt liv, och jag ser ingen ände.







Mötesdag

Somliga onsdagar sammanfaller heldag nämnd med en halvtimmes paus (lagom för salladsinköp och promenad till Folkets Hus) innan möte med fullmäktigegruppen inför kommande veckas fullmäktigemöte.

I dag var ingen särskilt revolutionerande dag, men eftersom jag sovit bra har dagen fungerat fint. Nu ska jag fila på morgondagens föredrag. 45 minuter på Mot samma mål i Stockholm. Som UNF:s generalsekreterare. Väldigt roligt.

Trots det är jag lite nervös. Det blir jag när det är nya församlingar. Jag borde lära mig att det alltid går bra. Alltid.

Jo, lite stressad känner jag mig

Jag kan ofta ha mycket att göra utan att det är ett problem. För jag har ändå ingen lust att kasta bort tid på TV-spel.

Men nu, i dagarna är det väldigt mycket. Kul, men mycket. Nu ska jag ta itu med de kvarvarande (ganska många) handlingarna som jag inte läst till socialnämnden i morgon. Ett gäng individärenden om människor som inte dragit högsta vinsten.

Ingen politiker säger något

Arbetarbladets Lutti har med rätta sagt att majoriteten inte uttryckt så mycket kring alla artiklar om Vikingaskolan. Rektorn där gillar ett straffsystem, till exempel att klasskamrater får bestämma straff för den som gjort något fel. Något som Folkpartiet älskar. Finemang säger dom.

Skit säger jag. Dels för att det är att bryta mot lagar. Det är uppenbart. Det ska ingen kommunal verksamhet göra. Dels för att jag tycker det är ett ruggigt förhållningssätt.

Vi har slutat straffa djur när de gör fel, och jobbar med positiv förstärkning. Att vi inte utgår från det när det handlar om våra barn är tokigt.

Somliga barn kan straffas gång på gång för till exempel sen ankomst. Och det kommer aldrig att hjälpa. För därhemma kanske en förälder med problem kräver barnets uppmärksamhet. Barnet kommer alltid att välja att komma för sent. Dumstrut funkar inte då. Eller barn med olika diagnoser som gör att de inte kan knådas in i den ram som man förväntar sig.


Den lilla busiga kalendern

I fredags när jag kom hem konstaterade jag att kalendern nog hade blivit kvar på jobbet. Inte bra, då jag gärna vill ha med den hela tiden. I morse kunde jag inte hitta den på jobbet. Tänkte att den nog vara hemma ändå.

I slutet av dagen när jag stod och kollade i en bokhylla i vår jobbkorridor, så låg den ovanpå. Galet. Löjligt. Men tur att jag hittade den! Hade inte hunnit bli så där skitorolig ännu eftersom jag trodde den låg sejf hemma.

En solskenshistoria alltså. Ungefär som när jag tappade hemnycklarna utomhus för nån månad sen. Mirakel händer mig hela tiden.

Begreppet grisjobba

Används när man jobbar och jobbar. Eller jobber och jobber som man säger där jag kommer ifrån. Vad är skillnaden från det vanliga, jag jobbar ju hela tiden då med.

Det är att man timme efter timme inte tappar koncentrationen, att det känns som en blixt far i huvudet, man tänker klara tankar. Liksom är totalt inne i en jobbdimma. Och njuter av det.

Så har det varit i dag. En härlig dag alltså. Extra härlig eftersom jag från början var planerad till en annan grej, men den försvann. Så det kändes dessutom som bonus. Hurra Hurra!

Lite småtruttig



Men inte för att han får vara med sin moster utan för att han insett att det inte finns batterier till en grej han vill ha batterier till. Hos mig sitter killarna alltid tryggt! Fast de måste inte sitta och inte krama och sånt om de ínte vill. Barn ska inte behöva syssla med sånt om de inte känner för det, bara för att någon vuxen vill. De får vara med mig om de vill. Annars slipper dom. Jag tror vi bygger relation bäst på det sättet.

Och ni sliter ert hår och undrar, varför freakar jag med med bilduppladdningen? För att jag inte fotat med kameran på evigheter. Och.  Jag tog mig tid att ladda ner ett bilredigeringsprogram som jag faktiskt förstår. Kan alltså göra sånt fräckt som att beskära och svartvitt.

Skiträdda är dom för hunden



Killarna söker stöd hos Markus när monstret kommer.



Monstret Izor tillhör min bror. Han kan vara riktigt lycklig han. Som har en hund.
Här håller min mamma ett bra grepp om den.

Kalas är bra så jag får träffa syster och bror



Björn och jag ser ut som en sämre dag aldrig drabbat oss.
Jessica skrattar åt sitt barn som har fått en finsk pinne i ögat.

-Killar, vi kan väl fota oss alla tillsammans?!



-Okej, men jag vill stå längst fram!

Pizzarest

Snart ska en pizzarest få lägga sig ovanpå dagens fikabröd (men jag tog bara två saker hos Jessica) och ägg (från Norrala). Men först måste jag vila mig i form lite.

