Ännu en melodifestivallördag



Men den är ju speciell, för vi firar ju årsdagen av förlovningen. Inte är vi gifta än, men vadå? Det är inte som att Kronprinsessan tänker bry sig om sådana gamla skitetiketter. Så jag lär ju inte bry mig. I present fick Markus två storpack av såna tandtråd på bygel som var billigt i Nyköping. Själv använder jag regular tandtråd.

Ett jävla skitstartfält var det. Min favvo var Higher, nummer två, men den är redan körd. Agnes hade en gulddräkt som till och med spöar mormors guldblus. Det säger inte så lite. Men det stora håret hon har är så äckligt. Stora hår är snusk.

Bäst av allt var Darin. Han är söt och sjöng den fina låten som man dansade tryckare till i gymnasiet. Och ja, det var faktiskt somliga som ville dansa med mig.

Gubben Lundell

Läser senaste "Vädermannen" och har väl inte hunnit sjukt långt ännu. Det är länge sedan jag läste Lundell och av det jag läst kunde jag nog bara tåla "Tårpilen" som jag läste och recensserade på gymnasiet.

Vad handlar det om nu? Oklart. Dödsångest, ligga med unga tjejer, alkohol, allmän ångest, vad man äter. Faktiskt nu när jag tänker på det ganska så som en blogg från en gubbe i Lundells klass skulle kunna se ut.

Jag kommer min vana trogen att läsa ut boken trots det. Ytterst få böcker har jag gett upp med. Arnbok nummer två är ett exempel. Var spyfärdig efter 1,5 bok där...

Bilprovning, Katrineholm

I dag har jag varit på den nya bilprovning i Katrineholm tillsammans med Ullie. För mig som aldrig gjort det var det givetvis spännande.


Här går Ullie för att skriva in sin bil.

Jag sitter i bilen och väntar ganska spänt.


Här är underredet. Fel på spindelleden till höger i bild.


Tack Stellan!

Nu fick jag logga in med mobilen igen för jag MÅSTE skriva att jag är så glad över att Stellan dissar friskolor och religion! Tack. Och det bästa är att publiken jublar.

Skavlan är bäst

I kväll var Alice Bah Kunke med och hon har just berättat att IOGT-NTO är en organisation som växer. Till skillnad från många andra. Roligt. Ni har väl inte glömt att jag för bra precis elva år sedan var med i första säsongen av hennes egen talk show! Jag är hos Ullie nu och är galet mätt.

Min bästa Ullie

Om mindre än en timme tar tåget mig till henne! Hopp och skutt! Nyköping ska bli kul, men jag gillade bättre när hon bodde i Uppsala. Bäst var kanske Östanbo.



Här är vi på IOGT-NTOs kongress i Uppsala 2007.
Strax därefter hängde jag upp mig i romerska ringar.

Hälsingland

Jag älskar Gävle. Det är en fantastisk stad länet begåvats med som residensstad. Jag trivs som korna på klöverängen. Superlativen skulle kunna hagla i all oändlighet, men när det gäller min hemort. Norrala, Söderhamn, Hälsingland är det stjärnstopp som gäller.


Det kan inte finnas ett ställe på jorden som kan konkurrera. När jag är hemma och ser Norrala kyrka glida upp, gärna belyst i mörkret, hoppar magen till av glädje. Även om jag inte är hemma så ofta som jag önskar skryter jag ohämmat om Albertina, utsikten från Oscarsborg och andra trevliga platser i vårt landskap. Det är inte så stort men ändock så varierat. Vi har hav, vi har skog, vi har gnistan. Vad skiljer oss egentligen från andra delar av landet? Andra delar av landet är för mig då allt söderöver, toleransen mot det norrifrån är större.

Här blir det lite jobbigt för egentligen är det kanske inte så mycket, mest en känsla. Men vi är inte så mesiga som vi gärna vill tro att folk från Stockholm är. Vi gnäller inte när det sprättas en surströmmingsburk, vi är vana med att bussen i bästa fall går var tredje timme och vi kör inte åt fanders för att snön faller till höjder över fotknölarna. Vi biter ihop och är ett rekorderligt släkte helt enkelt. Om det är sant eller inte vet jag inte, och det spelar mindre roll för det är känslan av att tillhöra några andra som jag tror är som jag. En stark identifikation där vi som tagit studenten i landskapet är något extra. Hälsingeringen bärs med stolthet och när jag nyligen hade förmånen att vara på en föreläsning med nyblivne söderhamnsbon Leif Strandberg spontanapplåderade jag när han berättade var han bodde. Trots att det var tre hundra i salen kunde jag inte låta bli att stå upp för min hemort på ett ganska pinsamt sätt.


Det är inte för inte som jag när längtan blir stor knackar igång en skiva med Tomas Andersson Wij från Delsbo. I låten Hälsingland finns stroferna

Hälsingland

Du morsans land
Världen är nån annan stans
Jag har vart där ute men alltid vänt tillbaka
Till markens doft av evighet
Till dum och simpel långsinthet
Och spåren genom skogen till mitt hjärta.


Med det som bakgrund har jag inga problem med att förstå hur människor som flyttar hit gärna vill ståta med en skåneflagga på balkongen, starta en butik med matvaror vars smaker ligger bra i deras munnar eller bygga en lokal för möten med månskäran högst upp. Vi vill känna att vi hör till, vi har alla ett behov av att omge oss med sådant som ger oss trygghet. För mig är synen av Norrala kyrka något jag växt upp med genom köksfönstret och den sitter ovanför mitt pysselbord hemma i Gävle nu.


Det fina med kärleken är att det inte finns någon gräns, man kan älska hur mycket nya platser som helst utan att tumma på det gamla. Människor som flyttat hit från Beirut har svenska flaggan bredvid Libanons flagga. Jag har ingen förståelse för när vardagsrasister vill hävda att man får ge upp sitt gamla land om man ska komma hit.  Skulle vi slänga hälsingeringen när vi flyttar från landskapet? Knappast. Jag har köpt en gästrikering som komplement. Ursprunget finns för alltid djupast i hjärtat. Hos mig, hos dig och hos Mohammed. Vi är nämligen lika vi människor.

Ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten vecka 9


My man!



Och vinden kring alternativa drycker på politiska möten har definitivt vänt. Jag visste att jag skulle få den här bloggen att tacka för något.

Egoshopping



Meningen var alltså att ta ett foto på mitt halsband men det var så svårt att få det bra, så det blir en bild där man mest får ett helhetsintryck. Man ser att det är silverfärgat och att det har ett blått och ett silverfärgat hänge. Snyggare färger IRL. Man kan också se vilket rektangulärt ansikte jag har och att jag bär en sossepin. Det borde alla göra alltid.

Kärnkraften, alltings lösning?

Regeringens utspel i energifrågan handlar om att hur man än vänder och vrider på det står vårt hopp står till kärnkraften. Klyvning av urankärnor är det som ska få våra fabriker att gå runt. Resterna av processen måste isoleras i 100 000 år för att skydda allt från strålningen. Tanken i dag är att de här resterna ska gjutas in i flera olika lagar i vårt berg. Det känns lite oroväckande att i veckan hitta en kantartikel som bara de observanta läser i kvällstidningarna som handlar om hur detta slutförvar ska ske. Svensk Kärnbränslehantering, SKB, har nu två platser kvar som alternativ i Sverige, Oskarshamn och Forsmark. Oskarshamn lär ha gett "usla resultat". Slutklämmen i notisen är därför "Något som ska ha tvingat SKB att vända blickarna mot det sista kvarvarande alternativet -uppländska Forsmark" Vi har alltså ett problem med slutförvaret.


