Kärlekspotatis


Den här åt jag i dag. Men jag kommer inte att skicka in bilden till tidningen Land. Där finns ofta bilder på kramande morötter och sånt.


En del av Gävle, Brynäs centrum


Eva

Jag har promenerat runt Brynäs och Alderholmen med Eva. Vi har avhandlat många viktiga saker om partiet. Eva är så bra.

Efter Top Model skulle jag läsa lite i sängen. Då somnade jag. Och sov i tre timmar. Det var skönt, och jag drömde mycket kul. Jag läste "Vi läser". Det var absolut inte tidningens fel att jag domnade bort. Det är gammeln i en som gör att sånt händer när man ligger horisonellt längre än fem minuter. Aldrig läst tidningen tidigare men valde den istället för Amelia. (Skoj! Amelia är skit). Jag älskar böcker så hur fel kan det bli? Inte alls visade det sig. Det är mitt tips för dagen, att ni köper ett eget nummer



Tack för alla inkommande namnsdagsgratulationer. Den almanackan borde utökas så att alla fick ha en!

My newest best friend

Lyckan är stor. Jag har connectat med mobilen, jag har connectat med Internet. Det senaste efter stora problem dock. Men jag gav mig inte. Och här är jag nu. Bloggar ett inlägg från min lilla lilla dator och en bild som jag bluetoothat över. Det är ju inte svårt, men grejen att det liksom funkar.



Den gamla till vänster och den fräscha till höger. Puss puss!

Sötaste hälsningen



Den stora dagen!

I dag är det Elin-dagen! Det är alltid en underbar dag! När jag nyss vaknade hade SMSen börjat ramla in, och jag fick två fina uppvaktningar på posten. Det artar sig! Grattis alla Elin!



Elin & Elin

Halsband från Markus



Innan jag skulle åka iväg till Sandviken och pyssla med Kicki och Susanne så insåg jag att detta var tillfället för att använda det enda smycke jag fått av Markus. Nyligen var han på Åland och köpte då ett halsband med en berlock som innehåller en innesluten ålandslilja, eller vad den kan tänkas heta. En lokalpatriotrisk grej från ett ställe jag gått i land på fem minuter en skräckdag för många år sedan då jobbet tvingde mig att åka färjan fram och tillbaka. Min enorma känsla för färg och estetik gjorde att jag förstod att den skulle passa fint till tröjan (och resten som ni inte ser). Så jag tog den här bilden och skickade till Markus. Men sött blev det.

Viktigt att säga dock är att jag inte anser att Markus behöver köpa smycken eller något annat till mig, för jag kan köpa så bra själv det jag vill ha.

Kicki hade gjort en krusbärspaj som smekte magen skönt. När det sedan är dags att sova kan jag göra det lyckligt. Dessutom har jag skapat en hög kort to die for.

Det blå nagellacket



Så här snyggt blev det med två lager av Isadora Wonder Nail. Nr 78 Bugatti Blue.

Shoppat med Jessica


Min syster Jessica har varit hos mig i natt. I går kväll åt vi på Brända Bocken innan vi sneglade ungefär en låt på Alcazar. Jag köpte lite smink jag ville ha. Inget av det var på fullpris så jag tycker ju att jag har tjänat pengar. Jag är så lurad.




Lite kläder köpte jag. Särskilt älskar jag den grönblommiga klänningen från Indiska. Fast jag köper bara kläder jag älskar. Den blå adidasjackan skriker mitt namn när jag närmar mig i butiken. Och då går jag inte förbi utan att ta den med mig. I mitten, under den gröna jackan, vill jag att ni observerar det gudomligt söta musbokstödet Sara gav mig i julklapp.


UNFare snabba på Wikipedia

När jag nu kollar in UNFs artikel på wikipedia.se ser jag att någon jobbar mycket bra. Fastän jag ännu inte tillträtt min tjänst står det att jag är generalsekreterare sedan 2009. Bra jobbat och i sak stämmer det ju!

Va, vill folk ha sprit så gärna att de snor den?

I GP  pratar UNFs Vidar om Systembolaget. Sedan de införde detta med självplock har svinnet ökat. Knappast någon skräll va? Inte heller GP kan skriva Ungdomens Nykterhetsförbund på ett korrekt sätt. I artikeln står även att Anitra Steen bossar, vilket är ett sakfel. Hon har efterträtts av Magdalena Gerger.

Nej tack, jag kommer nog inte.


Jordnötssmör

Det är riktigt gott och bra till en frukost.

Slutet är nära

Nu lutar det åt alla håll här. Jag känner mig maktlös.


Förakt för dumma turister

I dag uppmärksammar aftonbladet.se den grymma tillvaro som de så kallade kameradjuren på turistorter lever i. Det handlar om apor, fåglar, björnar, tigrar osv. som lever skit för att otäcka svenska turister betalar pengar för att bli fotad med ett (till exempel) neddrogat, vinggklippt djur. Ingen nyhet i och för sig.

Fy fan för er som har sånt i era fotoalbum. Plocka bort fort innan någon ser.

Jag kan väl få undra

Arbetarbladet har skrivit en variant av snyftartiklar om ett par som använt surrogatmamma i Ryssland för att få fram ett barn. Det lämnar många frågetecken.

Ett är att relativt sett fattigare länder som Ryssland pch Polen är vanliga för detta ändamål, för att det är tillåtet där. Det känns dock väldigt kolonialt att låta någon annan, mycket fattigare än en själv, bära fram ett barn. Aldrig hört talas som välbeställda människor som väljer att göra sådant. Rika världen utnyttjar den fattigare.

Ett annat är att den svenska kvinnan är 49 år. 49 år. Mannen är yngre. Jag tycker varken män eller kvinnor ska bli föräldrar när de är femtio år.

Det andra är att paret har fattat det stora beslut det innebär att använda en surrogatmor. Men de har inte tagit reda på hur lagstiftningen ser ut och nu ska vi tycka synd om dom. Jag gör inte det. Jag tycker det är lite korttänkt.

Vadå inte tillgänglig?

Varken GDs eller Arbetarbladets sidor är tillgängliga just nu. Det är väl inte tillåtet? På nätet ska allt finnas alltid. Och jävligt uppdaterat.

Tomatstänglarna



Det syns väl kanske inte till belåtenhet här men mina tomatplantor har vuxit en meter rätt upp i luften. Jag vattnar varje dag och de hinner sällan sloka. Det kommer gula blommor. Det kommer inte tomater. Vad är problemet!?Jag tror jag missat någon hemlighet, typ att de ska toppas eller gödslas med socker. 

Kanske är det sådana där bönstänglar som växer till himmelen. Som Jack kommer och klättrar på.

Kvällens to do

Springa eller promenera (21.00 check)
Vädra sängkläder (21.00 check)
Fixa med växterna (återkommer till tomatplantorna från hell) (21.00 check)
Pyssla (00.30 check)
Lägga mejl i mappar
Fundera över mer teknikinköp (största ångesten, lyxångest)

Jag har hängt lite på soc i dag, samt fikat med kompis. Länge och väl.


HBT-personer mår sämre

Läser i Arbetarbladet om ett fotbollslag i Gävle som satsar hårt för att få till familjekänslan. Rubriken lyder "Hilles fotbollsfruar på semester". Vidare står i artikeln mer om familjer och fruar och hur de har cykelfest, träningsläger och kräftskivor. Först tänkte jag att om min partner hade spelat i det laget hade jag vägrat delta. Men det är ju för att att jag är lite speciell. För det andra började jag tänka att det är så lustigt att homosexualitet aldrig existerar i idrottsvärlden. Det är klart att det gör förstås, men av olika skäl kommer det inte fram. När dessutom fotbollsfruar är ett begrepp i förhållande till ett manligt lag så förstår man vad som tyvärr är normen. Bara blonda flickvänner och snoriga barn som passar som tillbehör.

