All new



Det är alltid så svårt för just mig att få till någon bra bild när jag varit hos frisören för att ni verkligen ska kunna andas hur snygg jag blir. I dag leddes vi av orden ingen bena och mer lugg än tidigare.

Men allt jag kunde tänka på var sådant som hör jobbet till. Så kommer det att ett tag nu, men jag trivs med det. Och vi har bara framgångar i dag!

Kortisar

Idag är min dag uppdelad i ett stort antal hållpunkter. Den första var 08.30 på soc i Gävle, för att prata om de mål som Socialnämnden arbetar fram för nästa år.

12 minuter kvar till nästa.

Annika Dahlqvist, jag förstår inte!



I dagens Aftonbladet finns den här artikeln som "Fettdoktorn" sedan kommenterat på sin blogg. Först ska jag säga att jag har något emot personen Dahlqvist. Åtminstone baserat på den bild hon gett av sig själv i media. Hon verkar helt befriad från humor och distans. Hon ser dessutom alltid galen ut på bilder där hon ler. Den i Aftonbladet inget undantag. Själva LCHF har jag inga åsikter om, för vissa verkar det bra. Inte för andra. Precis som alla andra dieter.

Men i den här artikeln finns sådant som får mig att undra om hon är rättkopplad. "-Det är urlarvigt att hålla på med mammografi och cellprovstagningar när folk dör av felaktiga kostråd medan bara enstaka får bröst- och livmoderhalscancer." "Äter man en riktig kost får man inte cancer".

Jo, tjena.  

Man förstår att de plockade hennes läkarleg. (för visst gjorde dom?). En läkare som hävdar att det är urlarvigt (moget uttryck) att kolla sig för olika, inte helt ovanliga, sjukdomar.

Dessutom hävdar hon ju att de som äter LCHF skulle klara sig bättre mot infektionssjkdomar, som svinis. Jag äter massor av socker, det är dåligt för min vikt, men jag är en av de friskaste människor jag känner.



Blandade känslor



Nu är det höst. Man jobbar, det är mörka kvällar. Det är ingen stor sorg. Jag gillar att vara igång, ha rutiner och höstkläder.

Men ändå. Det är en charm med sommaren. Jag tror att det är den långa sammanhängande ledigheten och att alla andra verkar lite gladare på sommaren som gör det. Jag tror till exempel att alla kor som får komma ut på sommaren är gladare då än på vintern.

Alkoholproblem igen

I natt har jag haft grava alkoholproblem igen. Jag läser om att mina skattepengar i natt gått till sjukvård och polisiära insatser eftersom fulla människor betett sig illa. Mycket misshandel på lönehelgen, lite som vanligt.

Men återigen, vi har väl inte alkoholproblem? Det är väl bara en liiiiten liiiiten grupp?

Eller så har vi mansproblem, för det var bara män jag läste om som varit gärningsmän.

Som alla andra

I artikeln bredvid, om en annan ensam mamma från grannstaden Sandviken, så berättar hon att hennes ex inte var särskilt nöjd med att hon skulle delta.

Tydligen ska han ha sagt:
-Varför kan du inte träffa någon annan från Sandviken som alla andra?

Det är roligt ur många aspekter. Den ena är den uppenbara, ytterligare ett exempel på att man inte ska sticka ut i mina trakter. Gå i räta led och så vidare. En annan är att till och med att skaffa partner från utanför kommungränsen räknas som avvikande.

Festen slutade med fylleslag

Det är rubriken i Nöjesbladet igår, då artikeln handlar om en av de nya ensamma mammorna. Hennes första möte med männen som ville träffa henne slutade med att hon fick skicka hem ett antal av dom, eftersom de blev väldigt berusade.

Jag är inte förvånad. Många, många har inte förmågan att umgås och träffa nytt folk utan att först berusa sig. Många kan inte heller känna att de har riktigt roligt eller att festligheten är lyckad om de inte fått dricka. Det är väl därför en antibiotikakur och att behöva köra bil ses som det värsta som kan hända, för många.

Fast alltså, det är ju inte alls så att svenskarna har alkoholproblem i någon större utsträckning. Det är bara en liiiten liiiten grupp.

För att vara tydlig, nu var jag ironisk.

Morgonsaying

You can't please everyone, so you got to please yourself

Min vän Peter hade det som status på facebook nu på morgonen, inser att det är en låttitel. Någon har alltså tänkt till innan mig. Så jag bara snort. Som ett bra saying.

I love topz!

Utan topz vore världen ett sämre ställe.

Mammaråden

En av mina vänner får en massa tips om barnsaker på facebook. Hon har inte bett om dom. Diskuterar det med en annan vän som skriver så klokt:

dom liksom bara kommer, bubblar som om man som mamma inte kan hålla all sin outtömliga barnakunskap inom sig.

Mycket roande. Och oroande. 

Bra höst på Åhléns



I Gävle finns inte precis en variant av Åhléns flaggskeppsbutik. Alltså hittar vi deras grundsortiment. Kanske knappt det. Men trots det så är deras hyllor fulla av snygga höstkläder.

Jag köpte bland annat de två klänningar ni ses här. Inser att jag nu för tiden mest har något klänningsaktigt. Då är jag en tjej som till för cirka fem år sedan knappt ägde annat än jeans för underdelen på kroppen. Konstigare saker har väl hänt. Men jag kommer aldrig att tatuera in ett asiatiskt tecken, det kan jag lova!

Nytt tidsfördriv



Jag känner inte för högintellektuella böcker. Vad som gäller för den i mitten vet jag inte riktigt, men de andra är väl sådant man läser med vänstern så att säga. Passar fint nu, så tar jag mig an mer Dostojevskij vid ett senare tillfälle.

Janouch är jag lite kluven till. Jag har läst alla hennes romaner. En deckare var ganska kass. De andra har haft bra historier men jag är inte förtjust i hennes språk. Jag skulle kalla det platt.

En av mina onda sidor

Det finns en (finns mååånga fler, men jag tänker på en alldeles särskild) person som skriver en aslöjlig blogg. Den är fånig på alla sätt och vis. Ständigt felstavad och full av utropstecken, smileys och sådant som får hjärtat att kränga sig av olust. Innehållet är alltid patetiskt och väldigt motsägelsefullt. På mitt förra jobb brukade vi ibland läsa den på rasterna, lite tillsammans för att skratta elakt ihop.

Jag tror kanske inte jag ska introducera det på mitt nya jobb. Jag njuter faktiskt av att den är så rysligt dålig. Fast lite skrämmer den mig också eftersom det trots allt är en riktig person. Det slog mig just att det kanske inte är det ...

Bilgodis



Här är Markus och han är så skitnöjd med sin nya bil. Ganska fin är den. I dag följde den med och handlade.



Här kan man se lite av insidan på en bil. Den ser ungefär lika speciell ut, som alla bäbisar vars föräldrar skickar bilder på när de är nyss utkrystade. Muffinsboken köpte jag så jag tänkte baka ihop två motiv till ett och de gick ju galant.

Skit i barnet i magen bara!



Den här boken läste jag precis ut. Har sett att författeren Malin Persson Giolito varit med i en del tidningar, bland annat för att hon har någon typ av lyckad blogg.

Hon är säkert tevlig på alla sätt men det är unket att i en nyskriven bok ha en gravid kvinna som inte verkar ha några tankar kring detta med att dricka alkohol.

"På kontoret drack Hanna ett halvt glas champagne"
"Hon hade druckit två glas vin och var på ett lysande humör"
"Christophe reste sig från golvet framför den öppna spisen där han just tänt en brasa och kysste Hanna på båda kinderna innan han sträckte fram ett gla mörkrött vin. -Micket bra för alla bebisar. Även svenska."
"Han sträckte fram sitt eget glas mot henne. -Vill du ha lite whiskey"


Varken huvudpersonen Hanna eller figurerna runt henne verkar ha några betänkligheter med att dricka alkohol vid graviditet.

Brottsplats brännvinsbältet



Lysande artikel av Linda Eriksson i senaste Fokus som kom med posten igår. Jag citerar ett relevant stycke:

Att "ta en sup" är och har alltid varit accepterat. Om det går överstyr kan det alltid skämtas bort, skrytas om , eller sparas till en riktigt god historia. - I Sverige har man alltid varit på bra att prata bortt men inte dess samband med alkohol och droger, säger Stig Henriksson.

Nu menade nog Stig alkohol och ANDRA droger, men ändå!

Traffic Jam

I dag har Stockholm problem med sin trafik. Det sade radion i den taxi som jag delade med Sanna in till stationen just för att det var problem med trafiken. Så jag hann perfekt till 16.21-tåget. Alldeles lysande. Tydligen ska det finnas mat klar när jag kommer hem. Det har varit en tuff dag i dag. Inte odelat positiv.

Ganska luftigt tåg



Precis som igår är X2000 sent. Ännu senare än i igår. Jag blir så less. Det kanske blir mer av det tidigare regionaltåget ändå... Min syster Lina hävdar att jag ska publicera bilderna lite större. Jag vet inte jag.

