Jag och Daniel



Jag och Daniel är på kommunfullmäktige. Jag har sjal och tänker mig att det ska göra mig piggare. Kolla så slö jag ser ut i övrigt.

Kommunfullmäktige

I dag tar vi nästa års budget. Mycket viktig grej.

Bisolvon

På riktigt använder jag nu en medicin som det faktiskt görs reklam för på TV. Den är kryddad med körsbärsarom.

Dagen efter

Jag har precis vaknat. Nöjd över att gårdagen är över. Fortfarande lite bearbetandes somliga av inläggen från mötet. Sur över att GD som har de typ de snyggaste bilderna på mig i lager hittat någon häxbild. Ska tvätta i dag. Det är ett mission. Stort behov. Annars är det bara förbannat sunkigt.

Fantastiska hästar

Som av en slump hamnade jag framför Globen Horse Show. Jag är inte typen som vanligen får tårar i ögonen, men nu var det fullt av dem. Killen som bemäästrade ett gäng vackra skimmlar med rösten. Den lilla maskothästen som var minst lika duktig som sina stora kompisar. Och den kontakt hästerna hade med sin människa.

Det är så djur och människa ska funka.

För vems skull ska djuren ha det bra?

En träff ska till om hur konsumenter kan garanteras gott djurskydd. Som om det egentligen är för köttätarnas skull djur ska ha det bra. Det är väl för djurens egen skull?

Djurs liv betyder något för djuret. Det är för djuret det är viktigt att ha ett bra liv.

Skönt att Swedish Meats ordförande säger baj baj. Det är starkt i det svaga.

Brüno

Nu var det dags. Filmen måste snart tillbaka och det är ju dumt att inte ens ha kollat. Filmen driver med normerna. Det är bra. Somliga normer är skit.

Folk med bögfobi är ganska små och tragiska.

Det är jag med dålig hållning




Valkonferens i Bollnäs avslutad. Det tog hela dagen det. Gick upp sex. Hemma sex. Träffat massor av roligt folk. Riksdagslistan är satt och jag är nummer fyra på den inför valet 2010. I dag har vi fem platser i riksdagen. Nästa år siktar vi högra än så, så det torde innebära att jag nästa höst får lägga om riktning (igen).

En sak jag ska försöka ändra på att kräva lite gott fika på konferenser, alla konferenser.

Ilskan under torsdag kväll

Tillfället då jag igår förstod att jag verkligen var okej och kunde jobba idag var under Debatt. Jag blev ett monster av att se och höra de här två tanterna som vanligen fångats av Ullareds kameror och som jag tror jag sett en gång. Dels arg på programmet för att de valt ut tanterna att komma för att de visste att de skulle representera inget. Ingen omtanke om vår gemensamma miljö. Dels skitarg på tanterna för att de faktiskt seriöst säger att det tre månader gamla barnbarnet får väl lösa problemen. Och fnittrar åt det.

Det är då jag tar mig för pannan och dånar.

Ungefär som när jag var på besök i en liten småstad som jag har stark anknytning till och två tjejer bakom mig i kön på mataffären berättade för varandra att de då aldrig tittade på nyheterna. Deras mamma fick berätta för dom om det hänt något viktigt. Som av en händelse kände jag igen tjejerna vilket betyder att de är runt 30. Deras mamma får upplysa om världen... Min mamma var som av en händelse med och tittade på mig med något stirrigt i blicken för hon visste att det där är något jag blir genuint förbannad över. Men jag höll mig i skinnet jag. Precis enligt alla sociala koder som finns.


Han röstade på moderaternas christoffer fjellner också så vi gillar inte honom



Jag hade bokat platser längst fram i mitten. Jag fattade inte att längst fram betydde så nära ovanpå scenen man bara kunde komma. Hade jag kunnat mitt Folkets Hus i Sandviken bättre hade jag kanske tagit rad tre.

För ett tag sedan sade min syster Sara att hon inte gillar Magnus för att han pratar så mycket om snusk. Sex och sånt alltså. Det har jag inte tänkt så mycket på eftersom jag främst fokuserat på det jag faktiskt gillar att han pratar om. Typ oredan med religioner och häckla SD. Men nu tänkte jag på det. Och hon har rätt. Och jag gillar inte att prata snusk. Inte ens med mig själv. Alltså hade Markus nog rätt i när han sade att jag såg sammanbiten ut under stora delar av showen.

Jag gillar Magnus framförande, hans tajming och att han inte räds sådant som vanligen inte är stand up, för folk vill inte fundera jobbigra frågor som omskärelse och sånt.

Jag håller inte med om allt, jag håller självklart inte med om hans main stream åsikter om alkohol och monopolet och så som han verkligen kan få igång vilken av sina svennebananfans på. För han tar för givet att alla i publiken någon gång gjort än det ena och än det andra på alkohol. Som alla andra tar för givet att alla dricker alkohol. För att alla som inte gör det inte orkar jiddra hela tiden så folk fortsätter tro det. Men det där vet ni ju. Magnus har gått på det med.

Ibland hoppas jag att han provocerar. Jag ska inte påstå att jag ogillar generaliseringar, jag kan vara skarp på det själv, ganska ofta, för det är enkelt. Han hoppar på tjocksar, först lite rått, sedan blir de de riktiga livsnjutarna och det är ju fint att runda av så. Jag är ju chubby för att jag äter för mycket och springer för lite, men det gäller ju inte för alla.

I kväll tror jag att största behållningen var att han är snygg. Han är snygg och klipsk, även om vi inte har huvudet på precis samma spikar. Mycket objektifierande av mig va?! Haha, som värsta machokillen är jag.

Rubriken är Ellinors sms som svar på att jag kollade in Magnus. Mest ogillar vi kanske Fjellner.

Shit vad skönt.

Älskar att ha varit fit på jobbet i dag. Verkligen. Har gjort både det ena och det andra av sådant som måste göras.

Nu sitter Linnéa och jag på tåget till Gävle ihop med att riktigt drygt lumpargäng, dvs killar i 20-årsåldern. De bollar med Jägermeisterflaskorna och ljuger för varandra på machokillars sunkiga vis. Fräscht. Grov karatefylla pratar de om nu. Tribaltatueringar förekommer. Samt SLITZ-tröjan.

I kväll ska jag och Markus åka till Sandviken för att se Magnus Betnér. Det känns som en kontrast. Han är smart och allt.


Vänt och vridit

Det är konstigt med kroppen. I onsdags var den helt ur spel. I går hade jag inte en gnutta feber men tvingade mig själv att göra stillasittande saker för det har bestämts att man ska göra när man varit krasslig, trots att allt spritter.

I går kväll kunde jag inte somna förrän sent för jag hade så mycket saker jag funderade på kring jobbet, hur vi löser allt roligt på bästa sätt. Övervägde att gå upp och sätta igång med mejlingen, men jag vill ju inte att Markus ska tro att jag är en pshycho som sätter igång med jobbet 01.30. Det hör inte till normen för vad som är normalt.

Men nu har jag åkte tåg en timme och gjort skapligt mycket av det jag tänkt. Jag har tjuvjobbat lite under sjukan (inte onsdagen direkt) med att svara på enkla mejl också. Fast då fick ajg ett ilkset mejl från kassören om att jag inte fick det.

Skönt att kunna vara på plats i dag i alla fall och se att skrivborden är på plats och att mina anställda ser glada ut.

Mammas pojkar

Jag tror det är det jag ser. Ett gäng tjejer mellan 20-30 som skriker av glädje när lite brudklänningar kommer inom synhåll. Som pratar om ett kvällsbröllop i kyrkan med svärdslukare.

Söta, roliga tjejer.

-Jag skulle kunna gifta mig när som helst. Som om giftermålet är viktigare än objektet.

Det är liksom inte svårt att hitta en kille, att bli ihop med nån. Men rätt svårt att hitta någon vars negativa sidor man kan leva med.


Ett vodkahotell

Precis vad mänskligheten behöver. Mer glamouriserande av alkohol. Ett vodkahotell. En dryck som får människor att slåss, säga saker de ångrar, kräkas, akut förgiftas, köra rattfulla, vara otrevliga, gå hem med fel personer, inte kunna ta hand om sina barn och så vidare. Det är klart vi ska bygga ett hotell över eländet.

Julfestproblem

Fyllejulfester. Vi behöver i alla fall inte oroa oss på mitt jobb. Skönt. Fulla människor är sällan trevligare än samma personer nyktra.

Det är också ett gäng chefer som kommer att ge bort alkohol i present till sina anställda. Både fantasilöst och korttänkt.

Hurra för menskopp



Jag är inte typen som vanligen skriver om saker kopplade till underlivet. Jag brukar säga att jag bara pratar om sådant när jag får betalt, som när jag hade samlevnadsundervisning i skolan vilket jag tyckte var mycket roligt.

Hur som helst har vänner missionerat över menskoppen och nu har jag provat. Jag har bara positiva saker att säga. Jag berättade för en av vännerna att jag var nöjd och hon svarade: Jag vet. Aldrig mera kemikalier på blekt bomull å plast närmast mitt heligaste. Å hör sen. Billigt är det också. Bonus. Kul att du också är nöjd.

Ni kan läsa mer på www.menskopp.se Våga prova!

Berit Andnor

Vilken klippa hon är i den politiska debatten. Enda positiva med att vara hemma, att de riksdagsdebatt på SVT 24.

Gyllene, eftertraktade droppar

I Valbo Köpcentrums magasin finns en liten artikel om Mackmyra Whiskey. Eftersom det ligger så nära Valbo Köpis så har de komplett sortiment av utbudet från Mackmyra. Tex kan man köpa Mackmyra Preludium: 01 500 ml för 6 995 kronor. Det är mycket pengar. Kanske så mycket pengar som all alkohol borde kosta.