Broderiet



Jag håller på att brodera ett mönster på en tygpåse. Jag har kopierat av en teckning från Elise. Det är svårt att brodera och jag har ingen fallenhet för det. Använder inga särskilda stygn. Bara tråcklar på. Munnen jag väldigt liten och svår. Det är några saker kvar. Inte helt lätt med dem är jag rädd. Ögonen... har ingen svart tråd. Tråkigt. Och ugglan. Så många små sträck. Jag gav upp för kvällen.

Självklart broderar jag en tjej. Tjejer är bäst.

Softisch lördag

Mina helger följer aldrig något möster. Det är det enda jag vet. Ibland har jag fritid hela tiden, ibland delvis. I dag är det delvis. Efter styrelseplanering så har jag nu återlämnat bibblanböcker och köpt lite småsaker.

Nu är min avsikt att svida om för att starta årets löpningstrend. Funkade fint förra året då jag under tre månaders tid sprang tre km (någon gång fem, men det gjorde ont) ett par gånger i veckan med allt positivt som följer med det.

En klok kvinna har också sagt att den bästa träningen är den som blir gjord. Så att nu ta en runda som jag springer så mycket jag känner för på är nog lagom.

Jag önskar jag vore en person som kickade igång på att motionera. Det gör jag inte. Jag kan göra det till en vana och tycka det känns okej. Men helt skoj är det inte. Det finns massor av saker jag väljer att göra före. Tyvärr.

För jag vet ju hur nyttigt och viktigt det är. Kanske är det extra lätt att sätta igång i dag eftersom jag konstaterat att med åldern följer ryggont när man tagit sovmorgon och legat längre än man brukar. Hur löjligt är inte det liksom? Jag har ju aldrig ryggont egentligen. Ut och hopp och lek!

Upplysning till Plura

Saxat från UNF:s kommande skolkalender:

När det gäller alkohol talar vi om bruk och missbruk och många talar på samma sätt om narkotika. Missbrukarna är de som "åkt dit" medan de som använder knark när de känner för det skulle var brukare, precis som de som dricker lite alkohol.

Enligt lag så är alla som använder narkotika utan att det är utskrivet av läkare (dvs i medicinskt syfte) missbrukare. Klart slut.


Ganska bisarr grej

När jag var en ung godtemplartjej så kunde jag i teorin förstå att grupptrycket är stort, mina jämnåriga är lite skrajsiga för att inte framstå som tillräckligt tuffa och därför kommer de att tycka att det är lite läckert att inför andra ifrågasätta varför jag väljer att avstå alkohol. Och så tänkte jag att det blir nog bättre när man bli stor.

Nu är jag helt vuxen och faktum är att det inte har blivit bättre. Att vuxna människor ens andas om att de tycker det är konstigt att avstå alkoholkonsumtion gör det ännu tydligare att alkoholnormen i samhället tagit sjuka proportioner. 40-åringar har ett synsätt man kanske kan köpa hos en 17-åring. Kanske.

Nu önskar jag att jag hade en text av Jalmar Furuskog att citera, men den är på jobbet så det får bli en annan gång.

Det handlade om att avståndstagandet från alkohol inte begränsar, det berikar. Att det är ett bejakande förhållningssätt.

Kritiskt tänkande?



Alkohol hör inte ihop med någonting. Mycket därför att det exkluderar människor som då inte kan hänga med. Mer än en av tio har ett direkt problematiskt förhållande till alkohol. Många av dem måste för att behålla sig friska undvika miljöer med alkohol. Tråkigt när politiska diskussioner då kräva dessa drycker.

Friskare av högre utbildning

En diskussion som dök upp under gårdagskvällen var landstingskostnader. I Gävleborg är många sjuka. Leder till höga kostnader. Ofta talas det inte om det i debatten, att vårt sätt att leva i det här länet leder också till högre kostnader för behandling, som vi väl förhoppningsvis solidariskt vill dela på. Vi ligger väldigt högt på listor som handlar om könssjukdomar, alkoholkonsumtion och rökning. Samtidigt som vi har låg utbildningsnivå.

En hävdade då att ett sätt att komma till rätta med detta är att höja utbildningsnivån. En annan reagerar då med att hävda att det är arbetsmiljön för de med kortare utbildning som är problemet.

Funderade på det där. Och googlade lite.

I en intervju med Per-Olof Östergren som forskat på social ojämlikhet i hälsa berättar han om konkreta exempel. Till exempel röker gravida, lågutbildade i mycket högre utsträckning än högutbildade. Utbildnignsnivån påverkar hur vi bedömer och tar till oss information.

Folkhälsoinstitutet konstaterar ett troligt samband. De skriver: Det finns flera tänkbara förklaringar till att utökad utbildning i befolkningen som helhet förbättrar hälsoläget. En är att utbildning leder till att ungdomar som vuxna mer produktiva och därigenom genererar högre inkomster, att individerna kan använda givna resurser på ett bättre sätt, att förmågan att hantera problem förbättras, att förmågan att tolka och värdera hälsoinformation ökar och att förmågan till samspel med andra människor förbättras

I en uppsats skriver José Ferraz-Nunes "När man tar hänsyn till utbildningsnivå och ålder finns det en klar skillnad mellan lågutbildad och övriga för individer under 50 år." "Mobilitet och förmåga att klara de vanliga aktiviteterna anges vara ett större problem när utbildningsnivån minskar."

