Hype

Det är ett program jag just sett på SVT2. Repotage från Riga där man har 90-talsrevivalparty. Vi pratar Culture Beat, 2 Unlimited, Dr Alban och Ace of Base. Konstig känsla när min ungdom plötsligt blivit nostalgi.

Och jag gillar nog eurodisco. Jag gör nog det.

Give me "Mr Vain" liksom. Som för övrigt var fräsch när jag var på UNFs kongress i Växjö 1993.

Valborg i Stenebergsparken



Först gjorde vi scenen riktigt snygg. Självklart är vi inte efter utan har
den nya typens profilmaterial ni ser till vänster i bild.



Man anar kasen i bakgrunden. Massa folk! Min insats
bestod mest i att dela ut rosor. Och se till att Jens Nilsson
inte var nervös inför vårtalet.

En del av Gävle, spåret på Brynäs


Paneldebatt

KRIS och NBV anordnade en paneldebatt i dag. Jag som socalnämndens vice, Johnny G som kommunens samordnare samt en moderat från riksdagen och en folkpartist från Nordanstig skulle prata kring hur man förebygger användningen av droger. Det var ganska lamt, för vi var inte så oöverens precis.

På slutet fick vi frågan om hur vi under krisen skulle förebygga att folk drogar mer. Jag svarade att en ekonomsik föredelningspolitik som gör att inte några har mycket och många har lite kunde underlätta.

Då sade moderaten att se hur det gick i Ryssland, där super alla. Hårt hårt argument.

Tyst och tomt

I dag är jag först på jobbet. Jag tog Hasse (kommer på mig med att sitta och småprata med honom: -Nu är det snart din tur Hasse!, vid ett blinkljus t ex) men åkte hemifrån ungefär samma tid som vanligt. Stor tidsvinst. Men varför Hasse?

Enkelt. Jag måste hinna in till stan snabbt efter en lektion för att sitta i en paneldebatt.

Vackra kvinnor

Mitt i natten är det någon typ av diskussion på TV4 om Fröken Sverige-tävlingen. Min syster Lina kikar lite och sen säger hon -Har jag fel eller är det främst äldre män som försvarar fenomenet?

Så klart har hon inte fel.


Det är ju de som tjänar på det.


Helt enkelt twice

I går var jag på Helt enkelt, mer som ett partiuppdrag.
I dag var jag på Helt enkelt med mina kollegor.

Båda mycket trevliga.

Kan killar plugga?

Det här kommer från Aftonbladet.se i dag. Helena Utter skrev.

"Anti-pluggkultur bland killar"


Ny statistik visar att skillnaderna sedan 60-talet håller i sig. - Det kan hänga ihop med en anti-plugg-kultur bland pojkarna, säger Anna Ekström, ordförande i delegationen för jämställdhet i skolan.

Sedan 1960-talet är trenden densamma: flickorna presterar bättre i skolan och får högre betyg. Enda undantaget är ämnet idrott och hälsa. Det visar ny statistik från Delegationen för jämställdhet i skolan.

- Vad det beror på, ja det är Nobelprisfrågan, det. Man skulle kunna tror att flickor är smartare än pojkar men forskning visar att det inte är så, säger Anna Ekström är ordförande för delegationen.

En annan tänkbar förklaring är att flickor mognar tidigare och helt enkelt ligger före i utvecklingen. En tredje är att det handlar om olika kulturer. - Forskare har sett en anti-plugg-kultur bland pojkar, där det är okej att ha höga betyg och vara smart men inte att plugga och anstränga sig. Detta är anglosaxisk forskning, men jag tycker att jag känner igen det, säger Anna Ekström.

En följd av betygsgapet är att kvinnor numera dominerar på universitets- och högskoleutbildningar där det krävs höga betyg för att komma in. Samtidigt - om man går ett steg vidare - klarar sig männen bra ute i yrkeslivet, de tjänar bättre än kvinnorna och lägger beslag på toppjobb och topposter i styrelser och företagsledningar.

Vad tänker man då om det här? Som lärare ser jag att det oftare, mycket oftare, killar som inte klarar skolan. Inte fö ratt de inte har förutsättningarna, utan precis för detta. Att de skiter i att göra det de ska. Skulle kunna utan problem, men gör INGET. OCh så sitter man där utan underlag att betygssätta, för det är inte som att de deltar aktivit i andra aktiviteter heller. Man bjuder in och bjuder in men responsen är noll. Det är verkligen ett problem det här.

Det sista som står i artikeln är att killar klarar sig bra ändå. Det är verkligen relativt sätt. Män som grupp tjänar bättre och får bättre jobb och så vidare. Men män är också mer utsatta än kvinnor så till vida att de oftare uppbär socialbidrag, oftare är hemlösa och liknanade som finns belagt i statistik. Exempelvis oftare kriminella som jag skrev om i min ledare. Kan detta bero på att de har krympt sina möjlihgeter innan, när de bara sket i engelskglosorna. Förmodligen.

Om jag vore pojkmamma skulle jag verkligen ha ett järngrepp om min unge. Statistiskt sett kan det ganska lätt gå åt hell så att säga.