Vi har inte missat grisarna

Trots feberdimman har jag inte missat "nyheten" om att många grisar i Sverige behandlas illa. Folk verkar förvånade. Ungefär som när det avslöjades att gäss fick fjädrarna avslitna. Det vittnar bara om en enda sak, dålig bildning. Utgår ni från att djur i kommeriell verksamhet blir väl behandlade? Naivt. Har man läst på det minsta om animalieprodukter man använder så vet man att det ser ut så här. Men eftersom ni är förvånade har ni väl inte brytt er.

I dag är det en jätterolig insändare i Arbetarbladet. Den slutar så här: Kan jag, en 53-årig trebarnsmor, ta avstånd från att äta griskött, kan fler. Jag förstår inte det minsta. Är det extra svårt att avstå just griskött för att man är över femtio? Eller för att man har barn?


Åter levande

Jag har sovit hela natten utan att frysa ihjäl. Markus var förvandlad till vårdare i går kväll och satte på mig sockor. Somnade med 39 grader. Vaknade nyss helt normal. Förutom att jag känner mig skitig och ful och hungrig. Fast... febern har ju gått upp och ner så jag ska inte ropa hej. Inte tro att det är över.

Ett nytt liv

En gång i tiden var det sanning att jag "aldrig" blev sjuk så när som på en mindre förkylning då och då. I början av oktober låg jag en helg helt slapp. Nu har jag en nära döden-upplevelse. I går pinade jag mig igenom KS. Nu har jag frossat mig igenom natten och legat i björngrottan i mörker hela dagen. Stundtals helt utslagen. 39.8 i feber när det var som värst. Visste inte ens att jag kunde komma upp på den nivån. En lite hemlig sak om mig är att det inte krävs mycket feber innan jag får en annan personlighet. Förstå hur jag blev av detta, ujag varit ensam hemma.

Nu kallsvettas jag bara lagom mycket och har ont i kroppen efter att ha legat ner hela dagen. Ett par alvedon gör att jag orkar sitta upp. Ska det vara så här i fortsättningen vill jag inte bli gammal.

Kommunstyrelsen pratar om alkohol

I dag fick vi en rapport från Folkhälsorådet om hälsoläget i Gävle. Vi avviker negativt vad gäller alkoholkonsumtion, folk dricker mycket. Det är därför vi har så många ärenden på socialnämnden i morgon till exempel...

När en ledamot lyfter frågan om hur vi kan se detta, svarar en moderat att visst är det väl så att absolutister kan drabbas av hälsorelaterade problem just för att de inte dricker.

Jag fick göra en insats, och säga att det är synd att myter lever kvar. Typ. Och berätta att det är så ont om nykterister att även fd. alkoholister inräknas i den gruppen och då blir det inte riktigt rättvisande.

Då begär nästa moderat ordet och poängterar att det är skillnad på bruk och missbruk...

Den som först ställde frågan, centerpartisten, sade flera gånger till sin bänkkamrat kristdemokraten att det är konstigt att lyfta fram alkoholen som hälsofrämjare i sammanhanget. Vilket ju den förste moderaten gjort på ett lite raljant sätt. Centerpartisten har helt rätt i det.

Det är helt sanning att vuxna människor i grupp inte kan samtala om alkohol på ett bra sätt.


Men hur är det med mig?

I går kväll kändes fysiken så där. Slapp och slö.

Tryckte in några alvedon i morse. De slutade väl verka lagom vid lunch och därefter spenderade jag en halvdöd eftermiddag på kommunstyrelsemöte. Mådde riktigt risigt och höll på frysa sönder.

Gick hem och lade mig på soffan och kombinerade att kika på I taket lyser stjärnorna med att svara på jobbmejl. Det senare tog snabbt över, men det är bra när det är gjort.

Tog nya alvedon vilket gör att jag nu orkar stå upp. Men ska sova så tidigt så tidigt.

Nygammal frisyr



Tja. Ungefär som 2007. Men jag är mycket nöjd. Man ska väl inte ändra ett vinnande koncept.

Måste män slå kvinnor?

Minst en av tre kvinnor världen över har blivit utsatt för fysiskt, sexuellt, eller annan typ av våld under sin livstid. Ofta är förövaren någon hon känner eller har en nära relation till. Många gånger är alkohol en utlösande faktor. Men där finns framförallt frågan om makt, könsroller och machomyter. Våld är dock en kulturyttring och går att förändra.

IOGT-NTO-rörelsens Internationella Institut arrangerar seminarium på Internationella dagen mot våld mot kvinnor, på onsdag.

Det är jag som är trollet

När jag ser in i den mörka spegel som tågfönstret förvandlas till i svenskt urvintermörker känner jag mig inte riktigt hemma. En rufsig rackare med mörka ringar under ögonen och något dött i blicken. Ingen man tror det är kul att hänga med. Det är det kanske inte heller just nu, men ingen drabbas. Killen bredvid mig läser Fursten. Viktigt!

Nåja, allt går över. Särskilt eftersom jag ska träffa frisören om ett halvt dygn. Man kan ha sämre framtidsutsikter.


Ätit tre


Sent hem

Ikväll blir det sent hem. Det är möte med Riksstyrelsen som jag snart ska förflytta mig till. Det är en mycket viktig tilldragelse i organisationen. Som tjänsteman står man rak i ryggen och lyssnar på alla tillsägelser, beredd att agera på kommando.

Jobbande kväll

Framför ett program om hur romska barn utrnyttjas som tjuvar av vuxna (vuxna är ibland riktigt onda varelser), har jag presterat veckans ledare. I samband med det läste jag en mycket spännanade avhandling som jag får återkomma till.

När jag läste den får jag ett rikigt sug efter att plugga. Sedan Geografi B tog slut strax efter årsskiftet har jag inte behövt plugga. Eller, jag har ju valt bort det. Men det är så kul att läsa massa litteratur, sitta med överstrykningspennan, ifrågasätta... kanske har det bara ett glamouröst skimmer över sig just när man inte är mitt i det.

Bröllopsfotografen

Det blev den. 2-3/5. Skulle jag säga. Ett bra tidsfördriv. Med popcorn till blir det en trea.

Gick genom regn hem. Det är svårt för städer att te sig snygga i regn. Allt blir sorgligt.

Röfärja

I bondeprogrammet rödfärgade de ett garage. Oj oj oj, jag har röfärjat i mina dagar jag. Ladugårdar och maskinhaller. Jag är ganska grym på det. Men det luktar vidrigt.

Ut och skutta

Så fort Bönderna slutat rulla så ska jag ut med M på myskväll. Det är inte min starkaste sida. Det ska ändå bli kul. Mat och bio. Mer fantasi har jag inte. Och äta måste man ju!

Kamobyxor

Bonderoger har kamobyxor. Kamokläder går bort.

Filter och Manne

I välskrivna, väljobbade tidningen Filter läser jag om mannen bakom clownen Manne. Han verkar vara en härlig man. Man vet inte när man inte levt nära. Men av den skildring som ges i artikeln. Han pratar om mjuka värden, till exempel att forskning visar att män som är närvarande vid sina barns förlossning tenderar att slå sina barn i mindre utsträckning än de som inte är med.

Han talade också om vita, välmående män... han menade egentligen gubbar. Som mycket annat är det ingen ålder, bara en attityd. Jag är snuskigt less på gubbar. De är överallt. De goda männen märks alldeles för lite. Men det är inte så lätt eftersom det ligger i gubbens natur att äta upp all plats som finns.

Mjukisfrallor

Sov sov sov. Klockan ringde tio. Konstaterade att jag hade gott om plats eftersom Markus var borta och spelade match. Bredde ut mig och ställd ekockan på elva. Inga problem somna om. När jag vaknade en timme senasre var Markus hemma och hade köpt frallor och båda kvällstidningarna med alla bilagor. Lite västerbottenost och ett par mjukisbrallor på det så är söndagen gjord.

Aldrig

-Funderar du också på att köpa en yantramatta? (fina bilder och fint ljus i reklamen)

-Nej, aldrig i livet. Varför skulle jag vilja ligga på piggar om jag slipper?

Min kropp är något att vara glad över. Under en knubbig yta smärtar det sällan någonstans. Den orkar bära massor och öppna alla svåra korkar Markus inte klarar av. Den har bra balans och blir inte illamående på olika fordon. Inte ens guppiga färjor. Den klarar det mesta. Den är full av positiv energi. Utan att jag behöver ligga på taggar.

Jag är faktiskt väldigt glad över min kropp. Den sviker mig aldrig.

Det så kallade pysselrummet

På allmän begäran har jag med mobilkameran (på grund av den otäcka blixten försvinner den vanligen mysiga ljussättningen) fotat valda detaljer i pysselrummet.

 

Självklart finns hyllor proppade med pärmar, album och tidskriftsamlare. Hyllorna är lagerhyllor jag gärna skulle måla rosa, men de är Markus så jag vågar inte riktigt föreslå det.



Min stringhylla från svunna tider (satt ovanför farfar Viktors TV) är full av diverse pysselattiraljer jag gillar att ha nära. Får man ett vykort från mig är det sannolikt att det efter inhandling stått och avvaktat i den fina brevhållaren i form av en häst, nere till höger, som min syster Sara gjort i slöjden och gav till mig i mitten av nittiotalet eller så.



Bredvid hyllan finns själva bordet. Massor av pyssel nära till hands. Vanligen är inte någon av mina datorer här inne, men nu håller jag ju ändå på med det här projektet. Ny almanacka för 2010 har inhandlats. Det är den blå som ligger till vänster. Hittar ingen bättre än Ordning och Reda. Till höger sitter en kryddhylla jag fått av mina vänner för några år sedan. Det går lysande att ha mangabrudar och andra pryttlar på den. Skulle också vilja måla rosa, men drar mig för det är en sån Designtorgetsak. Men det kan man kanske skita i? På den stora tavlan med mig och två av mina systrar har Elin (min kära vän) målat motivet ut på ramen på ett mycket roligt och innovativt sätt.



Spelar just nu Robbie, har inga starka åsikter om skivan. Här samlar jag de skivor jag spelar mest frekvent i de blå boxarna. Och dumpar lite parfymer och annat. I min fina, lila skål (också varit Viktors) har jag lite knappar man aldrig vet när man behöver. UNF-knappen är mest för nostalgi. Ni vet, vi bytte logga 2001.