Vinterdäcken

I går käkade jag och middag med Markus på Cheers. Jag är fortfarande, tolv timmar senare, mätt. Det är bra för då behöver  jag inte käka frukost förrän om ett tag. Är just nu i Uppsala. Fast på väg söderut.

Efter brakmåltiden i går bar vi ner vinterdäcken från vinden. Eventuellt ska Hasse bytas upp i dag. Och då måste han ha med sig sina däck.

Det var betydligt enklare att bära ner dom än jag minns att det var att kånka upp dom. Men lika skitig blev jag. Hade inte väntat mig annat.

Kära mötesdeltagare ...

Jag omger mig med fantastiska människor. När jag skriver sant och elakt om Moderaterna kunde ni ha glada tillrop om det. När jag skriver om filosifiska saker kunde ni hjälpa till att utveckla det. När jag berättar roliga anekdoter kunde ni ha någon kommentar till det.

Icke!

Däremot går ni igång hårt på föredragningslistor/dagordningar. Vad säger det om oss? Bortom all räddning. Ellinor har också lite tankar om det här.


Lux, inte bara en tvål.




I dag beställde vi lunchbord för sju personer på restaurangen LUX på Lilla Essingen. Egentligen vet jag inte om de skriver versaler. Det var vi och Liza Marklund. Det är vi lantisar som spottar kändisar i Stockholm.  För vi har sett så få.

Det var sjukt gott och snyggt. Det är väl deras grej. Bra grej.

Aron, Andrea och Vidar.

Gullige Simon

I tisdags fick jag uppleva tonårsflirtning för första gången på mycket länge. Helt fredligt stod jag och väntade på en tjej som skulle köpa en bok av mig. Då utspelar sig följande SMS-konversation. Ungefär. Fast med fler felstavningar och fler smileys än jag trodde var möjligt från S.

S: Hej, går du på John Bauer?
E: Nej. Det gör jag inte. Fel person?`
S: Elin? SMILEYS
E: Eh, ja?
S: Det är Simon från klassen! MASSA SMILEYS
E: Jag tror du messar fel Elin. Jag går inte i någon klass.
S: Men du svarade ju ja!
E: Jag heter ju också Elin men jag hade ju redan skrivit att jag nog är fel person. Jag tror att någon annan tjej blir galet glad av att du flirtar med henne, men hitta rätt mobilnummer först!
S: Okej!! Tack! MASSA SMILEYS

Den här kärlekskranke killen har väl enirat mitt namn. Och det finns en tjej som börjat på gymansiet i Gävle nu med samma namn. Eftersom hon gått i skolan i Gävle längre än jag jobbat där har hon sett till att jag i min jobbepost fått ha siffran 1 med eftersom hon knep orginalet för länge sedan. Jag tror hon fått motta många, många mejl som egentligen skulle till mig! Men nu får hon Simon!


"Satsning" från M

Ni vet väl att den så kallade satsningen som Moderaterna gör för sysselsättningen inte är en satsning. Jag citerar Jenny Wennberg från dagens ledarsida i Arbetarbladet

Vad man bjuder på är 23 000 nya utbildningsplatser. För att kompensera för de platser man tagit bort. 54 000 platser i arbetsmarknadsåtgärderna. För att kompensera de platser man tagit bort.  10 000 nya komvuxplatser. För att kompensera  för att man tidigare plockat bort var tredje plats.

Bredvid sängen



Utrymmet bredvid min säng är minst sagt litet. Det som först var menat som en tillfällig lösning kan bli permanent. En piedestal som jag fått av mormor som fått den av sin mormor (?) är toppad med allt man behöver vid sovning. Stor tillgång till öronproppar, penna för att skriva upp ideér, läppsmörj, nagelbandskräm, handkräm (tyska grejer är rejält) och fotkräm. Då kan man sova lugnt. Lite beroende på hur mkt öronpropparna måste användas vill säga.

Glaumorlinnet



Förra sommaren fick man ett linne med Glamour. Hajtrycket är på baksidan, men om man har det vänt åt fel håll så syns det, med annan lämplig kläda i kombination. Det är fint tycker jag. Så det hade jag i går.

Did not!

Jag köpte en tidning. Jag har suttit barfota och druckit vatten, men jag har jobbat samtidigt. Det är ju så sjukt roligt att mejla! Jag njuter av att mejla saker! Som om jag inte gjort det någon gång förut i mitt liv. Jag får akta mig så jag inte mejlar ihjäl folk!

Nu ska jag nog måla naglarna dock! Nu är det dags. Och Eva, jag kanske lånar någon gång. Man borde rotera nagellack. För variationen.


Going home

Men på vägen ska jag köpa ett tjockt magasin med många bilder på smink. Ska befria fötterna efter tolv  timmar i skor och dricka massa vatten. Och så ska naglarna på lite ny färg. För nu är de helt naturella och tråkiga.

Tänkte först köpa ett nytt nagellack. Men det behöver jag ju inte. Och då ska man inte. Konsumtion är inte bra. Inte bra Elin!

(-Nä, jag vet. Det är dåligt för miljön och allt, men det är så roligt att köpa små, söta grejer. Särskilt när lönen rullar in och jag verkligen har gjort mig förtjänt av det. Men jag får nöja mig med en tidning, okej!)

Basföda



I perioder har jag ätit stora mängder av Wayne´s vegetariska sallad. Den är lite olika beroende på vilket W man går på, men på mitt bästa är det mozarella, avocado och tomatröran som är själva essensen för mig.

Jag slukade det och sedan har jag känt mig allmänt cool och mobil eftersom jag har jobbat. Här. På fiket. Mejlar och pratar i telefon. Fixar med saker. Ska hem och läsa lite mer sen.

Glo i väggen!



Det här är tapeten på ett av soc konferensrum. Den sitter jag och kollar lite på nu i väntan på att hålla presskonferens. Har haft nämnd hela dagen och det har varit helt okej.

Ska efter pressen ta mig de cirka hundra stegen till city och hänga på fik och göra jobbgrejer.

Killarna och tjejerna

I Metro i morse läste jag att en undersökning visat att tjejer är väldigt osugna på att dejta killar som är arbetslösa. Killar däremot bryr sig inte om sådant.

Det var liksom en markant skillnad i detta enligt undersökningen. Hur vetenskaplig den är framgick dock inte, men en dejtingsajt var ansvarig.

Lyssnade lite på P3 på eftermiddagen när de talade om detta också. De var gravt överens om att INGEN vill väl egentligen vara ihop med någon slappröv som ligger i soffan och käkar chips och dricker öl (tyvärr slackerskillar, det är den schablonbild de flesta verkar ha). Men om jobb söks intensivt så är det mindre problem. Tyckte P3.

Å ena sidan kan jag känna att det är förhastat av tjejer att dissa kanske världens gulligaste kille som har det tufft på arbetsmarknande, å andra sidan kan man fundera över om det är den sociala darwinismen på något sätt. Att tjejer väljer killar som de av vad de kan se har en trygg framtid med. Sen vet man ju inte ett skit om sånt ändå.

Ambitioner tycker jag är ett viktigt drag hos en människa för att det ska vara det där extra kula att hänga. En kämpaglöd och vilja.

Alla människor är inte sådana. Det är bara att konstatera. Oavsett om det är killar eller tjejer. Vi är olika. De odrivna tror jag har det lite tuffare på arbetsmarknaden. Kan man få en riktigt driven person med idéer och förmåga att genomdriva dom är det inte konstigt om man väljer den, framför den som svarar "vet inte" oftare än något annat.

Snabbare än ljuset



Man ser på bilden att det går X2000-fort. L

Allt som glimmar är inte en dagordning!

Även många gravt rutinerade mötesrävar har ingen koll på hur mans kiljer en dagordning från en föredragningslista.

Detta tror många att man kallar dagordning:

1. Mötets öppnande
2. Val av sekreterare
3. Val av justerare.
4. Projekt 1
5. Projekt 2
6. Inkommande post
7. Ekonomi
8. Mötets avslutande

Men så är det inte! Det där är ett klockrent exempel på en föredragningslista. Här nedan har wikipedia.se gett exempel på en dagordning. Plus lite informativ text.

En dagordning är ett schema av ett möte. En dagordning består normalt av tre olika kategorier av punkter - formaliapunkter, diskussionspunkter, samt beslutspunkter.

Ett exempel på dagordning:

  • 09:00 - 10:00: Öppningsceremonier
  • 10:00 - 10:30: Val av mötesfunktionärer och övrig formalia
  • 10:30 - 10:45: Kaffepaus
  • 10:45 - 12:00: Punkterna §5 till §12
  • 12:00 - 13:00: Lunch
  • 13:00 - 14:00: Punkterna §13 till §21
  • 14:00 - 14:30: Avslutningsceremonier
  • 14:30 - 15:00: Tårta

Jag har i somliga sammanhang mycket trött på att påpeka vad som gäller. Och ja, det är viktigt. Man behöver inte hålla på att säga fel när man kan säga rätt.


Lovely lunch



Strax bakom den här vita muren avnjöt jag lunchen tillsammans med kollegor. Det var indiskt gott. Linser och nyttigheter. Många av de saker jag gör på jobbet gör jag helt naturligt nu första gången, i dag var det till exempel styrgrupp.