Bläddrar några sidor till och kommer till rubriken "Sämre hälsa bland HBT-personer".  Inte undra på.

Läsa ut

Nu ska jag gå och lägga mig. Jag ska läsa ut nyaste Filter och Hey Dolly.

Man vill ju inte bli blöt!



Organgutanger är en art som gärna täcker sig med det som finns till hands när det regnar. En större barkbit till exempel. Det här är en av de fantastiska bilder som fanns i den stora, fina bok om apor min mamma hade köpt till mig i spontanpresent. Jag blev så glad som man bara kan bli för apsaker.

Fast. När vi tittade på näsaporna skrattade min mamma åt aporna, inte med. Fastän hon själv önskar att det inte var så. I vår familj gör man vanligen inte åtlöje av djur. Men det liksom brast för henne. Fast har ni sett en näsapa?  

Vilken dag va!

Några high lights:

Spelat fotboll hos Peter och Joela. Jag var ganska grym.
Joela hjälpte mig beställa ny dator. En söt liten en.
Skrev under kontraktet som säger att Barn- och Ungdomsförvaltningen och jag inte ska processa mot varandra.
Värsta bästa kvällen hos Sergio (grattis) och Linnéa, plus Daniel, Ahmed och Fanny.

Kom hem lagom till spöktimmen!


My Top Dog


Komplett

Kvällsnatten är komplett efter att ha gjort något för mig ganska ovanligt. Jotubat. Men jag har förstått att det är en stor aktivitet bland kidsen. Jag gick ut lite löst med Melodie MC. Mellanspelade med NKOTBs tribute to Michael Jackson. Nu avrundar jag med lite riktig Jackson.

Peace and I´m out folks.

Drottning i Närbydjungeln



Dress code: Allväderstövlar.


Puss Anton

Men här är Anton och min söta mamma.


Återställa huset




Renovering pågår. I stor omfattning ska panel, färg och fönster återställas till ursprunget. Det kommer att bli så snyggt. Samtidigt är jag glad att det här inte är mitt projekt för jag slulle vara så orolig hela tiden. Men det går bra, det gör det. Dock orkade jag inte plocka fram Anton för att fota med en häst framför ...

Slapparsel

Det är ett uttryck som används hemhemma i bygden, om dels de som är riktiga latoxar ständigt, dels de som är det tillfälligt. Jag är ju en hard working girl, så jag är det högst tillfälligt.  Kvart över tolv kände jag att det var dags att stiga upp.

Somliga saker tog tid igår kväll. Jag letade och laddade ner instruktionsboken till min kamera. Vilket jag borde ha gjort för tre år sedan. Nu kan jag en hel del fräcka moves. Som jag kanske aldrig kommer att använda mig av, men ändå.

Nya tider, nya tjejer

 Irene ♥

Fick en sådan vuxen "allt går igen-känsla" under kvällen. Före halv fem började fem coola tjejer ordna sina anletsdrag med färgglad kosmetika. Jag var påläst, kompetent smakråd och tyckte det var fantastiskt kul. Min yngsta syster är tio år yngre än mig. Precis så där var det för mig och mina vänner för tio år sedan. Vi trängdes i  badrumsbelysningen och sminkade på oss själva och kanske lite på någon annan. Okej, jag fick aldrig sminka någon annan, I admit. Att sedan göra Söderhamn är liksom vad man får leva med.

Senast jag var ut i Söderhamn var för fyra år sedan. Då sade en kille -du är inte härifrån va? Efter det känns allt så bra. Jag gillar Söderhamn, det är inte det. Men ett särskilt glassigt krogliv existerar inte. Vad det nu är.

När min gävlebror går ut i Söderhamn händer samma grej. De ser direkt på hans stiliga stil att han inte är en söderhamnsgrabb. Det är faktiskt sant. Det säger en hel del.

Det finns INGET sug hos mig att på på krogen. Det är tyvärr fullt av fulla och därmed dryga människor. Guldkornen märks inte i brölet så att säga. Däremot går jag gärna ut och äter. Det blir inte så ociviliserat.

MEN! Jag är helt övertygad om att mina systrar och deras vackra vänner har en kul kväll. Det brukade jag ha när jag var 21. Sen blir man ju så här gammal och bitter. Sitter hemma hos mamma och knaprar hårdbröd en lördagkväll.  And I love it!

Hallå där

I dag fick jag vara "Hallå där "i Arbetarbladet, för det är ju så spännande det här med att jag har fått ett nytt jobb.



Tråkigt att journalisterna inte stavar rätt. Det heter Ungdomens Nykterhetsförbund med stort N. Och ja, det är viktigt.

Härliga liv



Ytterligare en dag då jag inte vill byta med någon enda i hela världen. Det är jag tacksam för.

Inga alkoholproblem

Expressen skriver om en voltande bil med nio personer i. Fredagkväll, berusad förare som säger sig vilja ha mer öl.
I min staddel hittades ensamma småbarn på natten. Lägenheten full av berusade, inklusive mamman.
I Sundsvall har polisen fått plocka in sju för tillnyktring. Fast det var tjugo som var ett stort problem.

Tja, en snabb tur på tre tidningar där jag bara plockade en artikel som tillkommit nyligen. Men i det här landet har vi väl inga som helst problem med alkohol. Det är ju kul ju! Skål!

 Bild från aftonbladet.se

De här tror att de gjort nåt bra. Men deras alkoholkunsumtion driver alkoholproblemen vidare. Jag tog med flit en bild med färjeanknytning. För att åka färja är det sunkigaste jag kan tänka mig att göra. Det räcker med att de tio minuter av Färjan på TV för att fatta att jag ALDRIG i mitt liv frivilligt kommer att göra det. Tänk så mycket liv som slösas på de där båtarna. Inte vill de tala så mycket om de våldtäkter som sker under resorna heller.

Ekonomi och sånt

50 procent av befolkningen. Men LÅNGT ifrån så stor del av pengarna. Mindre än 10 procent. Vi talar om världens kvinnor.
I Bangladesh är mikrolån en stor grej för att hjälpa familjer ut ur fattigdom. Om man lånar ut pengarna till kvinnan. För hon vet hur de ska användas för att växa och gynna hela familjen.

Skulle världsekonomin fungera bättre om den till större del styrdes av kvinnor? Skulle världen fungera bättre om den till större del styrdes av kvinnor? (Fast världen och världsekonomin är tyvärr lite samma sak)

Jag ser lite på  Berlufsens pengabinge. Intressant program.

VI når aldrig jämställdhet förrän vi har lika mycket pengar. Och dit är det långt kvar. Så många mammor som tar ut majoriteten av föräldraledigheten utan att kompenseras för detta av sin så kallade man. Som inte tänker på all pension som försvinner. Vars bankkonton krymper. Suck.

För att inte tala om alla pappor som aldrig skaffar en bra relation till sina barn. Som tror att man skriker dom i ordning...

Eftermiddagsfika!



-Nu är det eftermiddagsfika!

Markus kan verkligen hotta upp dagarna. VI fick ta vad vi ville ur kylskåpet. Jag kompletterade med en passionsfrukt från utanför. Till detta läste man mina finfina scraptidningar. En bra stund!

Ful grej i lädersnodd

Det absolut fulaste en kille kan smycka sig med är ett läderband runt halsen och ett smycke som hänger fram. Det tänker jag varje gång jag ser det.

Inte alltid, men ofta, kombineras det med en skjorta lätt uppknäppt. Som om det ska dra någon fräsch vind över personen. Det gör det inte. Ha ha!

Modigt av mig

Nu har jag gjort något jag tänkte länge, men faktiskt inte vågat. Jag har lagt en order till staterna (på nätet). Det är något jag väldigt gärna vill ha (dock inte Mango Juicy Tube, men hade kunnat vara) och jag kommer att gråta om det inte kommer fram. Men varför skulle det inte? Folk gör visst sånt här hela tiden?