Jag funderar på om det kan vara så att det uppstår sådan olust inför den orättvisa detta innebär, att de som fått och känt möjligheten att utbilda sig är friskare än andra, att man verkligen så hett önskar att det inte vore så. Att det är därför man vill hitta andra förklaringar? Även när man tog hänsyn till andra faktorer än utbildning och så att säga sållade bort det, är resultaten tydliga. Utbildning gör att du blir friskare.

Det finns också mycket att diskutera i det material jag hänvisar till ovan. Till exempel det faktum att studier måste erbjudas variationsrikt för att passa alla.

Ni kan sluta nu

Ni kan sluta skicka SMS med frågeställningar som går ut på om jag blivit dum i huvudet. Det är klart jag inte ska spela golf. Det var ett skämt. Jag har riktiga grejer att göra.

Nästa grej var jättekul

Jättemysigt och kul att sitta och prata politik med ett lagom stort gäng. Fyra nya medlemmar i arbetarekommunen! Så bra.

Nu är det Lyxfällan. Har ingen lärt dem om ränta? Har de inte gått i skolan. Cyniskt, jag vet. Men jag undrar.


Får rusa till nästa grej

När tåget kommer in får jag rusa till kvällens arrangemang. Ett gäng socialdemorkater under 35 som träffas och tar en fika. Bara för att. Det ser jag fram emot.

Jag ser också mycket fram emot att det blir helg. Då ska jag spela golf.

Idag kansliet

jag har längtat dit!


Härlig kväll ute

Nyss kommit från Church Street där jag varit med mina vänner, och tidigare kollegor, Susanne och Kicki. Det finns mycket spännande information att utbyta!


Vet du vilket djur som söks?

GIRA**

Om du vet kan du delta i Miljonlotteriet Lyckohjulets tittarpussel. Men tänk dig noga för innan du chansar!

SD är ett högerparti

Sveridedemokraternas partiledare talar om sitt aprti som en eventuell vågmästare om de hamnar i riksdagen. Detta utifrån att inget "lag" uttryckt någon önskan om att samarbeta med dem. Så vitt jag vet har dock bara det rödgröna laget varit tydliga med att de inte tänker styra med hjälp av SD.

Men vadå vågmästare? Sverigedemokraterna är ett högerparti. Ett rent högerparti. De är på intet sätt utanför den politiska skalan. De vill gärna sabba LÁS som gör att vi är trygga på våra jobb. Höger. Punkt.

Därför blir jag inte skitförvånad över nyheten om att många på SDs lista är före detta moderater i någon form. Inte alls. Och verkligen inte förvånad över att fyra av de 25 första på deras riksdagslista är kvinnor.  16 procent.

Och var lugna. De är överens om att förbjuda äktenskap mellan homosexuella i kyrkan. De är samma gamla ruttna homofober. 

Blond heterosexuell man. Det är normen i SD-Sverige.

Ensam, liten och hungrig

Ibland, somliga stunder är det bara så synd om en. Man är emlig, gråtfärdig och dann.

För mig hänger det just nu ihop med hög arbetsbelastning, dålig sömt och kanske i det här akutläget, hunger. Somliga saker blir uppenbart värre med åren. Att känna av dippande blodsocker är helt klart ett sådant fenomen.

Jag har ätit ett äpple sedan halv tre, då jag senast åt nåt. En morotskaka när jag fikade med Kalle. Innan dess god och näringsriktig lunch på Tollare.

Kunde jag inte ta en macka på mötet? Nej. Alla hade skinka på sig. Kunde jag inte bara "peta bort" den? Nej. Allt var kontaminerat.

Men jag vet att i mitt hem står en gryta på spisen och väntar på mig. Det är aningens upplyftande. Aningens.

Interiör, gammaldags



Tollare har allt några riktiga godbitar till miljöer. Detta är alltså inte ett museum utan man får sitta hur man vill. Det här stället har jag hängt på i femton år, och det händer alltid något roligt.

Och jag vet att det händer en massa roligt också när jag inte är här. Kanske särskilt då.



Buss till Tollare

Tollare är en av IOGT-NTO-rörelsens folkhögskolor. Där pågår just nu en grundutbildning för nyanställda i UNF. Jag ska ut dit och prata lite om just UNF. Känns som en bra, solig dag för det. Sedan ska jag fika om ett projekt och allra sist ha ett Riksstyrelsemöte innan en sen kväller. Känner bli en kanonrolig dag lokaliserad på olika destinationer.

Snusktanterna

Nej. Det är inte okej. Det är skitäckligt det här med tanterna som hånglar med unga, köpta med på barbiefesten i Hollywoodfruar.

Precis lika äckligt som äckelgubbar.

Outfit



I den här solfrätta bilden ser man inte hur snyggt det är när mina mörkblå leggings precis matchar blommorna på den nya klänningen. Jag önskar att jag hade lika feta speglar hemma som finns i Stadshuset.