Nu är jag på väg hem och ska möta upp en tjej som ska köpa studielitteratur av mig. Hon är sugen på "Efter Spock". Rekommenderar igen studielitteratur.se för köp och sälj av begagnade böcker. Jag har sålt massor.

Ljuvlig

I går hängde jag med blandade partier eftersom vi hade arbetsdag med nämnden då. Då lät två moderater meddela mig att jag var ljuvlig. På riktigt.

Och nu undrar jag, is it good or bad?

My view

 

Ja, så här kan det se ut nu när jag jobbar. Datorn men lilla söta musen och så kalender och anteckningblocket. (Ordning & Reda så klart).

Tredje morgonen

MIn tredje morgon jag åker så här tidigt till Stockholm. Hittills går det bra. Jag har mejlat, skrivit upp, sorterat mejl och kollat av mappar på Sobernet. Mycket viktigt som har med information att göra!

Djup tacksamhet



Strax innan jag drog från nämndens arbetsdag i Engeltofta stack Gun åt mig en stor hög gula kantareller. Vilken fin människa hon är! Jag stekte i smör och grädde och åt med tekakor. Fantastiskt.

Satt på möten hela kvällen och efter det åkte jag med Tommy och handlade. Det sparde en hel del tid för mig!

Nu ska jag läsa handlingar. Och kanske värma blåbärspaj till när han strax kommer hem. Han har gjort en hjälteinsats för mig i dag. Jag hade för första gången olyckats mejla fel fil till ledarredaktörerna. Mycket tråkig stämning. Men Markus fixade biffen och berättade att det är därför man har en sambo. Då förstod jag lite bättre varför man ska ha det.

Kollat igenom era tips!

Jag är glad och tacksam över era tips på bloggar. Om jag bara tänkt på att be om hjälpen i början av semestern istället för i slutet hade min värld varit ett bättre ställe. Men jag har följt dem ett tag nu, så jag kan säga nåt.

Ulliga gulliga saker

Mycket söt och inspirerande blogg! Kommer att läsas mycket!


Magnus Betnérs blogg

Vet inte varför jag aldrig tänkt på att den underbare mannen så klart har en blogg. Han är ju ingen grumf som inte kan hantera orden. Uppdateras inte så ofta, men när det är dags gör han det som alla borde!


blog.craftzine.com

Uppdateras vansinnigt ofta med massor av kreativa saker. Så ofta att jag knappt hinner med. Kommer att läsa ikapp under långlediga stunder.

EvaEmma Andersson
Har jag läst sedan hon började blogga. Hon är en jävel till människa helt enkelt. På det positiva sättet som man saknar hos så många andra.

Kafferepet
Mycket charmig tjej som jag absolut kommer att läsa, om inte annat titta på bilderna. Det går ju extra snabbt också. Dock önskar jag att hon slutade centrera texten. Det är en mellanstadiegrej.

Ketchupmamma
Tyvärr. Tyvärr. För mycket om barn tråkar ut mig. När jag inte känner ungarna. Lite om jag gör det också. Även om det är roligt. Min tid går inte dit just nu.

Julia Skott
I like it. Julia är en rå tjej. Vi behöver hur många som helst.

jj.n
Stark favorit. Klok och politisk. Kommer att läsa nognoga.

HIF
Jag förstod ingenting Markus. Det var inget som berörde. Läser till och med hellre barnbloggar. Nästan.

Ekoblogg
Känns bra. Mår fint när människor bryr sig. Kul med bilder som inte är pretto.

SpiderChick
Mer cool brud. Cool as a cucumber har jag förstått att det finns ett uttryck som heter. Man liksom hänger med henne. Men det är ju en unge på väg ut och då blir jag nog inte så sugen på att hänga längre.

Knivlisa
Och en till.

David Nessle
Inte riktigt fel och inte riktigt rätt heller.

Hanna Fridén
Okej. Inte mer eller mindre för mig.

Helena Bergman
Pure Love. Min nya kompis. Puss puss!

The Critics
Smart grej. Lättnavigerad sida. Kanske återkommer till den.

Länken till Emelie Brolin fungerade inte.

Tack så väldigt mycket! Självklart har detta berikat hela min tillvaro! Somligt mer än annat. Precis som livet i övrigt.


Ägglandaren föll tungt



Aron, Andrea, jag, ägglandaren och Astrid.

Vi fick en uppgift första dagen. Att av diverse material bygga en ägglandare. Från hög höjd skulle man sejfa ägget vid fallet. Vi gick ut hårt och jag testade diverse fysikaliska teorier jag har. Vi var tre lag. Samtliga utom det som innehöll en fysiklärare klarade uppgiften. Men det inte mitt fel att några lagkamrater/kollegor hade blåst sönder ballonger vi så väl behövt. Älskar vuxenlek.

Den här och förra bilden är Lindas från början.


Ultimate fighting



Jag är inte den som vanligen ses i kamokläder eftersom jag tycker det är vidrigt. Här tvingades jag ändå in i en sådan dräkt för att alla skulle förstå om de skulle sätta färgkulor på mig eller inte. Helst inte. Jag har fett blåmärke vid knät nu.

Det pratades om strategier, hold the line och massa shit. Jag tillbringade stora delar av spelet liggandes i en mjuk grop bakom en sten i utkanten av spelområdet och åt blåbär. Skönt liv. Men jag hade "markören" på stenen redo att peppra om någon dök upp. Det hände ju inte.

På Facebook skev jag om aktiviteten att jag lekt krig. Genast fick jag mothugg av en fantast som hävdade att det absolut inte handlar om det. Absolut inte.

Nä... paint ball och krig är verkligen väsensskilt. Hur kan man ens komma på tanken att jämföra. Det är löjligt att man eftersom det är så uppenbart likt inte får säga vapen utan marköer. Vem tror ni att ni lurar?


Jag fattar inte tåg

När vi åkte från Ludvika var tåget 35 minuter sent. Skulle alla hinna med sina anslutningar? Stor anspänning! Och sedan! Sex minuter före tidtabell till Gävle. Oklart för mig hur detta fungerar.

Skugge säger ett sanningens ord

Linda Skugge skriver i Expressen om zombies... oh nej, "föräldrar" och deras högst bristfälliga engagemang. Seen it!

Lärare gillar "ungdomliga" saker

The other day när vi satt några stycken runt bordet då Jonas skulle undervisa mig i Power Point var det ett antal olika personer som kom förbi och med skräck i rösten sade att jag väl inte skulle hålla på med sånt där när orden åker in från sidan. Det kan alla vara lugna för!

Jag har efter sex år blivit ganska matt på lärare som tror att sådant är käckt och ungdomligt. Tillsammans med typsnittet Comic Sans och att använda "häftiga" rubriker som är lutade eller regnbågsfärgade. Och fula gubbar från clip art.

Ord som åker in från sidan är det "nya" på det. Lärare tror att det blir häftigt för kidsen men de bara suckar. Det är svårt för geniunt vuxna att ungdomsanpassa sig när de inte bryr sig egentligen.

Bullfika



Omodernt att man inte kan blogga lukten.

Mycket hög nivå

Förbundsstyrelsen har letat fram TP från 1984. Ytterst få av dem var födda då. Och de RESONERAR sig fram till rätt svar vad gäller årtal, geografi med mera. Jag sitter här med det mest intellektuella bunchet i Sverige.

Uppfräschning



Med stigande ålder uppskattar man sjukt mycket sånt som att borsta tänderna i solen. På verandan högt över marken.

Skulle aldrig dricka skiten



Te (det är så det stavas på modern svenska) smakar skit. Jag befattar mig aldrig med denna grumliga dryck. Men kolla! När det är uppställt i sån här fin trälåda ordnad efter färg (okej, jag styrde upp lite) så ser det åtminstone gott ut. Det tilltalar mig mycket. Och luktar gott gör det ju.

Mmmmm vinbär!



Förbundsstyrelsen har paus. Och bären var skitgoda!

Smaklöst



Bland alla smaklösa saker som jag är emot (tänk foppatofflor och hårsnoddar i tyg) så är jag också emot fula utsmyckningar på konferensställen.

Här på Saxenborg fanns ett bra exempel.  Plastblommor i jävligt ful kruka mitt på ett bord. Jag flyttade den dock lite för bilden, för att slippa annat.

Uppdatera eller skit i det

Gått igenom listan på min blogglovin´(jag ska snart recensera era tips enligt önskemål men plus att jag måste läsa lite till) och konstaterar att somliga gör det som jag som bloggläsare förväntar mig, det vill säga skriver åtminstone en gång om dagen.

Andra bara skiter i det i till och med länge perioder. Fatta vilken frustration det skapar hos mig som bloggkonsument. Jag blir förbannad. Hur svårt är det att få till ett litet sketet blogginlägg om dagen om man är inom landets gränser?

Kom inte med nåt bull, om att det väljer man väl själv. En blogg skriver man för att uppdatera sina läsare på tråkiga saker som hur mycket kaffe man har druckit alternativt och förhoppningsvis sprida lite åsikter. Detta gör man för mig! Vill man hålla på lalla för sig själv köper man en rejäl dagbok. Eller ett tunt litet häfte eftersom man UPPENBARLIGEN inte producerar så mycket text.