På min byrå har jag läppgrejer på ett kakafat och ögonskuggor på ett annat. Och nagellack i en grej av silver som man ska ställa vinflaskor på. Den gav inte helt genomtänkta vuxna mig i konfirmationspresent. Men den passar bra till nagellack. Här är också en finfin bild på mig (1996. ett vackert år) och Els-Tore. Vi fotade ju massa fina bilder till den Moralflickekalender vi gav ut året därpå. Varken då eller nu rusar jag vanligen runt i bh med arbetsoverallen knuten kring midjan. Fast jag gjorde mig nog bättre då än nu, om det prompt måste göras. Jag är mycket förtjust i bilden som Pierre tagit. Han är som värsta proffset. Jag är glad att han nu är gift med Elin så jag har lite som fri tillgång till honom.



Jag har en fin symaskin som jag ibland lagar kläder med, syr upp gardiner (sällan men ändå) eller syr i papper med. Har funderat på om det är bäst att ha den täckt, men det blir ju så fult. Och jag kan inte sy ett fint fodral tyvärr... Bordet har jag slipat fram den snygga ytan på och lackat så man inte sticker sig.



Här bor Bob. Han sover nästan jämt nu för tiden eftersom han är gammal och trött. IKEA-råttorna är poppis att ge i present till mig. Förutom de här har jag fått ytterligare en som jag oförsiktigt placerade ovanpå råttornas bur. De gnagde sönder hela på ett mycket effektivt sätt.

Kanske mitt största inlägg någonsin.




En sådan där tillsammansgrej!


Dissa solarium

Läste i veckan att gymkedjor inte tänker erbjuda solarium till sina kunder. För att det så uppenbart är hälsofarligt. Det är bra. Jag har aldrig solat solarium. Jag tycker svennebränna är rätt ofräscht. Men mest för att man vetat länge att det är farligt och så vill jag inte ligga stilla när jag är vaken.

Í somras skrev jag att jag dessutom tappat lust att hänga i den vanliga solen. Det är varm och jobbigt och jag har ingen längtan efter att bli brun. Dessutom får jag ju brun pannfläck på ålderns höst. Ni minns va?



Nu anlägger jag frisyr med lugg (efterlängtad klipptid på tisdag) inför nästa säsong och ska investera i ett rejält solblock. Och en snygg hatt kanske jag måste ha.

Joulusuklaa


Den här köpte jag på äckelbåten också. Den äter jag nu. Så jäkla gott. Det är en slags julig blandning i choklad. Inte vågat prova Marabous juliga eftersom jag hört lite elakheter om den.

Pysslandet



I går kväll terapiarbetade jag med att måla klart den här. Alltså att hålla mig innanför strecken med färgpennorna. Men närmast bilden målade jag inget, utan skuggade ljusgrått och drog glitterlim runt, syns inte så bra. Verkligen inte avancerat men tidskrävande. Så Lina, det här blev det.

Nya muggar



De nya muggarna jag köpte i Helsingfors och på Marimekko är med kalvmönstret. Det är nästan det finaste jag vet. Dessvärre använder jag nästan aldrig muggar. För jag använder bara mugg när jag dricker varm choklad och hur ofta är det? Tio gånger på ett år?

-Vill du ha kaffe?
-Nej tack.
-Vi har te!
-Nej tack, det är också äckligt.

Vänner på E

I dag har jag fikat med Erika och sedan promenerat med Eva. Efter ett par tematimmar om skolan på Folkets Hus. Lysande. Briljant. Nu ska jag typ läsa ut Aftonbladet. Jag blir inte utsliten direkt.

Fredagsmyset

Jag gjorde potatismos och beroende på om man äter kött eller inte fick man olika bullar till. Och lingonsylt.

Därefter Ullared. Jag tror Kjell och hans familj är nog för ett eget program. Stickade till. 

Så jonglerade jag och Markus lite med de jongleringsdukar jag nyss tillhandahållits.

Sedan har jag läst och sorterat handlingar till kommunstyrelse, kommunfullmäktige och socialnämnd. Och det är ganska mysigt det med. Med orange highlightningpenna har jag numrerat med bästa mattelärarförmåga.

Underhållning

Uppskattad blogg. Linna Johansson. Jag har just hittat den. En gång i tiden läste jag mycket av henne.

Fredag

Det är klart man är glad på en fredag. Mest för att alla andra är så glad! Och för att det kan vankas sovis nästkommande dag. Och för att många ville gå ut och äta och för att valet blev sushi och för att vi har så trevligt.

Och för att det på en fredag finns så många praktiska saker att göra innan man går hem för veckan. Där man knappt varit på sin arbetsplats för att arbetsplatsen varit en färja. För att det ärmånga som vill ha pengar som man betalar ut.

Och för att jag har en guldsambo som skött handlingen så jag inte behöver göra det. Och för att jag ser fram emot en fikaträff och en promenadträff i morgon!

Hurra hurra. Och snart är det lön också. Jag kan vara så glad.


Fikadejt med Elin och Greta

I går träffade jag Elin och Greta. Elin är 34 år och Greta är tre månader. Jag gillar båda. Men Elin är mer väluppfostrad för hon spydde inte på bordet upprepade gånger. Dock har Greta de sötaste tjocka kinderna som jag  någonsin sett. Det var en mycket behaglig stund, för Greta skrek nästan inte alls. Jag pratade med Greta om att undvika färjor och kryssningar under det kommande livet.

På väg till kontoret

Jag är så glad för det. Har inte satt en fot i vår fina korridor på ett par dagar och nu finns det massor att fixa med. Och jag ska fixa fixa fixa. Längtar.

Åhléns cementerar könsroller




Jag köper alltid neutrala saker till små barn. Det borde alla göra.

Blått verkar ju ha fått gruppen män att slåss så otroligt mycket mer än gruppen kvinnor.

Ny inlyssning

 Härifrån

Musik är inte ett av mina stora intressen. Jag lägger inte ner tid på det. Jag har en skapligt grund musiksmak. Jag köper skivor, jag laddar inte ner. Skåpen är ganska fulla dock för trots allt finns det mycket musik jag gillar. Men synliga skivor tycker jag är en lika ful inredningsdetalj som spritflaskor. Jag har Spotify men kan inget om det.

I den posthög som efter tre dagar tar över köksbordet fanns Robbies nya skiva. Och Weezers (jag lyssnar sen Buddy Holly 1994). Nu lyssnar jag på Mr Williams och trivs bra med det.

Ibland lyssnar jag på Alcazar när jag vill peppa upp mig inför att jag måste gå iväg och prestera. Markus tycker jag har dålig musiksmak. Jag vet inte om det är för att jag inte vill lyssna så mycket på Nisse Hellberg eller för att jag inte gillar gubbrock.

På slutet har jag mest lyssnat på Regina Spector, Fever Ray och Lady Gaga.


Bra teater

Många skratt under en timme teater med Bock och Tack-gänget på Enheten för daglig verksamhet.

Ett teaterstycke innehöll blinkande lampor, eurodisco och rök. Hej högstadiet!

Riktig frihet

Det är tröttsamt när högerpolitiker snackar frihet. Den typ av frihet de avser är nämligen en liten typ av frihet. Att kunna välja mellan massor av olika varor, vårdgivare och skolor.  Det underbara ordet och innebörden har frihet har plötsligt krympts ner till möjligheten att kunna välja mellan en oöverskådlig mängd chips. Eller vilken vara som helst. Eftersom den blå friheten handlar om att kunna köpa eller sälja som man känner för det.  Apotek eller så till exempel.


När arbetarrörelsen använder begreppet frihet, handlar det om fenomen av en helt annan dignitet. Frihet från förtryck och orättvisor. Frihet från sådant som verkligen inskränker livsmöjligheterna. Frihet från fattigdom och hunger. Friheten att kunna fatta egna beslut för att man har fått möjlighet att kunna inhämta den information man behöver.


Frihet att kunna skapa sitt eget liv, utan att behöva följa fotspår från förr. Därför har vi i Sverige skapat ett system där du kan få vilken utbildning du vill, utan att du måste ha föräldrar som kan betala för dig.


Vi har byggt upp välfärdssystem som ger alla rätten till vård och omsorg, inte bara de som kan betala. Det skapar frihet, en känsla av att veta att man räknas.


Att tro att system med massor av vårdgivare eller massor av skoldrivare är ett spel. När det konkursas får kommunen plocka upp rester av det som blir kvar. Det sker i dag när friskola efter friskola går omkull i Stockholm. Marknaden och den falska friheten styr, och elever hamnar i kläm.


USA är ett land med enorma klassklyftor. Samtidigt som du kan göra dig sjukt rik, kan du vara helt utblottad och utlämnad till välgörenhet. När Obama föredömligt försöker utjämna klassklyftorna genom att reformera sjukvårdssystemet får han skit för det.  Ur mitt perspektiv ter det sig oförståeligt.  Jag är helt säker på att blåmoderaterna sitter och njuter av detta, att det finns fler egoistiska människor som hellre vill konsumera med ännu fler av sina kronor. De vill minsann inte betala för att patrasket inte kan ta hand om sig själva.


I USA vill man inte att alla ska få sjukvård. I Sverige vill Moderater inte hjälpa till med ensamkommande flyktingbarn i Vellinge. Och i ganska många andra blåmärkta kommuner. Pengarna ska användas till att välja mellan en ohygglig mängd märkesprylar, elektronik eller hus och andra statusmarkörer. Absolut inte gå till den gemensamma välfärden. Absolut inte till barn med trasig bakgrund.  Det är den moderata synen på frihet.


Det är ju förresten de rika människorna som tär mest på planetens resurser med sitt glada handlande och stora, energislösande bostäder. Ytterligare en global orättvisa. Somliga roffar och roffar och förstör för andra. Vilken frihet är det för de människor som inte längre kommer att kunna bo kvar där de bor i dag för att klimatet och vattenståndet ändrats?