Nu kom det största regnvädret i världen till mig.

Sopsorteringssurprise

När man sopsorterar så upphör jag inte att förvånas över ur mycket av det man lämnar efter sig som är mjukplast. Jag tänker spontant att det inte blir så särskilt mycket, men den behållaren känns full oftare än vad den "borde".

Jag H A T A R när tidningar jag prenumererar på, eller reklamtidningarna från matföretagen som man är medlem hos, paketerar sina tidningar i plast. Inte främst ur miljöaspekten. När jag öppnar den blir plasten liggande vid soffan eller på köksbordet, och att få den till insamlingen känns som ett moment jag bara inte orkar. Kan de inte sluta. Nu.

Perfekt shopping



Det är litet, gulligt och billigt.

Lära av mina misstag?

Jag har en uppsjö av laster. Choklad, damtidningar, pennor, pyttiga söta saker och kanske främst cola light. Upprepade gånger har jag druckit så mycket av det att jag inte kunnat sova properly på kvällen, utan vrider mig med lätt hjärtklappning. Känns som en horrorfilm varje gång. Alltid tänker jag att det här ska jag inte utsätta mig för igen. Det har hittills varit lögn. Men nu säger jag det och nu menar jag det. Jag ska aldrig dricka mer än ett glas cola efter kl 18 på kvällen. Glaset kan dock vara stort. Jag ska också försöka att begränsa intaget till helger och restaurangbesök. Önska mig lycka till.

Historien pågår



Bild från http://www.geocities.com/asoberget/bld_Utsikt.jpg

När min mormor var liten fick hon en apelsin i julklapp. Jag tror att det var den första apelsin hon någonsin fått. Hennes syskon slukade sina men hon ville dra ut på det. Apelsinen ruttnade. Sorgligt så det gör ont. I dag kan min mormor köpa hur många apelsiner hon vill och det gläder mig och säkert henne. Tiderna har ändrats. Jag minns inte min första apelsin. Apelsiner, en frukt från fjärran, är standard för mig. Jag har ätit apelsiner av alla sorter. Hårda, sura, goda, äckliga, svårskalade... ingen av dem minns jag men mormor minns sin första apelsin.


Under våren har jag läst Per Anders Fogelströms bokserie om Stockholm. Den startar i slutet av 1800-talet i ett äckligt Sverige. Folk svalt, frös ihjäl, utnyttjades, kvinnosituationen var ingen lek, man söp och slogs och bodde tio personer i ett yttepytterum. Man jobbade tills man dog ung. Om man inte var rik så klart. De rikas situation var en helt annan, då som nu. Men höjningen av lägstanivån för levnadsvillkoren är fantastisk. Fogelströms böcker rör sig fram till sextiotalet och det är helt otroligt hur en människans värld under den tiden förändras. Om man har turen att leva länge vill säga. Fascinationen för den utveckling som vårt land, och andra länder går igenom är fantastisk.


Härlige Hans Rosling, professor i internationell hälsa, håller underbara föreläsningar där han talar om hur mycket snabbare den här utvecklingen sker i världen. Hur länder som vi tror fortfarande simmar i träck närmar sig oss med en mycket snabbare hastighet än vad vi någonsin utvecklats. För den som har det moderna, men i dag nästan självklara, Internet kan man enkelt höra och se honom visa det. Jag tänker på de människor vars liv får en helt annan mening. Hur vaccinering, ett hem och utbildning ger möjligheter de inte trodde fanns. Hur tågräls läggs i deras länder så att det får lika stor betydelse som när tre resdagar mellan Stockholm och Göteborg kortades ner till fjorton timmar med tåg. Hur avstånden minskar och möjligheterna ökar.


Det är spännande att tänka på hur det skulle vara att vara född i en annan tidsålder men när man luktat sig igenom Fogelströms böcker skrattar hela min själ över att inte vara född 1880. Det var säkert spännande att se hur utvecklingen rusade, mest för de som kunde göra med en mätt mage, det rikare ståndet alltså. Men jag är glad att det mesta var gjort när min mamma föddes.  Det resultat som vi fått i Sverige är fantastiskt. Jag älskar Sverige. Jag älskar att leva ett fritt och rikt liv. Trots att jag är kvinna och inte har rika föräldrar.


I förra valrörelsen talade jag med en kristdemokrat som sade att hon nog var sosse, men att socialdemokratin har spelat ut sin roll nu för allt är redan gjort, därför kan man satsa på de mjukare värdena. Den där kladdiga KD-geggan om familjen och abortmotstånd och sånt. Tror hon att det är klart? Att historien stannar här? Inte! Nu går kampen vidare. Fortfarande finns hemlösa och hungriga. Fortfarande finns de i världen som aldrig ätit en apelsin. Som svälter ihjäl. Mer utveckling, rättvisa och apelsiner, det är vad världen behöver!

Ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten 21 juli 2009


Island och hästarna

  Det här är den söta hästen som tog mig på "lava tour". Rodi.






Vi red i nästan två timmar. Gruppen bestod från början av över 40 personer. Det var roligt att se alla hästarna. Jag har aldrig ridit i ett sånt långt led tidigare. Efter en stund fick vi dela upp oss i de som ville rida fort och de som inte ville det. Där skildes Markus och mina vägar för ett tag. Det var ingen hård ridning alls i den snabba gruppen heller, på så sätt att det skulle vara komplicera. Hästarna är fina och går snällt på led. Vi hoppade av lite vid ett tillfälle för att dricka vatten och vila. Jag MÅSTE ta mig för att rida oftare.

Island och kreativiteten





Island är (tydligen) välkänt för sina konstnärer och för invånarnas förkärlek för kreativitet och design. Jag blev kär i en del smycken som jag köpte på ett hippt och snyggt ställe i huvudstadens äldsta hus. Islänningarna är överlag väldigt trendiga. På ett nytänkande sätt. Inte på ett söderhamnskt efterapande sätt. Uppfriskande att se. Vi var en kortis på konstutställning i ett vackert museum, där Markus behövde få veta av tre olika personer att det verkligen inte hade varit ett fängelse innan.

Många små, roliga butiker. Till exempel Naked ape som sydde om collegetröjor på ett kul sätt. Butiker som låg utanför huvudstråket lockade besökare genom att skriv amed skolkrita på asfalten. Ett praktiskt  och miljövänligt sätt, och lätt att skylta om!

Nakna väggar utnyttjades ofta till att göra reklam för en butik, som ses här ovan. Inte då kladdigt och fult utan mer sött och lustfyllt. En hel del annan bra gatukonst fanns också. I Sverige är det för mycket lortiga taggar för att jag ska uppskatta det som är bra.

Fläckarna i pannan



Lite beroende på hur ni har skärmen inställd så kan man se hur min panna kommit att bli. Förra sommaren startade detta i Tokyo. En liten brun fläck dök upp, sedan en till. I våras startade det lite när solen kom och nu ser det ut så här. Jag har undvikit sol, använt faktor och sånt. Jag är ett omvänt Michael Jackson-fenomen. Det skulle inte göra något alls om det inte vore fläckvis. Borde jag söka för det här?



Detalj från Blå Lagunen. Det gör inget att det är kommersiellt. Det är underbart ändå. För det är ett naturfenomen och sådant är fascinerande. Maffigast är dock att stå och invänta en gejsers utbrott. Eller vad man säger. Lagun är mer för den långsamma upplevelsen.

Island och tårtorna


Det ingen guidebok skrivit om, trots att de borde trumpeta ut det på framsidan, är de riktigt maffiga tårtorna som de har på Islands fik. Skitstora och fulla av gottis som gör att man knappt kan välja. Här är grädde, sockerkaka,  maräng, frukt, kola- och chokladsås. Fett och kolhydrater, när kosten smakar som godast.


