Min senaste seger

För en månad tog jag ut en löprunda som jag med viss regelbundenhet har kämpat mig fram på. Ingen imponerande sträcka för en atlet men man ska ju tävla mot sig sjävl. För livet är ju en tävling.
I söndags vann jag. Då sprang jag precis hela varvet och lite till. Jag var helt galet glad.

Det är inte det att jag aldrig sprungit sträckan förr. Det finns till och med perioder i mitt liv då jag var riktigt vältränad och körde uppåt fem step-pass i veckan och var grym på det.

Sista året har jag inte varit särskilt grym och mitt SATS kort gick inte varmt precis.

Har återigen insett att det mycket sitter i huvudet. Tror man att man ska dö eller inte. Och det tror jag alltid i början av en träningsperiod. Och känner mig verkligen död.

Men nu, nu är det annorlunda. I dag sprang jag bara för kul. Det är nog meningen. Men jag behöver mål, och jag har inte riktigt tagit ut nästa sträcka ännu.

Att jag är bra är ingen nyhet, men det är skönt att bekräfta det för sig själv. Igen och igen och igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0