Jag har sådan tur, jag får viga så många fina par! Jag gick därifrån med små lyckokänslor!

Slabbigt

Mellan ett möte och en "jobblunch" gick jag några ärenden på stan. Skulle leta upp en särskild sminkgrej. Cubus var närmast så jag gick dit. Fy vad grisigt det var bland sminkhyllorna. Smutsigt, oordning. Ledsen, jag handlar inte då.

Tycker generellt mycket oilla om att handla i oreda.

Prioriteringar

Jag skriver inte främst min blogg för att vältra mig i andras kommenterarer (då gör jag uppenbart något fel). Jag gör det mest bara för att jag gillar det. Inget jag tänker på. Som att gå på toa borsta tänderna och sånt man bara lever med. Orden är mina vänner.

Ibland skriver jag saker om politik. Ingen bryr sig. Men om jag skriver om hårtvätt engagerar det. Och det är ju bra. Men är det rätt?

Delad föräldraförsäkring

Sanna Lundell sätter fina ord på varför en delad föräldraförsäkring är lösningen.


Vi lever ju i ett kapitalstyrt samhälle och om jag hette Anders och var toppchef så är det alldeles givet att jag inte heller skulle anställa någon gravid brutta som snart kommer att ägna minst 13 månader åt obetalt hemarbete och en baby i stället för att topprestera i mitt vinstdrivna företag. Ut med gravvo-tjejen och in med en ny Anders. Så klart. Man vill ju inte gå back.

Läsa hela artikeln här.

Åter till det normala

Markus bror med familj har varit på besök. Därför har jag ägnat mig åt det. Mycket jobb efter när alla ögonskuggor ska flyttas till normala ställen. Och lite annat. Men trevligt.

Detta har inneburit hjälp med att skruva upp en stringhylla i köket. Genomfört på ett mycket kompetent sätt. Snyggt är det nu! Känns bra.

Solen skiner på rutorna så man förstår att de borde putsas. Om man ägnade sig åt sånt.

Ingen lugnalåtartjej

Kollade på mello igår. Det var tråkigt. Många lugna låtar. Varför? Det är pisstråkigt. Man ska bli glad av musik. Ballader och sådant som påminner om det är därför inget värt. För mig.

Lördag, morgon

Dagens första möte sköts fram från tio till elva. Ganska slapp kan jag alltså vara en stund till. Noterar att det börjar röra sig utanför RIA, som ju öppnar om tjugo. Folk är ivriga att hinna på de finaste, gamla sakerna.

Jag funderar på vad jag ska äta till frukost. Kanske cherioos. Och om jag ska ta med mig en dator men jag tror inte det. Det går att vara datorlös ibland.

Solen skiner, mer snö smälter. Må det gå fort så jagkan börja springa snart. Utan fara för livet.

Har tvättat håret. Sällan så värt att notera som i dag.

Igår halkade jag omkull. Druttade ner, så stöten fortplantade sig genom hela kroppen. Det gör så ont. Lite skrubbsår men i övrigt hel. Lite pinsamt är det också.

SD i Gävle väljer om styrelsen

Styrelsen omvaldes och ser ut som nedan:

Ordförande, Roger Hedlund
Vice ordförande, Margareta Sandstedt
Ledamot, Patrik Lindholm
Ledamot, Torsten Ahlén
Ledamot SDU, Louise Erixon
Suppleant, Roland Sandstedt

En ren familjesammankomst.

Samma patriarkat överallt

På lokaltidningarnas (Gävles) hemsidor blåses nyheten om att Babupa döms till två års fängelse för våldtäkt upp. Med rätta. Våltäkter är vidrigt.

Men istället för att se det för vad det är, att män ser kvinnor som ägodelar inträffar det inte oväntade, alla rasister vaknar upp och skriker på utvisning. Som om det löser problemet.

Kommentar:
Elmer (Ej registrerad) skrev: Egentligen är Bapupa ett offer för och en individ som växt opp i ett samhälle med en miljö där männen bara tar för sig. Vi minns ju hur han behandlade sin fru för ett par år sen. I större delen av Afrika råder männens lagar. Kvinnorna jobbar och sliter, lagar mat, samlar ved, bär vatten, sköter barn osv. Jag blir så förbannad. Sätt alla afrikanska män i en skola och lär dem veta hut. Inpränta ordet "hänsyn" i deras hjärnor.
Många av de afrikanska män vi ser här har lämnat hustru och barn kvar elände och fattigdom och lever ett gott liv här med underhåll o.dyl.


Mitt svar:
Och återigen detta, det är alltid andra män från något annat ställe än Sverige som har problem. Jag vill hävda att det här landet att proppfyllt av män födda här, med ljus hudfärg, som har en kvinna som passar deras barn, handlar hem deras mat, tvättar deras kläder ...


De här tågresenärerna

Det är ganska roande att vänta på tåget när dörrarna fortfarande är låsta och det är en kvart kvar och folk drabbas av panik för att de int får gå på och därmed troligen inte komma med. Suck.