Efter fem dagar utan uppdatering borde bloggen förintas.

Min senaste kväll?

Klockan är precis spöktimme. Jag är i stånd att gå och lägga mig. Detta bland annat efter en diskussion om urartade MUF-arrangemang. Jonas har också lärt mig allt om Power Point. För tro det eller ej, jag har aldrig gjort något med det. Mer än genomlidit andras, särskilt på SSU-tiden. Dock lär jag ju ta ut den frustrationen på andra.

Tidigare kvällar har jag sovit ganska länge vid den här tiden. Men nu var jag så uppe i varv efter den musiktävling vi roat oss med. Tvivelaktigt nöjd med att knäcka allt som hade med Ace of Base att göra. Skyller på min ålder.

Min mötesutsikt



Jag längtar efter att gå i en Ordning och Reda-butik och tafsa på allting där. Får nöja mig med lite gamlingar så länge.

Lomugg



I en av våra konferenslokaler hittade jag den här lomuggen. Lodjuret är Hälsinglands landskapsdjur och ett mycket blyft rovdjur. Men också mycket vackert. Kunde man tämja dem skulle de vara de vackraste husdjuren. Vad är då en sketen bondkatt? Lodjur äter katter.

Bakom muggen, fast mycket mindre än muggen, kan man se diverse ledamöter i UNFs förbundsstyrelse 2009-2011.

Och den där projektorn som var lite av en skräck för mig.

Tiden går väldigt fort

Dagarna här går snabbt. Man hinner knappt vakna innan det är middag. Nu har jag ätit några goda, hårda kolor. Som tröst för att det var svårt med tekniken innan. Sladdar. I don´t like them.

Ibland när jag funderar på vad jag ska sysselsätta mig med när jag kommer hem på söndag så tänker jag att jag ska scrappa lite. Jag påbörjade ett flow förra veckan men tvingades avbryta det. Jag tror att jag kan plocka upp det när tillfälle ges. Kanske på söndag.

Saxen på dagen


Fina!



Huvudbyggnaden i morgonsol. Jag har sovit på galet gott. På det här stället har de nämligen en tunn och hård kudde att tillgå. Inte sådana där gigantiska, fluttiga riktigt otäcka kuddar som hotell envisas med.


Mycket blå skymning



Skyndade mig att hugga en bild med mobilkameran när jag kom upp på rummet efter kvällens övningar. Sjön Saxen (för den heter väl så?) i skymning. Bilden är tagit högt uppifrån där jag och Astrid, min nya kollega, sover.

Har suttit och kollat mejl och så ett tag och nu är det helt svar ute. Genom den öppna balkongdörren hörde jag dock de glada människorna som slängde sig i sjön efter att ha bastat  och skrek -Aldrig mer!

Packningen

Jag ska åka iväg om två veckor så jag har börjat planera packningen nu ....

Knappast! Knappast!

Jag åker i morgon och blir borta till söndag. Och jag packar på cirka sex minuter. Jag tycker det är löjligt när folk håller på flera dagar innan och planerar för någn tripp.

Ta dom!

Jag är upplyft av det här nya livet. Att arbeta på UNFs kansli med all kompetens och all vilja att slå hål på alkoholnormen, och alkoholindustrins mycket tunna argument. Det första svårt, det andra lätt.

UNF är beviset på att gammal kärlek aldrig rostar.


Ja, vågar du?


Utsikten från mitt kontor


Nytt rekord?

Inte världsrekord, men rekord för mig. Innan halv sju är jag annars sällan uppe och jobbar. Men i dag så.


Mör

05.30. Skakigt reste jag mig. och hamnade faktiskt på tåget och kom fram. Två och tjugo tar det från dörr till dörr. Men jag är galet effektiv på tåget så jag ser inte det som spilltid.

Har haft en första intro idag och det känns mycket bra. Och hade det inte gjort det skulle jag aldrig skriva det. Fattar inte folk att man inte ska blogga neggo saker om sitt jobb just under anställningen? Skrämmande hur många som gör det. Illojalitet kallas väl det. Man får spara tills man slutat om man måste.

Nu hade jag du dock bara bra saker att skriva. Det är fruktstund till exempel.

Och känn på den här, när jag kom hem drog jag iväg på en löprunda.

En del av Gävle, Immanuelskyrkan


Lagar och lagar kakor



Äppelkakor och pannkakor.

Tidningstips



Jag köper Elle så där vart tredje nummer. Det här kan jag rekommendera att du hostar upp en femtiolapp för!

Hjälp mig med givande bloggar!

Kamrater!
Det är sällan jag ber er om något. Egentligen aldrig. Ni bara glider in här och gläds åt mitt ganska tråkiga liv så ert eget känns desto roligare.

Jag har börjat känna mig begränsad. Väldigt begränsad. Jag vill vidga mina vyer vad gäller att surfa på bloggar.

MIna intresseområden är som ni vet till exempel: politik, världsförbättrande, vegmat, teknik, handarbete, pyssel, böcker, alla djur utom krälisar, skola, krukväxter, smink, musik, choklad, bilder, texter och nagellack.

Jag tycker om bloggar där den som skriver bloggar för sin egen skull om ämnen den tycker är intressant. Jag gillar att läsa om åsikter och funderingar, inte dagboksbloggar utan åsikter. Helst vill jag ha daglig uppdatering. Gärna fler gånger än en. Foton berikar. Humor är ju relativt, men tänk min humor. Tuffa personer men lite klös i som mormor skulle ha sagt.

Jag tror inte jag gillar bloggar med en massa gula smileygubbar, tunga av särskrivningar och  hihi, fniss och tihi. Ni vet. Ingen som kallar sin väninna för gumman. Då spyr jag. Vad motsvarande är för killar vet jag inte, men det gillar jag inte heller. Jag vill inte läsa om vad människor funderar på att dricka till helgen, eller vad de drack. Inga foton på fulla människor. Det är liksom ingen karma i att frossa i det.

Tänk inte att den blogg ni tänker på redan är en sådan jag läser, det är inte alls säkert. Jag har kanske 20 stycken i min blogglovin´ och det är inte alls många, för någon som läser så snabbt som mig. Dessutom är många av dom lite tråkiga och  pissdåliga på att uppdatera. Stämmer alltså inte in på det jag önskar mig.

Det ultimata vore en bloggande tjej i min egen ålder som föder upp hamstrar och samlar på my little pony, driver en ekologisk butik och är genuin socialist. Det vore kul tror jag!

Jag kanske aldrig kommer att be er om något igen, så bara kör. Är ert tips inte tillräckligt bra så var det ju ändå värt ett försök!

Jag räknar med 50 tips åtminstone och kommer att gråta om jag får färre än tio.

Kvällsuppdatering: Fem till så jag slipper grina!

Stationsmöte

Gick och postade breven och mötte bäste Ahmed på stationen. Det gjorde mig glad.

Nu är den här

Min allra sista semesterdag. Tvingade mig upp halv tio för att kunna somna åtminstone runt midnatt i kväll. Sommaren har känts lång och innehållit en hel del roligheter. Nöjd alltså.

Det jag inte har gjort tillräckligt är att scrappa. Det är förmodligen för att jag inte känt tillräckligt för det, tiden har funnits. Kanske blir det lite i dag. Första projektet är att gå och posta lite brev.

Färgglada mallar från förr



I sorteringen av bokhyllan med "arbetsmaterial", då jag byter tisdskiriftsamlare, kommer gamla godbitar fram. De här mallarna att rita djur med till exempel. Haft sedan jag var en liten makaron. Ritade mycket den ljusblå grisen. Och mörkblå fåret.  Nu ska jag fundera ut vad jag ska ha dem till.

Det är okej!

Man får sova till tolv. Har avverkat en viktig runda på stan och nu är IKEA på tur. Behöver 20 vita tidskriftsamlare. Det kommer att bli snyggt, det vet jag.

Längtar

På måndag börjar jag jobba. Jag längtar verkligen.

Yesterday´s news

Här är en käck artikel till bilden som Arbetarbladet tog i dag.



Leve Kosmos!



Så här snygg är den gröna anoraken jag köpte.

Ingen kväll är egentligen komplett utan lite Di Leva, så i dag är en bra dag.

Dags att läsa


Efter fotosessionen



Arbetarbladet ringer och vill fota. Jag frågar om ni de inte har några gamla bilder. Jo, det är just det de har så därför måste vi ta nya. Tur att jag är så lös och ledig så jag kan stryka på finklänningen och lägga på masken.

Men kolla min näsa. Den ser så skojig ut. Jag har alltid tänkt på den som stor och bred. Men kolla ytterst. Det är som en grej där. Jag kommer att behålla den dock.

Enough is enough



Det är som en sorglig följetång det här. Ni ser att det är tomatplantorna. Jag klippte ner dem förut, inte snyggt men jag gjorde det. Så här ser de ut nu. Och nu går det inte. Det här var mitt livs mest misslyckade projekt.

