Helgkvällar vecka fem

Fredagskvällen:

After work på Blue Moon. Anlände fem. Gick hemåt fem timmar senare. Åt inget av buffén eftersom jag tycker fenomenet är ganska äckligt. Ett gäng varslade, ganska bittra men jävligt roliga (och bra) lärare från olika skolor som hängde. En visade sig vara min nya granne så vi hade sällskap hem. Hon bor ovanpå mig och är likis på många sätt, hon är också ma/no-lärare. Självklart var kvällen också upphov till texten om fulla människor som jag skrev när jag kom hem. Jag fick ta det onda med det goda liksom. Och det var inte mitt sällskap den syftade på.

Blue Moon hade en trevlig bartender som var mycket skicklig på att göra spritfria grejer till oss som ville hålla oss stabilt på topp. Oldie som jag blivit tycker jag det är så jävla irriterande med hög ljudnivå. Man går ut för att umgås och när coverbandet (dessutom det liksom...) spelar får man lida till gamla dängor och kan inte socialisera.

Lördagskvällen:



Ikväll har jag och mina vänner Eva, Daniel och Ellinor käkat på Helt Enkelt. Älskar maten och personalen. Deras halloumiburgare är som en puss. Effterrätten var lite som en smekning. Sen bio. Jag fotade mig med en reklam som ni ser. Jag vet inte för vad, men jag måste bara älska en kille som har en hamster på axeln. Hamstrar verkar komma stort på film nu. En gnagartrend. Inte helt fel. Bob är väldigt trendy, det är bara därför jag har honom. För han är ju inte kul precis. Men vi såg inte tecknat. Vi såg Revolutionary Road. Det ska jag skriva ett särskilt inlägg om.

Jag kan bara konstatera att detta med att inte behöva åka till Stockholm hela tiden och att inte längre plugga på högskolan på helger kommer att ge mig tid till såna här svenssongrejer. Film och uteliv. Jag har också fikat men en kompis på stan tidigare idag. Och fatta när jag blir arbetslös. Då blir det high life.


Potter

MSN-konversation:

engman säger:

vill du ha en gullig bild på mig som harry potter?

Lundgren säger:
visst

Lundgren säger:
jag har längtat

Just den här engmansystern är mer än 25 år gammal...


Kommundagar i Västerås

Jag hade inte haft något emot att vara där och lyssna på Mona som talat idag. Jag skulle egentligen, men så är jag hemma och har socialjour istället. Fast jag gråter inte... för det finns lite att plocka med. Så det gör jag. Långsamt.

En del av Gävle, Länsmuseet



Rekommenderas.

Bra sagt!

Ser för första gången på debattprogram med Adaktusson på TV 8. I studion hade han en kille med invandrarbakgrund som driver ett framgångsrikt företag, samt en nedbantad ordförande i Sverigedemokraterna.

Så här sade han (ungefär):

-Men Jimmy, vad tänker du om det här, att han har lyckats så bra?

-Ja, jag tänker som de flesta andra svenskar, att det är jättebra men han är ju inte precis representativ...

Under tiden sitter den andra killen och nickar. Märkligt, tänker jag tills han säger

-Det stämmer att jag inte är representativ. Jag har bara gått högstadiet och ändå lyckats så bra. De flesta som kommer hit är högutbildade och är en enorm reserv som Sverige aldrig använder, så nä, jag är inte representativ.

Så jävla clever kille!

Krogen och fulla vuxna

I min ungdom tapetserade jag Norrala med affischer med texten "Fulla vuxna är patetiska". Då hade jag kanske egentligen ingen riktig grund för detta utifrån att jag inte hängt så mycket med vuxna.

Nu har jag gjort det en del. Och att fulla vuxna är patetiska är ingen underdrift. Att hänga på krogen är på sätt och vis därför en komplexitet av underhållning och tragik. Vuxna som dansar "sexigt", flirtar pinsamt, ramlar, gråter, visar tuttarna, berättar sanningar och så vidare. Ni vet ju själva hur det är. Eller hur ni blir.

Hur länge till ska vi ha det så? Att kvällar slängs bort till inget. Hur har ni tid att berusa er? Det finns vettiga samtal att föra, bra böcker att läsa och texter att skriva. Pass att träna. Sånt. Och så sups det. Slöseri.

Kanske inte?


Med mitt hårpulver från Osis kan jag göra större hår än ni anar. Lite så här. Fast större också. Men jag måste nog dämpa det. Men jag gör i alla fall en frisyr. Vad gör man inte för att skapa helgkänsla? Frisyr och lyssna på Knife. LOVE


Ärenden

Jag avskyr att göra ärenden. Idag har jag haft tre. Alla avklarade, men jag vill uppmärksamma ett särskilt. Fast det gör jag med kluvna känslor eftersom jag sällan skriver sånt som är väldigt privat. men här kommer det... jag behöver nya p-piller (ja ja, nu förstår ju alla vad jag sysslar med ibland, men låt gå för det) och ringde för att boka en tid. Då visade det sig att man kunde få receptet hemskickat! Jag nästan dog av lycka. En tid mindre att passa in i schemat. Och så säger de att det är problem med sjukvården. Kanske i somligt, men jag har alltid blivit lysande bemött (ingen storkonsument precis) och det här var guld!

Jag och min mamma



The other day scrappade jag den här sidan med mg och min mamma. Foton är från när jag fyllde trettio och Ellinor fotade oss. Men på det här blev allt bara knas för mamma kunde inte hoppa utan att öppna munnen. Jag vet att det låter lite annorlunda, men så var det. Jag tycker mycket om brun färg.

Månadens pensionär?

Men precis hur kul är det att få det här till sin internetbank?

Gör du Pensionskollen kan du som pensionskund hos oss också delta i tävlingen* Månadens pensionär* och få chans att vinna en månadslön.


Jag satt där en timme precis innan jul och lade upp ett pensionssparande, men då var det minsann ingen tävling. Som man ju inte vill vinna iofs.


Antikrundan

Jag vet inte varför jag hamnar framför detta program. Jag bryr mig inte särskilt faktiskt. Men det finns ett underhållningsvärde i att se när tanter och farbröder a) får veta att de har en dyrgrip och gör allt de kan för att inte visa dollartecken i ögonen b) får veta att prylen är värd några tior och håller tillbaka tårarna och skenet uppe.

Tråkigt utan kids



Ett helt vanligt klassrum. Kärlek!

Peter bjöd på grodor



Igår innan jag somnade var jag på AK-expen för ett möte med Peter och Carina angående EU-parlamentsvalet. Då hade Peter köpt med grodor till oss. Jag åt upp det mesta utom ögonen. Då sade Peter att de var godast så jag pillade loss grodans bruna irisar. Det var mörk choklad. Det passade inte mig som har barnsmak.

Skolfront

Jag skulle naturligtvis blogga live från Skolfront, men det gick inte för da internet ville inte funka. Hur som helst handlade det om hur etableringen av friskolor påverkar en kommun.

Min kära stad Gävle togs som ett antilysande exempel på vilka problemen blir vid en överetablering i samband med en minskning av elevunderlag. Inget konstigt, men hur kan Engelska skolan påstå att det är kommunens fel att de inte fick starta? Kommunen har rätt att slänga in en brasklapp, vilket de gjorde. Det måste engelska skolan veta, men de lär ju ha lämnat sin ansökan något för sent eftersom det är ett naturligt steg i processen.

Riktigt riktigt ruttet av Engelska gymnasiet att göra kommunen ansvarig, för att de lurar elever att de ska få gå på deras skola fast inget är klart. Åhhh, jag älskar friskolor. Inte.

Göra kul

De flesta elever gillar att tävla. Därför ska vi göra det idag. Den som först kan blåsa ner tillräckligt med koldioxid i BTB-färgad NaOH-lösning, så att den blir gul (Sur av all kolsyra som kommer att bildas), kommer att fetvinna.

Det kommer att ta ett tag, men det vet inte dom. Mooohahahah. Lärarhumor.

Sovit

Jag har verkligen sovit inatt. Först en liten stund på kvällen igår. Sedan från halv tio till halv sju. Vaknade en gång och gick upp och drack vatten. Vaknade andra gången när tidningsbudet klampar i trappen. Det är en elefant som delar ut tidningen där jag bor nu.

Inget

Ingenting kan jag göra. Min lägenhet är en stor arbetsplats. Vi kan bara vara i sängen. Dåligt! Jag kanske får ägna kvällen åt att svara på mejl från sur friskolepersonal.

Dagens alkoholsnackis III

"Det är alkoholisterna som kostar samhället pengar"
Visst kostar alkoholen en massa pengar för samhället. En del av kostnaderna kommer självklart från vård och andra insatser till "gubbarna på parkbänken", men de stora pengarna beror på helt andra saker.

Nationalekonomen Anders Johnson har räknat ut att alkoholen kostar samhället minst 150 miljarder varje år. Den största delen står produktionsbortfallet för, det vill säga kostnader för när folk stannar hemma från jobbet, blir sjukskrivna eller förtidspensionerade.

Från iogt.se


Administration

Hela förmiddagen är lektionsfri och jag är mitt uppe i sortering av alla papper. Allt som behöver kopieras läggs i en hög och allt som ska slängas läggs i pappersinsamlingen och allt som ska arkiveras läggs där och allt som ska... Jag jobbar hårt i alla fall.

Målarna



De har varit här idag. Det vet man för att de har lämnat en del utrustning. Men de har inte gjort något. Lite surt.
Här är jag med deras gigantiska glödlampa.

Dagens ledare, om friskolor

Söderhamn är på gång att få sin första friskola för högstadieelever. Blivande rektorn har stupat på lokalen, men lovar att det ordnar sig. Så där är det ganska ofta när det gäller friskolor. De gör olika tabbar som att lova elever att börja fastän de inte har en slutgiltig tillåtelse, gör teori av praktiska ämnen för att slöjdsalar saknas och har en massa obehöriga lärare. Trots det finns någon slags skimmer över friskolor. En fördom om att de skulle vara bättre.


Vad är det som händer när friskolor ges tillstånd att slå upp portarna? Man kan säga att föräldrar som har stor studievana och mycket pengar flyttar sina barn dit. Vi får en segregerad skola där de med goda förutsättningar i livet bara träffar likasinnade. På sikt riskerar det att urholka solidariteten och förståelsen människor emellan och ge ett hårdare samhällsklimat. Friskolor lyder under andra regler än kommunala skolor. Till exempel lyder skolan inte under offentlighetsprincipen och samhället saknar alltså betydande insyn. Friskolor sätter högre betyg än vad de borde med tanke på de resultat som de når på de nationella proven. Kanske på grund av inkompetenta lärare. Eleverna invaggas i tron att de har mer kunskaper än de egentligen har.


