Parallella universum

Flera gånger på sistone har jag snubblat över "svåra konstnärer" som i media ojar sig om sin konst. En pianist i morgon-tv som vägrade avslöja varifrån insiprationen kom, Flinck som jäste över ett klipp från hans inte särskilt gymma insats, unga Dahlström som talar om skådespeleri som om det vore något helt fantastiskt om man ror i land. Det kanske det är. Det kan vara jag som inte kan förstå tjusningen i detta. Som inte fascineras eller imponeras av det jag uppfattar som allmänt introvert. Ett ältande i sitt eget inre som inte bekommer mig.

Jag tycker mest teater är ganska äckligt när man ser spott hoppa ur skådespelarnas munnar. Jag tycker att många musiker tar sig själva på för stort allvar. Särskilt singersongwriterkategorin. Poesi förstår jag om den går att förstå, inte om den är mystisk. Konst begriper jag om den är konkret. En hare är en hare och inte en symbol för girighet, som exempel.

Det här är vad jag älskar, förstår och beundrar. Det som är mitt universum. Naturvetenskap.



Jag förstår också läppglans, kladdkaka och pasteller.

Kommentarer
Postat av: Erik H

Scrapping är inte att förglömma.

2009-05-10 @ 22:04:11
Postat av: Elin

Fast det förstår ju du med.

2009-05-12 @ 16:52:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0