Det kan sägas tusentals gånger

Borta bra men hemma bäst. Jag kan förmodligen säga så eftersom jag har förmånen att inte precis behöva nöta med blicken på väggarna här hemma. Efter nästan två veckor på hotell så är jag lycklig över att få vara hemma med min hamster, min dator och så vidare.

De enda ord jag har fomrulerat under bortavaron är de snabba blogginläggen samt en rätt fet bunt vykort. Jag känner hur jag saknar detta med att låta orden rinna. Om någon trodde att det är främst här jag gör det, så är det fel. Men det är en del av det.

Har bläddrat igenom x antal dagstidningar och x antal bloggar. Gamla överspända Elin är tillbaka eftersom jag blir så arg över den inskränkthet som finns då även de goda vill sätta etiketter på människor utan att det fyller någon funktion. Varför vill man peta in att någon inte har ett svenskt ursprung för att den gör en dum sak? Tidningar har slutat med det, allmänt borde man få ett häftstift i foten när man gör så. Vi är väl människor allihopa? Smygrasismen är otäck.

Ridning

I gar var lyckan fullstandig. Jag vet verkligen inget roligare an att rida. I dag har jag lite ont pa stjarten men det spelar ingen roll. Det betyder bara att jag ridigt for lite pa sista tiden. Nasta ar ska jag aka hit och rida tre veckor i strack.

Nu haller jag pa med projektet handla upp kontanter. Sista biten blir pa flygplatsen i morgon. Det ska nog ga. Om det finns smink.


Runt runt

forst en stor rundtur med gullfoss och geysir. bra guide
sedan halkade vi in pa en liten tur i stan med en guide som pratade om spoken. dalig guide.

skriver med en hand for jag ater isglass med den andra.

The Blue Lagoon

Det ar lite enklare att skriva pa engelska for da behover man inga prickar. Man forstar inte hur viktiga de ar forran man ar utan dom. Jag borde naturligtvis bjussa pa lite andra roliga tecken:

þ æ ð

Jag har just suttit och vantat pa lobbydatorn i 35 minuter for sjalklart finns det man som absolut masta ockupera datorn och inte kan forsta att den tiden ar for lang nar det finns flera. Socialt inkompetenta.

Sedan vi kom hit har vi atit mexikanskt, japanskt, indiskt och nu sist italienskt. Det var en riktigt rutten restaurang. Maten var god men personalen var sa sa sa kass. Uppmarksammade inget alls, gick langsamt, skrek at varandra, sag inte nya gaster, stallde dumma fragor. Suck.

Vi har spenderat dagen pa Bla Lagunen. Sedan jag var dar for 12 ar sedan har en del hant. Till det positiva. Det ar en fin plats!

Vadret ar fint. Man behover ingen jacka eller sa och man behover verkligen inga vandrarkangor for att ga i stan som andra turister, typ amerikanska, tror. Klockan ar tva timmar mindre an vad som visas pa publiceringstid har. Jag ar alltsa inte uppe och slarvar.

Hello Iceland!

Sedan ett dygn eller sa ar vi pa plats pa Island. Det ar valdigt exotiskt eftersom det inte finns a a och o pa tangentbordet. Mitt ansikte hettar efter att ha varit i solen men att jag inte fattar att det ar varmt eftersom temperaturen inte ar stekhett. Det ar vackert och kul.

Ocksa valdigt enkelt att vara turist. Vi bor vagg i vagg med turistbyran som nu har bokat alla vara kommande utflykter. Jag ser fram emot allt.

Har just magen full av rullbandssushi. Det ar den mest underbara uppfinnig som finns och sa klart finns den i det har sagolandet.

Nu maste jag vila.

Blå himmel

I dag igen.

Dagens bokköp



En bokhandel är som en candy shop. Med praliner. Men böckerna gör mig inte fet och mycket smartare. De här har jag köpt nu eftersom jag läst upp tjockhögen jag köpte i början av sommaren. Men det är det som är grejen just med sommar, läsa läsa läsa. Jag tror det här blir bra.

Sveriges Järnvägsmuseum

Erik har varit på besök i dag och tvingad oss att åka till Sveriges Järnvägsmuseum som jag bor väldigt nära. De har många stora och tunga lok. Jag skulle köra X2000 simulator. Det gick jättedåligt och ungarna efter mig blev lite sura för det var som om jag typ körde sönder den. Fast jag vet inte.

Jag har också ätit nektarin som är vansinnigt gott. Och Erik åt fem muffins som jag bakade i förrgår. Nästan alla de här åt han.


That´s it Kennet

I dag avslutar Arbetarbladets ledarskribent sin spalt med orden:

Och kom ihåg: Full är dum!

Ewa Jansson har också gjort ett mycket insiktsfullt inlägg i alkoholdebatten.

Somliga killar i bil

Alltid när en bil gasas upp snabbt och ljudligt i innerstaden, helt omotiverat är det en kille som kör. Ni har upplevt det allihopa. Vad har dom för fel?

Lite kvällspyssel från veckan



Det har varit roande att ordna med pysselsaker. Och att använda dem. Hade bara "gamla" bilder att syssla med men det gick bra ändå. På bild nummer två har jag provat den nya spraymisten. Det var enkelt och blev snajdigt men papperet böjde sig lite i torkningen. Blir platt i albumet sen.

Mamma, om du klickar på bilderna så blir de större. Jag vet att du älskar bilden på när jag är liten.

Valrörelsesömn


I valrörelsen vet jag att jag uppdaterade er på att Markus stoppat Ardalan under min kudde. Därefter följde de här figurerna. Ny kväll, ny kandidat. That´s the spirit. Jag längtar verkligen till nästa valrörelse.


Yta



Jag ser Top Model. Låga odds på det. En tjej som ska bli läkare har halkat med. Hon låser in sig för att slippa de andra tjejerna vars diskussioner hon anser vara riktigt låga. Det har hon rätt i. Hon hatar dom. Jag skulle krampa efter någon timme i ett hus där andra inte äter, bara pratar yta och dessutom hatar ateister. Men det är roligt att titta på. För jag är fri att gå hur jag vill.


Alkoholindustrins samvete, noll.

Om jag var en girig alkoholtillverkare som sket i människors väl så skulle jag följa precis den mall som de befintliga gör. Leta upp marknader där alkoholkonsumtionen inte kan ses som mättad och som saknar restriktioner kring marknadsföring. Tänk vad bra att i länder där utbildningsnivån är låg kunna drämma upp stora reklamtavlor där man ger bilden av att alkoholdrickande leder till rikedom, lycka och framgång. I de länder man strategiskt riktar in sig på är det sådant tyvärr en bristvara.


I länder som Brasilien, Indien och Kina ser stora, globala företag som Heineken, Carlsberg och Smirnoff en blomstrande framtid. Självklart finns alkoholdrycker där sedan länge. Lokala varianter med låg alkoholhalt. Storföretagen köper upp lokala bryggerier för att kunna dominera marknaden totalt. I dag står de tio största företagen för nära sextio procent av marknaden.


Det finns oändligt många osmakliga exempel på hur alkoholen säljs där kontrollen för formerna är bristfällig. I Kambodja och andra asiatiska länder har de tidigare nämnda ölföretagen så kallade ölflickor. Unga, snygga kvinnor i tighta kläder tydligt märkta med ölmärkets logga ska behaga och sälja öl till manliga kunder. Ju mer öl de säljer desto mer betalt får de. Provisionssystemet  innebär att de tvingas stå ut med de trakasserier som många berusade män tyvärr har som specialitet i närheten av kvinnor. Särskilt kvinnor som de vet inte har en praktiskt möjlighet att säga ifrån som de önskar. Då slutar pengarna rulla in. Den officiella versionen är självklart att de inte behöver prostituera sig. Undersökningar visar dock att över 20 procent av de 20 000 ölflickorna i Kambodja är HIV-smittade.