Och när de som hade som mest bråttom väl har kommit på avtar all brådska. Då står de i gången hur länge som helst och verkar inte märka att andra människor finns och kanske ska förbi.

I värsta fall efter att de omständigt har kommit på plats (innerst) så kommer de på, upp och fika ska de ju! Direkt! Kaffet kan inte vänta! Upp igen.

Hårexperimentet

Det var i förrgår jag fick veta att jag tvättar håret för ofta. Nu har jag inte tvättat sedan dess. Faktiskt. det känns inte klockrent, det gör det inte. Kanske tvätt i morgon.

Möte med vuxenförbundet



Då är det andra bullar.

Småblommigt



En sådan här klänning har jag köpt i dag. Ganska smakligt mönster.

Jag får rysningar



Och snart kommer deklarationen också. I år ska jag göra avdrag för jobbresor. Säkert skitsvårt det med.

Hur ofta ska man tvätta håret?

Kollegorna tittade på mig med skräck i blicken när jag delgav att jag tvättar håret varje dag. Varje gång jag duschar. De verkade fascinerade över att det ännu sitter på plats, mitt hår.

Någon hade en moster som tvättade var elfte dag. Någon tvättade var tredje, eller tre gånger i veckan.

Jag vet inte jag. Borde jag testa att tvätta lite mer sällan?

Det är roligt att tvätta håret med det blå silverschampot.

Svinkillarna

Så typiskt min vanliga (o)tur att hamna när balla killgänget som ska till ÖStersund och supa i skidbacken. Nyss skröt en kille som är 30 om att han dejtar en tjej som är 17. Med tillhörande smackljud och avisljus. Fy fan. Nu berättar han att han jobbar på att bli av med babyhullet för att få ligga lite mer.

Jag avskyr skräniga killgäng. Avskyr.

Morgonen är inget kul ställe

Jag har aldrig varit morgonpigg. Aldrig. Jag är den typiska kvällsmänniskan. Jag hatar när klockan ringer och de inre rösterna är höga när de skriker att de inte vill gå upp. Men upp släpar jag mig. Extra illa är det när jag inte har sovit särskilt gott. Jag blir så grinig och önskar bort hela världen.

Vår i vas



Som en fin bonus efter att ha varit ordförande på möten brukar man få blomster. Minns man på slutet när man får det. Av kommunal fick jag den här jättefina.

Pratade också om vilket Sverige vi egentligen ska ha och hur man bör tänka när man röstar. Körde helt utan manus och det gick bra. Inte mitt bästa men bra.

Sliten

I dag fick jag tipset på jobbet att åka hem och sova. Det betyder att jag ser risig ut. Det är otrevligt. Mycket otrevligt. För mig. Och för de som behöver se mig. Och snart är det ett helt årsmöte.

Jag har en sminkväska med mig. Kan nog kamouflera en del.

Var fjärde

Var fjärde ensamstående mamma är relativt fattig. Så kan vi ju inte ha det. Barn ska inte behöva växa upp i fattigdom. Inte i Sverige. Inte på andra ställen.

I dag var det en insändare i GD igen om hur bra jobbskatteavdraget är för de fattiga, ensamstående kvinnorna. Nåja. De är ändå relativa förlorare mot rika män. Det är det relativa som är det intressanta. I det här fallet. Inte det absoluta.


Han får en mycket större tacksamhet nu när han gör saker i hemmet.

Intressant uppföljningsartikel på forskningen som visar att svenska män är förtjusta i asiatiska kvinnor. Kommentarerna är av typen att jag älskar eller hatar dem.

Kenneth vill att hans älskade ska vara tacksam när han gör sådant som borde vara självklart. När kvinnor gör saker i hemmet är det en självklarhet. När män gör det är de "duktiga". Precis som när de är föräldralediga. Vilket borde vara en självklarhet.

I dag uppmärksammar inrikesnyhetssidorna i dagstidningarna vilken orättvisa det blir i pensioner när kvinnor stannar hemma med ungarna, utan att männen kompenserar för det. Ganska många skiljer sig och då är det riktigt risigt. Så många kvinnor hamnar i ekonomiskt underläge. Hela tiden.

En sådan där dag



Bokslutsdag. Genomgång av alla förvaltningar och bolag. Här Kultur och Fritid. Det är spännande verksamhet. Bibliotek till exempel. Fri kunskap till alla.

Tyvärr är jag trött. I dag har jag kompdag från jobbet. Då är det meningen att jag ska sova och vila upp mig. Här ska jag sitta i timtal ...

Ner kommer man alltid

Även själva flygningen hem förlöpte väl. Men planet var sent  från start och jag kom några minuter för sent för att hinna med det tåg jag tänkte åka med.

Alltså får jag sitta och tycka synd om mig själv på Arlanda en liten stund till innan jag kan ta mig norrut.

Då är det kalas! Joela fyller 40! Kvällskalas är kul!

Min känsla är att jag kommer att grissova i natt.

Inte en helkväll utan tårtbakartävling



Inte mitt livs första. Förhoppningsvis inte mitt livs sista. Jag lade på några non stop.