Eleverna blir i många fall vinstgivande för skolans ägare. När en friskola startar måste kommunen avsätta lika mycket pengar per elev till den som den gör till eleverna som är kvar i den kommunala skolan. Friskolan väljer sedan sina elever och i många fall nekar man elever med särskilda behov att gå där. Fysiskt handikappade, dyslektiker och elever med diverse andra diagnoser som krasst sett kostar mer att undervisa sorteras bort. På så sätt sänker man kostnaderna. Somliga skolor sysslar med inläsningstid för eleverna på fredagar. Lärarkostnaderna kan således kapas, liksom genom att anställa billigare lärare utan behörighet. De skattepengar som från början lades i en budget får att gå till våra barn hamnar osnyggt och enkelt i fickan på ägaren till skolan.


Om det skulle vara så att kommunen som jobbar med att ge en lysande utbildning till den majoritet av elever som går kvar, men med långt mycket större andel svårmotiverade elever och elever med större behöv, vill satsa mer på dem genom att tillskjuta ännu mer pengar är systemet så vackert finansierat att samma summa måste gå till friskoleeleverna. På så sätt är det i praktiken omöjligt att med pengar kompensera ge bättre utbildning för de som inte har en mamma och en pappa som tragglar läxorna med dom hemma på kvällarna. Bara ännu gynnsammare för friskoleägaren. Och klassklyftorna ökar.


Motsatsen kan också hända vilket det också gjorde i Söderhamn i höstas, där en friskoleägare grät ut i tidningen om att nu gick dennes ekonomi och livsprojekt i stöpet när anslagen sänktes. Är man påläst vet man att det kan hända. Lyckligtvis finns alltid en kommun där som måste vara redo att sopa upp resterna efter friskolor som ägaren kört i botten.

Vi måste snarast se över och göra inskränkningar i det system som gör elever till handelsvaror. Ett första steg kan vara att ge kommunerna rätt att säga nej till skolor som av olika skäl inte är lämpliga.

Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten idag.

Det är en otrolig förmån att få sina politiska åsikter på bästa plats i tidningen en gång i veckan. Och dessutom få betalt för det.


Lite som en gubbe

Jag fick absolut inte fota Markus när han gjorde det han nu gör igen. Klipper isär servetter... Så gör nämligen hans farmor, för man använder tydligen inte en hel servett i alla fall. Som värsta gubben. Själv brukar jag ställa fram en rulle toapapper om jag tror det ska slabbas vid matbordet. Ofin i kanten som jag är.

Rätta på fik


Här satt jag alltså på nya Wayne´s på Drottinggatan. Bedömde elevernas praktiska prov samt rättade en fet bunt matteläxor. Allt gick bra. Särskilt som jag hade mina förföriska luktpennor. De skriver snyggt också. Alltså, jag gillar W och så. Men varför varför har de sina bakverk stående helt öppet så folk kan spotta och nya på dem ohämmat. Det är väldigt unfresh. Jag köper bara saker som varit i glasskåp.


Nytt nummer av scraptidningen inhandlades också. Fast det läste jag inget i. Det ska jag göra ikväll.


Överväger

Om en halvtimme är min ramtid slut. Överväger att packa ihop mina saker och åka in på ett fik och sätta mig där och rätta och bedöma.

Mail

Min outlook på jobbet är knas. I min inbox är raderna skittunna så jag typ inte ser vem jag fått ifrån eller vad det handlar om. Bara första bokstäverna. Min kollegor har sådär bra som jag hade förr, stor ruta där man ser hela avsändaren och rubrik. Vad gör jag? Är jävligt sur.

Senare kommentar: Bäste Andreas kom på att man i alla fall kunde lägga mejlet som syns neders i bild så blir raderna längre och man ser allt. Lovely

Kvällen igår

Det blev ingenting av den. Jag gjorde tre saker. Sov, jobbade och läste lite. Mest sov. Slog aldrig ens på datorn.

Ögat

Nu ska jag och 9d prata om ljuset och ögat. Fast de ska få läsa en del!

Välkommen!

Här är min gamla dörrskylt som jag plockade ner idag
och så den nya som jag har satt upp idag.


Koll på bloggarna

Jag har en liten scrappaus, innan jag ska pyssla vidare innan Mia och Klara. I den uppdaterar jag min bloggkoll, eller lovin´ som det heter nu. Ut gick en mycket duktig scrappare som nu för tiden bara bloggar om sitt lilla barn, astråkigt. Stoppade in några andra favvisar istället. Det är väldigt viktigt att ha koll. Nog tycker jag att Anders Ringnér och Eva Älander skulle blogga mycket oftare.

Kul att läsa om: Funderingar, framgångar på jobb, bakslag med, fynd, skolan, insiketer, tips, bilder på djur, scrapping, politik, böcker, städning, studier,
Tråkigt att läsa om: mat, nonsensinlägg om att folk har tråkigt, barn, om den egna bloggen och om bloggeri i allmänhet. Ungefär som det här inlägget.

Femina, inredningsbilagan


Kolla hunden, han/hon är det bästa i hela tidningen.
Jag tycker tallrikar på väggar är fult.
Tallrikar ska man äta på.

Flyttstädat



Sov till kvart över elva, så skönt.
Sedan laddade jag med rostat bröd innan vi for (ni vet, bilen) till min gamla lägenhet på Nordost och så jobbade vi intensivt i i två timmar tills allt glänste. Vad skönt att det är gjort. Och lite sorgligt på sitt sätt. Jag talade lugnt till lägenheten (när M var ute och slängde saker) och berättade att det kommer att gå bra även med nya inneboende.
 
Jag var utrustad i mjukisbyxor och mormors gamla militärskjorta och därför lite skeptisk när M ville åka och äta. Bara om det är en pizzeria bestämde jag och så testade vi, på Peter Hasch rekommendation, Pizza House på Brynäs. Vilket drag det var. Massor av personal och massor av gäster och helt okej pizza.

På bilden kan man se mig på pizzerian, i min gröna militärskjorta. Visst, ljuset är så där, men det är ju inte mitt fel.
Händerna är torra av rengöringsmedel så det måste jag fixa.

Hannabröd



Viktig kväll! Det gäller att anpassa baket.

Senare kommentar: Allt gick i soporna. Helt oätligt. Måste mejla Aftonbladet om att det måste vara något fel i receptet.

I love The Body Shop



Det är skönt att komma hem från biltur i fulväder och smeka ögonen med TBSs tidning. Kompletterad med min bonuscheck. De har ofta bra kampanjer som ger ett mervärde för kunden.
Jag tycker om att de arbetar bra med projekt runt om i världen, och att de inte testar sina produkter på djur.

Det jag handlar överlägset mest är hudkrämer och ansiktsprodukter. Ibland slinker något sminkigt med. Men bra känns det. Lite bittert är ju att de numera ägs av ett jätteföretag som i övrigt säkerligen inte jobbar så mycket med etik.

Fylla och misshandel

Stökigt på flera håll
Lönehelgen började med fylla och misshandel


GÄVLEBORG
På fredagen fick många den efterlängtade januarilönen. Och det märktes hos polisen. Sammanlagt i länet togs 24 personer omhand för fylleri. Två personer greps misstänkta för misshandel.

23 januari. Lön på fickan. Då firar många med alkohol.

- Det märktes direkt här, om man säger så, säger polisens vakthavande befäl Göran Nordin.

En 24-årig man greps på fredagskvällen misstänkt för att ha misshandlat en kvinna i Bomhus.

Vid ett-tiden natten till lördag greps en 18-årig man misstänkt för att ha misshandlat en annan man utanför Steel town i centrala Sandviken.
Från gd.se

Märkligt att inte fler kan se vilka alkoholproblem som finns i Sverige. Det är mer än dags att lyfta bort bilden av vin som något glamouröst, bilden av öl som något kul och bilden av sprit som något för hårda killar. Det blir ju bara skit av allting. I artikeln står så klart inget om hur många barn som fick ta hand om sina fulla föräldrar, inget om hur många som gick hem med någon och bittert ångrar sig idag och inget om hur många som körde rattfulla. Vi är värda något bättre. Frihet från droger till exempel.


Nu talar Ulvskog


Snacka om att bilden ser rörig ut.

Men vanlig medioker konferenslokal på Brunnsvik.
Jag sitter i alla fall längst fram.
Ulvskog är högst upp på s-listan till parlamentsvalet.
Idag är hon partisekreterare.


Nu ska Jens göra en hemsida



Han har delat ut korrtexten till oss, ännu inte upplagt.
Exklusivt alltså. Det är Jens Nilsson, nummer sex på den rätta listan.
Idag är Jens kommunalråd i Östersund.

Littorin, I don´t love you

Det får kallas ödets ironi när jag i fredags kunde spana in riksdagens interpellationsdebatt gällande bland annat arbetslöshet. Detta för att jag på grund av övertalighet bland lärare i min bostadskommun återigen är varslad. Den här gången, till skillnad från för drygt ett år sedan, känner jag mig inte lika ensam. Tyvärr måste jag säga. På grund av alla storvarsel som råder i vårt land riskerar nu tusentals människor att gå ut i arbetslöshet. Debatten om arbetslöshet är mer levande än någonsin och det står fullt klart vad som väntar mig och mina gelikar vid en eventuell verkställd uppsägning.


I Moderaternas Sverige vet vi att arbetslöshet idag innebär sämre ekonomi och mindre trygghet än vad det gjorde med föregående regering. Moderaterna tror som bekant att anledningen till att människor är arbetslösa är att de skulle tycka sig leva gott på det Moderaterna kallar bidrag. Inte för att det inte finns jobb att få.

Under fredagen skulle jag inte gå till jobbet utan skulle istället ha samtal på diverse ställen

med anledning av min situation och när jag kom hem gladde jag mig att åtminstone, för en gångs skull på dagtid, kunna ta del av storpolitiken nästan live. Moderaternas Littorin svarade på frågor kring hur människor som satts i arbetslöshet förväntas bete sig. Kamrater från mitt parti talade målande om det som drabbar enskilda individer. De redogjorde för hur familjer som rotat sig plötsligt står inför stor otrygghet när en eller två vuxna inte längre har jobb på orten. En eventuell flytt eller långpendling för en förälder innebär att barn rycks upp från sin miljö, alternativt inte kan träffa sin ena förälder så ofta.


En arbetslös kan anvisas studier på annan ort och då tvingas ta den kursen för att ha levebröd. Det betyder att man berövas friheten att själv välja utbildning till något mer passande, kanske en distansutbildning. -Inga problem säger Littorin, då får man själv bekosta det med studiemedel. Studiemedel ligger idag på drygt 7800 per månad, en tusenlapp extra om du har tre barn. Merparten av summan är lån. Inte ett realistiskt val för många.