Marinfestival vs. Mariofestival

Jag skulle skicka ett sms och berätta att vi har Marinfestival i Gävle i helgen. Då blir det med T9 Mariofestival. Och det tror jag faktiskt skulle vara ännu bättre! Tänk er alla spelintresserade kids i en Mario- eller Luigiutklädnad. Massor av rör och massor av spel och radiobilar och andra tillbehör. Man kan också få vara prinsessan från Super Mario 2 och ha raketer eller så så man kan sväva en bit. Jag har inte riktigt konceptet klart ännu men jag tror på det!

Mysdjur!



Det här galet söta djuret postade jag till ett nytt barn som jag inte känner än. Som vuxen är det inte okej att köpa sånt till sig själv så det var en bra nödlösning. Den har suttit i min bokhylla och väntat ett bra tag.

Allt jag kan!



Innan jag läste en bok om en bärgningsbil så ville de prova min kamera. Under ordnade former. Jag lär dom allt jag kan. Och det lär väl gå ganska fort.

Skritturen



Strega är vacker.

Hallonplocket i bilder





Hallon är underbart gott. Fina är dom också. Det är mormors briljanta idé att man tar ett skärp från en morgonrock och sedan knyter man helt enkelt fast en tillbringare runt magen, så får man båda händerna fria. På bilden med mormor kan man se det fina, lilla huset som hon bor i, och som jag bodde i tills jag fyllde tre år.

Damn Sveriges Bryggerier

Sveriges bryggerier. En modern bransch med stolta traditioner. Det är så de ser på sig själva, organisationen som vägrar se sig själva som en del av det gigantiska samhällsproblem som alkoholen utgör. De håller gärna med om att spritsmuggling och det de kallar gränshandel är ett stort problem. Gränshandeln beror på att vi i Sverige beskattar alkohol hårdare än grannlandet Tyskland. Sverige beskattar alkohol hårt eftersom det kostar skjortan för ett land att ha invånare som dricker alkohol. Att tyskarna väljer att blunda för det är sorgligt. Därför önskar Sveriges bryggerier att ölskatten sänkt. Absolut inte för att svenskarna ska handla mer av det svenskproducerade ölen i första hand. Hur kan ni tro det? Utan av folkhälsoskäl. Sure, som man ungdomligt säger. Säkert.


Det kan låta vackert när Sveriges Bryggerier och andra med ekonomiskt intresse i alkoholförsäljning har tankar om att ungdomar inte ska dricka starköl som kommer langat. Det kan låta som att de bryr sig om de kvinnor som blir slagna av sina berusade män, att de bryr sig om att killar slår ihjäl varandra på krogen och att de bryr sig om att folk kör ihjäl andra människor rattfulla. Det enda som är viktigt för alkoholproducenter är att det är just deras vara som ska köpas. Kan man då försöka marknadsföra detta under en falsk mantel av omtanke så gör man det.


De pratar inte om det enda som räknas, att sänka alkoholkonsumtionen. Självklart inte, de vill ha billigare öl och billigare öl gör att det dricks mer. Dricks det mer blir människor i längden olyckligare eftersom ännu fler fruar, föräldrar och syskon får alkoholproblem. Alkoholproblemen känner inte av alkoholens ursprungsland.


Alkoholproblemen påverkas endast av tillgång och efterfrågan. Efterfrågan späder alkoholkapitalisterna på genom att göra reklam om hur man blir sig själv genom att dricka lättöl. Som på reklamfilmen finns i halvlitersburkar. Som inte finns att köpa i verkligheten. För de vill ju att vi ska köpa starkare öl som finns i halvlitersbrukarna.


Tillgången vill de öka. Sveriges Bryggerier välkomnar Jordruksverkets remissvar om gårdsförsäljning av alkohol. Det är meningen att vi ska färdas runt i landet och köpa med oss whiskey, vin och öl hem som souvenirer. Okej, vykort är inte helt lattjo, men de gör inte att pappa blir konstig till helgen.


Sveriges bryggerier tycker att det är bra med fokus på mat och till vilken mat olika ölsorter ska dricka. Notera SKA drickas. Detta ska leda till att vi får en sund ölkonsumtion i Sverige. Något som är bra för unga och gamla.


Förstår ni vilket skämt det här är. Samtidigt som någon PR-person sitter och knappar ihop skiten om sund ölkonsumtion dricker vuxna och ungdomar bland annat svensk öl så att de spyr och spöar upp varandra. Är sig själva för en stund. Och bryggarna säger sig göra allt de gör av någon slags omtanke. Det finns ingen sådan. Det finns bara en önskan om att vi ska köpa deras varor. Så att de kan bli rika. Och vi kan bli fattigare. Och fullare. Och dummare. En modern bransch med stolta traditioner.


Ensam och lite ledsen!

Ni vet kanske hur det kan vara ibland! När det känns som att alla andra har det bättre än en själv. När man är ömklig och skulle vilja väcka upp sin mamma så att hon kan kalla en lillhjärtat och säga sanningar som att man är bäst i världen. Jag är ju dessutom hemhemma och det är fullt möjligt.

Fast bilden av det räcker.

MIn (enda?) roliga grej just nu är att mitt nya jobb börjar på måndag och att jag kommer att ha ett riktigt kontor som är mitt, med namnskylt och allt. Jag ska inte dela skrubb med nio andra, och vi tillsammans ska dela två datorer. Hej då lärarvärlden!

Precis just exakt när jag skrev det där blev jag ännu lite mer sorgsen. Kollade lite på Döda Poeters Sällskap med Sara, Lina och Irene tidigare i kväll och där är ju grejen hur avgörande en lärare kan vara och skoj undervisning. Jag älskar att undervisa, det gör jag. Att klura ut hur jag ska förklara saker på bästa sätt, och svara på helt galna frågor jag aldrig hade kunnat se komma. Jag älskar kidsen på högstadiet, nästan dyrkar. Högstadiekids som fenomen är helt otroligt utvecklande. A love story! Men dom finns kvar, och jag ska fortsätta jobba med ungdomar på ett annat sätt.

Jag har i kväll kikat på två vänners rustade hus. en har dessutom hästar. Jag tycker så synd om mig själv som då måste ruttna i en (i och för sig fin) lägenhet. Mitt i stan. Ibland älskar jag det. Men när jag gått barfota en dag så dyrkar jag gräset.

Jag har lekt med mina syskonbarn. Vi har gjort massor av barnlek och det gör mig så glad. De gör mig glad. Trots det tar jag mig tid att träffa dem alldeles för sällan. Istället går jag på möten. Tusentals möten. I många fall med människor jag inte skulle välja att träffa om det var  fritt val.  I morgon ska jag åka hem ganska tidigt för att gå på två möten.

Ingen hund kan jag ha heller.

Det är en lättångestkväll. Bara synd synd synd om mig. Jag har inget hus, jag har ingen hund, jag bor inte granne med M & T.

MEN! Någon klämkäck jävel anser väl att man ska se till allt man har, och jävlar vad jag har. Skarp hjärna, roligt jobb, kompisar och familj och Markus att älska, en härlig pysselhörna, det finns obegränsat med böcker att läsa, en politisk kamp att vinna ...

Och en säng att sova i. Därför ska jag nu dricka vatten och sedan lägga mig i den där sängen och läsa ut första boken av Lotta Thell om livet på Hasselakollektivet och vara glad över att jag inte super och knarkar. GLAD ska jag vara.

Mjukt

I dag är en ganska mjuk dag. Sov länge. Till ganska nyss. Har ett program från halv tre och framåt som dock är ganska roligt!

Sedan arla morgonstund har det bankats och fixats på huset så det har inte varit helt enkelt, men jag trynade på sätt bra i sängen i alla fall.

Bär

Har varit hos mormor hela dagen. Plockat hallon, smultron och vinbär. Ridit en sväng. Bra dag.

Mjukstart

I kväll har vi haft lite mjukstart med politiken. I alla fall för min del. Ett gäng yngre sossar har varit ute och ätit. Bara ätit och pratat. Det var kul och mysigt och gör att det känns roligt.

Stackars elefant!

Stackars den här lilla elefanten som Aftonbladet skriver om. Som ramlade ner och satt helt fast. Tur tur att det gick bra.

Vansinnigt osympatiska



Ni känner igen slemmige bonden och hans fru?

I Aftonbladet Söndag får de frågan om de vill ha ett flick- eller pojkbarn. Emma tycker att det finns en finess att ta reda på det innan -Ja, för att veta hur man ska tapetsera barnkammaren och vilka kläder man ska köpa.

Magnus säger att könet inte spelar någon roll -Det är lika charmigt att skjutsa till ridskolan som till fotbollsträningen.

Här är unga, till synes ändå okej personer. Men nej. Könet är tydligen helt avgörande för vilka tapeter man kan stå ut med. Och Magnus förutsätter att beroende på kön kommer man att ägna sig åt någon särskild idrott, det var så han menade.

Stackars deras barn. Och så många andras barn. Jag tycker inte det är särskilt bra ställt med det här.

Fantastiskt, en gråare dag!