Nei


Allt är sött i Norge



Biler. Biler.
Det är så väldigt gulligt. Kolla vad snyggt Vintage Mint naggellacket matchar mot bilerna.

Edruskap



Så här ser Juventes medlemstidning ut och deras förbundsordförande påminner om omslagspojken. I går kväll bjussade Juvente på tacos och självklart satt jag ensam med fem norrmän. Jag är språkligt handikappad. Jag får fråga om hela tiden. Jag blir så slut i huvudet av att försöka förstå. Jag känner mig väldigt korkad.

Flygresan gick smärtfritt. Linda och Lisa underhöll mig med politiska diskussioner som skapade trevlig stämning. Jag är alltså här på jobb. Förbundsstyrelsen har som tradition at tha något möte förlag i Norge under kongressperioden.

I Oslo är det kallt och klart.

Väntetid



Jag åkte till flygplatsen i GOD tid. Eftersom jag skulle åka med SJ. Man vet verkligen aldrig. Ätit lunch här och druckit gudomlig Lambda mango. Den skulle jag välja om jag fick dricka en enda dryck resten av livet. Om jag inte tog vatten. Det är tråkigt här. Upplevde också en stunds skräck när jag insåg att passet är hemma. Jag är inte så särskilt berest och blir osäker. jag har frågat i SAS-disken och de har sagt att det är lugnt. Det skrattade iofs Vidar fram åt mig innan på telefonen också men jag vågade inte lita på honom.

Fått SMS om att Linda och Lisa är på väg ut hit. Jag behövde be en kille om hjälp med att öppna juicen. Det är trist stämning för mig, men jag tog så jag nog blev röd, hjälpte inte. Han tog också i. Sedan ville han prata mer med mig för han tyckte nog jag var ganska fab, även om jag var klen. Eller så gillar han klena tjejer. Om den risken finns, att en kille vill ha en tjej att ta hand om, vill jag inte ens prata med honom.

För att förekomma

Snart är det 8 mars. Internationella kvinnodagen firar 100 år. Alltid är det någon gubbe (som ju är mer än attityd än nåt annat. Ofta medföljer marinblå tröja med vågräta rände ri annan murrig färg. Ofta, men inte alltid) som halvt på skämt, halvt på allvar undrar när det är mansdag.

Lika klassiskt som sant svar är att det finns 364 sådana. Det finns så många exempel på att vi har ett samhälle som premierar de med hängande könsorgan. Det finns gånger då det inte är helt lyckat att vara man, till exempel när det gäller att få vårdnaden av barn. Inte okej, men inte förvånande eftersom männen varit med att bygga upp ett system där barnen ska vara kvinnans ansvar och då är det inte så konstig (men sorgligt) att det blir så.

Det finns fördelar med att vara tjej. Man har lite större utrymme för hur man får klä sig och vad man vill jobba med utan att någon ska bräka ur sig  -Är du bög?. Ungefär det.

Det är ingen rättvisa vad gäller tillgångar eller makt, och verkligen inte sett ur ett globalt perspektiv. Men inte heller nationellt.

Kvinnosjukdomar blir inte forskade på, kvinnor blir inte utprovade mediciner på, kvinnor dör när de gör aborter på egen hand (självklart borde alla ha tillgång till legala aborter), kvinnor dör när de föder barn.

Män startar krig så att kvinnor och barn dör.

Mitt enda hopp när män säger antijämställda saker, låtsas vara roliga, är att det finns hopp. När jag var 18 tyckte jag att kvinnor som inte tog för sig fick skylla sig själva. Det var innan jag hade börjat jobba. Innan jag förstod att i arbetslivet lönar sig inte att ha goda betyg eller goda resultat, då lönar sig ett hängande kön bättre.

Posten levererar flygläsning



Och det känns mycket bra. Nya Accent är riktigt riktigt proffsig! Inte så konstigt eftersom världens bäste Pierre ansvarar. Och han har en bunt kompetenta medarbetare. Till exempel Mathias som tidigare jobbade på UNF.

Färre mejl på fredagar

I bland ligger en 30-40 mejl i mejlboxen på morgonen. En fredag är det alltid mycket färre, och det ramlar in långt färre under dagen. I dag är inget undantag. De flesta är dessutom reklam av olika slag. Varför skickar alltid Edsbacka Krog till mig? Aldrig varit där.

Det suger till

Då och då suger det till efter läraryrket. När jag såg panledebatten jag skrev om tidigare självklart. När jag läser Accent och ser en etanolmolekyl byggd av atomer i plast ... Och när jag ser horder av fjortisar på stan och när jag under föreläsningen i lördags fick visa hur man dividerar i matten nu för tiden. Jag älskar skolan.


Kanske hur vidrigt som helst

Om man känner mig vet man att jag inte gillar berusade människor. Att jag inte gillar machotyper. Och att jag absolut inte gillar att inte ha kontroll. Allt detta sammantaget skulle ju vara att sitta fast på en finlandsfärja.