För de kurser som arbetssökande anvisas långt ifrån hemåt betalas en hemresa per månad. Det tycker Littorin är väldigt schyst. Vi behöver inte fundera över vad barn tycker om att deras förälder ytterst sällan är hemma.


Littorin resonerar som jag själv gjorde för tio år sedan, precis ny på högskolan. Då var jag tjugo och inte genomtänkt. Littorin är 42 år och sitter i regeringen. Littorin hävdar att man inte kan bidra med mer, för det finns andra grupper som blir sura. Som jag också när mina ganska mycket äldre klasskompisar med familj hade det jag såg ansåg vara stora  förmåner och inte behövde låna alls lika mycket pengar som mig, eller betala sin litteratur.

Idag förstår jag att också jag kan behöva omskolas senare i livet och i solidaritetens namn då kanske kan behöva hjälp för att få det att gå runt rent praktiskt.

-Det kan alltid vara min tur! Den ödmjuka hållning Littorin och hans gäng borde forma sin politik efter i den här svåra tiden. Efter 2010 hoppar jag Littorin har ett nytt jobb.

Ledare i Kurren vecka 4


Kvällen igår



Sitter och lyssnar MYCKET uppmärksamt på någon av kurskamraterna som kanske berättar en fräckis som kommit på sms från dennes fru. Eller hör på anekdoter från punktiden. Eller undrar om det går att klämma ner lite mer gott bröd.

Location Ludvika



Det är nog vad man skulle kunna kalla snöstorm.
I detta ska jag fara hem efter lunch.

Vi är så söta så



Den här fick mamma och mormor en varsin förstoring av i julklapp.
Kanske världens finaste julklapp.

7 juni

Då är det val nästa gång! Viktigt att skriva in i almanackan.

Gick bra

Morgonen på Vasaskolan gick väldigt bra. God respons från eleverna. Kloka elever. Stolt över mig själv att jag körde helt utan manus. Jag tänkte att min rutin måste efter femton är vara tillräcklig. Det var den. Nu är jag framme på Brunnsvik. Carl Kangas visar precis en film med Obama.

Knark på Debatt

Nog ska skattepengarna läggas på knarkarna. På att fininasiera verksamheter som förhindrar att knark kommer in i landet först och främst. Samtidigt på att göra knarkarna drogfria och motiveras till andra möjligheter än att knarka.
Ingen ska behöva knarka.

Ellinor

Ikväll var bra av två skäl.
Det första var att jag inte hade något särskilt möte på annan plats bokat.
Det andra var att istället kom Ellinor hem till mig och vi hade bra diskussioner om politiken. Bollade olika tankar fram och tillbaka precis som man borde göra oftare.

Lyssnar på Timbak och ska packa inför morgondagens äventyr.
Allra först ska jag föreläsa på kursen Socialkunskap på Vasaskolan.  Alkohol ska vi prata om. Det finns knappt något roligare att prata om. Särskilt eftersom folk mest tycker, men inte har koll på forskning och fakta. Fast gymnaiseeleverna ska inte tryckas till. Deras tankar ska bara vidgas lite. Jag älskar att möta folk i klassrummet. Det är lite en skräck för mig nu när jag mest troligt kommer att bli uppsagd. Att undervisa är det jag en bra dag är grym på, och så ska jag inte få göra det.

Därefter ska jag och Mr Hasch åka till Brunnsvik och bli ännu bättre kampanjledare. Jag tar också med en del skoljobb och hoppas jag tar mig tid att rätta en massa.

En pluttelektion kvar

På den ska vi prata om hjärtat och blodomloppet.
Det ni hur mycket blod en vuxen person har?
Och vad vi har blodet till?

Kurret

Det kurrar värsta mycket i min mage. Jättemycket kurr!
Tur tur att jag kan gå och äta när jag vill.
Men liiiite ska jag vänta för att dra ut på det. Det är kul att äta! Champinjoncrepes är det idag. Som jag inte vet hur det stavas med ´`.

Gavlegårdarna ringde och på tisdag ska de börja tapetsera. Mycket bra grej! Det betyder att de är färdiga kanske på torsdag. Sen kan vi flytta in och fixa på riktigt riktigt.

Ludgren

Vid några tillfällen i mitt liv har jag fått en omskrivning på mitt efternamn. Det började på gamla Videoteket i Söderhamn där de inte kunde hitta mig i kundregistret på mitt namn. Efter sökning på telenummer hittades jag som Elin Ludgren.

En gång när jag skulle boka tågbiljetter med namn på (ni vet, specialbokning), fick jag åka som Elin Ludgren. Om detta har skojats en del.

Därför blir jag helt galet fnissig när jag under förra veckan skulle sitta med en personalman på BUN och fylla i mitt CV (det tog för övrigt en timme, hade gjort det själv på tio min) och hon lägger in mig som Elin Ludgren.

Onsdag

Först möte med nämnden hela dagen.
Sedan möte med valledarna i Lingbo hela kvällen.
Hemma strax före tio.
Nu har jag vittjat mejlboxarna, utom den lösenordet gått ut på.
Kallad på nästa möte akut 08.00 imorgon bitti.
Så important liksom.

Lite jordnötssmör på det här så.


Dagens alkoholsnackis II

"Det är fler som dör av knark än av alkohol"
En missuppfattning man ofta hör är att narkotikaproblemen är mycket värre än de problem som orsakas av alkohol. Nu är det naturligvis vanskligt att jämföra två i sig allvarliga problem, men tittar vi på antalet döda varje år är alkoholen den större boven.

Narkotikaproblemen i Sverige är allvarliga. Över 250 personer dör varje år till följd av narkotikamissbruk. Det är dock mångdubbelt fler som dör på grund av alkohol.

Man räknar med att minst 6000 människor omkommer varje år i Sverige på grund av drickandet. Det är nästan sjutton människor om dagen. Året runt.

från iogt.se


Fläskig mage

Idag behövde jag gå på toaletten i en mötespaus. Det behövde en moderat i samma styrelse också. Där stod jag lite lojt och väntade när moderaten kommer fram och undrar när det är dags. Det är bara fett svarade jag. Moderaten blev så där gravt skärrad och berättade att det är inte så lätt bla bla bla. Och det är det ju inte. Nu gör det inte mig något, det är snarare en rätt stor behållning att se hur folk som säger så börjar flacka med ögonen när de inser klavertrampet. Och skylla på att jag stod tillbakalutad och hade koftskärpet liksom ovanför magen. Så hade jag inte knutit, det hade bara glidit lite när jag tråkkorvade mig i stolen.

Men just eftersom sånt är jäkligt svårt att avgöra, varför säga något? Jag säger aldrig sådant innan det är bekräftat. För jag vill inte vara den som behöver flacka med ögonen.



 


Installerad

Det jag gjorde när Obama svor in sig var att träna på SATS. Så jag såg det hända, men hörde inte. Det som inte behövde höras var Franklin. Kanske lät det också bra, men det såg sjukt kul ut med den där gnistrande hatten.

Off I go again

Precis på väg från jobbet. Haft en lektion om försurning samt planering. Har koppat en massa och ordnat för morgondagens vik.

Nu ska jag på kommunstyrelse och imorgon är det nämnd.

Idag har jag träningskläder med mig för att kunna gå och träna straight efter mötet. Pepp pepp!

För övrigt ska min syster Sara bli barnmorska. Hon kom in igår. I Kalmar. Kalmar är trevligt. Jag förstår inte varför hon vill jobba med människors underliv. Men jag är glad om hon är glad.

Omotiverat

När man är varslad från sitt jobb är det inte med entusiasm man skriver omdömen åt eleverna, men visst jag gör det. Det åligger mig fortfarande. Att skriva omdömen är något av det tråkigaste man kan göra som lärare.

En hårt dags slit.

Det har gått alldeles lysande med de saker jag har haft på agendan idag. Alltid något.
Nu är det dags för uppdrag på Bishop arms. Festligt. Jag är skithungrig så det är bra.
Jag är alltid skithungrig.

Det luktar i alla fall gott

Vi har ägnat hela kvällen åt att tvätta. Ingen vanlig tvätt, utan stor tvätt. Det känns bra. På det här stället har man fyra timmars tvättid. Å andra sidan har man bara två maskiner.

Det är problem att tvätta kläder som sambo. För sambon kanske väljer att torka ens tröja med ull i i torktumlaren. Det kan framkalla dålig stämning.

På den tiden han bara var besökare hos mig lämnade han en röd tröja i tvätten, utan att säga att den var ny. Då fick jag slänga fyra-fem av mina egna plagg.

Han anser också att man ska använda onödig miljöbelastning, mjukmedel. Det gör inte jag! Det är inget för hårdingar som mig.

Det bästa för världen är nog egentligen om alla tvättar sina egna plagg. Tyvärr håller väl det inte praktiskt.

Egen text

Just nu gör jag världens bästa häfte till mina elever om USAs historia. Bäst blir det eftersom jag valt ut viktig aoch spännande saker. Jag älskar Internet. Jag kan hitta precis allt jag vill av fakta. Men texterna behöver redigeras och värderingar plockas bort för att anpassa till något neutralt.

Hur skitbra är inte jag som tajmat USAs historia samma vecka som ett presidentbyte, till en svart president dessutom. Jag är galet bra helt enkelt.

Nä, jag tycker inte om söndagar

Söndagar är förutom eventuell sovmorgon bara en väntan på måndagen. Den mörka årstiden gör livet till ett helvete när man måste gå upp.
Kvällarna är inte lika fullsmockade den kommande veckan som den här, men nära på. Motivationen att göra sitt yttersta på ett jobb som man är varslad ifrån är heller inte galet hög, men så klart måste jag göra bra ändå. Jag är där för elevernas skull och inte för min. Det blir mycket att ta ställning till framöver och blott tanken på det känns tung. Det är egentligen en chokladdag idag men det finns ingen choklad hemma.

Seg söndag

Det är grått. Det är varken kallt eller varmt. Tur att bland annat Blues snart kommer på besök.

Ingen morgondag?

Nu har jag suttit och läst lite scraptidningar och skrämmande många har käckheter som "lev livet som om den här dagen vore den sista" med på sina sidor.

Det är helt omöjligt, man kan och ska inte bete sig så.

För de flesta av oss är inte morgondagen den sista. Men visst, det verkar ju soft att alltid skita i att betala räkningar, äta upp all choklad inom räckhåll, peka finger åt idoiter och alltid säga vad man tänker. Inte genomförbart, riskterna är för stora.

Det är väl kanske romantiker som resonerar så, och jag hör inte till den kategorin.

Sorterat musik



Jag plockade fram samtliga av mina skivor med syftet att sortera undan till vinden de som jag aldrig lyssnar på och de M har lika av. Här syns en del.