Vidare på temat har jag och mina kollegor konstaterat att de barn som det går bra för i skolan är INTE de vars föräldrar hela tiden tar dem i försvar. Och ger tusen skäl till varför grabben inte kunde göra glosorna... Det leder också till hell.

Jag serverar inga lösningar här, jag problematiserar mest.


Relevans?


Vardagsrasismen kryper både här och där. Fick nyligen ett sms av en vän som berättade att en person åkt dit för snattning på butiken där vännen jobbar med tillägget "han hette ju inte Svensson precis".


Jag svarade mitt vanliga svar, att jag tycker att det är äckligt att säga så. Att det tyder på en okunskap. Att det för hundra år sedan troligen var våra förfäder som gjorde de brott som gjordes då. Vi är nämligen båda sprungna ur den fattiga myllan och i alla samhällen brukar det vara de fattigaste som begår mest brott.


Så mycket mer blev det inte av den diskussionen. Det blir det sällan av klassisk vardagsrasism, man bara häver ur sig några konstateranden om att invandrare gör si eller så.


Detta, att leva på vardagsrasismen, är något som de bruna politiska krafterna gör. De späder på vår rädsla för de skitfarliga invandrarna som kommer hit och snattar i våra butiker. Anklagar det diffusa mångkultur för att vara ett hot och på klisterlappar undrar, vem ska ta kampen mot mångkulturen, du eller dina barn? Illustrerat med en mini-Ingo för att det ska appellera våra blonda vikingahjärtan.


Men vem gör brotten? Vilken grupp kan man egentligen peka ut som den allra värsta? Det är mycket enkelt. Vi behöver inte rota i spalter som heter födda i Sverige, förra utrikes eller födda i Sverige av föräldrar föda utrikes.


Statistiken pekar väldigt tydligt ut en grupp av människor som vi alla känner, männen. Av alla brott som begås är det i 80 procent av fallen en man som har ställt till det.


Trots att det är så markant talas det aldrig om detta från dem som sägs värna både det ena och det andra av hederlighet. De som representerar rasistiska och nazistiska åsikter också själva är män. Män som utför hatbrott, som sysslar med nedskräpning av det offentliga rummet med sina förbannade klistermärken och som slåss.


I Brottsförebyggande rådets statistik finner jag att för brott polisanmälda 1997-2001 är utföraren 14 procent födda i utlandet. Ungefär lika stor andel av befolkningen som är invandrare. Allt är beroende på hur man räknar naturligtvis.


Min poäng går oavsett räknesätt  inte att komma undan. Invandrare är må hända överrepresenterade i brottsstatistik, men det är ingenting jämfört med vad män som grupp är. Trots detta, inga uppmaningar om att kasta ut männen eller hatbrott mot människor bara för att de är män.


Som fenomen är det intressant ur aspekten att statistik bara är intressant när den bevisar det man själv önskar, nämligen att det till exempel skulle vara något i blodet på icke-svenskar som gör dem sämre generellt. Det handlar absolut inte om brottsbekämpning.


Då vore det mer relevant att fråga efter vad är det i blodet på män som gör att de slåss, stjäl och gör inbrott i så mycket högre utsträckning än vad kvinnor gör?


Det viktigaste är ändå inte detta. Det viktigaste är att ser man till människor som grupp så är de allra flesta vänliga och ärliga. Oavsett ursprung och avsett kön. Skithögarna verkar vi få dras med, men många gånger är de tyvärr bara ett resultat av ett samhälle som svikit dem, men det är en annan historia.


Ledare i dag i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten

Påminner mycket om inlägget jag gjorde i fullmäktige i går, men jag hade faktiskt skrivit detta innan.

Äntligen något nytt under solen!

Jag sprang nästan hela det jag föresatt mig, och det i solsken. Inte dunkel som jag jobbat med innan.

Hemma på nya äventyr

Alltså. Det som skulle hända var att jag skulle åka hem och springa snabbt. Snabbt som i nära inpå hemkomsttid. Men efter lite detektivarbete så vet jag nu att mitt möte som var klockan fem inte blir av, utan nästa möte är istället klockan åtta.

Det öppnar för nya möjligheter. Kanske ska jag plocka ordning en del saker. Ibland tar ordninghumöret över, och det märktes på mitt jobb idag där jag sorterade massor. Lärarjobbet är mycket av ett "sortera annars får du gäna en evighet åt att leta"-jobb.

Kanske kan jag fortsätta bland min hög med papper.

Annat smolk i bägaren har dykt upp, två olika.

För det första sympton på urinvägsinfektion, eller pissa taggtråd som mormor säger, och därför sitter jag nu och dricker för koncentrerad tranbärsjuice. Planerar att dricka två liter på ganska kort tid. Det har funkat förr.

För det andra har jag ont i nacken. Det har jag aldrig haft förut. Typisk 30-plusåkomma. Jag tror jag kan ha dålig hållning. Jag försöker sträcka på mig bäst jag. kan.

Snabb rapport

Nu är jag så där nöjd med mig igen. Det är roligt att vara jag när jag är så effektiv som jag kan vara.

Har haft mycket "grå tid" på jobbet idag som jag fyllt med viktigheter. Föräldrakontakt mejlade, iordningställande av omprov, summeringar, rapporter, föreberett prov och så vidare. Allmänna lärarsysslor.