I andra änden finns brytningen, en process i flera steg där det hela tiden läcker radioaktiva partiklar med ökad risk för cancer hos arbetarna och där närmiljön förstörs för generationer framåt. Svenska kärnkraftverk idag importerar främst från Kanada, Ryssland och Niger. Fundera på om du tror att något av de länderna inte upprätthåller säkerheten för de människor som jobbar i gruvorna eller kanske på ett undermåligt sätt styr upp områden där den brutna uranmalmen vistats. Vi har alltså ett problem vid brytningen.


Uran finns inte i obegränsad mängd i jordskorpan. Om uran används i samma utsträckning som idag så räcker det lättillgängliga uranet i världen upp till 50 år till enligt Internationella atomenergiorganet, IAEA. Ökar användningen av kärnkraft räcker det inte så länge. Behöver i ett sådant läge brytningen av uran fortgår blir utvinningsarbetet mer omfattande och ger ännu större påverkan på miljön och människors hälsa. Vi har alltså problem med tillgången.


Under 2008 gjorde Stanford University i USA en studien "Review of solutions to global warming, air pollution, and energy security", "Översyn av lösningar till den globala uppvärmningen, luftföroreningar och energisäkerhet". I den jämförs olika sätt att producera el och slutsatsen är tydlig, kärnkraft är ett av de sämsta alternativen om man vill rädda klimatet. Kärnkraft är också dyrare än energieffektiviseringar, biokraft, vindkraft och snart dyrare än solenergi. Vi har alltså meningsskiljaktigheter kring hur bra kärnkraft är.


Nu pågår samtalen över blockgränserna. Inget är ännu klart om hur den långsiktliga planen kring energipolitiken ska se ut. Just att den ska hålla ett tag torde vara tillräckligt för att utesluta expandering av kärnkraft som ett alternativ.


Hållbarhet ska vara honnörsord när vi blickar in i framtiden och redan 1980 bestämde svenska folket att det var så man ville ha det. Idag står vi och darrar i ett läge där några kräver kärnkraft för jobben, några för industrin och någon för sina barnbarns skull. Alla exempel på mycket kortsiktiga sätt att se på energiproduktion. Media blåser upp rubriker och plötsligt har det blivit en allmängiltig sanning att kärnkraften frälser oss. Kunskapen pekar dock på något helt annat. Då har jag inte ens nämnt risken för ett haveri.



Ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten vecka 8

Torsdag på sportlovet

Soft förmiddag. Mat och fika ute. Kram på söt, liten Elsa med flurigt hår. Möte på Stadshuset. Liten shoppingrunda där jag köpte ett par ungdomsjeans, dvs färdignötta med hål. Bland annat. Lite krämer och sånt också. Jag skulle kunna knarka krämer. Alltså är det ett beroende jag borde göra mig av med.

I kväll har jag och Hasse (bilen) varit i Bomhus. Hasse väntade medan jag var mötesordförande och berättade lite om socialtjänstens utmaningar. Nu är han parkerad lite olyckkligt så vi väntar på husse för parkering inomhus. Jag har inte nycklarna dit.

Fram till midnatt tänker jag ha allmän fixtid, det är jag ganska nöjd med.


Oväntat möte

Hur glatt överraskad blir man inte när Alsy Forslin tillfrågar mig om vänskap på Facebook. Alsy var min lärare i engelska och svenska samt klassföreståndare på högstadiet. De som tror att nätet bara är för kidsen är snett ute! Alsy har en söt bild på sin presentation där hon äter kaka, och tycker Facebook är ett bra sätt att hålla koll på gamla elever. Jag håller med!

Nästan lika stor chock som när mamma började smsa nyligen.

Rosa fika



Jag vill skrika ut till alla att gå och fika på Flanörfiket uppe somharettnamnsomjagintekommerpå. Så galet trevlig personal och lagom trevligt utbud som är varierat så man kan bli överraskad. Men främst för att de är så trevliga, särskilt killen som jag tror äger stället. Stor förståelse vid vegetariska beställningar bland annat.

Fikat där med Daniel i dag. Vi pratade aktuell politik, fast vi glömde prata om nye partisekreteraren. Problemet är att man inte vet vad man skulle säga annat än gamla SSU-synder som man hört det ryktas att han har. Kanske har han växt på sig, troligt. Men jag tycker det är synd att de inte valde mig. Jag är helt regular men skarp och pålitlig. Jobbar så mycket som det krävs.

Nariga händer

Man kan säga att jag är narighetsprinsessan. Mina händer är alltid alltid torra, trots att jag smörjer. En burk på jobbet, en burk i väskan, burkar hemma. Har provat väldigt mycket, men en av de bästa hittills är den här:

Har haft samma serie på tub tidigare, och egentligen vet jag inte om den här burken är annorlunda. Men jag fick den av Anna när jag fyllde år sist och kommer inte släppa den i första taget. I går smörjde jag in mina händer till vita monster innan jag somnade. I dag ser de hyggliga ut.


Tur det eftersom jag ska träffa en massa folk idag. Men... först hade jag sovis tills takdroppet gjorde mig nuts.


Barnsligt på natten

Drog precis ur handsfreen ur örat efter att ha pratat viktigheter med Erik. Som egentligen borde ha släckt för 35 min sen, men jag höll honom vaken. Mest är jag uppe för att jag kan. För att jag inte måste gå upp förrän halv elva i morgon. Fast jag är askalastrött efter den här dagen och mest välgörande skulle sängen vara, men bara känslan av att få vara uppe....

Kanske ska förbereda snacket om soc för s-föreningen i Bomhus i morgonkväll. Ska bli kul att få åka dit.

Onsdag på sportlovet



Jag önskar att den här bilden kunda symbolisera hur den här dagen har tett sig. Men det är är bara senaste kvarten sen jag kom hem.

Innan har det mest sett ut så här:


8.15-16 Individutskott, nämnd

16-16.15 Presskonferens

17.30-21 Fullmäktigegruppen

21-21.30 Prat med ombudsman


Jag orkar liksom inte kommentera det.


Snabbt gick jag

Jag har nyss gått Brynäs runt. Eller ganska runt i en timme. Det känner jag mig ganska nöjd med. Innan läste jag handlingar och stickade.

Jag köpte ett häfte med recept på olika saker med pippimönster. Det skulle jag vilja sticka. Särskilt hundkläderna.

Till vänster sjalen jag faktiskt nästan kan sticka.  Stor skillnad. Det blir en tuff vår...

Vår presskonferens

På lördag firar jag och Markus 1-årig förlovningsdag.
Ni kan boka presskonferens med oss via telefon. Vi kan efter 18.00 den dagen.

Jag kan också ha en sådan fantastiskt snygg blå klänning! Och fnittra nöjt!

Gävleborg

Gävleborg
Kunglig Hovleverantör




Glöm aldrig det!!


(Peter Hasch som sade det, jag bara sprider)


Läsk på möte

Aldrig aldrig serveras annat än kaffe och te på de politikermöten som jag är på. Utom idag, nu har vinden vänt. Kanske har det med förlovningen att göra. I dag hade vi möte angående/med Ungdomsrådet och då finns det läsk!

Det betyder att man aldrig tänker på politiker annars som ungdomar, tragiskt! Efter ungdomarna hade tagit sitt högg jag en cola light likt en piraya.