Dessa älskar jag så klart mest:



Det blev så mörka bilder. Golvlampan var svår att balansera med foten.
Det känns rätt skönt att konkreta skivor snart är historia.

Absint

Inte alltid när man är på konferens är maten smakig, och liksom gör att det känns värt det. Idag var det precis det motsatta. Konferensen hölls på Winn och då får man äta på hotellet, där matsället heter Absint. Och det var brunch. Brunchen från himlen kan man säga. Även för en vegetarian. Det fanns varmt och kallt och efterrätter. Jag är fortfarande helt sjukt mätt, så bakelsen som Markus hade köpt till mig gick inte ner i sin helhet. Sockerbullen får vila i sin påse för det går bara inte.
Absint!

Lördag em


Dator+läsk+budapest (så klart kunde jag bakelserna i På spåret igår)

Elise

Om man gillar färg, snygga saker och cool tjej kan man hälsa på Elise. Fast hon bor i ett annat land långt borta kommer hon så nära med detta underbara nät.

Elises söta grejer i form av scrapattiraljer få komma hem till mig ibland så jag har ett lager. Om man fick önska egenskap som man anser sig sakna idag skulle jag mest av allt vilja kunna teckna. Inte bildskönt kanske men coolt. Det kan två av mina systrar på ett väldigt skoj sätt. Men jag är avarten som är bäst på att skriva och läsa.

Götblad och marsvinen

Så här sade hon under 2008 i en intervju i SvD:

- Jag har tyvärr en tendens att impulsköpa marsvin. När jag var yngre hade jag periodvis hela köket fullt. Men på senare år har jag blivit bättre på att lägga band på mig.

Jag menar alltså länspolismästare Carin Götblad. Det gör mig på gott humör för när jag gör onödiga saker  (fast det är ju sjukt sällan) så surfar jag och tittar på bilder på söta djur. Främst marsvin, hamstar och hundar. Ibland, i kombinaiton med att jag gillar alla fluffiga saker, känner jag mig lite barnslig. Men Carin är min räddare. Hon har rätt perspektiv på det mesta. Hon lär inte dricka alkohol till exempel. Vittnar om eftertanke och inte strömföljning.

Kanske är Carin sugen på en sådan här godis?


Bild från img.dailymail.co.uk


Inte mitt fel



På aftonbladet.se ser det just nu ut på det här sättet. Nu har jag bloggat lite småelakt om Littorin tidigare idag, men det var faktiskt inte mitt fel.

Världens roligaste SMS

Om man har sinne för riktig humor vill säga.

Min kompis Susanne messar följande :

Johan och jag satt och pratade och ditt namn kom upp några gånger.
Joel frågar då sin mamma; är Elin din mästare eller?

För övrigt har mästaren tränat idag.

Det nya städet

Om jag inte städar mina tre olika mejlboxar minst varannan vecka blir det kaos (det väller in med blandat innehåll) och jag går i ständig skräck över att ha missat något. Bestämde just att jag numera ska städa dessa varje fredag. Varje!

Självklart tar jag bort eventuella spam och ovidkommande direkt.

Äntligen på hallmattan


Bara så ni vet, det är ingen skabbig kohud som är under.


Varför döper ni?

Hur kommer det sig att många många föräldar som själva aldrig går i kyrkan annat än möjligen bjudna på andras dop eller bröllop, väljer att döpa sina barn.

Att döpa ett barn handlar inte om att ge ett namn eller säga välkommen till världen. Det handlar om att göra barnet till Jesu lärjunge. Det är precis så de säger.

Har man själv en levande kristen tro finns det en logik i det, även om jag inte tycker man ska tvinga på andra någon religion. Att döpa ett barn är ju att inte låta det välja själv, lyckligtvis kan man ju lämna kyrkan idag om man känner för det.

Men annars? En jag känner hymlade inte, utan sade att det bara handlade om presenter till barnet. Då är det ju tydligt. Ett annat skäl har kunnat vara att äldre släktingar inte skulle förstå varför man avstod eller istället skulle ha en namngivningsfest. Jag tycker att frågan är lite för stor för att egentligen köpa något argument för att döpa barn.

Kyrkan är också en stor hycklare som ger typ fadderbrev till personer som ska gudia barnen kring kristen tro i livet, fastän den vuxne inte ens är medlem i kyrkan.

Dop är många gånger bara ett löjligt skådespel och det är barnet som betalar det högra priset. För det har verkligen inte bett om att bli Jesu lärljunge.

Glatt är i alla fall att antalet borgerliga vigslar gått om antalet kristna vigslar. Kanske börjar folk förstå att det är löjligt att lova sin kärlek inför en Gud man inte tror på.

Riksdagens interpellationsdebatt

Av varselskäl är inte jag på mitt jobb just idag, möte tidigare idag istället.

Istället har jag kunnat kika på riksdagens interpellationsdebatt istället. Vad härligt! Av den har jag nu åter påmints om hur viktigt det är att inte visa precis vad man känner. Det är ett problem för mig för jag är liksom genomskinlig med vad jag känner. Jag skriker inte ut att en åsikt är puckad i debatter men mitt ansikte ojar sig.

Tack vara Littorin (han som förstörde A-kassan) och hans mycket osmakliga ansiktsuttryck i talarstolen ska jag nu försöka bli ännu bättre på att inte med kroppen visa hur jag känner i debatter. Endast orden ska tala. Littorin verkar ha överaktiva käkar. För inte tuggar han väl tuggummi i debatten?

Jag har ett tidningsuppslag med Littorin under min sophink.

Kompetenspapper

Nu ska jag in i arbetsrummet och leta upp all min kompetens som kan fästa på ett papper. Fattar ni hur många papper det är?

Fast kompetensen har också lett till att jag bara borde behöva leta i en enda fet pärm. För klokt nog har jag samlat allt.

-Går det att dricka?

För första gången fick jag nu känslan av att jag kanske bloggar om det jag redan bloggat om en gång. Varje gång man ska labba och har vätskor kommer ofelbart frågan:

-Kan man dricka det där?

Nästa lustiga grej, det är ALLTID en kille som frågar. Återigen, varför gör killar så mycket konstiga saker?

Två förhör

Här sitter jag och har skapat två förhör för två olika klasser.
Ett om kartkunskap och ett om hjärnan.

Svårt att välja

Tydligen ska Miss Lii vara med på Winnerbäckprogrammet nu. Vad är det liksom? Henne älskar jag, Winnerbäck finns inte i mitt universum. Men jag är inte sämre än att jag kan ha skiten på i bakgrunden.

Nu är det många teromantiker som ska kolla på Lasse tror jag. Huvva.

Så galet trött

Ikväll var tredje kvällen (och inte den sista den här veckan) som jag hängde på Folkets Hus. Idag var det två olika möten på raken. Det är roligt folk och viktiga grejer... men jag tar mig friheten på att klaga på att man jämt, jämt få rsamma ganska slebbiga smörgås. Men inte alla får något att äta alls.

När det gäller att äta har jag ikväll lagat mat. Själv. Tyvärr är inte M hemma så att han fick förmånen. Men han är ute på, så han lider nog inte.

Fast tyvärr och tyvärr... det är rackarns skönt att vara hemma på egen hand också. Mitt eget sällskap är det bästa. Men ibland kan det behöva lite krydda.


Gör världen bättre!

Svar på Timbro-rapport


I en rapport från Timbro jämför Malmqvist och Wålsten Rättvisemärkt med bistånd. De tycker också att det är dyrt för odlarna att bli certifierade av Rättvisemärkt. Från detta drar de slutsatser om att konventionellt skulle vara bättre för odlarna. Att Rättvisemärkt gör enormt stor skillnad för odlare och anställda i utvecklingsländer väljer de helt att ignorera.


Rättvisemärkt kaffe ger mer inkomster till odlarna än konventionellt odlat kaffe
Rättvisemärkt kaffe ger mer inkomster till odlarna än konventionellt odlat kaffe
 

Först och främst, Rättvisemärkt kan inte jämföras med bistånd. Det handlar inte om att pengar "går vidare" till odlarna.  Rättvisemärkt är en certifiering för produkter som följer internationella Fairtrade-kriterier, inklusive mer betalning till producenterna. När du som konsument köper en Rättvisemärkt vara har odlarna redan fått betalt, direkt av företaget som importerar råvaran. Rättvisemärkt rör alltså aldrig själva betalningsströmmarna, vilket omöjliggör att det skulle försvinna pengar på vägen som rapportförfattarna fullkomligt felaktigt påstår. Att Rättvisemärkt är dyrare beror inte bara på ett högre pris till odlarna utan också på faktorer som att mindre volymer ger högre styckpris, momsen blir högre i kronor räknat på en dyrare produkt, samt det faktum att konventionellt kaffe ofta används som lockvara. Vad sedan slutpriset i butik blir är inte upp till Rättvisemärkt att bestämma, det klarar marknaden alldeles utmärkt själv.


Det kostar mellan c:a 3 kronor och 330 kronor per odlare/familj årligen att vara certifierade av Rättvisemärkt. En god investering för odlarna med tanke på att certifiering ger dem en möjlighet att sälja sina grödor till bättre ekonomiska villkor. De siffror som Timbro nämner i sin rapport bygger på kostnaden för en hel producentorganisation, vilket omöjligen kan jämföras med en årsinkomst för en familj.


Rapporten påstår att det skulle vara bättre för odlarna om konsumenterna köper konventionellt kaffe. Detta är helt fel. Det är enkelt att räkna ut att om kaffet kan säljas som Rättvisemärkt får odlarna in mer pengar per såld enhet (se graf).  Om allt kaffe som säljs i Sverige vore Rättvisemärkt skulle odlarna få in över 100 miljoner kronor extra per år, jämfört med konventionellt - om kaffebörsen faller blir det ännu större skillnad.


Slutligen, det allra viktigaste: Varje dag handlas stora mängder varor som producerats i utvecklingsländer och under bedrövliga arbets- och levnadsvillkor, ibland även med barnarbete eller slavliknande förhållanden. Det är inte acceptabelt att människor far illa för att vi ska kunna köpa så billigt som möjligt. Det får inte vara en konkurrensfördel att kränka andra. Rättvisemärkt är ett sätt för företag och konsumenter att medverka till bättre produktionsvillkor. Inte enbart för att vara godhjärtade medmänniskor som vill väl utan för att de har lika stor rätt till mänskliga rättigheter som vi.