Frihet är dock något alldeles för viktigt för att kidnappas av högern. En produkt är aldrig att jämställa med frihet. Frihet är att kunna bli det du vill. Men inte bara du, utan också du, du och du.

 Publicerad i tisdags.


Meningen med Helsingfors

Markus hade tipsat om Stockman. Kollade av detta med några andra som hävdade att det var Finlands NK. Stackars Finland. Jag gillar att kolla i glammiga butiker. Men glammigt var det sista Stockman var. Det var bara stort och hade märklig ordning.

Jag gillade att hänga i en fin Marimekkobutik (utanför Stockman) och köpte lite prylar som tillhör min favoritserie.

I övrigt handlade shoppingen om taxfree. Det roligaste då är reseförpackningar som inte finns i vanliga butiker. Ellinor triggade vår shopping till max.

Drog några klassiska kartonger med choklad. Marianne gillar jag.


Gung

Det känns fortfarande som att jag gungar. Jag är inte nöjd. Inte ens stolt.

Åter fast mark under fötterna

Jag avskyr avskyr avskyr att åka färja. Jag skulle kunna fördjupa resonemanget, men jag måste då se bilder och känna luktar jag inte önskar ens mina ovänner.


Resesällskap



Här är tre glada lirare med röda ögon på väg till färjan. Linnéa, Ahmed och Helena. Vi sitter på ett södergående tåg och är ganska spända för det som väntar.

Min största ångest

I morgon drar mitt jobb iväg på två dagars färjeresa till Helsingfors. Det känns inte bra utifrån färjeperspektivet. Jag tycker färja är bland det skabbigaste som finns. En gång har jag åkte till Färöarna. Fulla färöingar är inte att leka med. En gång åkte jag till Tyskland. Då sov jag mest. En gång åkte jag på studentkryssning. En gång jag gjorde mest som alla andra. Det var så där. En gång tvingades jag åka till Åland och vända med gamla jobbet. Vi kunde inte konferera pga utropen och jag var sur och hade huvudvärk. Folk verkar bli vansinnigt glada av färjor. Jag blir buttrare än vanligt.

Bävar för den skabbiga buffén som brukar ingå. Hur folk ska prata över maten och skaka huvudet... usch.

Ingen Bertilblandning

Mannen som växte upp med utsikten nedan lärde sig att uppskatta det lilla. Det vill säga äckligt lösgodis. När Bertil väljer godis hemmavid blir det en ganska ruskig blandning. Tyvärr släpps han ibland loss inför jul och andra högtider när han ska hjälpa till. Tänk dig allt som är tråkigt och färglöst i godishyllan. Det tar Bertil. Och det är ju skitsmart, för han får behålla allt själv.

Men igår köpte Markus lösgodis. Ingen Bertilblandning. Den har jag nästan ätit upp nu. Till Grannfejden.

Misär?



Min syster Lina har tagit den här bilden. Det är utsikten från köket där jag är uppväxt. Lina har modifierat bilden en aning, men när man ser det här... Just då längtar man inte hem. Men det är också en bra påminnelse om att jag verkligen inte är någon citytjej. Men jag har lärt mig den urbana miljön också, jag är multikompetent.

Mys-Island



Bläddrar i nya Femina som kom på posten i dag. De tipsar om Island som resmål. Det är klart de gör. Island är fantastiskt. Jag älskar Island. Jag älskar hästar. Jag älskar kombinationen. Jag kommer verkligen att åka tillbaka en tredje gång. Och kanske en fjärde.

På besök i det förflutna

Det som nyss var, kan snabbt bli det förflutna. Så är det med mitt gamla jobb. Jag kan stället utan och innan. Jag vet mer om somliga elever än vad föräldrarna gör. Många kollegor har jag följt genom både det ena och det andra. Och i tanken är jag där ofta.

Inte sedan juni har jag varit där, och det är ju inte särskilt länge sedan alls. Och så i dag. Har längtat efter min gamla klass och det var galet kul att träffa dom. De blev glada också och gav spontankramar (jag backar aldrig undan när det gäller elever, så var lugna).

Det var en udda mix av att höra till men ändå inte. Två timmar senare gick jag. Tomt känns det. Och konstigt.


Vem är Obama?

Mitt stavningsprogram rödmarkerar Obama. Det måste vara från tiden före.

En pysselstuga

Har kollat lite på Hemnet de senaste dagarna. Först för att det är underhållande att kolla på andras inredning som jag inte upplever som så behagfull. Då kan man kolla in gamla hus, eller nyare, i Hälsingland. Sedan för att jag insåg att jag gärna vill ha ett litet hur som jag kan fylla med saker som jag tycker är fina. Främst av pysselkaraktär så jag kan skapa hela dagarna.

Men, precis som en hund är det otänkbart.

Vi Läser och så vidare

Blir glad av att läsa den. Blir glad av intervjun med Etgar Keret som bland mycket annat säger att vi nordeuropéer är rädda för att bli invaderade i vår privata sfär.

Det stämmer bra på mig. Jag vill inte ha kroppskontakt utöver handslag och jag talar ytterst sällan om känslor. Dessutom har jag lite svårt att hantera när andra gör det. 


Lite småsugen nu

 Bildursprung.

Det vore så gott.

Jämngrå landskap

Far fram genom gråsöndagen till Stockholm. Fältgruppen ska ha möte och det betyder roligt jobb för mig. Va? Jobba på en söndag? Ja. Jag överlever nog det. Lycka är ju att göra saker!

Så gör saker!



Ju mer man gör, desto mer lycka.

Ultimata matchningsnamn

Ni som hänger med i mitt vardagsgnäll vet hur jag kräks när föräldrar sätter matchningsnamn på sina ungar. Jag har redogjort för en del exempel och konstaterar att förkärleken för detta är stark i Markus släkt. Dock fanns mina aversioner mot fenomenet långt innan jag visste att Markus fanns.

Men nyligen kom jag på att min farmor hette Ella. Och hennes syster Ulla. Hon hade humor gammelfarmor Tyra. För jag vägrar tro att hon gjorde det "på riktigt". Det var bara ironi detta med Ella och Ulla.


När jag fick hänga med min idol

 SvD äger bilden.

På väg hem från sossarnas kongress, klämmer Claes ner sig bredvid på mig ett ganska trångt pendeltåg. Vi småpratade lite om hur kongressen hade varit, och jag sa att det syntes att han hade haft roligt på festen kvällen innan eftersom han hade glitter på halsen. (det låg glitter på borden, sånt man vet om man var där, som tidningarna skiter i). Han blev lite bekymrad över det för han hade duschat. Sen skulle han av och vi sade att kampen går vidare. Det var en fin stund med en fin man.


Top Model

Jag har tänt några ljus för att försöka få till riktig myskänsla. Har hört att det ska vara receptet, men jag tror själva programmet hade räckt.

Har skrivit några vykort till tanter som blir glada över sådana.

Ett bra köp



Slängde ner den här krämen i varukorgen när jag ändå var igång. Inga parabener, inte testad på djur. Men lukten, mina damer och herrar. Lukten. Den är maffig! Köp till dig själv, köp i julklapp till någon du gillar. Kanske någon som du vill luka nära på.

Nu känner jag mig lite inspirerad att sortera lite av alla mina småsaker.

Lördagsmys

Har lördagsmys. Har gjort en långpromenad till mataffären för att köpa till exempel päroncider. Glatt konstaterade jag att det såldes munkar utanför. Jag bejakar alla frestelser.


Mitt sällskap en timme till

Shit vad fult det tenderar att att bli när man fotar med blixt. Det kan ju inte vara motiven som är halvdana.



Annelee och jag visar den fina nödprovianten som hon sett till att ta med. Renée Voltaires Snälla Karameller. Syrlig citron, vaniljkola och chokladmint. Rekommenderas.



Jag kunde ha satsat lite mer på puder i morse, men det är inte precis som man behöver vara snygg på det här eventet. Handen på axeln på den kille som jag umgås med mest i mitt liv. Peter.  Hasch. Han gillar inte att man skojar om hans efternamn. Av vaken tid är det honom jag träffar oftast, inte Markus. Tur att han är så fryntlig. Det kan man tydligt se.


Rolig centerpartisthumor

Ibland är det ROLIGT att läsa insändarsidorna. Till exempel när en speciell centerpartist dundrar. Som idag. Man vill som riktig fjortis dunka en näve i pannan och säga döhhh!

Jag jobbade på Gröna Lund en sommar. Då fick jag lära mig yttepyttelite om nöjesbranschen. Det räcker dock för att förstå att det inte är någon lek precis.

Det skojiga med det här är att om "kommunledningen" inte fäljt med på en resa för att kolla framtidsmöjligheter hade samma insändarskribent kunnat skriva "jag kräver att kommunledningen ska bry sig om företagarna".

Men jag ska vara uppriktig, jag anser inte att kvinnan i fråga är representativ för centerpartister. Hon är bara en missnöjespolitiker. Som i fullmäktige gärna pratar om sitt eget arbete. Galet.


Stand up, Hofors

Jag saknar egentligen ord.

Konstaterade alldeles nyss att det är lite ledsamt med de orter som ändå har en sådan storlek att man förväntar sig något. Av positiv karaktär. Och så händer inget av det.

Jag gick efter att två killar (så klart) hade gjort sina stapplande försök. Dåliga skämt med sexanspelningar och som gör en grej av att ingen skrattar, och de "men tack för att ni ger mig den". Man får vad man förtjänar liksom. Både de och jag kanske.


Den sötaste

 
Marie, eller "Fröken Elsa", skapar underbara, små möss som gör olika upptåg på hennes blogg. Jag smälter likt choklad i vattenbad. Tack för tipset Christine.

Vanlig missuppfattning

Det finns en skarp missuppfattning om att mitt parti, Socialdemokraterna, vill ge en massa "bidrag" till folk som ändå bara vill gå hemma.

Det är inte sant på en fläck. Själv tycker jag att alla ska jobba. Hela tiden. Och att vi ska ha ett krav på alla som uppbär pengar att göra något för det. Om man kan. Inget blir bättre av att hänga hemma.