Jag missar inte det historiska

Jag ser nu i realtid hur det ser ut medan de väntar på Vickan och Daniel på att komma in och själva prata om detta. Härligt att jag hann med två möten och precis kommer hem till detta. Det här ska jag berätta för mina syskonbarnbarn om!!

Men det är väl typiskt!

Nu har jag precis insett att jag ändå tycker det är väldigt kul med ett eventuellt bröllop och gärna dras med i yran. Jag kan ju till exempel gifta mig på Stadshuset med Markus om han vill det. Eller så kommer jättemånga att ringa mig och vilja bli vigda av mig.

Men klockan två när man får veta, då ska jag vara på Stadshuset i annat ärende. Jag ska träffa Gävles kompetenta kommunalråd Carina Blank. Det är också en förmån. Men jag kommer att ligga efter i informationsflödet.

Det är här så bra för långkonjunkturen, hur bra som helst. Tanter kommer att köpa ugly minnestallrikar tills all porslinsmassa tar slut och vi andra får äta från rabarberblad.

Men det är synd om V+D på så sätt att de inte kan välja något sansat bröllop. Det måste väl bli det här otäcka svulstiga och det blir säkert svårt att välja bort kyrkan. Nu får de väl lova inför Gud som sig bör. Fastän de flesta inte längre gör det...

Problemet är om någon tror att det här händer på tack vare regeringen. Eller tja, det här knaske är deras krispaket. De har ju hållit lite på det och så kommer det förpackat så här överraskande. Nytänkande, beröm för det. Men från rött håll hade vi föreslagit något lite mer långsiktligt.



 


Ironiskt kul

Okej, en enda god sak med att borgarna sitter vid makten kan jag nu se. Nämligen att de kungakramarna nu måste ge sin tillåtelse att Victoria får äkta en man "av folket". Spännande. Hoppas det skär som helvete i några gamla moderathjärtan.

I övrigt kan jag tycka det vore bra om alla förhållanden skulle godkännas av högt uppsatta politiker. Detta för att minimera folks lidande, för somliga gör helt galna val. Jag hade uppskattat om någon hade hejdat mig vid något tillfälle.

Nu ser jag extrasändning på TV om detta.

En sista grej för i kväll

Jag har inte duschat efter jag var ute i fejset. Jag luktar ko om hela mig. Åh, vad härligt det ska bli att sova i det i natt. Men självklart ska jag åka tillbaka till civilisationen fräsch som en nyponros imorgon.

Intressant det där, Bertil berättade i går att efter det att jag träffade en kompis till honom i Gävle berättade kompisen hur oväntat snygg jag var. Sminkad och fin frisyr och så. Han hade bara sett mig i mjukiskläder lagom äcklig här i Närby tidigare. Det var det jag som sade, inte han. Han formulerade sig lite snällare men med samma innebörd.

Tänk vad skönt det är att ha mixed personalities. Man kan alltid överraska någon. Gissar att det omvända tyvärr kan gälla med. Så om någon som alltid tycker jag är piffig (as if...), här sitter jag i mjukisläder rakt igenom, luktar ko och svullade just lite rester av en rulltårta. Jag är rädd för att det här är mitt sanna jag.

Jag kan ta en bild:

Det här tänker jag på

Folk som beskriver sig själva som galna, konstiga, udda, speciella i sammanhang där man ska beskriva sig själva är sällan just det. De bara önskar att de vore. Men det är alltid en bit på vägen, det kan vara gott nog.

-Det är jag som är Lill-Anton!

er

Lite sådär mysigt

Kommer på mig själv med att tycka det är väldigt, väldigt mysigt att sitte uppe vid datorn och äta mackor (skulle kunna leva på det) och dricka cola light och surfa runt på darlingsidor. Sånt är livet. Så kan det vara alltid när jag är arbetslös.

Jepp, jag oroar mig mycket för det där... det stämmer.

Nu har två personer frågat om vi kan äta lunch imorgon. Dels Jessica i Söderhamn, dels Markus i Gävle. Jag åker för tidigt från Söderhamn och kommer för sent till Gävle så inget funkar. Lucky me. Det är nu mitt liv vänder från uppåtgående trend till rakt nedåt. Det märks på lite blandade sätt.

Studiebesök

Susanne har varit på besök idag med Joel (4) och Simon (1). Det betyder att min dos av träffar med barn under 10 år nu har slagit i taket. Joel och jag har tittat på det mesta som har med kor att göra och spelat hockeyspel. Det var väldigt roligt! Kanske kan höja taket en aning.

En rät en rät en rät

Mamma, mormor och jag var på Kilafors Garn i dag. Den som är mest handarbetsbegåvad, alltså jag köpte mest. Vilket skämt. Men har lite stickplaner i alla fall. Köpte mönster som jag kanske kan hantera när jag fyller 50. Började med en sjal ikväll som jag gör för att beskrivningen var så kort att min mamma lärde den sig utantill. Sen har hon ändå gjort om den för hon tyckte det skulle bli lättare för mig så. Så stickbegåvad är jag. Men det är skönt att göra något man är dålig på då och då. För mig är sticka en sån grej. Fast jag vill gärna bli bättre.

-Hur går sambolivet då?

Det är inte min grej, det kan man konstatera. Det har absolut inget med min sambo att göra. Han är fab. Ska jag bo med någon finns det ingen jag hellre väljer än just han. Just för att man får umgås en del. Jag var väldigt lugn med att ha ett distransförhållande i två år. Jag hade varit väldigt lugnt med att fortsätta med det. Nu slumpade det sig så att han fick jobba för brödfödan här uppe och jag är så himla unik i att vara en tjej som inte drivit förhållandet till samboskap, mest anlagt bekymmersrynka när saken kommit på tal. Tjejer ger upp sin självständighet för snabbt, efter två månader flyttar de ihop och tror att lyckan är given. Sedan blri det gråt och tandagnisslan. Lite rätt åt dom.

Ni som tror att det handlar om för lite kärlek kan äta en kaktus. Det har inte med det att göra. Det handlar om att jag älskar att vara själv. Älskar att syssla med mina egna saker och inte gillar att ta en massa hänsyn sådär privat. Som att låta disken ligga en vecka om jag vill. Kunna säga min och mitt och mina om saker. Prata om dig och mig, inte vi. 
Trots det skulle jag säga att det går bra. Jag överväger att dela in hyllorna i kylen så att man får en privat. Det som står på den får den andra inte ta annat än i händelse av hungersnöd. Vi är så lyckligt lottade här så det kommer aldrig att hända.

Jag hoppas också att vi blir fortsatt så lyckligt lottade att vi inte blir ett sånt unhappy couple som gör allt de kan för att hålla fasaderna uppe. Snuskigt hur många som håller ihop bara för sakens skull. För rädslan att vara själv. Jag är trettio år. Jag skulle i dag inte vara rädd en skund för att vara singel, om det skulle krävas. Å andra sidan vill jag väldigt gärna vara med Markus. Nu har det slumpat sig så att vi bor ihop. Det var inget mål för mig, men det är praktiskt på många sätt. Förutom snarket då. Inte mitt snark.
 
Ni behöver inte vara oroliga alltså.

Snöiga pojkar



Hälsat på Maximilian och Timothy. Mina darlings.

Hasse



Sedan ett tag tillbaka har Markus en bil. Vi har bestämt att kalla den Hasse efter vår fastighetsförvaltare, plus att det är lätt att uttala.
Så här ser Hasse ut just nu. Full av snö. Markus och Hasse ska åka hem sen.
Han ser fin ut Hasse.