Hade dessutom ananas med mig till efterrätt på lunchen.  Kvar är en lektion då vi ska utvärdera och fylla i cirka ett ton enkäter, eleverna och jag. Och ett utvecklingssamtal.

Ballar av stål

Men självklart älskar jag det. Har suttit på fullmäktige i åtta timmar och längtar hem till det. Missade ju början men man ska istället glädjas över det man får. Härmapegrejen var så sjukt roligt.

Människor som inte tycker om det här litar jag inte på. Inte på människor som inte gillar böcker och/eller hundar heller.

Fullmäktige om översiktsplan

Vi har precis haft matpaus. Nu medborgarförslag. Sen fortsätter vi med översiktsplanen. Det ska nog gå bra. Ett stort problem, det finns nästan inget syre i salen.

Giftinspirerad




Jag blir så inspirerad att diskutera när jag läster tidningar. Det är fortfarande ECO. Markus spelar Zelda så jag får blogga istället för att prata. Jag vet att ni är skitintresserade... Jag är så sjukt mycket mer genomtänkt än en modeblogg, and that´s why you love me.

Ett repotage om gifter, hur vi får i oss dem och hur de kan påverka våra små kroppar.

Som naturvetare tycker jag det är lysande om folk tänker på annat än skärp och örhängen. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på de kvinnor som nu sitter och funderar på hur de ska lägga om in kosthållning för att få sig mindre kadmium. Och sedan sippar vin och tar en cigarett på balkongen. Vilken waste.

Vilket SKÄMT det är. Slutar folk dricka alkohol har vi genast ett mindre giftigt och ett mer lyckligt samhälle.


Och våra gemensamma utgifter för en socialtjänst skulle minska radikalt. Men det är ju lätt att gnälla på "de som lever på andras pengar", men svårt att inte bidra till alkoholkulturen genom att inte "ta en öl med polarna". (För äldre gäller "dricka lådvin med väninnorna")


Glad köttöverraskning

Niklas Wykman, ordförande i MUF, äter inte kätt för "Jag väljer bort sådant som jag tycker verkar tvivelaktigt". Det var det bästa jag läst från Wykman (sanningen är väl att jag inte läst så mycket från början vilket jag nog borde, i samm know your enemy-andra).

Eco Queen har ett repotage om päls och dun. Att päls är skit är liksom inget nytt. Jävla Blondinbella som gör detta till något coolt och äckelposh. Hon är en moderat personifiderad, tänker inte så mycket på hur andra mår. Hon kanske till och med tycker att djuren får skylla sig själv om de blir slaktade för sitt skinn (hatbrott?) ungefär som arbetslösa får skyulla sig själva om de inte har något jobb?

Dun. Min egen väst håller på att tappa dragkedjan och Markus sade att jag gärna fick låna hans. Vad glad jag blev! Tills jag hittade den och ser att det är en dunjävelväst. Det är länge sedan jag slutade köpa saker med dun i. Väldigt länge sedan. Blev skitirriterad när "dunskandalen" var nyligen och det verkar vara en nyhet för folk att de rycker dunen av levande fåglar. Vad hade de trott? Det är ingen god Bamse-värld det här. Kan man utnyttja djur så gör man det.

I samma anda vill många tro att de djurdelar man tuggar i sig har haft ett bra liv. Snacka om att vara grundlurad. Så är det naturligtvis inte. De flesta djuren som är uppfödda har inte levt ett liv som du skulle vilja återfödas till (om man tror på reinkarnation vilket jag INTE gör). Tror du att nötköttet du köper är från fritt strövande köttdjur? Mer troligt kommer det från mjölkkor som pensionerats, och spenderat mesta delen av livet uppbundna. Kul?

Och så det roligaste. Trotsiga män (det är faktiskt alltid män som ska trotsa om kött) som inte kan prata om köttproduktion nyanserat utan börjar skrika om kaninmat, blodiga biffar och vad riktiga män äter för att inte bli hungriga. Så. Dumma.

Därför blir jag glad, så glad, när en moderatman (kanske är den unga åldern som gör det) väljer bort kött.

My name is Polly and I am a polar bear



Rubriken är hämtad från min engelskbok i mellanstadiet som jag tror hette Mr Mooney.

HUr som helst så ställde mormor mig den intelligenta frågan för ett tag sedan om hur isbjörnarna egentligen räddas om man skänker pengar. Jag skulle ringa henne och berätta nyss men hon har väl annat för sig än att svara.

På WWFs hemsida skriver man att en del avpengarna går åt till arbetet med att minska växthuseffekten, vilket är diffust men grymt bra. Men de har också en isbjörnspatrull och den jobbar konkret bland annat så här:

· Isbjörnspatrullen har en jourtelefon dit 
 lokalbefolkningen kan ringa när isbjörnar
  närmar sig samhällena.


· Isbjörnspatrullen har ett nära samarbete med

  de lokala ryska polismyndigheterna och under
  2007 fälldes de första tjuvjägarna som dödat
  isbjörnar.

· Ett nytt naturreservat bildades med hjälp av

  WWF i Vankarem våren 2007. Ytterligare ett
  reservat bildades 2008 för att skydda världens
  största valrosskoloni i Ryrkaypiu, Tjukotka.