Daniel Sommerstein

pressansvarig, Rättvisemärkt


Hopplöst

Lite så känns det med jobbsituationen. Jag har cirka en miljon högskolepoäng men i den här situationen hjälper det inte. Lyckligtvis i många andra när man märker att man kan tänka större. Det är därför alla borde gå i skolan länge, så att de kan tänka ännu större.
Idag när jag var i gamla lägenheten njöt jag av att torka damm från listerna. Kanske skulle jag söka jobb på ett städföretag.  Eller så får jag prostituera mig. Det är Erik Hanssons tips. Så klart. Jag skulle möjligen kunna tänka mig att vara i samma rum som en annan tjej, blunda hårt och säga snuskiga ord och hoppas hon tänder på det. Det kanske inte är olagligt om jag kallar det föreläsningsverksamhet? Varför inte killar som jag normalt gillar? För att jag sannolikheten att träffa på en våldsamkille är typ miljoner gånger större än en våldsam tjej.
Eller så gör jag nåt annat. Hemmafru är ju alltid ett alternativ.

Världens bästa

Jag har haft förmånen att flytta till ett område med en mycket trevlig fatighetsförvaltare. Vi har haft en del kontakt och det har alltid varit lysande och snabb service. Inte så kinkigt att få byta tapeter. Igår hade han satt in vårt badkar, sam skrivit lappar om andra olika små problem han rättat till. Lysande man! Länge leve allmännyttan! Och tack Gavlegårdarna.

Snyggot



Nu är det ganska tomt i min lägenhet. Igår hämtade Röda Korset väldigt mycket prylar som kanske kan komma till användning någon annanstans, och jag slipper förvalta sådant som inte passar mig längre. Skönt!
Var där idag och visade lägenheten för spekulanter. Solen lyste och jag hade låtit min s-affisch med Rättvisa!-budskap hänga framme. Bättre än så blir det inte.
Lite sorgligt dock att lämna den snart. Fast det är ju inte som att jag hänger där en massa nu.

Dagens alkoholsnackis

"Lite rödvin är bara bra för hjärtat"
Ja, den "nyheten" har du säkert sett i tidningen mer än en gång, den dyker upp med jämna mellanrum. Det är sant att det finns ett antal internationella studier som visar att de som dricker små mängder vin lever längre än de som inte dricker alls.

Tyvärr brukar tidningarna glömma ett par saker när de skriver om studierna: För det första glömmer forskarna ofta att ta hänsyn till att en ganska stor del av de helnyktra i undersökningen är nyktra alkoholister som tagit skada av sitt tidigare drickande.

En annan del av de helnyktra är människor som inte dricker på grund av sin svaga hälsa. Att de dör lite tidigare är alltså inte konstigt, och det beror inte på att de inte dricker.

Noggrannare undersökningar visar att små mängder alkohol kan ha positiva effekter, men bara på hjärtat och på män i övre medelåldern. Samma mängd är dock skadligt för andra organ i kroppen, så motion och mycket frukt och grönt är ett mycket bättre hälsoråd än alkohol.

Från iogt.se

För mycket soffa

Folk sitter för mycket i soffan och går på för få möten.
Idag har min dag varit igång från 0750 till 2050.
Jobb och sen två möten för att få en bättre värld.
Vad har ni gjort?

Wikipedia

Jag tycker faktiskt att det är galet bra.
Generellt tycker jag att Internet är fantastiskt.

Och så undrar jag varför det bara är killar som leder kriminella gäng. Är killar dummare?

Svara i telefon

Ett skämt som inte går att förklara bakgrunden till var att när vår fasta telefon ringde för första gången skulle vi svara med ett visst namn. Vi kan säga Kalle (fast det var det inte).

Idag ringer det och vi blir mycket förtjusta.

-Kalle
-Ja hallå?
- Skoja... det är Elin
-Jaha, Eva?
-Nej, Elin
-Då har jag kommit fel.

Värdelöst.

Om igen!

Nu går varselvändan i barn- och ungdomsförvaltningen som är min arbetsgivare igen.
Förra gången klarade jag mig, om man ska uttrycka det så. Nu vet jag inte.
Älskar att få besked idag och sedan tre tider jag ska infinna mig på olika ställen DEN HÄR VECKAN.
Som om man inte har ett privatliv eller kanske främst ett arbete (fortfarande) att gå till på dagtid.

Personalmännen är skitsvåra att få kontakt med så jag ringde en annan än den jag tidigare har haft kontakt med, en som aldrig svarar på mejl eller ringer upp när hon lovat. Hur svårt är sånt? Egentligen.

Storhandling

Idag har vi storhandlat för att fylla på de förråd som inte fanns. Det som nästan är värt att fälla glädjetårar över är att hyllorna med ekologiska- och bra på andra sätt-varor ibland vara tomma. Helt enkelt för att folk hellre väljer det än annat. Det är positivt för världen med tråkigt för mig som då ibland fick köpa konventionellt odlade varor.

Månlandskap



Eller veckans ugnspannkaka.

Lektyr om dåtiden, för framtiden



Utdrag från böckernas baksida:

Så här såg de ut, våra egendomslösa förfäder, så här resonerade de, höll de samman, diktade de, blev de överlistade, återgick till arbetet, såg de kuvade ut, samlade de erfarenhet, var de innerst okuvliga. Man ser dem framför sig, dess tåliga grå människomassor. Deras kärlek. Deras vrede. Deras rödhet.

Skrivet av Sara Lidman (fina fina Sara)

Vi är vår historia. Vi är så många som har allt att tacka dessa människor som kämpade och aldrig gav sig. Som trodde att en annan värld var möjlig. Vi är inte framme. Vi är inte framme så länge några dör av svält och andra av överflöd. Vi är inte framme så länge inte alla har nog med frihet att forma sina egna liv. Lär av historien och fortsätt det viktiga arbetet.

Donera organ

Idag tipsar 365 saker om att skriva in sig i donationsregistret (om man inte redan har gjort det). Man kan själv välja fritt vilket eller vilka organ man kan tänka sig att donera, alternativt inte donera. Man bestämmer också om ens kvarlevor får användas till medicinsk forskning. Är du inte signad är det dags!

Om något händer med mig kan jag inte tänka mig något finare än att någon annan kan få nytta av det jag inte längre behöver. Att detta ens är möjligt är ett fantastiskt vetenskapligt framsteg. Jag älskar vetenskap!

Arbetsrum

Just nu finns det två vyer i arbetsrummet, tillika pysselrummet.
Först är jag på gång att organisera mitt pysselmaterial, men istället hänger jag upp tavlor jag behöver för inspirationen.

Bilderna är en bilder av mig när jag var liten, bilder av mig med några av mina djur, en bild av huset i Norrala från början av 1900-talet, en bild av mamma och mormor och en bild på mig med två av mina systrar (fotad av bästa Pierre). Slutsats: Jag är min egen inspirationskälla. Inte alla har det så bra.


Åt andra hållet ser det ut så här:



Ganska tröstlöst. Men ändå inte. Har man orken är det kul att sortera. Ivarhyllorna som Markus hade med sig är helt lysande.


På slottet

Åt tacos till stjärnorna på slottet. Inte sett något i den här omgången innan. Åh vad det var härligt. En god författare, en underhållare, en kloking... Jonas Gardell. Livsfrågor, härligt funderande. SVT!

Jag har inte betalt av SVT, det är inte så de jobbar.

Ta knarkarna!

Idag står det en massa i kvällstidningarna om hur ledsen Kleerup är för att blivit haffad av farbror Blå. Det är ju banne mig det bästa de har gjort på länge. Det är en självklarhet att kriminell verksamhet ska behandlas som sådan och där är ingen på piedestal (kan inte stava det ordet). Ta alla knarkarna och ge dom den vård de behöver. Kleerup har väl någon neuropsykiatrisk sjukdom och det är inget bra om han ska behandla den själv.

Beauty and the geek

Mycket fascinerade TV-program som rullar på reklam-TV just nu. Det går ut på att man parar ihop snygga, dumma tjejer med fula, smarta killar. Enligt någon sjuk mall that is.

De ska sedan tävla i grenar de inte förväntas vara bra på. Killarna förävntas inte klara frågor om kändisar, inredning eller karaoke. Tjejerna inget om datorer eller politik. Ni förstår grejen.

Det är verkligen underhållning. Mest för att någon tyckt de vara värt att spela in. Återigen vill man bara hångla upp SVT som inte sysslar med sånt här.

Fråga till tjej:
- Vilken är Iraks huvudstad?

Svar från tjej
-Afghanistan.

Varför tittar jag? För att jag varit på högskolan hela dagen och opponerat uppsatser och nu är jag trött på att använda hjärnan särskilt mycket.

Vad jag INTE är

Jag är inte tjejen som går två och två på toa.

Uppåt väggarna

Så här ska det bli:

Vardagsrummet - ljust beige, svaga lodräta ränder.
Hallen - ett härligt stiliserat storblommigt mönster i grön nyans
Köket - ett annat stiliserat blommönster i svart och vitt.

Kan bli galet, blir nog bra! Ni vet, snart blir det snittar. Säkert bara någon månad kvar. Och spill då inte på tapeten.

Ursäkta ordvitsen i rubriken. Det blir så efter Oldsberg.

Världen är ett jobbigt ställe

Inte mest för mig, utan för alla miljontals miljontals fattiga människor. Som lever för att producera varor till oss lyxlirare som tycker att vi har rätt att roffa och ta utan att ge tillbaka.

Ingen nyhet för mig, men man blundar ju gärna och tänker att det bra för världen som jag gör (källsorterar, avstår sprit och kött, är världsförälder, djurfadder, säger emot de som behöver bli emotsagda ibland, utbildar barn, köper bra märkningar osv.) kanske räcker en bit. Men det gör det ju inte. Det räcker ingenstans alls. Vi måste vara ännu fler som gör mer, vi behöver varandras stöd.

Jag skrev nyligen ett inlägg om alla prylar, det är lite samma tema. Vi måste/skulle kunna leva annorlunda men vårt samhälle är inte uppbyggt för att det ska vara enkelt. De varor vi konsumerar måste vara schysta, inte bara ekologiskt utan också för de människor som jobbar med produktionen. Fördjupar mig nu i den uppsats om kakao och världshandel som jag ska opponera på imorgon.

Det kommer nära. Hade det varit kaffe hade jag bara muttrande kunnat säga att folk får sluta dricka kaffe, eftersom jag själv inte gör det. Fattar inte att någon frivilligt hänger sig åt det. Hur som helst var det nu kakao, och i förlängningen choklad. Att svänga in på Madame och köpa lite praliner är vardagslyx för mig. Men min lyx är förmodligen någon annans misär. Att hålla mig till rättvisemärkt choklad är ingen konst. Det kan jag göra. Och då vore det ju ganska lugnt. Men jag äter en massa annat också. Och vem har plockat det? Hur mår den personens mamma? Dotter?

Det är jobbigt för mig att komma fram till hur jag ska leva för att bidra till en hållbar utveckling. Men det är inget jämfört med de människor i fjärran land som under tiden servar mig med käk.