Jag ser ingen direkt sol! Det känns väldigt skönt efter en veckas massiv värmebölja. Det är ju bara jobbigt. Lite på allvar har jag funderat på att flytta till Island. Inte bara för hästarna utan också för klimatet.

Alldeles ensam hemma är jag nu. Borde vara läge för att hitta på något riktigt roligt. Till exempel sortera allt pyssel som kom i går.

Puck(l)at



Furuvik är trevligt. Inte så många människor i dag. Det underlättar.

Solsöndag





Haft en alldeles perfekt eftermiddag med Lena och sjön Trösken.

Panduropaket.



Få hem 3.5 kilo pyssel är lite som en dröm.

Pizzapicknick


Tack för hjälpen

Fick just ett mess på msn från en tidigare mattelev som ville berätta att den nu kompletterat det den behövde för att komma in på ett program. Och att den var glad för att jag hade hjälpt till så med matten så att den redan var klar. Då blev jag glad. För att de tänker positivt på mig ibland. För precis när man påtvingar hjälpen är de inte alltid så nöjda.

Min mamma är den bästa i hela världen

I dag när jag käkade på det där fiket läste jag Mama. Då var det några sådana mor-dotter-repotage. Jag skulle vilja göra ett sådant med min mamma någon gång. Naturligtvis kommer hon att berätta vilket förträffligt barn jag alltid har varit. Klok och välartad, en ständig källa till glädje. Jag kommer att säga att hon aldrig har tjatat, är otroligt händig och den absolut bästa på att klura ut saker. Lägger sig aldrig i saker och säger aldrig något negativt.  
Vi hoppar av pur lycka för att vi är så fab.

Jag målar fler saker rosa.


Service framför allt!



Jag åt sallad på Wayne´s i dag. Väldigt lite folk där. Faktiskt mer personal än folk. Personalen hade problem som särskilt en av de dryftade högt och upprört två meter från mig. Hon hade allvarligt problem med en annan personal. Han kanske hade problem med henne också, inte vet jag. Det bjöd på säkert tjugo minuters skitsnack. Det har inget med service att göra för jag fick min mat snabbt. Waynes´s har ryckt upp sig om man jämför med i början. Vänta tusen miljarder år på en smoothie var inte ovanligt då. Dock kanske man borde fundera över vilket intryck jag får av ett fik där de snackar skit om varandra inför gästerna.

På Domus City har en kille i kanske 25-årsåldern börjat jobba i sommar. Jag har handlat av honom några gånger. Det är en ganska kort kontakt. Varje gång har jag blivit irriterad på hur nonchalant han är.

I dag hände följande:
-25.50! (hörde jag, kollade faktiskt inte på displayen).
Så jag lade upp 26 kronor.
-Har du inte mer, tror du att det där räcker?
Jag tittar förvirrat på displayen och ser att det står 31.50.
-Åh förlåt, jag tyckte precis du sade 25.50.
-Ja, men det gjorde jag inte.
Snabbt pillar jag upp lite mer pengar.
-Det här ska väl bli bra! säger jag så där käckt som jag kan.
Han bara glor på mig. 

När sådant händer, vilket inte är helt sällan i Sverige, vill jag skrika. Be att få prata med chefen. Det gör jag aldrig. Jag bara ger dom Elin-blicken och försöker undvika personen om det går. På Berglöfs skor går jag till exempel inte in om en särskild tjej jobbar. Hon var dock inte elak, bara spånig, utan pratade i telefon istället för att svara på frågor som jag ställde i kassan. Om ett krogbesök pratade hon. Viktigt så klart!   

Saknar Rally

Jag har inte tänkt på radioprogrammet sedan jag sorterade skivor sist. Ni vet, Rally från Göteborg. Roliga vitsar, roliga omgjorda låtar. Det ver verkligen fredag att lyssna på det. Och många lyssnade. Extra festligt kändes det att sitta på ett tåg till Göteborg och lyssna.  Jag reste ju mycket i min ungdom så det hände inte så sällan.

Lyssnade på P3 (♥) när jag gick hem från stan nyss och i ett annat program spelade de upp "humor från förr". Alltså Rally. Alltså blev det kul. Så tänkte jag, att om trettio år kommer de som inte var med när det begav sig att tycka det är ganska löjligt. Ungefär som att det är svårt att roa mig med Hasse och Tage. Ganska ledsamt när man tänker på det.

En del av Gävle, Övergången



Här blir Söder City och City Söder. Beroende på vilken bro man tar. Med bil. Går man kvittar det.

Ån



Jag har suttit vid ån och kontemplerat någon timme. Erik ringde, han har ett sjätte sinne för mig.

Krita på asfalt



I förmiddags vigde jag ett par. De var gulliga.
Jag var smärtsamt vacker i min grönblommiga klänning, lila strumpbyxor och guldskor.
Några barn har förgyllt betongen utanför huset.  Det piggar upp något.

Ut med det gröna

Har förberett lagom mycket inför morgondagens förmiddagsvigsel. Det viktigaste är att stiga upp och det kan jag inte göra i förtid. Det näst viktigaste var att ta bort det gröna nagellacket. Det skulle inte ha känts helt rätt.

Sommaren med Göran

Glatt överraskad. Jag tyckte absolut bäst om hela biten när Göran är i stallet och med hästen. Klart roligast är den tonårsbitchiga hästtjejen som ska hjälpa honom. Gå och se. Inte intellektuellt så just därför.

Resultatet



Här kan man nu se hur jag har prytt MIN vägg i pysselhörnan med de tre rosaramade tavlorna. Syns till vänster i bild.

Dagens projekt


Ny grafisk profil?



Jag vet inte om gubbarna som lyckligt rotade runt på rea-borden har uppmärksammat det viktigaste som hänt på Clas Ohlson. De har snyggat till sig och det rejält. Syns inte på bilden men pappåsen har ett nytt och lämpligt format. För övrigt var ramar där mer än hälften så dyra som på Gallerix. Det hade jag anat innan.

Världen undrar


Roligt nästan jämt

Min mormor säger att det händer roliga grejer nästan jämt. Det har hon rätt i. Det är ganska roligt att leva. Det är också roligt att prata med mormor. Man behöver mest lyssna.

Nu är mitt roliga att skriva brev framför Top Model.



Mamma, maskros, mormor.

Mina söta tryck


Hjälpa till?

Läser en notis i Aftonbladet. Man har undersökt var männen i världen är bäst, tydligen i Norge och Sverige.

"Titeln som sämsta makarna fick de australiensiska mnnen. Enligt undersökningen avskyr de att hjälpa till - vilket bäddar för en hushållskatastrof."

Svenske mannen Niklas Eriksson har skrivit detta. Även världens bästa män tror att hushållsarbete för män handlar om att hjälpa till. Inte att ta sin självklara del av ansvaret. Pinsamt.

Fyra punkter

Det är inte min tanke att sova till nästan halv tolv. Det är det verkligen inte, men det är skönt!

På posten hade mina Elise Flannigantryck kommit! Hurra. Fundera på ram och upphängning nu!

Mitt livs dyraste inköpt, årskortet på SJ, kom också. Frihet i ett litet kort.

Nu ska jag gå ut med sopor.

Kill med now!

SSU Stockholm säger just nu att de är för djursex. På riktigt. De tycker verkligen det. De vill inte moralisera över detta. De låter påskina att de har tänkt lite längre än alla andra. Att man inte kan vara emot saker bara för att det kan verka äckligt vid första anblicken. Visar djuret att det vill är det lugnt.

Alltså ibland tvivlar man ju på mänskligheten. Det här var ett sådant tillfälle.

Raljerande kille

Nu kom precis en sån där raljerande kille. Som dessutom tror att bakterier är djur.
Back to school!

Också ett sätt att kongressa



När man inte vet vad man ska hitta på en regular tisdagskväll så kan man se SSUs kongress på webb-TV. Bra det. Hamnar rätt in i debatten om hanteringen av djur. Lysande. Kollar man på min bild, ser man att FS ansvariga, nämligen Ellinor Eriksson, sitter bakom talaren. Härligt!

Skrämmande att så många raljerar i den här frågan. Att hanteringen av djur i köttindustrin är likgiltig för många. Klappar en älskad hund med ena handen och äter plågad grisstjärt med andra. Jag lyssnar vidare! Nu är en Maja som är jättebra! Hon avrundande med -Heja Gävleborg!

Det är väldigt smidigt att ha kongress hemma i soffan. Jag vet att ni SSuare som sitter där skulle ge mycket för att ha en soffa och ett kylskåp i närheten. Men jag vet också att ni egentligen har det väldigt bra. Ni är med och formar framtiden.

Det känns som typ åtta år sedan jag valde att hoppa av SSUs förbundsstyrelse. Men det är två år sedan. Jag skapade snabbt distans till det. Huvva. I dag har ett kongressombud ringt mig och uttryckt frustrationen över det som SSUarna typ främst sysselsätter sig med på kongressen. Det som inte syns på webb-TV. Detta att prata och mygla i små rum. Hur fan orkar ni hålla på?

Vad är en familj?

-Elin, hur många syskon har du egentligen? -Fem stycken, några har jag samma mamma och några samma pappa som. -Åh, du har alltså inga riktiga syskon?