· För att förhindra att isbjörnarna går in i

  samhällena för att leta mat under vintern har 
  mer än 1000 döda valrossar lagts upp som
  enorma matplatser utanför byarna.

Själv skänker jag pengar till apor och tigrar och barn. Det gör jag dels för att känna mig god, dels för att det behövs. Och jag blir väldigt provocerad av de som borde ha råd att skänka men avstår. INGEN motivering är hållbar.

Reality check

Gått fram och tillbaka till pakethämtningen. Dog nästan eftersom jag innan hjälpt till att bära upp däcken till vinden. Shit vad det var tungt. Följande böcker har jag fått:

 Som om ingenting - Katarina von Bredow (som återigen skriver om gubbar som gillar yngre tjejer)
 Makt, mod och motstånd - Benny Haag (som precis som jag vill säga "sanningar" om alkohol)
 Om arternas uppkomst - Charles Darwin (jubileumsår, för att ta del av hans egna ord)
 Härskarteknik - Elaine Bergqvist (alltid lika viktigt, att upptäcka och själv undvika)
 Sommardöden - Mons Kallentoft (för att jag gillar deckare)
 Min far hade en dröm - Barack Obama (för allmänbildningen)

När jag har en bunt nya böcker känner jag mig rik! Vilken otrolig förmån i den här världen att trots att jag är kvinna kan jag läsa och får läsa vad jag vill. Så förspänt har inte alla tjejer det. Tyvärr. Och så sägs det att det inte finns något patriarkat?!

Efter en dusch gick vi med solbrillor ner på stan för att äta/fika på Flanörfiket. Alltid är personalen så trevlig där. Magen är nu full av det och jag ska sätta mig på the balcony (som nu inte har några överskottsstolar men ett underskott på blomster) och läsa ECO Queen. Lockades av vackra muffins på omslaget. Och att den är lite tvistigare än Damernas Värld och Elle. Tror för övrigt att jag ska välja två tidningar som jag ska läsa, sen blir det inget av de andra alls. Någonsin. Har verkligen infriat löftet om att inte köpa Amelia. Skittidning med fula färger och lay out. Dessvärre köpte jag sommarens temanummer om hur man ska bli smal. Inte för det smala utan för att man fick en kräm med på köpet som jag länge velat prova. Kräemen vad skön och tidningen som väntat risig.

Så här blir det när Top Model-sidan av mig kommer fram. Med mig innebär det att jag ser på Top Model, inte att jag är det. Och inte att jag vill vara det heller. För man ska använda det man har och i mitt fall är hjärnan bäst.

Outdoor 24 grader

Så står det. Vet inte om det är sant. Känner mig ganska nyvaken efter att ha varit uppe en timme. Markus springer och jag äter ost. Sedan är det dags att bära upp vinterdäck på vinden. Kunde glädja mig mer. Hasse har så tunga accesoarer. Ska försöka hämta mitt paket med böcker som levereras till Coop Fjällbacken. Det är INTE nära. Tror det blir tillfälle att sitta på balkongen och göra annat som jag måste, som är ungefär som det här, sköts bäst med datorn.

Jag med mitt hood i bakgrunden



Brynäs that is.


Sannerligen kris för socialdemokraterna

Rubriken är plankad från dagens Lotta Gröning. Jag tycker Lotta har så fel. Mitt liv är just nu sådant att jag flera gånger i veckan träffar massor av våra hårt jobbande socialdemokrater i Gävle. Vi är många, vi resonerar och vi står väldigt tryggt i poängen med vår politik. Lotta har aldrig träffat oss och jag tycker inte om den generalisering som hon eller en rubriksättare gör. 

Jag menar inte att antalet eller resonerande är en garant för att man är rätt ute, därför lade jag till detta med tryggt. Vi vet precis vad vi jobbar för, ett jämlikt samhälle. Det är inte lätt, det är faktiskt skitsvårt. Som styrande parti lokalt (ihop med v och mp) är det nu vi som får göra prioriteringar som inte alls känns bra i olika nämnder. Men vi har inget val. Skatteunderlaget försvinner med massor av miljoner. Då krävs indragningar och omstruktureringar för att garantera en välfärd. En del av det kan vara att somligt blir dyrare för vissa, dyrare för vissa som har råd. Varför ska äldre människor som inte är i närheten av att kallas för fattigpensionärer få subventionerad mat exempelvis?

Folkpartiet pratar och pratar om hur viktigt det är att ha många lärare i skolan. Är det? Jag tycker det är viktigare att istället prata kvalitet. Många lärare är inte per automatik detta.

Borgarna har varit framgångsrika i den politik de drivit efter valet 2006. De har omfördelat pengar på precis motsatt sätt som den socialdemokratiska ideologin säger. De har genomfört skattesänkningar som de redan rika tjänar mest på. I dag ser vi ett samhälle där många människor har nästan ingenting. Borgarna skyller på finanskrisen. Det är lätt så klart. Hade läget kunnat se lite annorlunda ut, hade resurserna kunnat fördelas på ett annat sätt om de INTE låtit rikingarna behålla så mycket? Självklart.