Jag vill ha ett samhälle som enbart erbjuder bra varor. Inte ett samhälle där vi alltid tror att vi ska få ut flest saker för våra pengar och därför handlar vagnar full på otäcka ställen som Rusta, ÖB, Dollars osv.

På spåret

Nu är det dags. Markus har monterat oss en egen nödbroms i taket så det här blir bra.
Helt slut, efter att ha gjort massa viktigt. Främst monterat ett klädskåp. Matt! Jävla IKEA. Nästa gång ringer jag Eva.

Fredag

Äntligen fredag!

Trött trött

De senaste två nätterna har jag sovit dåligt och vaknat och vaknat och vaknat. Klarvaken innan sex med en halvtimme i sängen till godo. Värdelöst. Så blir det när man börjar jobba.

Första dagen med eleverna idag, men dagens arbetsskada var de helt oskyldiga till och egentligen borde jag inte ens berätta om det. Men jag skulle kontrollukta på stora flaskan ättikssyra. Lutar hela huvudet över och drar in. Hur jävla dum får man bli? Men straffet kom omedelbart. Suck. Nu är jag okej.

Slet hårt hela dagen med massor av saker. Igår jobbade jag hela dagen och kvällen. Nu borde jag jobba mer och ska.

Kroppsarbete har varit aktuellt. Vi har monterat sängar och hylla och ordnat till fåtölj. Nu börjar det likna något. Och som grädde på moset... vi ska få tapetserat i hall, kök och vardagsrum! Himmel! Blå stjärnor måste lysa över mig! Ska välja imorgon. Hurra! Bort med gult och tegelrött! Hej ljusa färger!

-Jag vet inte!

Nu ser jag på dokumentären om Leslie på SVT (SVT är bäst). Inte så lätt att vara den killen, men det han gör, precis som tusentals av sina jämåriga, är så svårt att hantera för mig.

Att alltid svara -Jag vet inte! på frågor om sitt beteende. Om varför de slagits, glömt, snott, hotat, kommit sent...

Och sen förväntar de sig att det ska vara nog med det, att  man inte ska ställa fler frågor och blir gravt störda när man ändå gör det. Som om "jag vet inte" alltid är ett godtagbart svar.

Skärp er kids!

Underbart konsert

Tvåan nu!
Konsert med Robyn!
Jag älskar Robyn!

Jag hävdar bestämt att hon är en av världens bästa kvinnliga artister. Markus villa framhäva Nelly Furtado och Madonna. De är också bra, men de har inte det där extraextra som Robyn har.

Om jag var man skulle jag göra vad jag kunde för att vara groupie.

En gång var jag på en Robyn konsert på  konserthuset i Gävle. Med spydige Erik. Då fick Elin B smita in för att få fatt i ett par nycklar, men det gick vägen. Det kanske är mitt bäst Robyn minne. Men jag tror inte det gäller för Elin och Ullie.

Jag vill hoppa och dansa till Robyn.


Merckle ist tot

En tysk riking rapporterats ha tagit sitt liv till följa av finanskrisen. Han hade från början 70 miljarder kronor (94e rikast i världen). Sedan satsade han på fel aktier och det blev finansiella problem för honom så vid en ålder av 74 år väljer han att ta sitt liv.

Det genererar många frågor.
-Hur rik måste man vara för att fortfarande tycka sig ha ett gott liv. Mest troligt hade Meckle så mycket i sina lådor att han skulle kunn aleva gott de cirka tio år till han skulle leva.
- Vi som har mindre än Merckle, borde vi ta livet av oss också?
- Är det hårt grupptryck i toppen så man backar hem på detta radikala sätt om man droppar ut från hundra rikaste-listan?
- Är detta verkligen en av de allvarligaste följderna av finanskrisen, så pass att det måste rapporteras om i särskild ordning? Jag tycker det är mer illa med alla tusentals som blir av med jobbet och hamnar på noll.

En ny värld på jobbet

Ny chef
Ny namnskylt
Nya undervisningsområden
Och Susanne.

Jag är så ända in i själen glad att Susanne är tillbaka från sin föräldraledighete. Det är verkligen bara övergalet bra.

Gick upp halv sju. Det var också lite ny erfarenhet. Jag har gjort det förut alltså, men det var ett tag sedan. Vi har pratat i lärargruppen, vi har pratat om klasser och jag har jobbat hårt med målbeskrivningar till eleverna. Min nya idé är att göra en blogg där jag lägger upp allt för ibland (och då är det lindrigt) så händer det att eleverna tappar bort papper med uppgifter och det är inte alls bra. Nu kan de få tag på det jämt. Får utvärdera det sedan. Ser framemot att träffa eleverna imorgon.

Obligatorisk rapport från flyttkaoset: Idag har personal från Gavlegårdarna varit här och tagit bort sladdar, lagat eluttag, skruvat fast handtag och sådant småfix. Det känns lysande. Imorgon bitti kommer möblerna levererade och M får vara hemma och ta emot. Nåde honom om han börjar skruva utan mig. Nog ingen risk. Det är jag som är skruvaren. Jag är ju ändå tekniklärare (ibland känns det som ett av jordens roligaste skämt, men det är helt sant).

Det roliga är inte slut för idag. Nu ska jag nämligen fortsätta jobba för jag är inte precis klar med planeringarna...

Om alkoholism

SVT ska göra en serie om alkoholism.
Äntligen!
En av våra mest utbredda, skuldbelagda och nedtystade sjukdomar!


Vidare så undrar jag när det är min tur att bli sjungen för som tack för att jag betalar min TV-avgift. Jag kommer inte att se överraskad ut, bara glad. Kom gärna in på en lektion. Eleverna kommer bli glada.

Glöm inte!

Om 30 minuter börjar ny omgång av Top Model!

På en TV nära dig!


Ingen lek

-Det känns som att vi har kommit lite i ordning i alla fall.

Skön kommentar från Markus när vi nu har packat upp motavarande ett hundratal flyttlådor. Tvättat lite, och stuvat både här och där. En del av det som ska vara på vinden är på vinden. Saker i hyllor är provisoriskt i inslängda i hyllorna (Jag har monterat Ivar).

Bob då, vad tycker han om detta? Oklart, hans osociala beteende är likadant men han kommer fram och äter lite godis på kvällarna och sen springer han på natten.

Imorgon drar mitt jobb igång, lite mjuk med planeringsdag. Shit vad jag behöver planera, ingen lek.

Nu ser min blogg snygg ut på ett annat sätt än tidigare och självklart är det världens bästa Anna som ordnat den. Hon är förresten min mammas kusin fast jämnårig med mig.



Anna och jag ♥

IKEA

Nu har vi handlat merparten av de möbler som vi behöver. Kommer levererade vilken dag som helst nu. VIlken dag som helst. Men det är drygt att bära och fixa. Tänk om jag hade något handikapp i kroppen, då skulle IKEA kunna vara ett problem. Fast de har världens vänligaste personal (de är lite buttra i betalkassan) så de hade säkert ordnat det.

På förfrågan kommer en lista på vad vi köpte:
En varsin säng som man bygger ihop till något som kallas dubbelsäng.
Ett mindre klädskåp
En hylla som SKA passa mina scrapalbum
En fåtölj

Plus lite lådor och annat för förvaring.

Smärtsam process

Det här med flytten har fått mig att tänka ännu mer på prylar, saker, stuff, grejer...

På det personliga planet. Att jag själv är så bunden till saker för att berätta min historia för mig själv. Viken annan trettioårig tjej ser det som självklart att ha sina My little ponys framme? Bara som ett exempel. Fast det är å andra sidan ett urval av saker, för mina Barbies är inte alls lika viktiga. Vissa saker slår an något i mig. Men att packa och flytta sina egna saker med lastbil... alltså möbler visst, men saker... Kläder, skor, böcker, handdukar, väskor, det är ett gravt överflöd. Sådant jag har fått i present är svårt för mig att lämna bort. Som om glas jag fått av någon förpliktigar att behålla dem livet ut. Så är det naturligtvis inte.
En människa borde inte ha mer än det hon kan bära/dra själv.

På det presentmässiga planet. I fortsättningen när jag ska önska något så ska det vara förbrukningsvaror. Hudkrämer som jag masskonsumerar, ätbart, ljus, anteckningsböcker, presentkort hos frisören, pysselmaterial... den stilen. Nu får det vara stopp med andra typer av presenter tror jag.

Rent hållbarhetsmässigt, ekologiskt, är det galet detta att vi inte sammanbor i kollektivformer mer så att vi är många om TVn, om vispen och om whatever. Singelhushåll är egentligen galet (men underbart). DN handlade i söndags om singelboende och skrev det som brukar sägas att Sverige/Stockholm har högst andel singlar. Det är dyrt att bo själv och det är dumt mot miljön. Jag menar inte att någon ska känna skuld för det senare. Men det borde skapas fler former för sammanboende för att underlätta. Att bo i studentkorridorstuket är perfekt. Eller kompisar som delar lägenhet. Det borde inte var förbehållet ungdomar. Fler vuxenkollektiv. Botar ensamhet också.

Media har uppmärksammat flera personer som har haft årslånga projekt där de inte ska inhandla mer än mat och mediciner. Det är modigt och bra jobbat av dom. Jag har ingen sådan ambition. Men jag är ganska säker på att jag kommer att handla mindre av det mesta en lång tid framåt. Böcker från bibblan, välja två tidningar av magasintyp (inte alla), använda mer av de kläder jag verkligen äger än leta nya osv.


Det är jobbigt att rensa ur och göra sig av med saker. Man vet att det är massor massor av tusenlappar som ryker. Som hade kunnat sitta på sparkontot och bli en vacker hund. Eller så hade jag kunnat jobba mindre och scrappat mer.


Jaja, ni förstår. Säkert i samma sits. Gör en koll av era kryddburkar tex, är ni inte en notorisk städare kommer 20-30 procent passerat bäst före datum. För man använder inte upp det man köper.



Tår i ögat

Kollade på andra halvan av sammandraget på från Horse showen i december. Jag gråter av en söt ponny, jag gråter av en underbar, svart häst som dansar dressyr. Jag gråter av käcka Linda B. Av annat skäl.

Nu är det sportårskrönika. Varje öga är torrt.

Antalet hål

Antalet hål: Totalt 299
I vardagsrummet: 101


Ni var långt ifrån.


En liten trött

45 kartonger hade Markus. Det var ett satans gnäll om mina kläder tidigare. Sedan kommer hela UFFs gamla centrallager. Jag bryter ihop av skratt.
Fast mest är jag trött.


Bekymmersrynkan

Vi har haft ombesiktning på vår lägenhet alldeles nyss. Trevlig man gick runt, lyssnade, tittade och hade bekymmersrynkan. Klart är att vi ska få tapeter i åtminstone vardagsrummet. Kanske på fler ställen. Men så långt är jag nöjd. Lämnade över en 2.0-lista över saker som inte känns bra. De skulle börja till veckan. Ta bort konstigt dragna kablar och sådant.