Varje gång detta händer blir tuffa jag svarslös. Jag har just berättat om fem personer som delar mitt DNA. Världens bästa människor av det vanliga köttet och det vanliga blodet och som kallar mig sin syster. Men det duger inte, för vi är inte avlade på samma sätt. Därför är det synd om mig som inte har riktiga syskon, bara halvsyskon. Vad är det för begrepp? Som om mina småsyskon saknar sin underkropp. Snarare är det en hjärnhalva som saknas på den som använder ett sådant begrepp.

Jag kan tänka mig att det påminner om känslan som adoptivföräldrar kan uppleva när omgivningen frågar om hur det är att inte ha några egna barn. Att vara förälder på papperet är inte nog åt familjefascisterna som tror att ett adoptivbarn inte känns som ett eget barn.

Historiskt sätt har många människor i Sverige vuxit upp med att kallas för oäkting. Tänk att födas av en sådan lössläppt kvinna som legat runt utan att vara gift. Mannen som behövts för att skapa oäktingen klarar sig utan omgivningens onda öga. Jag tänker mig också att många av de unga kvinnor som födde utomäktenskapliga barn våldtagits. Det händer hela tiden, och historiskt var detta inget man uppmärksammade på samma sätt. En del av oäktingarna adopterades snabbt bort för att inte dra skam över den unga modern och hennes familj. Många av de här barnen har aldrig fått reda på sitt riktiga ursprung. En del vet kanske inte att det fanns något att få reda på.

Innan välfärden kom till Sverige fick barn lämna hemmet tidigt för att tjäna pigor och drängar där det fanns behov, och växte inte med sin biologiska familj. Somliga barn växer upp i familjehem. Andra bor i kompisars familjer. Flera växelbor mellan mamma och pappa och många bor enbart med sin mamma.

Det är en myt att våra barn i tid och evighet växt upp hos sina biologiska föräldrar. TV-programmet "Ensam mamma söker" är skrattretande. Några ensamstående mammor ska försöka hitta ytterligare en kärlek för livet och få allt det där som sagorna berättar om. De har redan minst ett barn, men det är tydligen inte tillräckligt för att få vara en riktig familj. Många har redan levt i nirvanat mammapappabarn, men det fungerade inte. Varför skulle det göra det nu? Om jag vore barn till en sådan mamma, som säger att något saknas utan karl i huset, skulle det göra mig ledsen.

Karl i huset förresten. Antalet så kallade regnbågsfamiljer som består av två mammor, eller varför inte två mammor och två pappor och ett antal barn ökar snabbt. Många människor ser inte det som normalt, och stackars barn som kommer att bli mobbad! Av den personens barn kanske, som tycker det faller utanför den tillåtna ramen.

Vi lever med en bild om att det finns en mall för den korrekta familjen. Se på sommarens semestererbjudanden om familjepaket bara. Två vuxna och två barn reser till förmånliga priser. Vi är många som provat något annat, klarat oss finfint och inte orkar med tjatet om kärnfamiljens förträfflighet.

Publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten i dag.


Om tio minuter

Om tio minuter slutar den stadsvandring som Markus och jag skulle gå på. Den skulle handla om branden i Gävle. Kändes intressant. Men allt började så fel, så vi avvek ganska snabbt. Åt lite glass och gick en rätt lång runda genom några av de finfina områden som finns här istället. Jag känner mig absolut inte som en förlorare.

Men jag lider lite med kvinnan som skulle hålla i turen för jag är rädd att fler än oss valde annat.

Melasma

Det är det jag har i pannan. Och Denise Lopez tydligen. Hon verkar lite mer skärrad än jag, av vad jag kan utläsa.


bo Melasma:

Melasma är en pigmentrubbning med bruna fläckar i ansiktet. Vanligast är det att fläckarna uppstår i pannan, över kindbenen eller runt munnen hos kvinnor.

Melasma påverkas av hormoner och är vanligast hos kvinnor som är eller har varit gravida eller som använder p-piller. Mörkhyade har ökad tendens att drabbas.

Fläckarna kan blekna något på vintern men förstärks vid solning.

fy Behandling: Finns olika medicinska metoder inklusive en speciell typ av laser.


Trevlig läsning



Vanligen köper jag inte den här tidningen men nu följde den med Femina. Och även om jag var trött i natt vid halv två och mest tittade på bilderna (och det är väl lite hela tanken) så kändes det väldigt bra. Även om inredning inte är något jag roas mest av. Fina saker gillar jag ju! OCh fina mönster på tapeter. Och sånt fanns på bild!

Ballader

Det är  tråkigt att lyssna på. Det försöker jag undvika. Verkligen.


Mammut



Ganska länge har jag tänkt att jag vill se den här filmen. Jag gillar Michelle Williams, även om hon var skitnödig i Dawson´s. Men vem var inte det i den åldern.

Jag kan inte tillföra något, mer än att Moodysson är en mästare. Han sätter fingret på. Så här ska en film vara. Eftersom de flesta inte är det är det inte så konstigt att man vanligen inte roas.

På väg hem



i dag har jag varit med Kicki som modell på hennes Mary Kay-träff. Den sminkning jag skulle göra var väldigt blå. En stund såg jag väldigt misshandlad ut, men sedan  blev jag lite snyggare. Så här kul hade jag när jag gick hem.

Kamrat Alkohol



I den vänstra boken Hatet har Ander Nyqvist skildrat sin uppväxt med en alkoholmissbrukande pappa. Något som inte alls är ett pikant inslag i samhället utan finns överallt. Och missbrukande barn, syskon, kusiner, mammor och farbröder. Fler män än kvinnor. Väldigt bra skildrat av författaren och jag sträckläste den, som det brukar heta.

Benny Haags Makt, mod och motstånd handlar om hur han blir nykter alkoholist efter att ha ärvt det från far och farfar. Uppvaknandet gör att han tänker massor på hur samhället förhåller sig till alkoholen, och han blir "radikal" på ett sådant sätt som alla borde vara. Det är roligt när han inte tvekar med att kritisera personer och organisationer som han stött på i jobbet med sin föreställning. Nykterhetsrörelsen får en känga, Robert Damberg specifik till och med. Anders Häregård, NBV och diverse politiker. Det gör att det inte blir konstlat och subtilt skrivet.

Det jag tar till mig mest, utan att känna mig skyldig, är den besvikelse han tydligt känner för LO och Socialdemokraterna. Han upplevelse är att ingen vågar ta alkoholproblematiken på allvar. Jag delar den till fullo. Jag har läst LOs alkoholprogram och skrattat mig igenom. Inte för att det var dåligt men för att jag vet att orden inget betyder. Jag har diskuterat alkohol med SSU och med partiet och det är lika liberalt som vilken MUF-träff som helst. Gubbarna hetsar varandra att fylla på glasen när tillfälle ges, och SSUare gör vad de kan för att få supa på arrangemang, trots att det inte är tanken. Jag gillar att Benny är tydlig där.

NI som aldrig tänker på att det är alkoholen som ligger bakom trafikolyckorna, drunkningarna, barnmisshandeln, våldtäkterna, krogslagsmålen och skilsmässorna. Det är ni som ska läsa böckerna. Och ni är många.

Dödgrävarens dotter



Under ganska lång tid har den här boken följeslagit mig. Jag har läst ganska lite i sommar. Det betyder inte att den inte är värd något. Tvärtom var den ganska tung, på ett positivt sätt, och då behövs mer tankekraft.

Den får mig att så många gånger bli glad över att leva nu och inte förr. Men också stärka mig i uppfattningen om att man som tjej ALDRIG ska göra sig ekonomiskt beroende av någon. Inte som kille heller säkert. Jobba jobba jobba är det som gäller.

Mörkret anfaller

Vid tio börjar kvällarna bli mörka igen. Det är det jag ogillar mest med att det blir höst om en månad eller så. Annars känns det ganska bra. Jag har alltid gillat att få ordning på rutinerna igen. Jobba, följa min feta almanacka och tänka att nu har man chansen att börja om lite.

Som lärare är det väldigt tydligt. Nya elever, nya kollegor, nytt schema ... och nytt kul! Nu blir det inget av med det i höst och det känns lite sorgligt att inte kunna säga att jag har elever. Att inte få introducera söta sjuor i det fantastiska med periodiska systemet. Inte le före höstlovet och annat som funkar ganska bra när man ska tämja en klass.

När man var yngre och bodde hemma så kanske det betydde att man fick skicka efter lite nya kläder från Ellos. Och i de tidiga åldrarna köpa bok- och bänkpapper. Jag älskade att ha en bänk! Jag fick alltid fina papper, för min mamma tyckte också det var kul och viktigt. Hon var dessutom galet bra på att slå in böcker snyggt.

I år blir det så annorlunda. En helt ny höst som börjar 17 augusti. Det kommer att bli så roligt! Och mycket tåg blir det, men jag är så bra på att åka tåg. Hittar alltid rätt plats direkt och fattar hur man ställer sina väskor.

Än så länge är det två veckors orutin kvar. Det är också ganska härligt.

Bästa sommarsnaxet


Vad vill Ella?