Jag tjänar ganska bra med pengar. Behöver jag egentligen den tusenlapp (?) som jag fått behålla varje månad extra? Alltså, egentligen? Hade jag inte hellre sett att vi fortsatt behålla ett socialt skyddsnät? Hade jag inte hellre sett att de pengarna funnits för att exempelvis dämpa fallet i kommunderna där socialbidragskostnaderna skjuter i höjden? Självklart hade jag hellre önskat det så. Jag hade också accepterat en skattehöjning. För att vi måste hjälpa varandra. Vi har ingen om vi inte har varandra. Så tänker man sant socialdemokratiskt.

I borgarnas värld är allmosor ett alternativ.

Så nej Lotta Gröning, ingen kris i min socialdemokratiska hjärna i alla fall.



Jag och mitt röstkort.

´

Jag och Fanny under förhandlingarna.



Mona talar i Sandviken, på dagens distriktskongress. Utan kris.


Tips för småfotarna



Min förra fotkräm tog slut. Problem, eftersom ni som stadigläser vet att jag vurmar för att man ska ha ordnade fötter. Så i dag tog jag den här. Har inte provat så mycket Weleda förut, men borde eftersom det får mycket beröm och inte är djurtestat.

Den här texten är också lockande: Weleda Fotkrem motvirker også fotsvette, gnagsår och fotsopp.

Hur som helst har jag nu gnuggat in detta på fötterna och det känns MYCKET bra. Luktar dessutom verkligt fräscht. Go buy! Tror det kostade en hundring eller så.

Skrapat sönder naglarna

Promenerade upp till Brynäs Centrum bara för att. Skrapade sönder/bort ett gäng av Folkfrontens äckiga klistermärken med rasistiska budskap. Och då gör det inget om naglarna ryker. Nästa gång ska jag ta med mig ett verktyg. Det finns få saker jag tycker så illa om som den bruna röran. Jag brukar trösta mig med att den inte är sprungen ur de skarpaste knivarna i lådan. Men just det är också så sorgligt. Man känner sig så låst, så det enda man kan bli bra på är att bli nazist. Illa. Men... många har det jobbigt men är långtifrån den här kletiga röran, så det beror nog också på ren och skär idioti.

Kikade in på Kupan. De hade många fina och billiga saker. Som någon annan får köpa i dag. Jag kanske går på jakt efter pocketböcker och gamla böcker om Annika & Turk, Britta & Silver och andra hästflickor och hästar någon annan gång.


Olycka Elin!


Elin, nu har min föreenevighetsenpresentfråndig gjort sig obrukbar. Nu får den bli något nytt!

Lina stod och diskade när jag kom hem. Då blev hon rädd och då gick det så här.

Men det är värre när riktiga hjärtan går i kras. Då är det här ingenting!


Det är inte alls Mona



När man får sådana här mejl så förstår man ju att det inte är Mona själv som sitter och mejlar. Det är någon informationsavdelning. Det tycker jag är löjligt. Väldigt löjligt.

När jag var liten

När jag var liten hade min mamma ett gäng handarbetstidningar som var samlade i gula platspärmar. Förmodligen stelt sönderspruckna i i dag. Dessa tidningar hade ett uppslag som handlade om hur man kunde pyssla olika saker. Själv eller med sina barn. Jag bläddrade ofta på de där sidorna men kunde aldrig göra någonting för vi hade inga som helst specialsaker för pyssel hemma. Jag tror inte heller jag frågade om vi kunde köpa, jag visste väl att det var dödsdömt från början eftersom mamma inte uppskattade den typen av pyssel. Alltså kunde jag inte pyssla så mycket när liten. Mitt närmaste var kanske när jag fick fatt i rester från en krita som använts till att skriva kotavlor (som en namnskylt vid varje ko med information om diverse) som jag kunde rispa mot en gråsten.

Därför frossar jag nu i pyssel. När jag själv får bestämma. Det är inte alls särskilt tokigt att vara vuxen.



Nu läser jag ett nytt nummer av en scraptidning.



Nu

Nu har jag hunnit allt jag hade tänkt att jag skulle hinna på jobbet den här veckan och det känns väldigt bra. Nu ska jag rätta lite diagnoser.

En liten pluttig mattelektion kvar. Sedan ska jag träffa Kicki och hämta upp mina nya ansiktsgrejer. Läste i DVs bilaga om skönhet som kom på posten i går att det är störtviktigt att man är noga med sådant när man fyllt 30. Och att man undivker solen. Det ska jag bli bättre på. Inte för att jag är någon solpressartjej. Jag gillar att läsa i solen, men det är egentligen boken jag gillar mest, inte solen. Jag ska köpa en bred hatt och bra solskydd. Solarium har jag aldrig provat i hela mitt liv. Präktiga tjejer sysslar inte med sådant. Och självklart ska det vara åldersgräns på sådant. Kidsen har dåligt omdöme. Och deras föräldrar.

Fetma på Debatt

Klart är att är man fattig är risken större att man bli överviktig. Ingen nyhet att hälsa är en klassfråga. Det är illa.

Det vanliga jobbet

Känner mig just nu mycket tillfreds på min arbetsplats och har fått många bra saker gjorda idag och haft två bra lektioner. Nu ska jag gå in och göra den tredje och sista för dagen. Det vore praktiskt om någon årskurs alltid hade prao. Faktiskt.