Länder som inte har ekonomi att bygga upp en välfärd för sin invånare har ingen alkoholpolitik. Inget som skyddar människorna genom att förebygga eller behandla alkoholproblem. Människor i beroende hamnar i ett ekonomiskt kaos utan möjlighet att kunna reda upp sin situation. På sätt och vis kan det vara praktiskt för de som försöker styra i oroliga länder. Den som väljer krogen före ett politiskt engagemang är inget hinder. Det är ett välkänt sätt att trycka ner människor i passivitet. Raffinerade system där delar av lönen betalas i alkohol har under lång tid använda i Europa och har tills helt nyligen använts i Afrika.


I början av 2000-talet studerade Världshälsoorganisationen, WHO, sjukdomsbördan i världen och kom fram till att alkohol direkt orsakar två miljoner människors död i världen, varje år. I Ryssland står alkoholen för en femtedel av de för tidiga dödsfallen bland män.


Alkoholen är helt klart ett utvecklingshinder och det krävs stora insatser för att sätta stopp för detta. Organisationer som arbetar med bistånd behöver ta ett bättre grepp i frågan för att kunna nå en hållbar utveckling. Inga pengar till projekt som inte i sin plan har att arbeta förebyggande i mot alkohol och andra droger. Alkoholindustrin omsätter årligen 5700 miljarder kronor. Sveriges stadsbudget är ungefär 900 miljarder. Detta är lite David mot Goliat och därför så viktigt. Alkoholföretagen är otäckt listiga rackare.


Girlie stuff



Detta är några av mina färgglada kärlekar. Med detta följer ett problem. Mina Juicy tubes har för vana att lämna mig. Plötsligt är de bara borta. Och så får jag hålla tillgodo med de halvgoda smakerna. Det största problemet av allt är när det gäller Mango. Den sorten finns inte i Sverige, oklart i vilka länder faktiskt. Ullie köpte en i Spanien (?) till mig och jag hittade en i Glasgow. Båda har jag tappat bort. Den senare efter en månad. Jag önskar mig minst två sådana jättemycket.

Jag har också sorterat alla mina ögonskuggor i en snygg ordning. Och mina två korgar med skitmycket krämer. Nu känner jag mig ganska lycklig. För jag har också sprungit och det kickar ju!

En annan skoj vinkling är att folk inte tror att jag gillar läppglans och små söta saker. Men jag läser alla brudtidningar i hela världen och chockskadar folk med det. Kanske för att de undrar hur jag kan läsa så mycket skönhetstips utan att det märks. Mohahahaha!


Hängde inte på låstet

Nu, någon månad efter alla tarfsna pensionärer, har jag provat Willys i Hemsta. Det kändes kul. Jag köpte saker så jag kan baka muffins för lite olika kära vänner ska hälsa på mig.

Toapappers betydelse för välmåendet

Min syster Sara talar ofta om vardagsglamouren. Och jag tänker på det varje gång jag går på toa, de gånger jag har ett finare papper. Det har jag just nu, en sommarkollektion med färgglada fjärilar. Det känns faktiskt upplyftande. Man ska inte förvägra sig själv detaljer som inte kostar något men som höjer välbefinnandet så enkelt.

Sara äter alltid mat med silverbestick, när hon har ett hem att göra det i vill säga.

Det är sorgligt att ganska många människor inte ens har tillgång till toapapper alls.

Som vi älskade varandra

Kanske hade ni hoppats att jag skulle delge något kring gamla förhållanden, men det ska jag inte. För vi är inte ihop längre de gamla killarna och jag, för vi älskade varandra för lite. Det här handlar om något bättre, en bok! Jag är bara på sidan etthundratjugofem ännu, men hänförd.

För att han skriver enkelt men ändå raffinerat. För att boken trycker på små punkter i min själv som gör ont. För att boken är en sådan som upplyser om livet.

Mamma hade en pappskiva där pianotangenterna var uppmålade. Hon hade fått den som barn, för hon hade så väldigt gärna velat spela piano, men därifrån hon kom spelade man inte piano, det fanns inte råd till det. Så det fick bli en pappskiva istället. Hon höll den hemlig men jag visste. När pappa var borta med tågen, på övernattning i Malmö, Göteborg och ibland i Stockholm, när han sov i de stora städerna tog hon fram skivan och spelade till radiomusiken. Hon målade läpparna med rött. Och naglarna, hon spretade och rörde fingrarna som om hon mjukade upp dem inför pianospelet medan nagellacket torkade. Och så spelade hon under stort allvar och högtid. Hon ville vara ensam då.

Hämtat från sidan 60. Say no more liksom. 

"... en politiskt småleende kärleksroman som också innehåller samhällsanalyser som små glasklara inskott att klippa ut och läsa högt när världen slår upp i ansiktet på en." Dagens Nyheter

"Få författare kan dessutom som Anders Paulrud skriva så återhållet och ciselerat utan att språket blir till obegriplig akrobatik. Det är brant, stramt, poetiskt, vackert och förbluffande lättläst." Svenska Dagbladet

Det är många som kommer därifrån det inte finns råd. Som inte ens kan få de enklaste drömmar uppfyllda. Det är smärtsam vetskap. Ännu smärtsammare att uppleva.

Närbymåndag





Alltid finns det något djur att klappa och mata. Sara är väldigt nöjd över att renoveringen av fasaden är igång.

Små, små russin

Jag grissov fram till halv tolv. När man har privilegiet att göra detta så gäller det att passa på. Sara släppte in AttackBlues som svepte svansen i ansiktet på mig as a wake up call.

I princip har vi tittat på tidsfördriv som Djurpoliserna på TVn. Och Oprah. Då grät jag och Sara. Mest Sara. För jag var också lite upptagen med att äta små russin ur små, söta förpackningar.

Pix från "paneldebatten" i fredags




Pierre fotade. Alice är sanslöst rolig. Jag är lite pryd, så jag dog nästan när vi tjejpratade. Fast det är hemligt. Maj-Lis Lööw, jag och Egon Frid talade om värdegrund.

Drar vidare

Nu har jag duschat och topsat öronen. Så jag kan dra vidare. För jag är en sådan äventyrstjej!


A new BFF?


Ser programmet när Paris sägs leta efter en ny bästa vän som hon ska ha alltid. Störd idé men nu är den här. Jag behöver verkligen inga nya bästa kompisar för jag har redan de bästa, här är en. Ullie och jag igår, lite slitna på festen ... Men om jag nu var Paris, vad skulle jag då testa för något? Vilka krav skulle jag ställa för att det skulle fungera optimalt. Och så funderade jag på det, och inser att det går inte att säga så. Så klart. Jag började lista olika saker men det blir ju bara en lista över hur jag själv är. Och ingen av my BFFs är som mig. Och ändå är de bäst. Men jag uppskattar om de gillar att äta och läsa böcker.


UNFs nye ordförande

I introduce to you. Vidar Aronsson. Han ska leda förbundet de närmaste två åren med varm och varsam hand. Jag ser så mycket fram emot att få jobba tillsammans med honom och de andra i styrelsen. Gävleborgsdistriktet har bemannat kassörs- och sekreterarposten.


Åker tåg med vänner

Ellinor konstaterade att om det händer något med tåget vi sitter på nu ligger nykterhetsrörelsen risigt till. Och därmed folkhälsan skulle jag vilja lägga till. Hon har rätt. Jag hamnade i direkt anslutning till Christer och Kamilla. Sämre kan man ha det. Vi facebookar tillsammans. Och pratar ibland. Tvärs över gången sitter Lili & Susie. Jag pratar inte med dom.

Sista kvällen är snart över. Men det kommer fler sista kvällar.