En arbetsför människa som inte vill göra erbjuden sysselsättning mot ersättning (t ex plugga för att bli mer anställningsbar) ska inte ha ersättning.

Stickar



Snacka om att blixten bränner ut mitt blonda hår. Jag stickar och lyssnar på Sven-Erik Österberg som sitter på en liten mörk fläck på scenen. Han pratar just nu om a-kassa.

Hofors

Here I come. With a tear in my eye.

Elbortfall

Delar en den kära lägenheten har ingen el. Mycket störigt. Kan inte koka ägg. Ser inget. Men TV:na har klarat sig så jag får bita ihop.

Laddar för Lyxfällan

För den ultimata upplevelsen ska jag vispa grädde till denchokladpudding jag redan förberett.

I tidningen teasar de med: När Lena låg på BB spelade sambon Peter poker. Och han förlorade. Han spelade bort hela deras sparkapital innan Lena hunnit återvända från sjukhuset.

Det är ett stort mysterium för mig att de nu är med i Lyxfällan TILLSAMMANS. Lena borde ha dragit till ett helt annat ställe än där Peter är.

Och vad gäller den bruna röran

I går på tåget hem hoppade en lokal sverigedemokrat på i Uppsala för att ta sig hem till Gävle. Han hade en hund som slickade på honom (äckligt) med sig och behövde därför sitta i djurvagnen. På hans plats satt en tjej , erbjöd honom hennes plats plats på ett annat ställe. Detta gjorde hon på engelska. Och han svarar på svenska... att han har djur med och måste sitta där (helt rätt så klart) men varför var det så svårt att yttra det in english?

Han står upp för sin ideologi, i Sverige pratar man svenska. Alla sverigdemokrater lär sig det inhemska språket innan de åker på besök till Italien, Thailand och sånt.

Välkommen till Vellinge

I går kväll läste jag Aftonbladet och helsidan om hur folk i Vellinge blir som galna för att det finns planer på att placera ensamkommande barn i kommunen. De är rasister allihopa och hävdar att detta kommer att inverka negativt på "våra barn". Ingen äger barn. Alltså är barnen sina egna, och de barn som har en tuff livssituation hjälper vi. Trodde jag. Men det är tydligt att i Vellinge finns det vi och dom.

Tänkte googla fram någon artikel att hänvisa till, söker på Vellinge, får upp Välkommen till Vellinge. Ironi.

Om du är rik moderat är du välkommen. Om du är liten och rädd hatar de dig.

Nytt rouge



I går kväll levererade Christine lite stuff som jag beställt. Till exempel det här fina rouget. Ganska nöjd över det.

Riksrevisionen

Visst låter det stort och lite farligt? Jag hoppas inte för jag ska snart träffa dem. De inventerar just nu hur "landet" använder de pengar som delas ut för drogprevention.

Igår pratade UNF:s vice ordförande Linda med folkhälsoministern om vår nya skolmetod.


Grattis Mehedeby

Så vackert att man blir avis, pudrat med precis rätt mängd snö.

Ledsamt



Ellinor har i dag jobbat så hårt att hennes tangent gått in i väggen. Den släppta, bara plötsligt. Så hårt jobbar vi på mitt jobb. Jag åt mest pistagenötter som gjorde att det kom en stor nötbit under G, så jag behövde trycka jättehårt. Jag suckade och skakade. Ingen hände. Då petade jag med ett gem upp den till Y istället.

Tänk globalt!

Hela dagarna går jag och tänker på att vi ska ha samma rättigheter. Men när jag vill skicka efter från www.urbandecay.com så kan jag bara glömma det, för jag bor inte i USA. Har vi inte kommit längre på nätet än så? Jag önskar jag kunde säga their loss, men jag är för besviken.

Fått från mamma

 Härifrån

Mamma och jag är skojigt olika. Men båda gillar hästar och Dr Hook. Jag har förmodligen lärt mig båda av henne. När jag kommer hem i kväll ska jag nog dra på lite Sylvia´s mother.

Försöka få stora bubblan



Ellinor och jag hookades upp av Karin, redaktör på Motdrag, som behövde bubbelbilder. Inte gjort bubblor på ett tag men som synes ligger jag ändå mycket bättre till än Ellinor. Men jag vet inte, kändes som att det var sämre stryrsel i dagens tuggummi. De kanske har behövt ta bort någon livsfarlig ingrediens som tidigare gjorde hela skillnaden vad gällde att blåsa stort. Ska träna mer vid tillfälle, man kan göra det som vid sidan av aktivitet samtidigt som mycket annat. Soms tickning ungefär. Jag ska ta med stickning till möten oftare.

ENBART för att jag tycker det är underhållande när gubbar tittar surt på mig.

Frihet

Sedan när blev begreppen frihet en fråga om att kunna till exempel handla saker var man vill? Det är borgarfrihet.

Den riktiga friheten handlar om att leva utan orättvisor och förtryck. (Att överhuvudtaget kunna veta att man har mat för dagen till exempel)


Men åååhhh

Tillvaron är småvrång. Fick en sån hemsk plats med bord-plats på tåget. Fick mängta in mig bredvid en inte så smidig gubbe. Mitt emot sitter Bodil, en miljöpartist jag känner. När jag skulle packa upp saker skar jag ett fett snitt under nageln på vänster pekfinger. Stort blodvite, som jag inte vill outta för Bodil. Man vill ju vara lite diskret... Det här kommer att bli ett problem dagar framåt.


Vardagslycka

Ramlade in hemma igår strax före 19 efter ett klösigt möte med styrelsen för fullmäktigegruppen. Sedan blev det ju då det här springet. Sedan smällde det. Jag strök i 90 minuter. Det är mycket strykning det. Det betyder att jag veckor framöver enkelt kommer att kunna klä mig på morgonen, istället för att riva i garderoben i hopp om att hitta något som inte sr förjävligt ut trots att det är skrynkligt.

Jag sjöng med Navid och Gudarna och tänkte att det är det enda band jag lyssnar på som kommer undan med att sjunga Jag är en korv.

Vit lera

Istället för att sitta och vänta på att benen sklulle springa iväg med mig, tog jag med dom ut på en kort tur. Det gäller att passa på. Jag har verkligen grisat ner mig sista månaderna. Skäms för mig själv. Lite nyponsoppa och ta mig i kragen så funkade det. Den här kvällen. Det kommer fler.

Nu har jag lera, sån där värmande mask, i ansiktet och ska duscha när jag tycker att den rensat klart.

Fin present



I går hängde vi med generalsekreterarnätverket hos Maria på SACO Studentråd. Vi fick en fin present. Anteckningsbok med blanka sidor. Jag tog Dag på rosa. På lite andra färger fanns Sveriges första kvinnliga läkare. Ibland kan det bli lyckat fast presenten kommer från någon som inte känner än.

Laholmsmössorna

I Laholm har kommundirektören köpt in skojiga mössor för att tjänstemännen ska ha dem på sig och tänka mer kreativt. Skojigt tänkt.

Snuskgubbe

I Upsala hoppade en gubbe på. Säg 60 år, mysko look. Han pratade redan då på typisk gubbsvenskengelska i mobilen. Situationen verkar vara att han träffat en kvinna på ett möte och är besviken för att hon inte mejlat honom trots att han mejlat henne OCH lämnat lappar. Hans kropp (-And with body I mean all my body) reagerade ju så starkt på henne så varför kan hon bara inte komma och hälsa på.  -No pressure...

Jag spyr. Jag spyr igen.


Kvällsmöten

Förra veckan hade jag inga kvällsmöten, trots att jag dubbelkollade två gånger.

Den här veckan är de här igen. Det är inte tråkigt med själva mötet, men att jag efteråt är så slut att jag inte orkar med nåt mer kul.

Strössla med chanser

På socialdemokraternas kongress sade Veronica Palm, partistyrelsen, en mycket klok sak bland andra. Hon talade om socialdemokratins uppdrag som att se till att alla människor får en chans och chans och en chans så länge det behövs. Det är målet. Alternativet finns inte. Att ge upp på människor. 


Socialdemokraterna har ännu inte lyckats med att bygga ett sådant samhälle, men de är tydliga med att det är riktningen. Borgarna försöker inte ens. De verkar helt omedvetna om ett socialt spel som gör att människor inte alltid kommer framåt, inte alltid orkar ta tag i saker där och då utan behöver stöd i jobbiga situationer.


Det är lätt att man hamnar i en utsatt situation och känner att man helt saknar makt över sitt eget liv. Att inte klara skolan ordentligt och därför ha färre möjligheter  än de som gör det, att inte lyckas få ett jobb (hänger ofta ihop med dåliga studieresultat) och därför aldrig kunna åka på semester eller ge sina barn ett Nintedo Wii.  Borgarna talar gärna i termer som att man är sin egen lyckas smed. Att vi alla föds med samma chanser och plockar man inte alla poängen så ska ingen annan lastas för det. Och därmed står man också ensam med problemen.


De flesta problem har sin grund någonstans och den grunden rår man inte alltid för själv. Omständigheter som missbrukande föräldrar, läs- och skrivproblematik, mobbing, fysiska- eller psykiska funktionshinder, dåliga lärare, frånvarande föräldrar och många andra fenomen som man sannerligen inte rår för själv drabbar oss och påverkar oss. Per automatik betyder det verkligen inte att det blir skit, men det bidrar knappast till ett extra flyt.


Vad gäller funktionshinder har vi kommit väldigt långt jämfört med när som helst innan. Men inte tillräckligt. Tidigare lämnade man bort funktionshindrade barn, say no more…  Annat som människor kanske behöver stöd i hanteras ännu inte på det sätt som skulle krävas. Eller förebyggas.