Vad ska vi då göra? Vi ska se på två spännande filmer om värme, för värmelära är vad vi håller på med i nian just nu. De tycker det är halvkul. Ungefär som jag. Men jag ser alltid entusiastisk ut för det har jag betalt för.

I kväll ska jag prata om jobbpolitiken med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I KS-salen halv sex. Ska sitta och jobba kvar lite här innan jag åker in för jag vet ändå inte vad jag skulle göra av pausen. Bättre att jobba då. Jobba är kul.

Lärarkompetens

Skolan får mycket skit. Hur mycket av den skiten härrör från individer på skolornas lönelistor som helt saknar glöd och engagemang för det de förväntas göra, och därför heller inte gör? Det finns elever som är rädda för sina lärare, som inte känner sig sedda och som istället för att bli undervisade får lyssna till fiskehistorier. Elever kommer till klassrum och möter lärare som inte förberett sig utan kör på ett känn som inte finns.


Vi måste ställa krav på våra lärare. Det är lätt att tala om kontrollen av våra barns kunskaper, men det är att börja i fel ände. När vi inte kräver och kontrollerar kvaliteten på de som undervisar våra barn ska vi inte göra det med barnen. Och om vi ändå gör det, ska vi bli förvånade när dåliga lärares elever får dåliga resultat. Tydligen.


Diskussionen om lärarkompetens måste tas. Jag vågar säga att det inte enbart är en fråga om formell behörighet. Att ta sig igenom lärarutbildningen kräver inga Einsteins. Det är grupparbeten den som så önskar kan glida igenom. Det är praktikperioder där varken handledare eller ansvarig från lärarutbildningen, vågar säga till en olämplig kandidat att den är just det.


Ställ höga krav på de som ska läsa lärarutbildningen. Förutom betygen är intervjuer lämpliga. Vilken människosyn råder? Vilken kunskap om hur samhället fungerar finns? Hur ser man på lärarrollen?


De flesta lärare är fantastiska. Brinner för sitt jobb och slår knut på sig själva för att hitta framkomliga vägar. Ibland är det för att det är en lärares uppgift, ibland är det för att kompensera resurser som inte finns i form av grupprum eller bibliotek. Det är dåligt, men en annan diskussion.


Jag kräks på kommenteraren "-Den som bara fick undervisa ..." Vilken grotta har en sådan lärare kravlat fram ur? I dag ser inte lärarjobbet ut sådant att man sitter längst framme vid katedern med pekpinnen till hands och berättar sanningar. I dag handleder vi barn och ungdomar mot en framtid som kommer att kräva mycket av dem. Där krävs inte främst av barnen att de sitter i räta rader och lyssnar.


I skolan måste det hända nytt, snappas upp aktualiteter att tala med eleverna om, åka ut på studiebesök. Lärare måste nätverka och vara kluriga. Inte ha någon slags arkiv över lektioner som man kör år efter år. Kopior på gamla arbetsblad är ett svaghetstecken, liksom att diskussionen om kepsens vara eller inte vara fortfarande ligger på topp fem för många lärare att diskutera.


Somliga verkar välja läraryrket för att de tror det är charmigt på något sätt. Det är det inte, det är ett krig. Ett krig där vi måste övertyga barnen om att kunskap är makt och att de är värda den, att de måste ha den. Att inte kunna motivera eleverna, det som då inte är klassisk undervisning, är vägen rakt nedåt för barnen.


Därför är läraryrket vårt viktigaste yrke. De kollegor som önskar att de bara fick undervisa, hävdar att läraryrket inte är ett kall och ska hanteras som andra. Det vill säga att vem som helst kan vara lärare. De har fel. Det är en läggning att passa som lärare. Glad, strukturerad, driven, påläst, med ett stort mått av framtidstro och en grundmurad känsla för eleverna. Det gör man inte med vänsterhanden. Så föds man.


Ledare i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten i går

Peters dator

Jag lånar Peters lilla, söta dator för att kolla min mejl. Är det inte fantastiskt att man kan göra sånt utan sladdar egentligen? I övrigt sitter jag med magen full av getost och avokado och har gruppmöte. Det är festligt.

Peters dator fungerar bra.


Kvällspromenad

50 minuter med Elin B i telefonen. Med fötter som går och går. Väldigt bra efter dag med många (nyttiga!) möten.
I morgon är det dags för en sån riktigt fet mötesdag igen med möte 8.15-21. Lilla döden skulle man också kunna kalla det. Då måste man tänka på allt viktigt man uträttar.


In the sun



Tanken var att innan jag går iväg på två sosserelaterade möten skulle placera mig själv i solsken för att visa hur bra det här läppglanset är. Bilden ter sig närmast svartvit men jag blev rätt snygg så...

Här ser man lite bättre men jag kisar som om det vore en tävling i kis.



Här ser man glanset. Och mitt snygga hår.

The future is very welcome!


från www.gd.se

Det är klart vi ska ha det här bygget. Bygg bygg! Jag älskar när det byggs nytt och cool.


från arbetarbladet.se

Praobesök

Jag har varit på soc för förmiddagen och diskuterat budgetläget. Käkade lunch med Markus och har sedan varit på praobesök. Har någon komptimme hemma nu. Har massor av timmar efter utvecklingssamtalen och jag vet inte hur jag ska "få tillbaka" alla så det gäller att passa på.