När kassan tryter

Som det ser ut i höst kommer kassan att tryta på grund av inget arbete (sju månader kvar, mycket kan ändras och jag jobbar på det, har lite tankar jag inte kan outta hur som helst) och då måste jag fundera ut sådant som är kul och givande utan att vara kostsamt.

Kan snabbt konstatera att det jag tycker absolut mest om, läsning, är gratis. Och jag bor nära biblioteket. Egentligen räcker det så. Men träning i form av löpning vore nytt och nyttigt och gratis. Träffa kompisar är askalas och träffar man de som bor nära blir det billigt. Tyvärr bor Elin och Ullie längst bort i hela världen. Fast sanrt kommer jag Ullie. Vi fårleva på det i åratal helt enkelt.. Jag ska gå på precis alla möten! Ingen kan dålängre hindra mig! Jag skulle kunna vara sjuk lite. Jag kan sortera mitt hem så det är galet gnomsorterat. Även MArkus saker om jag får. Jag kan lära mig laga mat. Det kommer definitivt att sluka en del tid. Jag ska köpa en träningsvideo och göra yoga vid TVn varje dag. Jag har mycket pyusselmaterial att pyssla upp.

Den 29e mars ska vi ha scrapträff i Gävle. Kl 13-17 på Söder. Mejla mig om du är sugen på att hänga på! (Varför inte liksom?)

Jag ser det som ett projekt bland många andra att lära mig vara arbetslös.

Mårtensson

Läser Bodil Mårtensson-deckare. Känns bra. Fick tillbaka några Erlend Loe-böcker av mormor. Snart är det dags att läsa om dom. Fick några Marianne Fredriksson av henne också, kändisböcker som jag trots det (faktiskt) inte har läst. Övervägde när jag såg bokreakatalogen här i Närby att sätta mig och bocka för alla böcker som jag har läst. Det är ju ganska skitmånga. Men i år, för första året på länge, har jag bestämt mig för att inte skriva upp böckerna jag läser. Men jag vet sedan tidigare att jag snittar cirka 80 böcker på ett år. Det tycker jag själv känns bra, att jag väljer läsning, trots att det är så mycket annat som behöver bli gjort. Och då menar jag vid sidan av mitt ganska tidskrävande jobb. Böcker ger så mycket mer, böcker ger lyckokänsla i magen. Boken är tillsammans med linser den bästa uppfinningen. Danke Gutenberg.


Mormor

Det räcker inte att jag hängde där hela kvällen i går. Att jag kom med den lysande tanken att vi kan leka något på måndag, hon ringde nyss och vill komma hit i dag. Tre i rad. Men det går ju bra naturligtvis!

Det snöar och snöar och snöar. Det är kanske därför den gamla busschauffören/bilkåristkvinnan måste ut och åka.

Man ska inte hänga ut andra på sin blogg

Så helt diskret vill jag bara meddela att i natt hag jag sovit illa pga av att den person jag delat säng med snarkat och tagit en större del av platsen än vad som vore rättivst. I morse ledsnade jag gravt, och lade mig i syrrans säng. Som var fantastiskt bäddat med rosiga sängkläder. Det var en ljuv upplevelse.

Äntligen

Nu är det banne mig sportlov. På det lovet ska jag vara i Norrala, fika med kompisar, hälsa på Ullie i Nyköping, ha fem möten, läsa och sova en del. Samt skriva jobbansökningar. Lucky me!

Man måste älska dom

I går var det fel på trafikljusen vid övergångsstället nära mig. Det var rött hela tiden. Väntade vid övergångsstället tillsammans med två tjejer cirka sexton år. Plötsligt kör en bil mot rött, inte helt konstigt. Någon gång får det så lov att köras efter högerregel då.
Tjej:
-Vilken jävla idiot, köra mot rött!
Elin vill alltid förklara allt:
-Nja, inte så konstigt, det är ju fel på lamporna
Tjejen tänker till och säger
-Vilka jävla idioter som inte kör!

Nupna kinder

Bestämde mig för att ta en rask promenad iklädd bland annat långkalsonger. 30 min gick jag mitt snabbaste. Hittade en mycket lämplig rutt för det. Det är en grej med att flytta, att man måste hitta nytt. I iskylan har det inte gått så kvickt, men jag jobbar på den. Varit lite krasslig i två veckor men nu börjar jag bli på topp igen.

Nu är det dags för Lyxfällan. Fast jag ska göra lite andra projekt också.

Jordnära glamour

Den bästa bloggen för det är lipglossbitch. Klok, smart tjej som visar att det är kul att fundera på smink och kräm. För det är ju. Nästan lika kul som politik och samhälle, fast på ett helt annat sätt. Just därför.

Göra saker på ett annorlunda sätt

Aldrig tidigare har jag värmt matrester i mikro när jag kommit hem från jobbet, för jag har aldrig tidigare haft mikro. Förutom när jag bodde på studenkorridor. Det var praktiskt och gott med lasagne i dag igen.
 Det andra jag gjorde var en sån mindfulnessgrej (läst i nån damtidning, tycker mest det är blaj) som att hålla gaffeln i för mig fel hand, vänster, när jag slevade in maten. Med lite träning ska det nog gå bra.

Stannade länge på jobbet och hade elever som satt kvar och jobbade med rester och omprov. Bokat in tider för utvecklingssamtal och det känns halvkul. Tänker inte göra 27 stycken på två veckor den här terminen. Man ska lära av sina misstag.

I kväll ska jag söka jobb.


Försöker bara vara snälla

Mina stackars kollegor försöker bara vara snälla när de undrar hur det är med mig. Men jag vill inte att de ska undra, vill inte prata om det (med dom) och svarar -Som förväntat. Helt kort. Då frågar de inte mer. Jag är så otrevlig.

-Men vilket kalas!

Okej, man kanske inte säger så när man är bjuden hem till sig själv, och inte var det dignande bord som var kvällens grej. Men sällskapet, sällskapet ...

Roligt!

-Kaffe!

När man själv inte dricker kaffe eftersom det smakar bränt skit är det intressant att se hur darriga folk faktiskt blir när det börjar närma sig kafferast. Eller kanske mest när det drar över. För mig som är oberoende gäller det att kunna ha möte minst 10 timmar i sträck. Ingen kaffepaus.

På en del möten jag är på spelar kaffet en huvudroll. Nästan that is. Det är lite pinsamt.

Kaffe är tråkigt och folk köper inte ens rättvisemärkt ekokaffe, så i andra änden får någon lida för det.

Snart kommer två tjejer hit

Vi ska äta mat och efterrätt (på 45 min slängt ihop kladdkaka, sallad, lasagne och det viktigaste, nödtorftigt gjort rent handfatet) och prata om viktigheter.

Så som politik och tjejer.

Fönstret



I går tog jag med mig ett exemplar av ABFs tidning "Fönstret" när jag var i dom lokalerna. Nu slog det mig att det kanske inte var okej. Men jag gjorde det för att jag tidigare bläddrade i ett nummer och det var lysande.

På bilden ser man del av tidning tillsammans med ett av mitt livs största kärlekar, nämligen min mobil. Jag är inte trogen i den kärleken och har inget emot att byta om situationen tillåter det.

Men hur som helst. De har valt att publicera ett antal Nietzschecitat varav jag gillade och vill dela med mig av

Ingen snöflinga i en lavin känner sig ansvarig.