När människor blir besvikna på livet är det farligt lätt att inte bli särskilt konstruktiv och ta fighten för att jobba för sin egen och alla andras skull till ett bättre liv. I dag erbjuder Sverigedemokraterna alternativet. Människor som vi inte har lyckats inkludera i samhället på ett bra sätt vill skylla allt på invandrarna. För att de själva inte har ett jobb, eller tjänar tillräckligt bra eller vad som helst som är normen för lyckad person.  Klart SD-topparna skulle dissa teorin men undersökningar som finns visar att det är inte de som glatt kan luta sig tillbaka och säga –Det går bra nu kompis, det går bra nu! Som är Sverigedemokrater eller rasister i allmänhet.


Det är naturligtvis ett egenvärde i sig att vi bygger samhället så att varje människa kan må bra, men bonuseffekten är att detta ökar förståelsen för världen och andra människor än de som beter sig exakt som en själv. Välutbildade människor jagades av nazisterna i Tyskland. Knappast en slump.


Gå till dig själv, visst vill du ha en chans till och sen ytterligare en om det behövs? Så klart! Då är det också lättare att glädjas åt andra som får chanser.

 
Publicerad i dag i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten.

 

 


Tröttis

Tågets ljud gör inte att man blir piggare. Inte det minsta. Jag tänkte faktiskt åka sju, men när jag skulle boka i går fanns inga biljetter på det. Så det fick bli halv åtta. Har ett möte med vår jurist klockan tio. Vi ska prata om PUL och sånt. Det är bra, det behöver jag.


Bål

När jag gick i mellanstadiet och klassisarna hade diverse fester kopplade till födelsedagar var det inte helt ovanligt att det serverades bål. Det var väldigt gott! Stora skålar att ösa ur var lite av grejen. Och frukter i. Borde man göra oftare.

Jag hade också kalas. Men det var mycket krov med bröd på dom.

Särskilda möbler

När telefonen kom hade man särskilda små söta telefonmöbler. Antingen en slags sittbänk med plats för telefonen stationerad i hallen. Eller en liten vägghylla för telefonen med plats att förvara telefonkatalogen också. Idag har man fasta telefonen lite överallt, och inte på någon särskild möbel. Om man ens har en.

När TVn kom ordnade man speciella skåp för den, senare mycket fula bokhyllekombinationer med särskilt TV-hål. Nu kan man ha TVn lite som man vill (även om många fortsätter med den där bokhyllegrejen) till och med på väggen. Det var ´visserligen svårt förr, men ni fattar grejen.

När mobilen kom var ju grejen att man skulle gå omkring, så då ordnades istället hölster runt kroppen och skjut fula, små mobilfodral som man fäste på väskan eller om man är kille, i skärpet (somliga har det fortfarande). Nu är mobilen mer en förlängning av kroppen.

Datorn samma grej, i hur många hem står inte en stor hörnmöbel för stationär dator. De som lämnat det har en liten laptop man kan ställa var som helst. Och inget fult databord.

Samma fenomen alltså, när en ny viktig, teknisk pryl dyker upp fixar man sitt hem efter den. Sen struntar man i det när man vant sig. Spännande.

Ullared

Ullie har sagt att jag ska titta på jag tittar. Inte som en njutning, utan som efter en order.

Orolig tant

Bredvid mig på tåget sitter en äldre dam som alternerar mellan att fråga om klockan och var vi är och hur det kan ta så lång tid till Gävle, samt att säga att jag skriver så snabbt på datorn. Till att plocka vantar och mössa i och ur väskan.

Det är inte roligt. För henne. För hon verkar så ängslig. För hon tror hela tiden att hon inte ska komma till Gävle.

Först vara jag irriterad över att hennes väska tog all plats för våra fötter, men nu är det bara sorgligt.


GO-nätverk

Det ska jag ägna mig åt på eftermiddagen. I dag ska vi vara på SACO Studenråd. Kul!


Sova hos Ellinor

Eftersom jag jobbade till klockan sex i går kväll i Stockholm kände jag inte för att åka hem. Jag sov istället hos Ellinor. Det var mysigt, och vi åt lite Marabou daim som vi älskar. Och pratade om personer vi känner. Och om vad Ellinor ska ha sin psykologutbildning till. Och om varför folk inte kan skilja oss åt. (Det skiljer bara tio år och mer än tio centimeter).

I dag är jag lätt först på jobbet.

Familjenormativt skit

I Ensam mamma talas nu om HELA familjer. Fy fan. Massor av familjer är en förälder med barn. Det är inget fel på det. Det blir som det blir.

Äkta

Vad är en äkta människa? Det funderar jag på. Mer som retorisk än uppriktig fråga. Är man inte som man är?

Nya grepp

Man brukar ju säga att kvinnor väljer män som påminner om sin far. Men Ensam mamma-Helena väljer en partner som ser ut som sin son. Liksom konstigt.


UNF i Expressen

Vidars text.

Äppelsoppa?



Fotograferade det som Vidar ratade. Har ni ätit kall äppelsoppa med kryddning i mintsmak? Eller oregano som Linda sade? Don´t.

Mer vetenskap tack!

”Med vetenskap flyger vi till månen. Med religion flyger vi in i skyskrapor.”

Taget från Anders Österbergs statusuppdatering på facebook.

Jobba helg

Jag tycker det är ganska mysigt.

Men jag skulle behöva en person som ser som sin uppgift i livet att se till att jag tränar. När jag är igång älskar jag att träna. Jag har gjort den fem ggr i veckan i perioder och trivts bra med det. Men nu vet jag inte när jag ska göra detta. Det blir promenader som friskvård. Det är lite klent. Alldeles för klent. Jag behöver verkligen hjälp. Nu.


Dags för lunch

När som helst nu är det dags för lunch. Varje måltid jag slipper laga till själv är en personlig vinst. Matlagning suger. Det är därför det finns take away. Eller färdigrätter. Eller havregrynsgröt. Och puffar. Och frukt och mackor.

Fruit basket



När vi 8.30 pallrar oss in i möteslokalen (som egentligen är ett klassrum på folkhögskolan) möts vi av en ny fruktkorg. Det känns fab. På alla sätt. Jag har ätit några Geisha. De matchar min rosa telefon allra bäst. Jag har också ätit flera äpplen och några vindruvor. Det är kärnor i och det är inte roligt. Plockade med mig frukost i morse för att jag skulle kunna sova maxlänge. Polarbröd med tartex och smörgåsgurka. Mycket välsmakande. Ska satsa på det hemma igen.

Men mat i all ära, vad gör vi? Styrelsen fördelar just nu pengar på alla de äskningar som de har skrivit. Det handlar om massor av roliga projekt som de vill genomföra under 2010. Det ska bli så kul att sätta tänderna i resultatet.

Saknar nagelfilen

Hur kunde jag vara så dum att jag gick på möte utan att ta med nagelfilen.

Idag bjöds kalvragu



Hos Djurens rätt.

Brains.

Avstå från alkohol och behåll stor hjärna. Gammal DN-artikel.


Bästa fruktkorgen



Små, goda äpplen. Lysande smak av höst. Det spritter på tungan. Förutom frukt i fruktkogen är den strösslad med diverse choklad. Frukt är inte godis.

Mjuka skor

Efter att hela veckan ha använt snyggare men inte skönare stövlar, så har jag i dag sneakers. From adidas. Det känns som att gå på moln. Synd därför att jag mest sitter i dag.

Old and new



Vi sitter i Tollares Blå rum. Bordet är väldigt gammalt och har den fina gamla loggan i trämönster på bordsskivan. Heter säkert nåt på fackspråk. Över det ligger lite moderna sladdar.

Glassfrossa



Ibland är det inte tokigt att äta på konferensanläggningar. Utanför bild finns en galet god kolasås.

Mitt jobb bloggar

Okej. Än så länge mest jag. Men det kommer. Kanslibloggen.

Jag kan skriva, men that´s it

Alla har några talanger i livet. Jag läser snabbt och kan formulera mig när det krävs. Hade aldrig någonsin ångest att behöva formulera något skriftligt i skolan. Hade till och med svårt att fatta mig kort. Gilar att skriva allt som skrivas kan på något sätt. Fattar inget när någon inte kan prestera ett vykort ens. SMS skapades för mig. Sedan är jag inte på något sätt ohändig. Jag kan tänka ut och fixa till, men särskilt konstnärlig är jag inte. Det sörjer jag. Därförpassar scrapbooking. Då kan jag mest montera ihop saker. Men att måla själv, eller ens ha en snygg handstil, det går inte. Tittar på på Elises grejer nästan varje dag och avundas. Mina systrar Sara och Lina skulle kunna göra det minst lika bra som Elise, men de gör lite annat i stället. Waste tycker jag som sett allt kul de kan göra. Men inte jag. Inte jag. Det är en sorg. Men jag kan ju skriva om det i alla fall.

Funderar på om jag kanske ska skicka efter julklappar till mig själv från den här underbara shoppen i USA igen. De bästa julklapparna väljer man ju själv.


Oskyldig.

DiLeva-världen verkar ändå vara det man trodde och verkligen hoppades.


Nej! Nej! Nej!

Läser att DiLeva anmälts för misshandel av sin sambo, som nu har för avsikt att lämna honom. Det gör hon helt rätt i. Men... inte ens de män som predikar kärleksbudskapet lever upp till det. Jag tappar tron. Varför slåss killar? Varför slår dom de kvinnor de säger sig älska?

Kanske varje dag

Ätit ciabatta med brie till middag. Jag skulle kunna äta det varje dag. Precis som pannkakor, sushi och havregrynsgröt.

Gnagare får oförtjänt dåligt rykte...

Det är roligt med tuffa killar som plötsligt blir helt spaka i närheten av gnagare av olika slag. Ingen i gnagarsläktet är sötare än guldhamstern. Ingen. Och nu gör Hi-Fi klubben en sanslöst rolig reklamfilm, där man lite spelar på detta. Hamstar vill faktiskt mest sitta och äta... de attackerar aldrig...

By the way utröner jag möjligheterna att köpa en hamster. Går skitdåligt. Hittar ingen uppfödare nära. Man borde kunna skicka efter på nätet.

Projekt julklappar

Det är i gång nu!

Mår dock lite illa när jag tänker på de familjer som av olika skäl inte kan handla julklappar. För att en sittande regering finansierar skattesäkningar för de som har pool, med att dra in för de som har typ nada. Bra tänkt.