Tidigare hyresgäst hade två katter (eller var det tre) och de har ägnat sig åt att klösa på tapeterna. Katter är ett otyg.

Just nu håller två stoooora flyttkillar på att bära in Markus saker. Sedan har vi att göra.

Fortsätt gissa på hålen. Pierre var inte ens i närheten.

Gissa hål

Inför ombesiktningen av lägenhet imorgon har jag roat mig med att addera hål+krokar som finns i respektive rum.

Därför vill jag att ni gissar hur många det kan vara. Totalt för en trerummare och hur många av dessa i vardagsrummet.

Lycka till!

River och sliter

Mig händer det då och då (ganska ofta) att suget efter något att äta gör att det river och sliter i magsäcken. Och kanske till och med tarmarna. Man kanske matar med lite clementin. Lite physalis. Toppar med päron. Men det slutar inte. För det duger inte med vad som helst.

Det ska vara något fyllt av dåliga fetter, dåligt socker osv. Jag försöker vara hård. Jag ska inte äta något förrän Markus kommer hem. Då kanske det blir lite rester av ost och kex. Det torde fylla behoven.

Fast som vanligt lyxproblem. Pratade om det fenomenet med min mormor idag. Hon berättade att hon i väldigt många år (kan ju vara 25), när något varit en motgång tänkt: -Jag slipper i alla fall vara kärring i Ryssland.


Hon beskrev sedan den bild vi alla delar. Av små fyrkantiga, tärda, frusna gummor som troligen har magar som river och sliter på riktigt. Hon är klok min mormor.


Sedan pratade vi lite om hur konstigt det är när klagokören går igång och man förväntas gnälla över allt mellan himmel och jord, och så gör man inte det! Utan säger just sådant om kärringar i Ryssland.  Det blir dålig stämning. Behövlig. Folk behöver de perspektiven.


Party med Dr Hook

Jag gör saker i sakta mak till tonerna av Dr Hook. Har i alla fall fått ut ytterligare två kartonger på balkongen, tomma. Naturligtvis bannar jag mig själv lite för att jag har (som Jessica säger) så många små saker. Det underlättar inte precis.

Men redan imorgon kommer lite möbler och då kommer det gå så bra att få undan en massa, så golvet inte behöver vara förvaringsplats. Överväger att ta mig an jätteprojekt som att skruva ihop de överjordiskt söta bokstöden jag fick av Sara i julklapp. Med möss! Hon skickade ut mig ur en leksaksbutik i Bryssel för att inhandla dem åt mig.

Först ska jag göra lite av världens godaste mat till mig. Det vill säga steka franskbröd med ost mellan i stekpanna. Lite som en smak av heaven. Gört om ni aldrig gjortet.

Har också lite av mormors äppelmos på tining. Det ska jag äta ikväll.


Navid och 365

Jag vill slå ett stort slag för 365 saker. Navid Modiri är min prins. Jag undrar fortfarande vem som har min skiva med honom.

Tidsbesparande åtgärder i år

Under 2008 hade jag ganska mycket saker att göra.

Under 2009 kommer jag att ha mer tid till kul tack vare följande:
Rekryteringsutbildning till rektor klar
Om en vecka är högskolekursen klar (och jag anmälde mig inte till en ny)
Behöver inte åka till Stockholm ofta för att träffa Markus.

Vad kommer jag förhoppningsvis att göra mer av:
Scrappa (big love, och nu med nya rummet...) ♥
Träffa kompisar ♥
Träna ♥

Det vore kul att rida åtminstone tre gånger under året också.

Som att vara på läger

Jag har ingen säng nu.

Jag och min sambo (!!) sover på varsin madrass på golvet. Det är ingen bra kombo med att vara sjukt stel efter flytten. Det vanligaste som yttras när man ska upp eller ner på madrassen är spontanta utrop med anspelning på smärta.

Det är också kyligt i lägenheten och det blir inte bättre av att det är tretton grader kallt ute. Alltså sova med mycket kläder och dubbla täcken. Och filtar. Problem när man inte har så många.

Ljud runt om som man inte känner igen. Jobbigt att gå upp om man ska kissa för man vet att man kommer att gå in i något, särskilt jag som är den mest närsynta du känner.

Alltså precis som på läget. Utom den störiga typen som ska låta hela natten och det är ju alltså ett bra läger.

Inatt drömde jag att Ulrica Messing skulle vara idrottslärare på min skola. Och jag var elev på skolan. Hon hade orange byxor och gul huvtröja samt obligatorisk pipa runt halsen. Plus att hon såg mycket glad ut. Och frisk. Så där som hon gör på omslaget till Tove -hem och trädgård just nu.


Lilla helvetet är över

Det är en bra benämning på hur livet ter sig när jag ska sortera mina kläder. (Fast det är ganska orättvist med tanke på delar av Afrika, Gaza osv). Täckt vardagsrumsgolv och många många högar. Hur gör folk med sina kläder egentligen? Finns det något bra system? Eller är det ett minimun som är det bästa.

Efter lite tandagnisslan och mycket ångest går en del i soporna och två bananlådor till bättre ändamål. Cirka tre flyttlådor går till vinden gör att omvärderas om ett halvår. Min kusin Anders vill troligen ha mitt finfina tält, säger hans mamma. Min kusin Sofia vill ha min kjol med komönster och Filipa K-koftor säger hon själv. Nu är hon snart 15. När hon var fem hade jag den kjolen och hon hade en matchande. Cykler liksom.

Har också gått igenom lådor med papper av typen tidningen från Vildmarkstinget i Vännäs 1993. Ocensurerade versionen av Märks med märken och gamla Sober X-press från Gävleborg med käcka intervjuer med distriktsstyrelser på 90-talet (Ullie har naturligtvis de brutalaste svaren jag önskar jag själv klämt till med). Allt svårt att skiljas ifrån så det gjorde jag inte. Men ett gäng gamla "kärleksbrev" vågade jag mig på att göra mig av med. "Jag lovar att inte knarka mer, jag lovar att inte göra fler brott".

Vad det gäller kläder hade jag förresten ett resonemang med Erik när han var hos mig i veckan (Erik, det är han som ibland lämnar de ironiska och elaka kommentarerna på min blogg. Han som vågar säga att jag borde träna mer. Vi har ett långt förflutet som studentsambos). Jag hävdade att det bästa vore någon typ av praktiskt uniform. Tre par olika byxor och någon T-shirt, kavaj, shorts och luvtröja. Erik såg skeptisk ut och undrade om hammaren och skäran skulle vara tryckt på. Inte helt fel kan jag känna...

Nu har sambolivet tagit sin början. Medan jag sitter här och i ärlighetens namn fulsurfar, så lägger sig M. Stort problem för mig för jag vill inte sova.

Något som jag däremot har

Något som jag däremot har (till skillnad från möbler) är vansinnigt mycket kläder. Återkommer ofta till att FN tycker att varje människa har rätt till sex klädesplagg. Jag skulle nog kunna hushålla en mindre by i Afrika med kläder och det är  inget jag är stolt över. Det beror inte på att jag aldrig har sorterat ur. Jag har sorterat ofta och lämnat till insamlingar mm. Mamma och Bertil brukar få tischor som är bra att ha när de mjölkar som man kobajsas på.

Men det är det nostalgiska och det överpositiva i mig som gör att jag spar. Jag gillar klädan rätt mycket men just just nu passar den inte. Jag har under den här flytten vid flertalet gångar hållit upp plagg och visat Markus. Sådant jag haft den här sidan millenieskiftet. Till exempel en liten, vit tight kjol jag hade på UNFs trettioårsfest i Leksand sommaren 2000. (Nån hybriskentgrej, alla skulle ha vita kläder. För övrigt handskrev jag inbjudningskort till alla som suttit i en UNFs FS sedan 1970 till arrangemanget). Kjolen passar nu typ mitt ena lår.

Sådant ger perspektiv. När jag var fet sist, eller snarare blev normalviktig sist slängde jag mycket av de fettokläder jag tänkte att jag aldrig skulle behöva igen. Tji liksom. Och nu vill jag inte slänga allt nytt jag köpte för tre år sedan för det är fortfarande snyggt även om det inte passar. Min ambition är som ni vet att kunna ha det igen. Och ganska snart.

Men jag sorterar och sorterar. Och det kommer ta hela kvällen. Om man inte skapar plats får man aldrig köpa nytt heller. Det borde vara en regel. Och lite undrar jag hur mycket jag tär på jorden med mina kläder. Och på andra människor, typ barn som säkert sytt. Fy fan. Jag ska börja spinna bomull själv som jag kan odla nästan året runt på min inglasade balkong.

För övrigt fick M ut lysröret. Men det nya vi hade köpt var för kort. Men jag blev inte ens sur.


Bättre ordning

Det är ett spartanskt hem nu ska ni veta. Ingen TV, ingen soffa, inga sängar, inget köksbord. Dessutom ganska kyligt. Vet inte riktigt hur vi ska råda bot på det sista. Ingen vet hur man byter lysör. Markus bohag kommer snart. Efter det kan folk få komma på besök. Lovar att blogga ett datum när ni alla är välkomna på cider och snittar. Men inte alkoholhaltigt så klart, och inte några muskler på snittarna. Pure bra för djur och människor.

Jag klarar inte lysröret men jag vet hur man köper lådor på Clas Ohlson med många små fack som jag kan ha mina örhängen i.

Slutar aldrig upphöras att förvånas över hur många krokar/skruvar/spikar den tidigare hyresgästen lyckats åstadkomma. Det lär vara tresiffrigt som Peter A sade igår. Det lär det.

Vem sätter till exempel en spik på innersidan av badrumsdörren? Eller fäster två krokar på listen på dörren in till köket. Listen på sidan. På 1,30 och 1,80 m höjd. Vad har de haft där?

De stora fettfläckarna i vardagsrummet förvirrar mig. En viss Tommy trodde de var resultatet av en sexlek så klart. Så kul tror inte jag att det är. Men jag har inget alternativ.

Det är så spännande med andra människor. Nu ska Markus göra tomatsoppa. Riktig. Jag ska kolla in bloggar.

Värk

Nu är det lite ont i Elins lilla kropp. Och ingen mat har vi hemma. Åt sushi förut. Måste hitta en matbutik snart.

Det är gjort!

Kanske finns det en gud ändå.
Med underbar hjälp av Lasse och hans lastbil, Maritha, Peter, Peter, Tommy, Sergio, Markus och Ahmed var flytten av mina triljoner saker över på mindre än två timmar.

Den ångest jag haft inför detta stod inte i proportion mot utfallet. Inte ens nära.

Tack för hjälpen alla underbara!