Kanske appropå att rättegången mot ansvariga i Röda Khmererna är igång.

Övrigt i tidningen är bland annat en bild från Blå Lagunen, Island. Härligt ställe som jag gärna återvänder till trots att det är en turistfälla som jag vanligen inte dras till. En intervju med Viveca Lärn som jag gillar främst för fantastiska ungdomsböcker. Ett repotage om te där vi får lära oss att Puér är ett lagrat te som oxideras (och så förklarar de inom parantes vad det beyder, som om inte jag visste det redan, naturvetare for life!) långsamt. Det ger en smak av jord, våta höstlöv, kamfer, svamp och frukt. Och det är där det blir lika löjligt som att prata på i-spriket en hel dag. Människor äter inte höstlöv. Lika löjeväckande som när det ska pratas om vinsorter eller kaffesorter eller för all del chokladsorter. Jag bryr mig inte om sådant jag ska äta av någon anses smaka furu eller plåt, jag vill bara att det ska vara gott. Och att jag får äta mycket.

Sånt där kan jag då störa mig på i cirka en kvart. Så lång tid tar det innan jag blir provocerad av något annat som inte passar i min fyrkantiga värld. All denna ilska som vill ut hela tiden. Markus och jag promenerade genom att villaområde tidigare ikväll och jag övervägde på allvar att trycka upp ett gäng post-it med texten "Det syns genom fönstret att du har ett (upplyst) vitrinskåp. Det ser ut som helvete." för att kunna sätta på ytterdörrarna. Men så får man bara inte göra. För man väljer själv om man vill ha vitrinskåp eller inte och det måste jag acceptera. Men det tar emot. Liksom stora hår (tänk Jessica Gedin), handla på ÖB eller tjocktröjor uppdragna till armbågarna.

Barn Barn Barn



Ni vet ju alla hur mycket jag älskar barn. Ohämmat, alla snoriga ungar gillar jag.
Nej, jag är ju inte särskilt förtjust i barn i allmänhet. Förstår inte varför man förväntas oja sig och gillar alla barn, när ingen förväntar sig att man ska göra det med vuxna. Det finns riktigt sura och riktigt tråkiga ungar. Det är tråkigt med vuxna som aldrig säger något, detsamma med barn.
Jag har svårt att stå emot mina syskonbarn dock. Jag skulle hugga av min vänstra hand för dom om det krävdes (sånt krävs aldrig, det är bara som man säger, kanske därför man säger det). Här kan man se hur kul vi alltid har! Jag vet inte om det är samma barn eller olika barn. Jag är sämst moster på det sättet.

Valjakt

Nu vill Island dra igång igen. Jaga valar.

Det är illa. Inte för att det är just valar, jag är kritisk mot den mesta jakten. Men ibland har vi rubbat ekosystem så vi måste jaga för att återställa balansen. Lustigt att det måste vara privatpersoner som har det som hobby som får syssla med det. Kanske för att de är så skickliga att de skjuter ihjäl varandra ibland. Dödande är en makaber hobby.

Kosttillskott

Att miljardindustrin är en bluff pratar nyheterna om nu. Undersökning efter undersökning bekräftar att det för de allra flesta inte fyller någon funktion. I vissa fall kan det innebära en fara.

Vitaminer och oljor som "extra" är alltså bara shit!

Det är som när folk hävdar att vin är nyttigt. Ett äpple är bäst.

Ännu tröttare

Fast nu lite trött i själen. I en dryg (på flera sätt) månad har jag vetat att jag mest troligt tillsammans med ett femtiotal andra lärare i kommunen kommer att sägas upp på grund av arbetsbrist. Somliga ha rjobbat i tiotalet år. Jag har ju bara jobbat sex år. Ingen hänsyn har tagits till kompetens, utbildning eller liknande. Enbart dagar i kommunen. Min dubbelkompetens inom NO/SO och de 427,5 högskolepoängen betyder ingenting. Jag förstår skälen till uppsägning, att det inte beror på mig, utan på omständigheter som jag inte råder över. Trots det är det liksom lite pinsamt att bli uppsagd från jobbet.

Vad göra nu? Tja, jag har sju månader på mig att hitta på något. bara möjligheter som man brukar säga. Men jävligt trist.

Bara trött

Helt oinspirerande dag på jobbet. Bara tröttsamheter.


Direkt från jobbet till möte på Folkets Hus.


Hemma för en timme sen. Finns lite annat att ta i.


Måndag förmiddag

Hade det varit lördag hade jag nog sovit nu. Det är skönt och lite sorgligt att tänka på.

Hemlängtan

Det blir inte bättre av att Lina och Sara får vara hemma.

Rask ispromenad

Efter maten tog jag min iPod och drog en repa runt Brynäs. Måste lära mig mitt nya hood. Att gå snabbt och rejält med någon fab musik i öronen (Navid ♥) gör under för inspirationen. Cirka tre ledare sprang fram tillsammans med lite andra tankar innehållande lösningar på världproblemen). Kom hem lagom till Mia & Klara som jag insuper just nu.

Mina mest hatliga saker i felsvenskan

Användning av ´ i svenskan, som i Lisa´s blommor. Vägrar handla där.

Fjortisstavning som byte av s mot z eller stavning med dubbla k, eller något q på "passande" ställe. Typiskt dansband också. Är de fjorton mentalt?

Att skriva oxå eller bara o, istället för också.

Gjorda måsten

Planeringen till eleverna på temat "klimat och väder är klar". Ledaren är klar. Jag kan aldrig bestämma mig för om det är bra eller dåligt att ha deadline på måndag kl 10.00.

Vi ska få potatisgratäng. Sådant blir man glad av. Men inte riktigt lika glad som av m-kulorna jag slukade nyss. I samband med tavlorna.

Gefle Katthem

Jag var där på deras nyinvigning i dag. Det var fint och många duktiga som jobbar där. Markus köpte tolv lotter och vann på hälften. Kattmat, barnskor och reflexer bland annat.

Jag kan väl tycka katter är charmiga, precis som alla andra djur. Men hos nästan alla jag känner som har innekatt så luktar det ... lite lagom kattkiss. Därför är jag själv inte så lockad. Nu bor jag ju i ett sovrum där för mig okända katter har rivit små små revor i tapeterna. Behöver inte utöka dom. Katthår är också lite otäckt.

Nu har jag också bankat upp två tavlor ovanför soffan. Olustigt att göra det i betongväggar. Men jag biter ihop som alltid.

Riktiga Oldies

Jag har nyss kommit hem från årsmötet med IOGT-NTO 21, eller tjugoettan som vi kallar föreningen. Vi hade diplomutdelning. Lite olika valörer, bland annat en för 75-årigt medlemsskap. Det är hur tufft som helst det. Melker gick med i logen som trettonårinng. Nu är han nästan 90. Still going strong. Det finns fortfarande en del att göra i en värld som gärna berusar sig och då blir ganska otäck.

"SSU-toppar" gör utspel om kärnkraft

Här är en del ur deras debattartikel:

Vi accepterar inte en diskussion som styrs av tidigare generationers låsningar i kärnkraftsfrågan.
Klimatfrågan är vår tids största utmaning. Vi kräver av vårt parti att klimathotet tas på allvar, även om det innebär att en och annan får släppa på prestigen och ompröva sitt kärnkraftsmotstånd.

Som jag har förstått det finns det studier från Stanford University som visar att kärnkraft tillsammans med kol är det sämsta alternativet för vårt klimat.