Ibland tänker jag att jag skriver texter som är lite svåra att förstå. Men vad jag än skriver kommer inget att vara konstigare än Ella Bohlins text på Newsmill. Vad vill hon? Än det ena, än det andra. Roligast är när hon skriver att i hennes parti finns det så många människor som gör bra saker, som svarar i jourtelefoner eller tränar fotbollslag. Tror hon att det är någon skillnad jämfört med i andra partier?

För något år sedan utmanade hennes parti vårt lokalt på nattvandring. Vi kan enkelt dra ihop cirka hur många som helst. De är typ sju stycken i full styrka. Hur tänkte dom?

Vidare skriver hon om hennes mamma som var hemma med fyra barn i tio år. Stackars mamma, tänkte jag. Pappan fick förutom att vara lärare också jobba som tidningsbud innan det. Stackars pappa, tänkte jag.

Rocky II

Nu börjar Rocky II. I natt somnade jag i soffan när jag kollade på ettan. Det var planerat, jag hade täcke och allt..  Klockan fem bytte jag till sängen. Familjens förra hund hette Rocky. Nu är han begravd vid en sten i skogskanten. I morgon kanske jag ska scanna en bild på honom. Han var underbar även om han en gång bet min Anna. Hon har fortfarande ett roligt ärr efter det. Efter det fick han inte träffa så många okändisar. I kväll tänker jag mycket på hundar.


Rocky Rocky Rocky


Bröstbrudar

När jag var på Island var vi en av huvudstadens badinrättningar, men utomhuspooler och så. Några tjejer i 18-årsåldern hade stort sjå med att hitta poser i trappan ner i vattnet där deras bröst tog sig bäst ut. Deras blickar flackade mellan de egna brösten, omgivningens eventuella uppmärksamhet och himlen bakom slutna ögonlock då de låtsades sola. Lite sura blev de också när folk ville gå, tänka sig, gå i trappan!

Själva skulle de säkert hävda att sola var just vad de gjorde, men nej. Det var att visa upp sig som var grejen. Jag skulle så gärna vilja veta vad som driver tjejer att fokusera så mycket på yta. Det gör förstås inget, och jag vet att flera kan kombinera det med att även göda intellektet och det kan bli en underbar combo. Och har man inget i huvudet, får man väl vara glad om det finns ett utseende att blända med så klart. Är det svaret? Man visar det man har, för att det finns inget annat? Eller är det fördomsfullt av mig.

Jag utgår alltid från mig själv. Och lite från mina vänner som jag känner dom. INGEN har sysslat med sånt här show off-beteende. Det har gått mycket bra för oss ändå. Vad bra nu är. Men enligt den otäcka normen gissar jag. Vi har fått hångla en del och vi har killar som gillar oss. Vi har fantastiska jobb , går inte hos psykolog och vi skriver inte texter där vi slänger in hi hi och otäcka gula smileygubbar fler än vad det är bokstäver.


Det tror jag bröstbrudarna gör när de skriver. Fy, jag är inte snäll. Egentligen tycker jag lite synd om dem, men det ska man inte säga för ingen vill bli tyckt synd om. Det är därför inte lämpligt att tycka synd om någon. Särskilt slöseri är det kanske att göra det med unga tjejer i guldbikini, när barn dör av svält i denna stund.


Marley och jag

Jag grät ögonen ur mig när hunden dog. Jag klarar inte när djur dör. De som säger att djur är bara är känslomässigt handikappade individer.

Ambivalent därför. Det är en film för hundälskare, men det är också vi som tar illa vid oss. Men så är det. Mamma säger att man får inte ha djur om man inte klarar av att göra sig av med dem när tiden är inne. Det är helt sant. Men man kommer nog över det, det är klart ni ska se filmen.

Tyckte inte om det här familjedravlet som den var kryddad med, men jag förstår att det är till för att man ska förstå att hunden blev en del av familjen.

Förbereder kvällens festmåltid



Jag gör så gott jag kan.

Varma känslor för kosmetika


Jag vet att det också heter Make up och att det betyder hittepå.  Det är det roliga! Jag önskar att allt som fanns kom till utan djur inblandat i processen. Jag volonterar gärna.

Här är ett uppslag ut MUS senaste katalog. Det handlar inte om att man sminkar sig så. Med undantag för läppglans sminkar jag mig inte särskilt mycket alls egentligen. Det handlar om burkarna, färgerna, valen ... Välfyllda sminklådor känns bra för själen. Mina systrar Sara och Lina är avundsvärt duktiga på att få till sminkningar. Jag önskar jag vore mer som dom.

Fick nyss SMS från Uli angående Lumenenagellacket jag rekommenderade:
-Ja shit vad bra det där nagellacket var. Jag köpte två.


Ålder och sömn

Det är många saker som jag lägger på hög och skyller på tilltagande ålder. Nu anar jag mönstret  i det som jag nämnde i går. Det är verkligen så att om jag LÄGGER mig för att läsa så somnar jag. När jag gjorde det under våren brukade Markus fråga vilken tid han skulle väcka mig. Jag bara skrattade ... Det skulle jag inte ha gjort.  Någon av gångerna.

Det här händer alltså på tider som inte är svotid, om ni förstår. För då kan jag läsa i evigheter oftast.

Sympatiska Carin



Carin Götblad är länspolismästare. Hon verkar vara en mycket trevlig och reko kvinna. Rejäl, så som jag gillar. Jag har tidigare skrivit om min fascination för att hon faktiskt spontanshoppar marsvin. I tidningen Vi läser, berättar hon om hur hon inspirerad av en bok, tillsammans med sitt barnbarn fångar råttor i en fälla för att tämja. I våras alltså.
-Jag har alltid varit intresserad av råttor. Det finns många fördomar mot dem och sånt intresserar mig.

Hon har kämpat och jobbat hårt för att komma dit hon är i dag. Sådant imponerar stort på mig. Till skillnad från de som tycker synd om sig själva.

Normer för allt?

Normerna berättar för dig hur du ska vara och hur du ska bete dig i samhället och de är till för att du inte ska sticka ut. På de flesta ställen betyder det att du har en snäv ram att hålla dig inom. Den kan variera beroende på var du befinner dig men fenomenet är detsamma. Exemplen är fler än man kan beta av snabbt, för att de är så subtila och finns i alla situationer.


En tydlig skillnad som jag märkt sedan jag flyttade till storstan är att där berättar man inte nöjt att man fyndat något på rea, det kniper man om. Medan i Norrala får man ett ryggdunk om man kammat hem feststassen riktigt billigt. På ett ställe är billigt lite fullare än på det andra. På båda ställena är man avvikare om man inte dricker kaffe, mycket märklig grej att inte göra. Det här är typexempel på olika normer. Relativt harmlösa i jämförelse med många andra och mest ett socialt spel.


Sedan finns det sådant som inte alls hör till det, utan någon man är. Självvalt eller medfött och som man inte har lust att ändra på alls men som inte ses med blida ögon av omgivningen. Det orsakar en glidande skala från nyfikenhet till rakt provocerande. Det genererar ofina frågor till rent kriminella handlingar då man försöker göra sig av med avvikare.

Det finns en uppsjö av avvikare. De med funktionshinder, höga betyg, udda hårfärger, nykterism, veganism, mörk hudfärg, homosexualitet, alkoholism. Att vara religiös, läkare eller rullstolsburen.


En del är sådant som ses som dåligt och ska trampas på, annat framkallar avund och ett behov av att trycka till. Hela tiden undrar jag varför folk har sådana problem. Sköt dig själv och skit i andra, är inte alltid lämpligt men verkligen i sådana här sammanhang.


All sexualitet som inte är heterosexuell är provocerande. Varför måste de gå i pridetåget? Måste de hålla varandra i handen bland folk? Varför ska de skaffa barn? Att det avvikande möjligen kan tolereras men inte får synas, som om det skaver i ögonen på folk. I mitt möte med elever är det vanligaste som homofoba killar säger att det är så äckligt med bögar för att de sätter på varandra i stjärten. Tror dom. Jag har lärt mig att svara att den av er som inte funderat på hur det skulle vara att sätta på någon i stjärten, en tjej må så vara, kanske kan snacka men annars går det bra att vara tyst. Och tänk så tyst det blir.


Det finns så många exempel där vi är småaktiga, rent av idiotiska mot varandra. Vad i vårt mänskliga psyke driver oss till det? Vanlig enkel dumhet kanske. Att ha sett för lite av världen kan leda till osäkerhet. Småpåvar utan särskilt mycket erfarenhet som sätter normerna. Och de goda som inte vågar sätta sig upp mot detta. Föräldrar som inte orkar ta matchen med barn vars tanke är på vift. Föräldrar som själva blir rädda när de möter det för de okända.

Det är ett känt fenomen att människor som på något sätt avviker från normalnormen flyr mindre orter till förmån för anonymare ställen. Det fullt förståeligt men är ett gravt underbetyg för landsorten. Vill vi inte att människor ska få utvecklas som fria individer i skogskanten?

Jo, det vill vi nog. Om de är normala. Dricker kaffe som vanligt folk.

Ledare publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten i tisdags.


RSS 2.0