Nu gör jag det. Lyssnar på Maud på TV. Och hela debatten naturligtvis. Det är det bästa när man någon gång är hemma på dagarna. Att kunna lyssna på de politiska debatterna.


Jag är riktigt riktigt modig

Efter moget övervägande gjorde jag i kväll en sak som kan verka rent absurd i dagsläget. No news att jag är uppsagd från mitt jobb. I torsdags var jag på slutintervju på ett ettårsvikariat från typ nu till april. Vi var då tre kvar i fighten. Jag hade alltså statistiskt  sett goda chanser. Eftersom jag är grym var de förmodligen större än 1/3.

Jag kände mig helt sugen på det ända tills i fredags. Sedan hade jag hunnit med att väga alla för- och nackdelar och kommit fram till att det av olika skäl inte kändes som ett alternativ längre. I morgon skulle det avgöras. I kväll mejlade jag att jag backade hem.

Modet ligger i att våga tro på andra alternativ som känns mer klockrena istället. Det värsta som kan hända mig i höst är att jag får plugga och kanske vicka lite, och det kommer jag ändå att älska.


Do not worry

Mina löparskor är inte nedpackade igen. Jag hade bara en paus igår. I övrigt sprang jag fredag, lördag och i dag. Särskilt i dag gick bra. Hade Snook i lurarna. Bra takt i det.

Jag, Markus och Lina har kollat in "Ballas av stål". Först spände Lina ögonen i mig och undrade om jag inte tyckte det var löjligt, förmodligen har jag sagt det en gång i forntiden. Men jag är omvänd. Jag kvider av skratt. Över Citysporten och över Bitterfittan. Och resten med.

En annan kul grej när jag ändå är i gång (fast jag har läst att att proffsbloggarna tycker man ska hålla sig till en sak i varje inlägg, jag vet det, men skiter i det) är att vi bokat sommarens semester. Island. Tolv år sedan sist. För mig. Nöjd med valet. Ogillar starkt att ligga i någon sol på någon halvskabbig strand.

Den här måndagen

Vanlig på många sätt men ändå inte. Mina åttor är på prao och det frigör tid för mig. Tid att sortera mina högar vilket jag sannerligen gjort idag. Sorterat, slängt, förberett för utdelning! Det är en hurrakänsla det.

En del av Gävle, Gamla fängelset


Big besvikelse

Det hade kunnat vara så bra, Filip och Fredriks program. Och så är det så dåligt.

I morgon är det Ballar av stål. Det är då det är skönt att tänka som Björkman, i morgon är en annan dag.


Gå på dejt!



Under dagens ICA-shopping passade jag på att lukta på den här versionen av Date. Senaste jag köpte (fick kanske, var det inte en sån klassisk grej man gav bort på kompisars födelsedag?) var flaskorna avlångt cylinderformade och grön och blå luktade bäst.

Blått luktade absolut bäst. Svart näst bäst och de två andra skit. Särskilt den gröna. Om någon är i shoppartagen.


Du tycker lika mycket om både människor och djur.



Det här vykortet köpte jag på RIA i går. Det är vad jag kallar fynd. Religion är för mig bara hittepå. Psaltaren betyder inget för mig. Men om någon hade skickat det här kortet till mig med ärligt uppsåt hade jag ändå blivit glad. Nu gjorde ingen det så jag tog saken i egna händer. Som man så ofta måste.

Dagens frukost/lunch


Mormor hade med sig två glassbyttor klappgröt i går. Fyra krukväxter också förresten.

Lyckan fullkomlig. Särskilt när jag öppnat kylen lätt uppgivet för en stund sedan och påminns!

Klappgröt och Klick! Heaven and Hell.


Tanten kommer fram mer och mer


Titta till vänster. Jag har klippt upp tuben för att kunna använda krämen i två veckor till. Jo, faktiskt. Det räcker två veckor till när det inte längre kommer ut något genom hålet. Rekommenderas med både det ena och det andra.


Djupt djupt

Så djupt som jag har sovit i natt har nog inte skett sedan jag var i Norrala på sportlovet.

Bloggbråk

Jag brukar aldrig kommentera sådant som kan kallas bloggbråk, men någon gång måste ju vara den första.

En tjej som jag inte alls känner men som jag tycker verkar hysteriskt kul för att hon verkar vara sig själv helt utan att måla upp någon yta alls, ingen image utan bara är ( så som jag själv tycker att jag är, förmodligen därför jag går igång på det) är EvaEmma Andersson. Jag vet inte vad hon är mest känd för men hennes namn etsade sig hos mig när hon skrev krönikor i en stor kvällstidning för något år sedan. Oftast höll jag med, ibland inte. Vilket var irrelevant för det är så ont om lika tuffa tjejer som mig så när de finns där älskar jag ohämmat.

En annan tjej som jag heller aldrig har träffat, tror jag, är Cissi Wallin. För mig mest känd som UNFs drogpolitiska sekreterare som gjort ett förbannat bra jobb med att shejpa upp de politiska nyhetsbreven som är allt positivt. Bättre än de någonsin varit. Andra kanske känner igen namnet från metrokrönikor som jag kanske aldrig har läst. Tycker sällan krönikorna i Metro är bra. Det ska inte C ensam lastas för.