Stackars. Jag hoppas någon hjälper dom. Men förvånas över att folk åker iväg på sånt här frivilligt. Inte alla är väl tvingade av ett jobb eller en konferens eller så? Nej. För några är det höjden i livet att åka. Helt obegripligt.

Jag är i alla fall glad att jag slipper.

Skoldebatt på Kunskapskanalen

Tittade någon timme i går och tyckte allra bäst om Mats Ekholm, professor på Karlstads universitet. Han lyfte tre punkter om skolan.

1. Innehållet i skolan måste förändras. Skolämnen formades i tider då lärande utanför skolan var mer begränsat i dag. I dag ser samhället annorlunda ut och fokus kan ändras. Mats ironiserade över att han och hans barnbarn i princip fick samma ämnen från skolan.

2. Skolan har misslyckats med sitt jämlikhetsuppdrag. Ekholm pratade i termer av klassutjämning och ger skolan ett allvarligt underkännande. Friskolereformen är en ekonomisk reform som slagit fel och inte alls är med och uppfyller det här syftet. Alla elever kommer inte från samma ekonomiska förhållanden och behöver därför inte samma lösningar.

3. Lärarna sitter fast i sina förhållanden till eleverna. Lärarna har inte tagit sitt ansvar över att reflektera kring vad de gör som bidrar till punkt två. Lärarna harvar på och vill inte studera sig själva, inte diskutera lärandet. Kräv av lärarna att de ska kompetensutvecklas inom området lärande. Kräv att lärarna beter sig professionellt och förhåller sig till det de gör. "Kan vi inte diskutera med lärarna om de dåliga resultaten sitter vi i skiten".

Jag gillade alla tre skarpt. Många lärare jobbar hårt och vill utvecklas, många gör det inte.

En annan kvinna, vars namn jag tyvärr inte minns, sade saker som var både bra och dåliga. Men hon pratade om att nivån på det vi förväntar oss av lärare är för låg. Hon sade det vi vet att duktiga elever drar med sig mindre duktiga, är applicerbart på lärarrummet också. Är det inte ett klimat för spännande diskussioner blir inte arbetet så givande.

Jag vill inte dissa mina gamla kollegor, många är helt fantastiska. Men inte alla hade något att tillföra. Några hade aldrig annat än suckar och klag. Några såg bara elever som problem, och var aldrig en del av lösningen. Någon annan skulle alltid hantera deras situationer. Och runt den lärartypen blir det alltid en del att lösa ... Var det inte problem med chefen, var det det med politiker eller med pengabrist eller med föräldrar eller med elever, eller med utrustning eller med... Inte så stimulerande att vara kollega då.

Ganska ofta gör lärare sig till offer. Tycker synd om sig själva, sin situation och sin lön. Med ytterst få är beredda att kanalisera missnöjet till något konstruktivt för att förändra. Det är alltid tråkigt. Folk som gnäller men inget gör. Inte bara i skolan.


Bättre än alla droger tillsammans

Det var en speciell dag i går. På förmiddagen var jag rätt okej, även om jag kände mig slut. Klarade att skriva och mejla och det där. Efter lunchtid gick allt utför och jag hade ganska hög feber. Lillasyster var också sjuk och hävdade att det är mysigt att då försjunka in i fantasy och släppa greppet, bättre än alla droger tillsammans.

Jag gillar inte fantasy, men jag provade att se tecknat, Ponyo. Det var nog ungefär samma, fast gulligare.

Framåt kvällen backade febern igen och jag har sovit lugnt och länge hela natten. Nu är jag på väg till jobbet, få se om jag stannar heldag eller löser det på annat sätt.

Gårdagens diet bestod av två liter proviva Mango och en halv påse dillchips. Saltsuget satte in mot kvällningen. Ingen vidare aptit i morse, men tre Ballerina kladdkaka gick i.


Liten försening

Varje morgon kikar jag på hur det gått för nattåget. Inte så bra går det i dag. 7.15 är ordinarie ankomsttid. Nu var det 16.20 som gällde. SJ beklagar detta.

Jag ska få en bonusmånad på mitt årskort som kompensation. Det känns under omständigheterna okej.

Lilla, söta tjejen.



En karta 11 år gamla pressbilder satt på personalwhiteboarden i går. Pierre tog dom på kongressen i Gävle -99. Jag tittar och förundras över att JAG faktiskt varit så där smal. På bilden i mitten näst högst upp såg man ett jag hade ett midjemått på tolv cm.
Dessutom var jag en väldigt söt 21-åring. Detta var en natt helt utan sömn, efter att ha hängt med en kille jag var rätt förtjust i. Vi tog en promenad runt hela Gävle. Dit jag sedan flyttade den hösten.

Inte så sugen



På att se den här skräckfilmen efter att ha sett de här affischerna. Verkar så läskigt. Jag gillar inte utklädda, förställda människor.

Stort paket



I går hämtade jag mitt jättepaket med prylar jag handlade på Pandurorean. Det är ganska dyrt ananrs men när de rear är det billigt. I förhållande till kartongen var det ganska lite innehåll, men eftersom väggdekalen med kristallkrona var stor så måste allt bli stort. Mest färger har jag köpt. För jag hade inga kvar, så jag liksom passade på.