Så här sliten blev jag efter kvällens avslutningsfest. Först skulle vi gå i ett slags festtåg runt i Göteborg, för till själva stället där vi skulle vara var det bara 450 meter. Max. Så här såg himlen ut när jag lämnade mitt hotellrum för att ansluta:



Lagom på mitten öppnade sig himlen. Jag, Stefan och Niklas stannade därför under ett tak och struntade i tåget. Jag är dessutom inte helt bekväm med att gå i tåg med nykterhetsrörelsen. För mig är det mer en 1 maj-grej. Sedan fick vi i vanlig ordning sitta vid långbord väldigt länge innan vi fick mat. Buffé. Det är ju inte en favorit. Ingen efterrätt, bara tråkig kaka. Kraven är högt uppskruvade som ni förstår.

Hela behållningen är givetvis att träffa människor man tycker om. Och det gör man ju hela tiden. Somliga tycker om varandra så mycket att det under Drogvägrarnas kulturfestival (öppen scen typ) frias på scenen. Då dör jag. Outta känslor så där offentligt. Jag är sjukt obekväm med det när det sker spontant.

Före ett packade jag ihop och nu har jag ägnat mig åt sociala medier på rummet istället för att träffa folk på riktigt. Ett val jag är ganska nöjd med trots allt. I morgon får jag som grädden på moset åka hem. Mitt hem är det bästa. Särskilt om det är fullt av Markus. (Jag tränar på att skriva om känslor)


Äntligen Anna!



Efter 130 år har IOGT-NTO nu en kvinnlig förbundsordförande. Vad skulle Lotta Engberg ha sagt?

-Härligt!

Utmärkelser

På kongressen utdelas alltid olika sorters utmärkelser. De som får det blir alltid galet glada. Somliga män är lite återhållsamma som om de hade väntat. Kvinnor är alltid överraskade och hjärtliga. Vi som är under sjuttio tror aldrig att det gäller oss när det börjar pratas. Och det gör det inte heller.

Michael på rummet


Ellinor botar sin urinvägsinfektion på mitt rum. Vi drog en repa på stan för att införskaffa sådant som behövs för en hemmakur. Jag, en vis kvinna, vet att man ska göra på detta sätt. Ellinor kompletterade ordinerad tranbärsjuicke med ett brus med tranbär samt torkade tranbär. Hon spekulerar just nu om detta, snart två liter, kan leda till döden.

Eftersom Ellinor är sjuklig deltog vi inte i kvällens arrangemang. En tur till Wendelsberg. Been there på något sätt. Frukosten är det bästa där och det var väl inte precis som att det var vad vi skulle få. I stället kollar vi lite Michael J på rummet.

Jag somnade efter tre inatt. Sov till åtta. Det är ändå fem timmar. Det har hänt MÅNGA gånger att fem timmars sömn är vad det blivit, mindre också, innan man måste upp. På kvällen är ju allt så kul. Men i dag var det jättetungt. Ska försöka hämta igen en del i natt. Av sömn alltså. Kan bli mindre av det i morgon. Hoppas jag.


Spermier i poolen

Läser på aftonbladet.se att en mamma stämmer ett hotell, då hon hävdar att dottern blivit gravid efter att ha fått i sig spermier via poolens vatten. Sure. Visst. Eller hur mamman. Precis det är vad din dotter har gjort för att bli gravid, simmat i poolen. Så går det ju till. Vad är det för fel på föräldrar som inte kan förstå att barnen inte är några saints?

Innovativt av folkhögskolorna



Förutom de vanliga kongressförhandlingarna så håller man också stämma för de både folkhögskolor som vi har i rörelsen, Tollare och Wendelsberg. Vi fick ett ton material. En liten del bestod i den här finfina tatueringen. Lysande! Kul! Äntligen något lite poppigt på den här kongressen. Ledsen att säga det men vuxenförbundet rockar inte ur faktor "kul på förhandling". Varför tror folk inte att man kan vara kul och samtidigt seriös. Det är jag hela tiden.

I KongressRevyn i dag


Framtiden

Jag sov inte så länge i natt. Men jag var här i tid, så jag hinner frysa mycket idag. Värme är okänt för Svenska Mässan. Vi pratar om framtidsdokumenten. Jag är ganska skeptisk till hur de är formulerade och en del av de detaljer som står där. Dock medger jag att jag inte förberett mig tillräcklickligt för att delge det på ett bra sätt. Det ångrar jag nu. Om en halvtimme är det fika. Då ska jag gå och äta frukost.

And the very good news



Förutom att jag och Sergio var galet söta när vi väntade på UNFs förbundsstyrelseshow först i kön, så har jag nu ett nytt jobb efter sommaren. Jag får den ultimata förmånen att få arbeta för den absolut bästa ungdomsorganisationen ever, nämligen Ungdomens Nykterhetsförbund. Det ska bli en ära att få var Generalsekreterare och arbeta tillsammans med alla kompetenta medlemmar.


Jag är faktiskt så otroligt glad för det. Och stolt. Och spänd. Grattis grattis Elin!


Den stora nagelfesten



I kväll 23.30-01.30 har vi haft den stora nagelfesten. Ullie, som här kan ses måla naglarna på Sergio, firade årsdagen för det att hon slutade bita på naglarna. Det hände på en annan kongress då hon helt enkelt inte hann. Därför hade vi laddad med massa filar, lack och removers och bjöd in folk på nattcafét att fixa sina spetsar. Och det gick ju bra. Det var roligt! Folk blev lite griniga över att det inte hade funnits med i programmet från början så de hade kunnat planera in. Det borde vi ha tagit hänsyn till. Andra tyckte det luktade. Men Ullie började faktiskt med att släcka vårt stearinljus så det inte skulle antända något av alla lösningsmedel vi hade i omlopp. No big deal.

Klockan är halv tre på natten och jag orkar inte lägga bilderna i någon estetisk ordning.

Saker att göra om man har koncentrationsproblem eller alternativ inlärningsstil.



Korrekturläs gärna!


Ja EvaEmma!



Ja, ibland behöver man den där extra skärpan som den här vitamindrycken sägs ge. Under delar av förhandlingarna är det extra uppenbart.

Röstar med skärpa



Pierre tog en skarpare bild.

Röstning


Jag är helt suddig när jag röstar, men siffran syns och det är huvudsaken ...

Det här var en omröstning om huruvida FS skulle få behålla in rösträtt. Det fick dom, tack vare att de själva nu kunde vara med och rösta. Lustigt lustigt. Jag tyckte annorlunda.

Min utsikt



Den hittills enda voteringen har gällt ett förslag från mig på alkohol- och narkotikapolitiska programmet. Mycket liten fråga och jag begärde inte ens votering själv. Men det betyder att temperaturen stigit ett snäpp.

Kongresstrött - HJÄLP!





Det är så uppenbart att jag är en oldie. Kongress gör mig trött på kvällarna. Jag borde ha hängt på nattcafét nu. Men jag är på hotellrummet. Och väldigt nöjd med det, men i morgon ska jag bättra mig.

Invigning på Trädgårdsföreningen alla organisationerna tillsammans. På de två översta bilderna kan man se mig med mitt sällskap för kvällen, Stefan och Niklas. På den i mitten är det Ellinor och Vidar (UNFs ordförande to be) som gör rörelserna till en dans som visades från scenen. Ellinor liksom ...

Vi avrundade kvällen på Liseberg. Jag hängde med killarna i spelhallen och kom INTE sist när vi körde båt mot varandra.

Så här roligt var det


Första sessionen



Och allvarligt talat. Det var ingen höjare. Med undantag för ploppen och valet av Vi bygger landet som sång.

Första kongresskvällen



Utsikten



Utsikten från mitt hotellrum. Och då har jag bara sextonde våningen.

De farliga rovdjuren


Bilden är Kolmårdens.