Ser fram emot

Jag har sällan något jag ser fram emot. Därmed inte sagt att det är synd om mig, normaltillståndet är dock att det händer grejer.

Nu har jag hela fyra saker att se fram emot
- Klipptid om någon vecka (inte en dag för tidigt)
- Magnus Betnér i Sandviken i månadsslutet
- Juletider med pepparkaksbak och julkortsmakeri
- NY-resan.

Jag är en lyckligt lottad människa.

Den förlorade symbolen

Tror inte jag har för avsikt att läsa nya Dan Brown. Kommer aldrig mer att läsa nåt av Paulo Coelho heller. Alkemisten, vår tids mest överskattade bok?


Burken

Det är löjligt att kalla en dator för "Burken".

Hello sugar

Check it out!

Jag kan inte börja med macaronerna i kväll för jag har ingen mandelkvarn. Jag har aldrig reflekterat över det tidigare i hela mitt liv.

Fan mail

Del av ett fin mail jag fick i går:

Hej Elin!
Som du vet läser jag dina ledare i Kurren med behållning. Klipper ut o spar dom ett tag ibland också. 

Roligt va?

En liten dröm jag har

   Hämtad här.

Jag skulle verkligen vilja kunna baka macaroner. Jag har aldrig provat, bara läst recept. Tänker mig att det ska vara svårt. Mycket svårt. Och att jag kommer att ge upp på vägen. Men om jag ger det en helg, så borde jag vara i hamn. En helg kanske inte är mer än man behöver för att nå en dröm?

När Markus bodde i Bryssel kunde man köpa en bit av himmlen (chokladmacarons) bara på närbutiken i förbifarten.

Jag är också stolt över mig själv för något jag presterade med stickor i går. Jag skulle sticka ihop en tå. Allt gick åt helvete, hur gjorde mamma? Slängt stickhelvetet på golvet och försökte att bara fokusera på bönderna på TV. Plockade upp skiten igen, synade noga (vilket inte hjälper. Mamma hävdar alltid att jag ska titta på stickningen. Hjälper inte ett skit) och rev upp en bit och började om. Och ta da!

Dela nu!

Socialdemokraternas kongress har fattat beslutet om en tredelad föräldraförsäkring. Huvudargumentet är barnperspektivet, barns rätt till sina båda föräldrar. Av de tre delarna knyts en av delarna till var vårdnadshavare, och den tredje får man göra hur man vill med.

 

Alla siffror visar entydigt samma sak. Kvinnor tar den absolut största delen av ansvaret för barn och hushåll. Statistiken säger det. Mina erfarenheter baserade på min umgängeskrets säger det. Ett alltför stort gäng karlar vill dock inte kännas vid detta och provoceras galet av ordet jämställdhet. Jag hoppas att beslutet och förhoppningsvis genomförandet ska fungera för att söndra normer om att kvinnor är som skapta byta blöjor och gulla med avkomman.

 

Jag hade på vägen hem från socialdemokraternas kongress en djup diskussion med några kvinnor jag precis lärt känna om jämställdhet i familjen. Vi har alla rötterna i Hälsingland och förstår att en sådan här reform inte är populär på alla håll. Vi trodde oss känna att landsorten och småstäder håller extra hårt i normen att barnen är kvinnans hobby och männen är barnvakter ibland. Hårddraget givetvis. Ingen sanning överallt, men alldeles för många män som drar sig för "kärringgöra". 

 

En kvinna, som inte vill annat än ha jämställdhet, är trots det rädd för att reformen endast leder till att kvinnorna får mer att göra. Jobba och sedan komma hem till en man som är hemma på andra villkor än kvinnor. Ni vet, många tycker män är duktiga om de över huvudtaget är föräldralediga, medan det förväntas och ses som en självklarhet att mamma ska vara hemma. Den duktiga pappan kanske känner sig alldeles tillräcklig med att vara med barnet så att tvätthögar och städning sparas tills den heltidsarbetande mamman kommer hem. Plötsligt får hon ännu mer att göra än vad tanken var. Hon tror inte att män kommer att bry sig tillräcklig. Detta är ett skräckscenario.

 

Systemet där vi förväntas oss att kvinnorna är barnansvariga ger bakslag för de goda männen. De fantastiska männen som vill vara med sina barn är även de utsatta för normerna. På mansdominerade arbetsplatser möts de av skepsis när de vill vara närvarande pappor. En man jag känner fick angivet som skäl till en låg löneutveckling att han vabbat mycket, då visar man inte framfötterna. Vård av sjukt barn är inget vi förväntar oss av manliga anställda.

 

Jag landar i en jobbig fråga som jag inte ens vet om jag vill veta svaret på, om det finns något. Varför befruktar män kvinnor med barn som följd om de inte har för avsikt att bilda familj på riktigt? Ta sitt ansvar för de tråkiga saker som följer på att ha ett hushåll? Det är för att ni män som inte bryr er, inte verkar älska er kvinna och era barn tillräckligt som vi måste lagstifta om att ni ska ta ert ansvar.

 

För att även kvinnor ska få karriärmöjligheter, pensioner och schyssta jobberbjudanden också i barnafödande ålder. För att vi inte ska ses som hopplösa avelskor som mest kommer att vara hemma och mjölka av arbetsgivarna.

 

Normen att barn och hushåll är en kvinnosyssla måste dö. Tredelad föräldraförsäkring är en bit på väg.


Publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten i förrgår. 

 

 


Tungt

Det var så tungt att gå upp i morse. Bara för grejen att gå upp. Bestämde mig för att ta ett senare tåg än jag tänkt. Låg sedan kvar så länge jag kunde innan jag rusade upp blixtsnabbt för att göra minsta möjliga på kortast tid. Det gick bra. Jag var på stationen i väl god tid.

MUF säger sitt

Bakgrunden är att några UNF:are samarbetat med HD om att beräfta det vi misstänkt/vetat alltid. Att MUF inte har någon ansvarsfull inställning till alkohol och unga. Utan tillstånd har de sålt alkohol på en fest, och det till minderåriga. Uppenbara brott alltså. Och vad säger vice bossen om det. I helhet finns det HÄR.

– Det är bra att man lär sig ta ansvar för sitt eget drickande vid en tidig ålder, säger André Assarsson. (Han ser väldigt moderat ut också, men det får man)

Evidens är inget för Assarsson. Kanske vi ska börja redan på förskolan för att få riktigt många människor med alkoholproblem? Det räcker kanske inte med att  en av fem killar i Assarssons ålder har ett problematiskt drickande.

Läste förresten i Arbetarbladet i morse där de erbjudit studenter att göra ett test på sin alkoholkonsumtion för att se om de låg i riskzonen. En som fick ett sådant resultat, dementade det förstås. Hon drack bara för kul. Som om det gör någon skillnad. Ingen vill kännas vid alkoholproblem. Alla tror de är immuna.

Så där lagom slapp

Jag vet att det kan framstå som navelpillande att prata om den där kongressen igen. Men det jag vill ha sagt om den är att efteråt har luften gått ur lite. Eftersom jag var borta från jobbet någon dag är det klart att det låg arbetsuppgifter på hög, och de mådde jag lite dåligt över i går. Främst för att jag inte kunde åtgärda när jag satt på den skojiga kursen i epi. Men i dag har jag hunnit allt jag hade tänkt. Men klar, det blir man aldrig.

I går var jag verkligen skittrött. Men min hemlagade mat och timmespromenaden gjorde livet till en lek. Toppade med Hell´s Kitchen innan sovtid. Var ungefär vad jag hann. Förutom några jobbmejl jag skickade efter promenaden för att jag inte skulle fundera på dom under natten.

I dag ska vi tvätta jag och Markus. Så mycket en icke-grej att göra. Är sugen på att baka något. Fixa med händerna. Stickade till Hells igår och det var kul.

Nu sitter jag på tåget. Står still i Uppsala. Funderar på att läsa sista biten.


När papperhögarna minskar i omfång

Lite glad på sig själv blir man då.

Mission at work today



Vi har skrivit ut Malmö Citys framsida.

Lagom tempererat

Har tagit en timmes kvällspromenad. Det var precis lagom frisk i luften. Skönt att gå. Mer än skönt.

Elakt

Är på tåget. Skithungrig. Tjejen bredvid äter sushi. Elakt.

Epi-server

I dag ska vi ha utbildning i epi-server med en kille som heter Jerry. Vi sitter i datasalen och allt är spännande.

När jag blir så jävla arg

I dag hände en jobbrelaterad som som gjorde mig vansinnigt arg. Ingen UNF:are var inblandad, hade det varit så hade jag aldrig skrivit om det här. Å andra sidan har jag inte blivit arg på en endaste UNF:are sedan jag började jobbet. Det spelar ingen roll vad som hände, men jag blev sjukt arg, nästan så jag inte kunde prata klart med de två journalister som skulle prata med mig efteråt. Tur jag är vän med den ena, och den första jag pratade med!

Jag blev bemött med inkompetens och nonchalans. Särskilt det sista stör mig, och bristen på logik.

Jag förvånar mig själv varje gång jag blir så där arg.

Ta vad du vill!



Markus och jag handlade efter hans jobb. Vi handlade efter devisen "ta det du vill ha". Främst för att vi vet att det inte betyder galna utsvävningar. Behövde det vanliga. Mjölk, frukt, toapapper... och lite bröd. Det är innerligt tråkigt att handla käk och sånt. Men jag är glad över den nya bliw-tvålen till badrummet så man slipper ta tvål från duschen.  Har ett par av de nya skodonen på mig.

Fortfarande sjukt trött. Tråkig grej.

Fina paketet



Tack Anna-Karin. Det som inte syns är att paketet även var pyntat med fina hjärtan på baksidan och på papperet intuti. Fina snören ger en skön känsla. www.tusennalar.se 

Masat mig upp

Som något ruttet som vaknat upp från en annan värld, det är jag just nu. Ålade upp ur sängen för att fila det sista på ledaren och få in den innan dead line. Aldrig missat en sådan. Inte  i dag heller.