Helt omotiverad

Idag är det en del saker jag MÅSTE göra. Det känns inte särskilt lustfyllt någonting då. Men jag biter ihop och jobbar av sakerna en efter en. Hoppas jag.

Hello Saferide

Det var mycket bra. Det kan räcka så.

Förbandet bestod av Two white horses. Det var lite för svårt för mig. Fluffigt, massa små instrument och sånt som får mig att bara himla med ögonen.

Läsa på Bibblan

De här bläddrade jag i på Bibblan i dag:


Naturvetenskapligt, estetiskt. feministiskt och antirasististk.

Svårt att klå den fantastiska mixen.



Tänkt nytt på gammalt sätt

Markus hade köpt en present till mig så jag fick kvida/Skämmas för att jag mest hade pysslat ett skitsött kort till honom med körleksfulla, söta råttor på. Jag hade alltså lagt tid och han pengar ... men hur som helst ...

det var ett japaninspirerat kit från Lush.

När jag öppnade det var fyllningen mellanalla buttarna fluffiga popcorn. Så självklart. Ingen frigolit. Ingen plast.


Liten promenad

Sällan jag har med kameran ut, det blir oftast att jag fotar med mobilen. Men idag, efter att ha köpt hamstermat och färgpatroner och postat kurslitteratur jag sålt, så tog jag en sväng över Gävle Strand/Brynäs.




Första gången

Nu har det hänt. Det där med att i sambolivet inte lägga sig samtidigt. Jag började scrappa efter elva och plötsligt, strax före midnatt, säger Markus att han går och lägger sig. Helt normalt. Men nytt för oss. Och ganska skönt.


Roa sig på möten



Jag hänger på ganska många möten av olika slag. Då brukar jag se till att ha ett kit med användbara färgpennor för att kunna ... kladda kan man säga. Så här kan det bli, olika killar... eller ett litet samhälle.

I kväll har jag sysslat med mega jobbet att sortera bokhyllorna, eftersom de inte ska flyttas på mer nu. Det är inte helt lätt men jag försöker göra kategorier av böcker. Några exempel är: politiskt, ungdomligt, uppslagsverk, spårkligt, vetenskapligt, nyktert, retoriskt, fotboll, romaner, organisatoriskt. Gissa vilken av de där som är ny i min bokhylla!


Som tur är tillhör sortering en av mina favoritsysslor. I går gjorde jag klädkammaren. Någon kanske funderar på vad jag läser för litteratur just nu. Jag har två på gång. En deckare av Bodil Mårtensson (utspelar sig i Helsingborg) och sedan Bodströms deckare. Den har jag läst lite i under lång tid, har blandat in mycket annat emellan. Lånade Lundells när jag bytte bokklubbsbok senast men har inte påbörjat den ännu.

Visiten på IKEA betydde också vita korgar som passar hyllan i badrummet så att intrycket där blir lite lugnare. Även en ny huvudkudde till mig. Såg på det bästa SVT har tidigare i veckan, Sverker och Plus, och lärde mig allt om kuddar. Köpte således en av bollfiber för mig som gillar att sova på mage. Det betyder att utvecklingen här hemma sakta men väldigt säkert går framåt. Stora problemet är förvaringen av CD/DVD. Observera att jag äger enbart typ SATS-boxen i filmväg, eftersom att äga film för mig känns helt värdo. Främst för att jag inte är så intresserad av det. Böcker och göra egna filmer i huvudet är långt mer tilltalande. Men sammantaget med Markus alla miljoner filmer så blir det en ansenlig mängd. Och hur den ska förvaras vet jag inte. Ingen av oss vet. Nu är vi inne på att stoppa varje skiva i en plastficka och på så vis spara hur mycket plats som helst och då bara behöva någon mindre möbel till skiten (ja, det känns faktiskt så).
Jag ser mycket fram emot att allt bara är filer.


Scrappat i veckan



Som vanligt blir det snett och galet när man ska fotografera, besäkra något kvadratiskt. I alla fall för en simpel amatör som mig. I flytten dök det upp månmga gamla kort som varit lite utspridda tidigare och här har jag tagit ett av dom och gjort en LO. Inte helt tydligt kanske, men observera mina zebrarandiga tights. Det var förmodligen inte hippt ens 1989. Jag är typ alltid efter. Jag rider på Bandito och min moster Karin på Luffe. Luffe var ett av de första ord jag lärde mig.


Ådalen 1931


Efter ett kortare IKEA-besök (pallar inte längre än just kortare) så har jag nu ramat in fyra tavlor med klassiska arbetarmotiv. Två par. Båda bilderna från Ådalen syns till höger. Till vänster syns den ena av Hungerstrejken.

Det kommer att bli bra på väggen. I ett hem där vi står för alla människors rätt!


Hello Saferide

Imorgon ska det konsertas och därför lyssnar jag in nu!


En del av Gävle, Polishuset



Stilfullt vid frusen å.

Aldrig jag går in



På Drottninggatan i Gävle har en ny flumbutik öppnat. Det torde visa på att det finns en efterfrågan på kristaller, prismor, rökelsehollare (sic!) mm. osv... Det ser väldigt färgglatt ut där inne och det hade ju kunnat utöva en lockelse på mig. Men icke. Jag vill inte beblanda mig med rökelser och annat. Det får mig faktiskt att rysa bara jag passerar.

Trots att jag tycker så hoppas jag att butiken går bra.


Vad är det här?



Det här är nästan lika löjligt som en mina vänner-bok för vuxna.
Vindagbok.
Det är inte hälsosamt att dricka vin. Ens varje dag.
Sluta uppmuntra till det. Gravida mammor dricker för fan vin.
Det är åt helvete.
Sånt här gör inte saken bättre.

Håltimme

Idag har jag först varit på mitt jobb på eftermiddagen, åkt till stan och fattat ett ordförandebeslut innan lunch, sen ätit lunch på Wayne´s. Suttit på möte med landstinget på eftermiddagen.

I kväll skulle jag egentligen ha varit på möte med EU-valsgruppen men jag har fått håltimme från det eftersom min röst inte förbättrats nämnsvärt och behöver sparas på för att klara två lektioner i morgon.

På håltimmen (-arna) ska jag skriva lite olika texter.

Så här kan det se ut



Så här kan det se ut när jag har ätit pannkakor och går loss på datorn. I dunklet, i tröjan mamma stickade till min 30-årsdag. Hon kan så mycket min mamma.

En bra sak är att Markus söta farmor stickat en liknanade till mig i julklapp som jag  just fått på posten. Här är bilden jag gjorde ett tackvykort av till Helena:


På gång


Chokladbollar är gravt underskattat. Det är billigt, gott och ganska nyttigt. Jag menar, alla vet ju att havregryn är en höjdare. Fråga Gunde!
Alltid gott utom en period när Sara tillverkade sjukt många. Till slut tröttnade hon på att blanda smeten. Då bet man i en och bet i rent smör. Jippie liksom, men barn kommer undan med så mycket. Även gravt äckliga bakverk.

Det här med chokladbollens namn är inte riktigt överspelat. Elever vill ofta prata om varför man inte får säga negerbollar. Det är inte ett dugg svårt tycker jag. Många har sagt negerboll väldigt länge utan att mena något illa med det, det har liksom bara kallats så. Därefter har det visat sig att människor inte är helt tillfreds med ordet neger, eftersom det har lite tarvlig bakgrund, och kan kännas nedsättande. Varför skulle man då fortsätta säga någonting, när det går precis lika bra med något annat?