Först drog jag ut tanden, nu är flytten gjord. Framtiden ser ljus ut!

Lådor lådor



Så här såg det ut på nyårsaftonen... Senare idag hoppas jag att det blir mer tomt. Ångest ångest. Hädanefter kommer ett mål vara att ha färre prylar.

Konstaterade att jag hittills i mitt liv nog lagt minst motsvarande två bilar på att köpa tidningar av alla de slag. Det är också ett sätt. Men nu har jag slängt nästan alla tidningar som jag spart i den här lägenheten. Eller gett till bilden på jobbet. Någon årgång träningstidningar, massa damernas värld och flera årgångar Solo från den tiden den var bättre. Dvs från 2000 och nåt år. Nu har jag bara spart mina scraptidningar.

Tolv får jag nyckeln. Tre sätter vi igång.

Flickdrömmen besannas?

På måndag är jag officiellt skriven på ny adress. En dryg kilometer härifrån.  Även om jag inte flyttat så många gånger i mitt liv (och när den här pärsen är över hoppas jag slipper göra det innan vi träder in i en ny tidsålder) att det ändå är något anmärkningsvärt.

Grejen är att jag ju ska bli sambo. Det är något som jag förstår att många flickor (fler flickor än pojkar?) drömmer om. Verkligen drömmer om även på dagarna. Det har jag aldrig gjort. Aldrig. Först hade jag ett erbjudande men backade ur det innan det man kan kalla sista stund (jag var ju bara barnet, inte ens 20). Sedan blev jag sambo när jag var 23. Så var jag det i nästan fem år. Det var kul och rosa till en början men sen blev det jobbigt och sen blev det slut. Och svart. Det tog förbannat hårt, fast jag är nästan lika hård som flinta. Åtminstone blev jag lite hårdare efter det.

För om man inte gillar den här mallen man förväntas följa. Att som tjej hitta nån man kan stå ut med och sen bo i ett svenssonradhus eller liknande, gå på parmiddagar och klämma ut en unge. Eller skära ut en. Vad gör man då?

Inte så fasligt mycket uppenbarligen. För nu är jag ju nästan där igen. I en lägenhet med en sambo. Eller hey... fästman. Men jag har brutit ihop på vägen. Tårarna började rinna när han föreslog att min elvisp (som bekant väldigt personlig pryl) kunde vara en sådan sak som jag skänker bort eftersom han har en också. -Men det är ju min elvisp! Jag låste in mig på toa och grinade lite helt fredligt till mascaran började sticka i ögonen. Då sket jag i det.

Jag tänker mitt och ditt. Inte vårt. Jag tänker du och jag, inte vi. Jag har ett problem jag måste träna bort.

Det är absolut inte så att jag inte är kär, eller att jag skulle vilja träffa andra eller att jag tvivlar på att han är den rätta. Han är inte grejen. Mitt problem är att förhålla sig till mallen av svenssonlivet som jag har mycket svårt för. Jag vill inte sitta hemma och se på TV. Jag vill debattera på möten. Jag vill inte skaffa barn. Jag vill möjligen skaffa en hund.

Nämn inte barn förresten. För har man varit ihop med någon mer än en månad börjar jiddret från omvgivningen. Tröttsamt. Tröttsamt Jag ska säga att jag är steril i fortsättningen. Så kanske de lär sig att man inte frågar om sånt. Inte mig i alla fall. För jag tycker det är läskigt med drägglande ungar. Åtminstone om man inte kan lämna tillbaka dom.

Jag vill inte bli en sådan där familjebild i tidningen under nyfödda. Jag vill bara vara Elin.

Vi får se hur jag reder ut det här. Det finns uppenbara fördelar. Jag är rädd men jag (vi?) ska banne mig fixa det. För jag orkar inte flytta igen.

Året med kungafamiljen

Jag bänkande mig spänd av förväntan på mina två madrasser på golvet (soffa är överkurs dessa dagar). Inte en sekund gjorde konungen mig besviken. Konungen talade vitt och brett om besöket i Ukraina. Viftade med händerna i brist på ord, och drottninggen stod blid bredvid. Markus tittade på mig och frågade uppriktigt -Vad sade han? Berättigad fråga för jag förstod inte heller riktigt.
Ganska mycket kronprinsessan och jag gillar henne. Men som min mormor sade, lite synd är det allt om henne. Alltså, hon har det skitbra så inte ur den aspekten. Men vilken massa skit hon måste medverka på. Klippa band och gilla barn som vinkar med flaggor.
Yrket hovlakej känns ju härligt. Hur blir man sådan? Kanske inte går om man är uppväxt med en mamma som är bonde? Men det verkar så kul att promenera i ett litet följe bakom drottningen.
Väldigt lite om barnen. Prinsens foton visades igen, tror det var samma utställning som det handlade om förra året. Av prinsessen nada.
Bäst i hela programmet var den norske stasvetaren som var härligt ärlig och kritisk om olika saker. Han ifrågasatte kungens milijöintresse på ett sansat och klokt sätt. Tusen uppvärmda rum och hälften så många bilar. Dessutom flyga runt på bröllopsserviser i hela världen.
Men som jag brukar säga, det är viktigt att vi ser vad skattepengarna går till.

Och gifter sig Vickan med Daniel (snälla låt det ske) kommer det att bli böllopsboom så det heter duga. Det kan vara kul. Plus att hon är både klok och vacker vår prinsessa. Till skillnad från kungen vilket statsvetaren sade mellan raderna.

Läskigast i programmet (förutom konungen själv med det var förutsägbart) var Tobias Billström och Katarinas löshår. Jag tål inte löshår. Det är tacky.

Efter att ha sett programmet har jag för första gången ångrat att jag inte blev statsvetare. Hade någon berättat att man kunde ha inriktningen europeiska kungahus hade det tett sig helt annorlunda.

Mean people! Where to?

De här länderna har jag haft förmånen (tvivelaktig ibland) att besöka en eller flera gånger:
Norge, Finland, Danmark (och Färöarna), Island, Belgien, Frankrike, England, Tyskland, Skottland, Tunisien, Schweiz, Lettland, Japan.
 
Tunisien var en kurs kombinerad med solsemester. Den senare delen var ganska hemsk. Jag gick ner till knäna i vattnet. Sen låg jag med en bok under ett parasoll. Himla otäckt är att det går från den relativa lyxen till misär utanför hotellområdet. Och att se stupida turister betala för att få fotografera sig med något illa behandlat djur. Så gör man inte!! Själv skäms jag för att jag varit på London Zoo. Vilket litet helvete för somliga av dom djuren och det har jag stöttat. Men att fota sig med en apa, elefant, björn eller så i kedja, DET GÖR MAN INTE. De sålde också små små sköldpaddor i lådor överallt. Lidande! De fortsätter väl med det just för att folk köper. Som leksak till barn en vecka. Jävla så kallade vuxna.

Lina gav sin kompis Irene den här nya boken om hur turismen förstör. Den vill jag läsa. Jag vill läsa varenda liten bok som läxar upp oss! Och framförallt tycker jag att andra ska läsa dom också (och inte Liza Marklund enbart). Äkta vara om maten är nog bra. Förra året fick jag 100 sätt att förändra världen i present. Läste den på balkongen i somras. Det kanske var 10 tips jag kunde använda mig lite av, eftersom jag annars ganska duktig. (-Duktig duktig! Skulle Markus säga med gravt ironiskt tonfall, som han gör åt alla präktiga typer. Med rätta)

Nu vet jag inte om det blir någon utlandsresa i år. Jag gillar ju ändå bäst att vara hemma plus att jag inte har någon bil så jag kan inte åka mindre bil som kompensation för att jag flugit, bara köpa utsläppsrätter. Eller plantera träd. Fast som en kille jag råkat känna sade häromdagen -Så länge folk flyger till Thailand tänker inte jag bry mig. Jävligt lyckad inställning. Då är det bara att gasa i bilen... Trots det var han noga med att poängtera (likt en gammal indian) att vi bara lånar miljön av våra barn... Hm. Ja. Det är ju han och inte jag som har barn så jag förstod inte riktigt. För jag bryr mig ändå. För allas skull

Jag skulle vilja åka till Japan igen. För jag hann bara sen en pluttig del av det. Men jag vågar/vill inte flyga så långt. Och då vet jag inte vad alternativet är. Kanske tåget till Köpenhamn. Och då är jag inte ironisk. Har bara varit där med SSUs FS och det var inte någon nöjesresa precis. Mejla tips annars.


Ilska

Jag vet att jag skrivit om det förr, men jag blir verkligen arg sjukt många gånger om dagen. Om striderna på Gaza kan jag sitta och svära tills jag inser att jag blir hes om jag fortsätter. Igår var jag på väg ut med varselväst för att skrämma skiten ur snorungarna som sköt idiotiska raketer på området. Jag har precis suttit och mumlat mig igenom ett antal bloggar som jag läser sällan, och ofta. Så jävla mycket menlöst skit. Patetiskt. Eller bara löjligt. Och så läser jag... och ondgör mig över människan. Åh! Men ilskan gör ofta att det händer något.

Jag tycker det är helt jävla värdelöst med människor som inte bryr sig. Som bara snackar kläder, musik eller menlöst. Och ja Erik, jag ondgör mig över de som inte läser böcker och när de väl gör det är det en fucking Marklund.

Jag tycker världen, samhället, miljön, djurrätten, politiken är drivkrafterna. Inte jävla charter eller halsband.

Och just för att det är så vet jag att flera tycker det är anmärkningsvärt att jag faktiskt har koll på sånt som fåniga singelmammor som åmar sig i TV och har lagt en förmögenhet på magasin genom åren. Det stämmer det att det är, men jag har ett jävligt brett perspektiv på världen.

Bredare än en dataskärm.

Så svårt med kor

De boxas så gärna. Fast egentligen vill de klia sig mot hela min kropp, det är ju något rejält liksom. När man bara vill kramas. Mamma tog den grymma actionbilden.



Mix of Xmas

Egentligen är väl julhypen helt ute. But still...



Blues fick en ny boll. Den älskade hon.
Disneygranen I told you about. Ingen kan visa mig en präktigare.
Kalv är lite galen. Eller svårstyrd.
Puss på Markus.
Mormors kongresser. Kittlar dödsskönt i kistan.
Bara utsikten.

Konsulterat mormor

Hon ska nog se kungen också.
Fast hon egentligen inte tycker man ska stötta lyteskomik.

Kungafamiljen

I kväll är det året med kungafamiljen. Det är mitt favoritprogram. Det är vansinnigt och det är på riktigt!

Very nice inledning

Anna! Hur skulle jag ha kunnat hitta ett bättre sätt att börja nya året annat än att gå upp kl nollsjunollnoll för att tvätta?


RSS 2.0