Ska försöka fräscha upp mig för jag ska gå i väg till soc på ett kort möte.

Jag är kompledig i dag för att bli en regular människa igen.

Allt för pengarna!

Martin Aagård skriver på Aftonbladets kultursidor om när han sålde sin tid till att göra ett knäck åt Absolut Vodka. "Efteråt känns det som om något kört upp en flaska i det hål som sitter där ens moraliska ryggrad borde börja."

Ensamma mammorna visar vägen

Ulrika åker finlandsbåt med flirtarna, barnvakten och barnen. Och alla sitter i hytten och skålar ihop. Mysig familjetillställning. Dags att börja sluta dricka alkohol när våra barn är med? Barn gillar inte fulla vuxna.

En fröjdefull jul


Avtackningar och allt det



Nu är det slut. Vår Ulrica avtackades från VU. Alla var så glada och Bosse Ringholm var så rolig. Älskar Bosse, som också gjorde en grej i talarstolen av att man kan vara på fest utan att dricka. Nu var det dock inte det som var det bästa i hans tal. Vilket säger en hel del.

Markus åkte hem en timme tidigare än mig så han väntar väl på mig nu. Eller så sover han. Jag ska lägga mig och läsa ett tag och vara ganska nöjd över det vi har gjort. Men, det är fullt av nya strider att vinna!

Leve socialismen, leve friheten.

Beslut till ungdomars fördel.

Viktiga beslut i korthet:

  • Jobbstart. Vi vill se bred samhällelig mobilisering som innehåller utbildning, praktik, en lärlingsplats eller subventionerad anställning till dem som behöver sådant stöd från första dagen .
  • Trainee. I den offentliga sektorn vill vi se traineeprogram, och en särskild jobb- och praktiksatsning för nyexaminerade unga akademiker på statliga myndigheter.
  • Studerande ska ha goda villkor. Vi vill höja både studiemedlet och bidraget till studenter med barn.
  • Förstärkt komvux. Vi vill att det ska vara lätt för den som saknar fullständig grundskole- eller gymnasiekompetens att komplettera inom komvux eller på folkhögskola.
  • Fler bostäder som unga kan efterfråga. Det behövs ett investeringsstöd för hyresrätter, inte minst för att unga och studenter ska ha möjlighet att hitta en bostad som de har råd att bo i.
  • Tydligare krav på kommunernas bostadsplanering. Vi föreslår en skarpare och tydligare kommunal bostadsförsörjningslag. Det ställer bland annat krav på att kommunerna ska tillgodose nytillkomna ungdomar på bostadsmarknaden med lägenheter. Alla kommuner ska ha en officiell bostadsförmedling eller motsvarande.
  • Rätt till hälsa och snabb hjälp när det behövs. Vi vill förstärka skolhälsovården. Alla kommuner ska ha åtgärdsplaner för ungdomar som drabbas av psykiska problem. Detta kan möjliggöras genom samverkan i varje kommun mellan skola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, ungdomsmottagning.

Fortsätter sikta högt.

På Arbetarbladets ledarsida i dag dissas jag fett av Jenny Wennberg. En kompetent och trevlig tjej. Jag kommenterar delar av det här.


En av de som tog strid mot formuleringen var Elin Lundgren från Gävle, som arbetar för Ungdomens Nykterhetsförbund, UNF.


Det här är så sjukt roligt. Att det är ”viktigt” att skriva att jag arbetar på UNF. Som om jag därifrån blivit smittad att tycka saker. Det är den gamla inställningen att eftersom att man är nykterist tycker man saker. Det är precis tvärtom, man tycker saker, därför är man nykterist. Att jag har den syn jag har beror inte på mitt medlemsskap, jag har valt medlemskapet för att jag tycker som jag tycker.


Med argument om att det skulle vara en uppgiven inställning till människor och missbruk lyckades Lundgren övertyga kongressen om att meningen skulle strykas. Elin Lundgren fick sin vilja igenom.


Lyckades övertyga? Ja. Det var en hård retorik där jag inte ens använde en minut av den talartid jag hade tillskriven mig. Jag är en fantastisk agitator och retoriker som på den korta tiden lyckas förleda mer än en halv ombudsförsamling. Det visade sig helt enkelt att jag inte var ensam.


Politik när den är som sämst handlar om principer och inte om människor.


Detta är det vanligaste argumentet. Också det jag kräks mest på. Att någon typ av ideologi skulle stå över synen på människorna. Det är också precis tvärt om. För att jag värnar människorna tycker jag så här. Alla människor ska få chans på chans på chans till drogfrihet.  Vi ska inte FOKUSERA på billiga grejer som sprututbyte och substitutionsbehandling. Det är ett lutande plan. Det har vi sett. DÄRFÖR ÄR DET FÖR MIG VIKTIGT ATT FRAMHÄVA DETTA I VÅRA POLITISKA RIKTLINJER. För att jag inte vill ge upp på en enda människa. Sedan kan man vända och vrida på det hur som helst, det har jag varit med om många gånger.


För sprututbyte är i sig inte någon behandlingsmetod. Vilket Elin Lundgren får det att framstå som.


Det var inte jag! Det var ju partiets ursprungliga skrivning och mening, och det var ju det jag vände mig emot!


Genom sprututbytet får våra myndigheter ytterligare en väg in till att möta människor i missbruk, att bygga en relation med människor som annars ofta är svåra att nå, vilket förhoppningsvis i förlängningen kan möjliggöra en behandling för missbruket.


Ja, just det! Om det är KONTAKT med missbrukare man vill ha, så finns det ju ABSOLUT inget annat sätt än att ge rena sprutor. Ana ironin. Man kan här läsa lite om Uppsalaprojektet: http://www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=11735. Man kan naturligtvis också tänka sig massor av andra aktiviteter om det är träffa missbrukarna man vill göra.


Det främsta argumentet för sprututbytesprogram handlar inte om missbruket i sig utan om att hindra spridningen av sjukdomar. Förhållandevis få svenskar smittas av hiv i dag. Väldigt få människor dör i aids i Sverige. Men bland de grupper som faktiskt smittas och riskerar dö i sjukdomen återfinner vi just människor i missbruk. Under den senaste femårsperioden har i snitt 15 intravenösa missbrukare per år smittats.


Få se nu, vad säger statistiken. Den vanligaste vägen till smitta är på sexuell väg. Vi ska inte förledas att tro något annat.


Sex mellan män
Antalet anmälda fall bland män som har sex med män var under första halvåret 2009 64 stycken jämfört med 51 under motsvarande period 2008 och i medeltal 49 fall under den gångna femårsperioden. Detta är den enda grupp där vi ser en ökning och det ser likadant ut i många andra västeuropeiska länder.

 Intravenöst missbruk
12 personer anmäldes som smittade genom intravenöst missbruk första halvåret, jämfört med 14 under motsvarande period förra året. Under den gångna femårsperioden är genomsnittet 15.

 Heterosexuell smittväg
Av sammanlagt 97 anmälda fall av heterosexuell smitta under första halvåret 2009 var 29 stycken bosatta i Sverige vid smittillfället jämfört med 37 föregående år, och i genomsnitt 28 under den gångna femårsperioden. Drygt 50 procent var smittade före ankomst till Sverige.

 Från: http://www.smi.se/statistik/hivinfektion/

 
Trots att det är vanligast att HIV-smittar oftast genom sexuella kontakter så förser myndigheter oss inte frikostigt med kondomer. På sidan där jag hämtat fakta så framkommer också att en del av de missbrukare som smittats utomlands.


Festkongressen



Jag såg i min sminkväska the other day att jag glömt ta med mig ett rouge. Hur skulle jag då kunna få en bra kongressfest? Så påpassligt att jag i går gick innan Wanjas tal var slut och kom på på väg in med pendeln att Åhléns kanske var öppet. Det var det! Alltså, till Cliniquedisken som har bonuserbjudande den här perioden (få en massa kul om du köper två grejer, sånt som jag lätt går igång på). Köpte rouge och ett läppstift. Sedan blev jag snyggast på festen.

Festen sen. Vårt distrikt hade tre bord längst bort, det är bra för man vill vara långt ifrån högtalarna. Först blev vi serverade vin, som jag avböjde och bad om Pepsi istället. Vår ombudsman sökte sedan upp serveringspersonalen för att upplysa henne om att vi hade en vegetarian vid vårt bord. -Är det hon som inte dricker sprit? Och tänkt det var det ju. En sådan alternativ, besvärlig person.

Till huvudrätten blev jag erbjuden vin igen, avböjde och frågade om jag fick en till läsk. Det fick jag inte. Då ifrågasatte jag varför bara dyrare vindrickare skulle få påfyllning. Då fick servetrisen samråda med sin hovmästare och sen fick jag mer. Och en hälsning från hovmästaren med en ursäkt. Jag bara suckar. Fest är alkohol och allt annat är krångligt.

Ingen av de som känner mig frågar mig varför jag inte dricker. Å andra sidan är det som i går så tydligen att andra blir bjudna på öl av folk som gillar dom, ingen tänker på att bjuda mig på något trevlig (Det är okej, jag kan köpa själv om jag vill) på krogen så där. För alla vet ju att poängen är att bli berusad, så det väl rätt då.

En annan person som inte är nykterist valde också att inte dricka alkohol. Hon fick frågor från minst fem personer om varför det var så. Vänligt visserligen, men med flera förundrade följdfrågor.

Blev väldigt glad när Miss Li spelade. Tyckte det var roligt att dansa till Alcazar. Halvkul när Bodström och Baylan spexar. Skittråkigt med coverband. Coverband är alltid tråkigt.



Mycket internt inlägg, mycket efterfrågad bild



Det här är Micke och Jens. Eller Jens och Jens. Jens den riktige är från Östersund och ska nu till EU-parlamentet. Hur som helst förväxlades de i somras av en person som absolut inte borde ha gjort det. Men när man ser det så här så... tja... varför inte.

RSS 2.0