Kanske skulle börja dra sig

Om jag kanske skulle packa ner lite geografiböcker och lite skrivuppgifter i väskan och dra mig hemåt. Markus säger att vi ska äta pannkaka ikväll. Det betyder att jag får göra, inte mer än rätt för jag är grym på det. Plus att han lagar mest mat.

Jag ska också göra chokladbollar i kväll för det är min fikavecka. Det betyder också att det ingår i mina uppgifter att hålla rätt i personalrummet. Trevlig uppgift med kvarglömda koppar och så vidare. Vuxna människor behöver arga lappar.

På konferenstid hade min kollega hemkunskapsfröken gjort potatis- och purjolökssoppa samt små semlor. Skitgott!

Matte

Jag jobbar stonehard med att planera och strukturera upp sjuans matte. Mycket kopiering blir det.

Besök i Söderhamn

Efter jobbet åkte jag med partikamrater till Söderhamn på distriktets förtroenderåd. Någonstans under min tid där tappade jag rösten. Det finns säkert de som är glada för det.

Ostpaj

Efter en dag med de många mötena är det skönt att komma hem och göra en bra jobbplanering och baka en ostpaj som blev skitgod!

Fixarförmiddag

Innan halv nio infann jag mig på Soc för att hålla i ett AU. En timme senare var jag hemma igen, men löfte om att komma tillbaka i lunchtid för att fatta ett ordförandebeslut.
Skulle egentligen ha varit ordförandeträff på fm, men av något skäl blev det inte så. I väntan på eftermiddagens handikappråd så har jag varit hemma och mejlat, gjort en planering för jobbet och kollat igenom lite elevarbeten. Nu lagar jag lunch (pasta, tomatsås, soltorkade) för att komma iväg i lagom tid sen.
Efter Handikapprådet ska jag ha möte med styrelsen för fullmäktigegruppen. Räknar med att vara hemma halv sju och då åka med Markus till Prix och hämta ut två paket.

I morse hittade jag ingen kam. Men jag gjorde som Lilla Sjöjungfrun. Högg en gaffel. Funkar i nöd.


En del av Gävle, Stortorget


I morse 8.10


Nu kan jag allt

Jag skulle kunna kräkas upp fakta om Top Model Kanada nu. Samt ge en nulägesrapport på det amerikanska som inte gick hela vägen till final idag. Sex och en halv timme har jag tittat. Efter halva tiden hade jag vant mig. Kan inte minnas när jag senast var så länge i soffan. Det tar emot att erkänna, men det var ganska skönt. Men jag mejlade lite och skrev lite ledare och så samtidigt. Jag gjorde det här bara för att jag kunde. Det fanns tillgång. Ett tydligt bevis på hur viktigt det kan vara att strypa tillgången på dumma grejer.

Top Modelmaraton

Söndagen jag skulle göra inget. Jag har pratat i telefon men mamma och Ullie för att fördriva tiden fram till nu. Nu rullar Top Model igång och det kan jag se på ända till klockan sju. Tack för det TV3.

Jag har gjort lite girlish saker till. Plockat ögonbryn, målat naglar och bläddrat i Cosmo. Vilken skittidning det är.

Och vad gäller skittidningar... Senaste numret av Amelia lockade mig med någon förförisk rubrik om förvaring så jag klippte till trots att jag lovat mig själv att aldrig mer köpa den. Jag borde ha hållit köftet. Amelia är ful, oglammig och trist. Trist! I Cosmo finns det i alla fall glamour. Bra smink- och krämrepotage som är skälen till att man vill köpa magasin. Amelia är trist. Som en riktigt förutsägbar trist bekant. No more!

Nu blir det var Eco Queen, Damernas Värld och eventuellt Femina om det ska bli något.

Sällskap i sängen



De här träffade jag igår kväll. Ganska nöjd.

Festivalen

Melodi ett, Bollnäs-Nina
Varför porrig klädsel? Med en svart ekorrsvans på? Det roligaste i hennes nummer var dansarna med stora byxor.

Melodi två, Jonathan
Själva scenen blev som Pressbyrån. Sången inleddes med märkliga stönljud. Söt kille som många fjortisbrudar röstar på. Typiskt trist killklädsel. När de killar fatta att linne framkallar kräkreflexer. Väldigt coola tjejer som spelade. Mer sånt!

Melodi tre, Shirely
Jag har ALDRIG gillat Shirley. För hon är så gullig och klämkäck och sånt har jag antipatier emot. Vanlig tråklåt. Och där: Ingela Pling! Behövde vänta till tredje låten... Vacker klänning.  Roligt att hon fick hår i ansiktet. Och lite äckligt. Så går det när man har stort hår.

Melodi fyra, Scotts
INGEN kan förneka att sångaren är en pudding. Pling igen! Inget mer

Melodi fem, Emilia ♥
Hon är sockersötare än någon annan jag vet i min ålder. Roligt skämt innan om att hon slutat stamma. När jag sjunger för mig själv brukar det ofta annars bli Big Big World. I den här ordet ingår engelska ordet linger, som jag tycker är vackert. Aj attan vad hon är vacker, cool och det är härligt poppigt. Som det känns nu lägger jag min röst här. Men tre to go.



Melodi sex, Alcazar
Jag älskar kläderna. Underbara, starka färger som gör att hjärtat hoppar lite extra. Mina bäst scrapfärger för övrigt. Jag gör inte mycket romantiskt shit. Melodin är så här käckt poppig som jag hade farit omkring till på dansgovlen, för tio år sedan eller så. Jag har slutat gå ut. Fulla människor kommer inte till sin rätt. Jag skulle heller inte komma till min rätt i den rosa dräkten en av tjejerna bar.

Melodi sju, Ugglan
Härlig individ. Gillar att hon inte fixat tänderna (som Elin B skulle ha sagt). Läcker matchning av vitt och turkosa stövlar. Men detta kroppsspråk?  Joplin är en idol. Ugglan är nästan lika. Fast på svenska då. Och helt levande.

Sista melodin, Sernholt
I den där klänningen ser hon ut som en fågel. Någon slags dramatisk inledning på låten som inte matchar resten. Inte så rolig låt. Jag vet inte varför, men jag gillar inte den här tjejen så galet mycket. Hade jag tyckte bättre om låten om Robyn sjungit den? Säkert. Så ytlig är jag.

Jag är ensam hemma i soffan, äter popcorn så läpparna skrynklar sig, färglägger stämpelmotiv och skriver lite om varje låt. Man kan tro att jag inte har några vänner. Men det har jag. Skitmånga på Facebook.

Nästan hångelsugen

När jag öppnar mitt paket med nya scrapsaker blir jag så glad och lycklig att jag nästan blir hångelsugen.



Kolla sötaste sötaste kaninen till höger.

Besök



Det här besöket var ett livligt sådant.

Förstahandsvalet ut bokhyllan var intressant. De slet ut "Alkoholpolitik för bättre folkhälsa".

Poliserna i bussen

Mycket om vad de sade är redan sagt. Och det är väl tur.

Men det som inte är sagt är att de elaka orden låter som ett barnspråk på skånskan. Apajäveln. Vad är det för ord? Som barn som inte lärt sig prata.

Göteborgsbilder på höjden



På onsdagskvällen var det ganska lugnt så då gjorde jag ansiktsmask, choklad hette den.
I morse tog jag på mig min prickiga sjal och tänkte att ingen skulle se hur trött jag var.