För något år sedan läste jag en insändare där en kvinna, förmodligen äldre, skrivit en patetisk dikt om hur hon inte längre vågade gå i skogen eftersom hon var rädd för björnar. Hon hade aldrig mött någon, utan det var rädslan som är problemet. Nu är inte det vanligast, att skraja tanter skriver prosa på insändarsidorna om rovdjur, utan att företrädare för jägarna gör det. Och det handlar inte om en rädsla för att plocka bär, utan om många gånger om att särskilt varg inte skulle ha ett existensberättigande i Sverige. Stora, tuffa män med vapen som verkar lika rädda som skraja tanten. Faktiskt helt oförklarligt.


SVTs Uppdrag Granskning valde att titta på detta då mycket är oklart kring illegala dödsskjutningar av varg. Vargmotståndare hade tillgång till rester av dessa vargar och diverse bevismaterial hade försvunnit hos polisen under oförklarliga omständigheter. På Uppdrag Gransknings hemsida står "Och vargjakten är en jakt där vanlig jaktetik inte gäller. Djuren jagas ihjäl med skoter. De slås ihjäl med yxor och kulorna som används är ibland helmantlade för att djuren bara ska skadas och dö långsamt." 41 vargar har "säkert" kartlagts döda efter kriminell handling. Hur stort mörkertalet är är omöjligt att veta.


Göran Steen, Folk för varg, säger till Expressen att han och andra i föreningen aldrig går ensamma då de är i skogen för att skrämma vargarna undan jägarna. Detta eftersom "jägarna är ofta aggressiva och beväpnade till tänderna. Det är inga man vill möta ensam. Steen berättar  att han flera gånger blivit hotad till livet av jägare. "- Jag har fått många hot. De ringer och säger att jag ska skjutas. Vargkramare ska skjutas. Det är deras lösning."


Regeringen har just lagt fram en rovdjursproposition till riksdagen. I den föreslås inga större förändringar för björn och järv. Lodjursstammens förökning ska minskas i renskötselområdet. För vargen ska det vara stopp vid 200 individer och det ska ske med licensjakt. Men den genetiska variationen ska öka, så vi behöver införliva nya vargar för en bättre genpool. Alltså inget gehör för de som vill ha nolltolerans mot varg. Alltid något.


Däremot är det upprörande att den förändring som nyligen gjorts i jaktlagen underlättar för vem som helst med vapen som har misstanke om att ett rovjur hotar tamdjur kan skjuta det.


Det är osmakligt att framställa björn och varg som bestar som använder sitt liv åt att ligga på lur på barn.  Jag vill ha en rik fauna, där vi kanske kan använda vargar som turistmagnet vilket ett företag framgångsrikt gjort. Men också för att vargen finns för sin egen skull. Riktiga viltstängsel fungerar bra och värnar man sina tamdjur investerar man i detta.


Ett trovärdigt dokumenterat fall där människa dödat varg i Sverige finns. 1821 av en varg som tidigare hållits i fångenskap. Konfrontationer kring människa och björn handlar så gott som alltid som jägare och deras hundar. Hur skulle olycksstatistiken se ut utan jägare?


Jag har inget principiellt emot schysst jakt och kompetenta jägare men när verkligheten liknar filmen "Jägarna" med hot börjar det bli dags för jägarorganisationen att styra upp de sina. Landsortsmaffia är inget vi vill ha. Jag tror de är farligare än alla rovdjur tillsammans.

Ledare i dag i Ljusdalsposten och Söderhamnskuriren.

Mejl:

Hej!
Frånsett dina funderingar om skraja tanter så har du definitivt skrivit en artikel med intressanta synpunkter som jag delar. Själv har jag skrivit ett par insändare om just varghatet som jag tycker är mycket osunt och där det finns jägare som resonerar med allt för mycket affektion. Din önskan om rik fauna delar jag. Att ifrågasätta vissa arters existensberättigande är inte något människan dvs jägare har rätt till. Jag är nog faktiskt mer rädd för jägare än vargar för egen del också!
Vänliga hälsningar XXX

Heja på Elin, jättebra att du ger dig in i debatten!


Jag håller så fullständigt med dig, det är osmakligt att framställa björn och varg som bestar.

Som tant utan vapen går jag väldigt ofta i skogen ensam och har aldrig känt mig rädd för vilda djur. Det har hänt att jag mött beväpnade jägare som "varnat" mig att gå där för att det finns älg och björn där!  Skjutgalna, ivriga jägare med stor bössa på ryggen, det känns däremot lite läskigt. Dessutom tycker de ibland att jag "stör" jakten.


Jag, som bor i XXX, med vilda djur runt knuten, har haft förmånen att se lodjur strosa förbi trappan, älgar, rådjur, tranor med ungar syns ofta. Det ger trygghet och kontinuitet i en galen värld, enl. mitt sätt att se.  

Jag är glatt överreaskad över att jag ännu inte fått några arga jägarmejl.

UPPDATERING (18:45)
Nu har första mejlet kommit. Som läxar upp mig rejält. Och vill att jag ska redogöra för var jag bor, vilka erfarenheter jag har av rovdjur och om jag känner några jägare. Och fullt av länkar till jägarförbundet. Som ju är helt opartiska i det här ...


På väg till Göteborg


Jag sitter på tåget, just passerat Skövde, på väg mot kongresstaden. Jag har läst på mina ansvarsområden igen. Och lite i en scrapbookingtidning och lite i en tjejtidning. Snart ska jag nog läsa lite i en ny bok som jag bytte in mot en massa pocket shop-stämplar jag hade. Ute är det regn och i öronen är det Miss Li nu.


Husmodern är på G




Alltid drömt om en sån där dammvippa. Men aldrig köpt någon. Stört.
Tur att jag flyttade ihop med någon som hade en. Tvätten i kväll blir toppingen liksom.

Men allt går lätt till Navid Modiri och Gudarna. Som jag sagt en miljon gånger förut.

Nice pix




Från Susanne Ljungs bok om skönhet.
Bilderna är hela behållningen.


Kongresspackning



Senast var det kongress med IOGT-NTO i Uppsala -07. Då fick man stå på gravhögarna fast det är superförbjudet annars. Vad kommer man att få göra för forbidden i Göteborg?
I morgon rullar mitt tåg dit och jag förutsätter att det kommer att bli trevligt med tanke på sällskapet. Vi ska också välja ny förbundsordförande till IOGT-NTO. Anna Carlstedt. Det ser jag fram emot. Jag ska vara ombud så jag ska få vara med och rösta fram första ordförandekvinnan. Det är stort. I kväll ska jag tvätta så jag kan packa precis vad jag vill. Jag hatar att packa. Och jag hatar ännu mer att packa upp.

Inte en enda klänning

I den här stan finns inte en enda klänning som jag vill ha. Det är väldigt tråkigt det. Jag gick hem och diskade lite istället.

Fötterna i badkaret

Den moderna civilisationen är spännande. I kväll har jag, Eva och Ellinor suttit i rad vid badkaret med fötterna i vattnet och provat diverse produkter som Christine ville sälja till oss. Som vanligt lyckades hon bra med det. men det är svårt, för medan hon ska berätta för oss hur fantastiska godsakerna är har vi en hel del att avhandla. Roligt är det i alla fall och jag ska sätta över pengar för shoppingen snart och känna mig lite slösaktig. Men lyxig.

Markus tittar på Sopranos, boxen, och jag har skrivit en ledare. Ska läsa lite i boken jag håller på med nu och äta chokladen jag fick av Ellinor. Jag skulle lätt kunna leva på choklad.



Här var det glass som gällde dock. Handlade av ambulerande affär. Så var det i min barndom.

