Lärarkompetens

Skolan får mycket skit. Hur mycket av den skiten härrör från individer på skolornas lönelistor som helt saknar glöd och engagemang för det de förväntas göra, och därför heller inte gör? Det finns elever som är rädda för sina lärare, som inte känner sig sedda och som istället för att bli undervisade får lyssna till fiskehistorier. Elever kommer till klassrum och möter lärare som inte förberett sig utan kör på ett känn som inte finns.


Vi måste ställa krav på våra lärare. Det är lätt att tala om kontrollen av våra barns kunskaper, men det är att börja i fel ände. När vi inte kräver och kontrollerar kvaliteten på de som undervisar våra barn ska vi inte göra det med barnen. Och om vi ändå gör det, ska vi bli förvånade när dåliga lärares elever får dåliga resultat. Tydligen.


Diskussionen om lärarkompetens måste tas. Jag vågar säga att det inte enbart är en fråga om formell behörighet. Att ta sig igenom lärarutbildningen kräver inga Einsteins. Det är grupparbeten den som så önskar kan glida igenom. Det är praktikperioder där varken handledare eller ansvarig från lärarutbildningen, vågar säga till en olämplig kandidat att den är just det.


Ställ höga krav på de som ska läsa lärarutbildningen. Förutom betygen är intervjuer lämpliga. Vilken människosyn råder? Vilken kunskap om hur samhället fungerar finns? Hur ser man på lärarrollen?


De flesta lärare är fantastiska. Brinner för sitt jobb och slår knut på sig själva för att hitta framkomliga vägar. Ibland är det för att det är en lärares uppgift, ibland är det för att kompensera resurser som inte finns i form av grupprum eller bibliotek. Det är dåligt, men en annan diskussion.


Jag kräks på kommenteraren "-Den som bara fick undervisa ..." Vilken grotta har en sådan lärare kravlat fram ur? I dag ser inte lärarjobbet ut sådant att man sitter längst framme vid katedern med pekpinnen till hands och berättar sanningar. I dag handleder vi barn och ungdomar mot en framtid som kommer att kräva mycket av dem. Där krävs inte främst av barnen att de sitter i räta rader och lyssnar.


I skolan måste det hända nytt, snappas upp aktualiteter att tala med eleverna om, åka ut på studiebesök. Lärare måste nätverka och vara kluriga. Inte ha någon slags arkiv över lektioner som man kör år efter år. Kopior på gamla arbetsblad är ett svaghetstecken, liksom att diskussionen om kepsens vara eller inte vara fortfarande ligger på topp fem för många lärare att diskutera.


Somliga verkar välja läraryrket för att de tror det är charmigt på något sätt. Det är det inte, det är ett krig. Ett krig där vi måste övertyga barnen om att kunskap är makt och att de är värda den, att de måste ha den. Att inte kunna motivera eleverna, det som då inte är klassisk undervisning, är vägen rakt nedåt för barnen.


Därför är läraryrket vårt viktigaste yrke. De kollegor som önskar att de bara fick undervisa, hävdar att läraryrket inte är ett kall och ska hanteras som andra. Det vill säga att vem som helst kan vara lärare. De har fel. Det är en läggning att passa som lärare. Glad, strukturerad, driven, påläst, med ett stort mått av framtidstro och en grundmurad känsla för eleverna. Det gör man inte med vänsterhanden. Så föds man.


Ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten i går

Kommentarer
Postat av: pecka

tummen upp

2009-04-22 @ 22:17:28
Postat av: Sara

Tycker inte om fenomenet att ett yrke ska vara ett kall faktiskt, det har sagts många gånger att sjuksköterskeyrket var ett kall och att man som människa skulle vara sitt yrke jämt. Det är ju ändå skillnad på sin privata identitet och yrkesidentiteten. Tycker inte att alla kan vara lärare men att yrket inte behöver vara ett kall för att man ska vara en bra och engagerad lärare.

2009-04-22 @ 23:48:18
Postat av: Lovisa

Oh, vad bra och klokt. Heja dig! Och heja alla andra lärare som brinner för lärande och sina elever.

2009-04-23 @ 20:52:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0