Göteborgsbilder på bredden



Här är en fantastiskt krona de har i anslutning till sin fullmäktigesal.



Lite trött tjej i kavaj med din otäcka namnlappen. I damrummet.

Lilla jobbiga

Att åka tåg långt är att dö en smula. Nu Örebro.

Eliasson

Nu min höjdpunkt med veckans begivenhet. Jan Eliasson. Med ett eller två s!? Han är imponerande och ska nu tala om globala narkotikaproblem. Eller det globala hotet som är oss alla nära som han precis säger.

Konferensmorgon

Morgon på antiknarksammankomsten. Glest i leden. Folk är bakfulla. Inget skämt. Alkohol är sällan ett problem för folk. Fast det uppenbart hindrar den från att göra det som någon betalt dem för att göra. Vilken trovärdighet det ger...

Semlor

Jag är nu hemma hos Erik. Sen ska vi äta semlor. Men jag är fortfarande ganska mätt efter vårt restaurangbesök. Japp, jag hoppar konferensmiddagen. Det är för mycket supande på sånt för att jag ska tycka det är seriöst. Knark tycker dom är bajs, men sprit går i alla gånger!

Att förgylla

När det är lite tråkigt (och det är det) så slår jag ibland över till den ryska tolkningen.

Namnlapp

Jämt när man är på konferens får man en namnlapp. Kan ibland vara fulare än man trodde var möjligt. Det löjligaste som man måste passa sig för är att glömma ta av den när man går ut i världen igen.

Knark

Vi pratar hur mycket som helst om knark. Jens Orback håller talarna tight. Gick en sväng med min moderatkompis på lunchen och köpte lyxpraliner som nu är slut. Det var ju bara fyra... Lite tid kvar här är det. Vi ska ha årsmöte vi som är ECAD-medlemmar. Erik ska hämta mig sen. Vi ska leka något kul!

ECAD Mayor's conference

Det är jag på i Göteborg. Får just nu spanska tolkat till engelska i lurar. Ska försöka blogga bilder med mobilen men hoppas inte för mycket.

Trondman

Igår tittade jag på reprisen av Skvalan (heter det verkligen så?) och då var Mats Trondman med. Han är lite av en idol för mig.

Växthusgaserna

Nu pratar de om det i morgonsoffan och att fler borde äta vegetariskt. Men det vägrar ju folk göra för de hävdar rätten till blodiga biffar. Fy.

Musikministeriet

Okej att glo på.

Fram och tillbaka

Ut till Valbo
In till stan
Ut till Valbo.
Hem igen.

Värdigt.


Bäst av alla

Bäst av alla är Magnus Betnér. Han är intelligent, kritisk, bitsk. Han är en människorättskämpe. Inte någon som går lös med billiga sexskämt.

Reviderat

Idag har jag varit över till Mats på Gävle Strand och reviderat bokslutet för IOGT-NTO 21. Lars-Olov också så klart. Mats bodde underbart vackert och han bjöd på god fruktsallad. I den fanns klippta torkade aprikoser. Rekommenderas.

Nu ska jag se stand up.

Omotiverad

Att gå till ett jobb där man mest troligt kommer att bli uppsagd har förvandlat mig till någon jag egentligen inte är. Uppsägningen grundar sig inte på något annat än anställningstid, så jag har inte gjort något fel. Men det är just det, jag har gjort förbannat många rätt men har inget ut av det. Så nu, varför ska jag hålla samma tempo som jag gjort innan?

Att gå omkring ganska motivationslös hör inte till min vardag, det är nytt för mig. Kanske kan hitta det där glidet som de jag tidigare stört mig som fan på har. Där man inte bryr sig och låter andra göra stordelen av jobbet? Byta sida liksom.

Från en svunnen tid



Dörrskylt.

Revolution

Igår såg jag alltså Revolutionary road. Winslet och DiCaprio spelar ett par som blir precis så trista som de hade sagt att de inte skulle bli. De lever ett svenssonliv men låtsas att de står över det, att de är mer speciella än de andra. Vid insikten om att det inte alls är så, de är precis så boring som de andra, så startar en jobbig process med skrik och bråk och mycket dramatiskt slut.


Vem är det som lider mest i filmen? Kvinnan. Ett hinder för dom att kunna styra tillbaka till den ursprungliga planen är att hon blir gravid vid fel tillfälle. Hon önskar inte barnet, och för det får hon sota. Hon utmålas som en riktigt dålig kvinna.

Slutsatsen blir alltså att om man som kvinna inte vill ha barn är man en avart, något onaturligt.


Det är så klart i sig en rolig diskussion, eftersom det rör upp så många konstiga känslor. Även hos tjejer som annars kan ses som sunda och icke-konservativa. Jag vet inte riktigt var i den här röran som jag vill gripa an, men hela konceptet kring relationer är spännande. Och lite jobbigt. Jag funderar massor på det, just utifrån att jag aldrig vill bli stuck i något som jag inte hade tänkt från början. Jag lyssnar väldigt mycket, läser väldigt mycket och konstaterar att många relationer runt om mig är fyllda med märkliga förutsättningar. Att det får vara som det är, till exempel för att det är enklast. Fastän viljan om förändring finns, men av något skäl går det inte att genomföra.

Precis som i filmen. Och att den part som är beredd att driva en förändring som skulle vara positiv skuldbeläggs. Att småbarnsföräldrar skiljer sig är vanligt. Hittar en siffra på Internet som säger att en fjädedel funderar på det. Det är intressantare för mig än hur många som gör det. Det betyder ju att fem av tjugo önskar sig ett annat liv än det som blev.


Man har ganska dåliga odds att få till ett lyckligt liv då. Kanske också helt utan barn. Det hittar jag inga siffror på. Det verkar också vara tjejen som har det tyngst. Men de flesta av mina kompisar är tjejer så det kan vara en orättvis slutsats.

Jag funderar verkligen över vad det är som gör att folk verkar sukta så hårt efter dels en relation och sedan det som kallas familj. När det är så mycket ångest sammanknippat med detta.

Tycker det är väldigt konstigt när många som haussar kärleken och tror på den så hårt, redan har misslyckats flera gånger men trots det verkar ha en orealistiskt bild. Jag tänker på de här ensamma mammorna som ett exempel från media. De drömmer om familjelivet, som de redan har haft en gång. Uppenbart var det inte så fantastiskt.

Eller i en parallellvärld till denna, scrapvärlden, där familjen utmålas som det ultimata, men där historien många gånger handlar om barn med flera olika pappor. Samlingsmammor som min vän E brukar kalla dom.

Jag kommer aldrig till någon punkt i det här. Jag skärms enormt av att när man skrapar bara lite på ytan i till synes lyckliga relationer väller de mest häpnadsväckande saker fram. Man behöver knappt fråga så sprutar det i alla fall. Usch. Varför stelna och nöja sig med det?

Det är väl en utmaning helt enkelt. Som man inte måste ta, för man måste inte passa in i en mall.


Lånta fjädrar

Äntligen riktas uppmärksamhet mot hur fåglarnas fjäderdräkt rycks bort i flera mycket smärtsamma omgångar. Detta för att vi vill ha billiga jackor, kuddar och täcken.

Det är knappast något nytt att det sker. Men de flesta väljer väl att egoistiskt blunda för de problem som finns, lite som vanligt.

Skulle aldrig drömma om att köpa nåt med fjädrar i.

RSS 2.0