Good vs. Bad


Från dn.se

När jag själv har det som bäst har jag mest tid att reflektera över de som inte har det lika bra. Det finns enorma klyftor i vårt samhälle och jag häpnar när det gång på gång går upp för mig att vi har ett styre i Sverige som medvetet har gjort det ännu bättre för de som redan åker på den välkända räkmackan. De som sitter på en kaktusdyna får den än hårdare upptryckt i stjärten när den ekonomiska fördelningspolitiken vänder dem ryggen. Om man inte är en riktig borgarbracka så känner man någon som fått en riktigt knivig livssituation där den som tidigare bedömdes för sjuk för att kunna arbeta mår på samma sätt men idag förväntas ta ett arbete. Vi har en arbetslöshet som nästa år förväntas nå kanske tolv procent. Trots det har jag äran att träffa människor, alla välbetalda, som hävdar att det finns jobb om man vill ha jobb. Men verkligen? Hur kommer det sig att statistiken ser annorlunda ut?


Utbildning, helst då mer än gymnasieutbildning, krävs för att matchas mot de jobb som finns. Vi vet att de barn som växer upp i ett hem där inte böcker finns inte pluggar. För det är inte en del av deras verklighet. Får de skylla sig själva?


I somliga trädgårdar grillas det i sommar så gott som varje kväll grillar biffar stora som dasslock. Skaffar sig igentäppta blodkärl samtidigt som de med massivt köttintag bygger på klimathotet. Fast om man är utbildad och rätt rik klarar man hälsan ändå. Risig hälsa är mest för mindre bemedlade.I en annan del av världen innebär kvällen att bli våldtagen av soldater. Trädgård vet man inte vad det är för något.


Dessa röriga tankar som jag inte hittar någon quick fix till. Jag vill ordna de här sakerna. Jag vill veta vad som händer om de pengar som lagts på gigantiska blå studsmattor som ställs bredvid grillen istället använts för att bygga skolor i Afrika. Hur många små tjejer hade kunnat lära sig läsa och räkna och kanske hitta en mer raffinerad framtid än den som annars bjuds dem. Jag ser ju att pengarna finns. Till att subventionerna vin- och tobaksbönder. Men inte att odla mat till barn som svälter.


Som alltid funderar jag på vad som ger mig rätten att leva som jag gör. Äta ute, köpa kläder

för kul, resa. Allt det där jag verkligen inte måste göra. Hur många barn kan jag rädda till ett bättre liv? Jag känner det personliga ansvaret och gör som för få andra, köper mig fri genom att skänka pengar.


Jag tänker att det finaste jag kan använda min profession till är att åka till Afrika och jobba på en skola. Lära barnen att räkna de fyra räknesätten och lösa matematiska problem. Men jag är för rädd. För sjukdomar, för våld och för dålig mat som jag inbillar mig skulle ta kål på mig. Jag sitter med maraboukakan, min laptop och ett glas klassiskt kommersiell cola och är rädd. Allt jag vill är att alla ska må bra, men jag känner mig så ofattbart liten inför utmaningen.


Semester är min olycka. Då har jag tid att inse hur priviligerad jag är, och det innebär i förlängningen den hårda insikten om att andra inte är det. Och påminnelsen om att vi fortfarande lever i en orättvis värld. På alla nivåer.


Ledare från i tisdags i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten.

Sovsöndag

12.01 vaknade jag i dag. Så är det när man är ute och klubbar till fyra på morgonen. Eller om man lägger sig uttröttad halv ett efter att ha varit på bio och ätit och kommit hem tio.

Alltså är det fortfarande morgon för mig och jag har diskat, räddat en blomma och tagit bort nagellack på tårna. Det är min nivå. Större insatser kanske kommer.

Bokhögen sjunker



Jag köpte åtta böcker alldeles nyligen. Tror det ligger en kvar i högen. De här två har jag läst ut nu senast.

Jehåvasjäveln var mycket bra och lättläst och spär på de fördomar jag redan har om religiösa fundamentalister. Att till exempel faktiskt förvägra skadade barn blod för deras överlevnad. Det som känns bra är att författaren själv föddes in i sekten och sedan har valt bort den. Alltså känns det lite trovärdigt. Jag ser framför mig hur de här människorna nu förkastar den här boken. Rekommenderas.

Penetrering är en Drouggebok där hon "som vanligt" har ett spännande spåk och inte utelämnar mycket jobbiga detaljer. Relativt sexfokuserat men det ligger i ämnets natur. Lite genustänkande. Intressant men jag tror att för min del hade det känts bättre utan det grova, jag har inget sådant läsbehov. Nytänkande är det också.

Kvällsbad, Fredag



Tänk om




Tänk om jag bara skiter i allt annat jag sysslar med och flyttar till landet och blir fårbonde. Fast jag är ju belagd med flyttförbud förstås.

Jag litar inte på de som inte gillar jordgubbar.


Rovdjur

Vi var hos mormor tidigare och Syster Sara hjälpte henne med mediciner i dosetten. Då kom en släkting till oss som vill vara anonym överallt. Personen är mäkta upprörd över det förslag som ligger som den kallade "skjut alla rovdjur som rör sig". Hen talade mycket om vilket obehagligt sätt jägare använder sig av i "kampen" mot rovdjuren. Hur personer som anmäler tjuvjakt blir hotade och får ett helvete. Klart man blir rädd när någon med gevär beter sig som skit ... Jag har fått i uppdrag att mejla de i riksdagen som jag känner och hen vill gärna att jag skriver en ledare om rovdjur. Och det ska jag nog för vi tycker samma sak. Hen har också försett mig med litteratur i området som jag kan dyka in i.

Det var 1879 (kan missa något på årtalet) i Gysinge som en människa senaste blev dödad av en varg i Sverige. Vargen hade växt upp med människor. Så kan det gå, för det är de inte skapta för. Alltså, människans som var orsaken till problemet. Som vanligt.


Äntligen en rejäl skur



Nu kommer det regn. Känns väldigt skönt. Men lite problem ändå eftersom all hö som ska pressas och ligger, inte är pressad ännu. Kanske blåser ur, sade Bertil.

Just nu är mamma och han och mjölkar (korna är på sambete på sommaren. Lite holiday) och systrarna läser i sofforna. Blues äter ur kastrullen med gryta jag satte ner till henne i min iver att städa lite i köket efter maten.

Ni hör ju själva. Det är sagolikt skönt. Monika, as seen ovanför, ligger på en pall bredvid mig och är nöjd över att jag släppte in henne. Bilden tog vi igår kväll och hon var inte det minsta samarbetsvillig.

Sjukhus

I veckan har min kära mormor varit på sjukhus (nu är hon hemma igen) och jag har haft förmånen att besöka henne två gånger. Förutom när mina syskon föddes för 26 och 21 år sedan har jag aldrig gjort ett besök på något sjukhusliknanade där folk ligger inne. Jag trodde att allt skulle lukta konstigt och vara väldigt otäckt. Så var det inte, då blev jag glad.

Ibland berättar min sjuksköterskesyster om otäcka saker från sin avdelning dock. Men jag såg inget sånt, det får räcka. Nu ska hon ju bli barnmorska. LIta på att jag ALDRIG kommer att besöka henne på jobbet.

Koolt (ursäkta!)




Afrika/Närby


m & t


Leve UNF

Bra jobbat UNF!

Det verkar vara få branscher som är så snarstuckna som alkoholindustrin.


Traktoraction, Närby by day



Jag, till vänster i bild, är på väg ner till hökanonen. Bertil kör traktorn. Mamma skulle till samma ställe som mig men gick åt andra hållet för hon räds nässlorna, vilket jag som är tuff inte gör. Jag hade också som ni ser storstövlar. Mammas stövlar.

Kollat Jackson

Jag, Sara och mamma har tittat på SVT-programmet om Jackson. Bertil dansade lite i köket också. För varje ny (gammal) låt lät det ungefär så här:

-Åh, den här är också så bra!

Jag skotter hö


Djurisk natt

Svårt få till kvalitetssömn med katt, fluga och mygg i rummet.

RSS 2.0