Men nu tar jag det lugnt så jag pysslar inte ens. Jag kollar mejlen, svarar i telefon och har skrivit dokument hela förmiddagen. Nu ska jag läsa så att alla små, sjukliga celler hinner återhämta sig. Till tonerna av Navid Modiri och Gudarna.

Mesig dag

Jag lider med människor som är kroniskt sjuka, som inte kan förlita sig på att kroppen ställer upp.

Min gör det så gott som alltid. Upp och stå bara. Utom ett fåtal dagar och nu skulle jag vilja säga att jag blivit sjukare efter 30. Tyvärr. Åldern tar ut sin rätt...  Det var bara senast i november eller så som jag låg avdomnad i två dagar. I går kände jag mig matt och slut, och natten har varit jobbig. Febrig. En halv grad är massor för mig, jag är känslig för feber. I morse kände jag mig döende. Sov ett par timmar till.

Nu är jag i soffan och gör ett skrivjobb, som måste bli klart. Ska bli klart. Tillräckigt klart inför samling i morgon. För då ska jag vara frisk. Ska!

Perspektiv?

Polisen på nyheterna:
-Vi ska varna missbrukarna om att det kan finnas narkotika på marknaden som är farlig.

Apropå misstanke om mjältbrand i heroin.

Image

Jag försöker upprätthålla en viss image. Hård och tuff. Och så tar Mamma udden av allt genom att skriva kram gullebarn i en kommentrar. Fast ändå gillar jag det. Även om jag har svårt med kärlek så där offentligt.

SCB om hemarbete


Hushållsnära tjänster

Just nu har vi en disktrasa med Maud på hemma. Markus fick den av min syster Sara i julklapp. Det känns fint.

Hushållsnära tjänster är lite lite i ropet igen. Vara eller inte vara. Jag tror att de som är allra mest förtjusta i möjligheter är män. De kan nu genom att för en spottstyver betala för städningen hemma och så slipper de tjat om att göra sin del av toaskurningen.

Är det någon skillnad på ROT-avdrag och detta? Fler kan dammsuga än bygga hus. I princip alla faktiskt.

ROT-avdragen gynnar förresten vara de som äger sin fastighet. För mig som hyr kommer det inte till nytta. Trots att jag och andra som hyr i lägenheter med stort rustbehov förmodligen skulle behöva det mest. Men man måste äga för att få ännu mer.

Lärarens roll

Artikel i SvD om att lärare gärna skriver om elevens beteende i omdömen.

Skolverket pekar på att lärarna – tvärtemot regeringens intentioner – tenderar att bedöma elevernas personliga egenskaper, attityder och beteenden.

Jo, så är det. Både nu och förr gissar jag. När jag samlade ihop mina elevers omdömen och de innehöll en enda mening i stil med "trevlig tjej som alltid gör sitt bästa" ville jag bara bryta ihop.

En kanin då?

 Bild härifrån.

I går berättade min (faktiskt föredetta för första dagen i går) kollega om sina två råttor som hon precis hämtat. Jag var grön av avund. Små råttisar med mjuka öron och pliriga ögon. Tomheten efter djur är enorm. Då tänkte jag på stora kaniner! Jag har haft två egna kaniner. Stampe som blev tio år, en dvärgkanin. Och så Stig-Petra, en galen kanin modell större. Mina systrar har också haft kaniner, varav en dvärg vädur som var så specialmysig.

Mjuka djur gör något med mig. På alla rankinglistor i världen är "att vara med djur" det bästa jag vet. Måste ta en funderare på vad jag kan göra åt situationen. Ingen råtta säger Markus. Trist säger jag.

Avtal med tandis

När man tecknar ett avtal om frisktandvård får man liksom skriva under på att man använder tandtråd varje dag och att man inte ska småäta. Det är mycket de kräver!

Och så får jag ett kort med en människa med jordens största smajl. Jag har liten mun, hur ofta jag än går hos tandis kan mina välskötta, vita, jämna tänder bara glimta till genom de tunna läpparna. Jag kan inte identifiera med det. I morse sköljde jag med Dentosal också fast jag tror inte det ingick i avtalet.

Inget tåg

I´m feeling lucky att jag kollade på reseläget på SJ innan jag gick iväg. Inställd avgång den jag hade tänkt åka. 20 min senare går nästa. Bokade snabbt om, ibland kan man inte det nämligen.
Så nu ska jag gå till nästa tåg.

Nyttjat bibblan



Mellan två möten i dag passerade jag bibblan. Där lånade jag lite olika typer av litteratur. För olika tillfällen. Oavsett vad är bibblan kanske världens bästa uppfinning.

Svettost



Det är så många ostmackor på möten. Ganska vidrig är sådan här färdigskuren ost i kvadrater.

Jag vill sova hur mycket som helst

Sovmorgon i går. Ett par timmars sömn från klockan 16 och framåt. Inga problem att somna på kvällen. Stora problem med att gå upp i morse. Jag vill bara sova.

RSS 2.0