Nu har det blivit så här. Tråkigt. Och spännande för mig som ska ta ställning.

Lätt 10-0 till EvaEmma. Inte för att hennes namn likt mitt har begynnelsebokstaven E, utan för att hon dundrar utan att elefanta så att säga. Tjoff tjoff tjoff och Cissi har INGET att komma med. INGET.


Blonda tjejer rules. Barnsligt men sant!


(oh, I love the fjortisstyle) 

Update: Nu kom jag på en grej. Helt utan att jag ville det fick jag bloggbråka om en SSU-grej i forntiden. Så pass att stora feta politikerbloggen tog upp det. Fast det var inte alls lika kul som det här. Det handlade mest om män som håller varandra om ryggen utan att man förstår varför.


Ingen fildelning!



Jag är emot fildelning. Jag är bra med den dom som som just fallit.
Det manifesterar jag här med ett skivköp. Eller ett skivköp inom familjen.

Efter dagens äventyr med mamma och mormor har jag gjort följande:
- Ätit med Markus på Roma. Pasta.
- Varit på Spegeln (börjar kännas som mitt andra hem) på releasefest med bandet på bilden.
- Ätit med sällskapet på Subway.

Så kan en lördagkväll också se ut och kännas mycket bra. Ingen bakfylla på det precis.

RIA-loppisen



Jag bor precis bredvid RIAs omtalade loppis. Mamma och mormor ville gå dit och kolla. Det här hade jag kunnat fynda.

De skulle älska mig

"Jag älskar när du memorerar saker jag sagt och vänder det mot mig"

Navid Modiri och Gudarna skulle älska ihjäl mig. Jag är nästan bäst i världen på det.

En del av Gävle, Konserthuset


Kvart i tio

Jag vaknade klockan nio. Av mig själv. Hade planerat en timmes sömn till. Så hur utnyttja tiden? På med kläder och springa, promenera en bit i solen. Jag tycker jag förtjänar mer beröm av er än jag fått hittills. Vill också tillägga att jag sprang i går klockan 21. Det här är så typiskt mig. När jag föresatt mig något så ...

Ni kan kalla mig Husmodersföreningen

Jag fick en impuls. Bytte och strök dukar och när jag ändå hade strykgrejerna framme tog jag ner gardinerna, sydde en fåll längst ner, strök och pillade upp igen. Eller alltså fåll och fåll, jag sydde mer bara. Först dubbelvikt, sedan bara vikt. Det är snett och vint och helt utanför hemkunskapsboken men jag prioriterar ofta snabbhet framför noggrannhet som ändå inte märks. Vem som är normalkopplad spanar in hur någon fållat sina gardiner?

Googlade Husmodersföreningen och första träffen var lokalföreningen i Ursviken som på sin hemsida skriver:

Verkar aktivt för en positiv utveckling av samhälle och lagstiftning. Värnar om familjen, har studieverksamhet, bevakar konsumentfrågor, arbetar för fred och kvinnors jämnställdhet m m.

Jag vet inte vad man ska säga. Vad innebär första meningen? Värnar om familjen? Alla varianter eller är de (också) homofober som Kd? Jag är skeptisk till en kvinnoorganisation som stavar jämställdhet fel på framsidan av sin hemsida. Fast det är inte så lätt alla gånger. Hur många har koll på skillnaden på jämställdhet och jämlikhet egentligen? Skrämmande få. Jag tycker man hela livet borde kallas in en gång i veckan och förhöras på stavning och betydelse av tio "svåra" ord. 

Jag stavar inte alltid rätt här. Det vet jag. Ofta korrigerar jag i efterhand. I alla fall senaste året. Backar ni ser det ut som hell? Varför. Jo, det är som med gardinerna, hellre snabbt. Då hinner man mer.

Men av det Ursviken lärde mig får jag ta tillbaka rubriken. Jag är bättre än så. Way bättre ...

Glöm Notting Hill. Detta är The City of Gävle.


En del av Gävle, Gavleån



Sötaste mamma



Här är mamma och jag. Här var hon kanske 19. Söt var hon i alla fall. Hon är min sötaste mamma nu med. Jag älskar min mamma. I morgon hälsar hon på!


Nolltolerans för politikerförakt!

Nolltolerant mot skitsnack om politiker är en nödvändig kampanj. Hoten och våldet mot förtroendevalda ökar. Helt oacceptabelt.


Jag skulle gilla om fler medborgare hörde av sig direkt till mig som lokalpolitiker för att ställa frågor om hur jag tänker när kommunen behöver spara, varför jag varit med och lagt ner verksamheter eller vad jag egentligen tycker om jämställdhet. Det förvånar mig hur få som tar direktkontakt med sina politiker när det är så lätt. Bara att klicka med musen, som de sade i en gammal reklamfilm. Men det är precis så lätt. Ringa går lika bra.


Det vore också kul om detta skedde med god ton. Under mina första snart fyra år som förtroendevald har en enda person ringt mig för att ställa en fråga, det var trevligt. På arbetsplatsen och av vännerna har jag fått smarta frågor som jag försökt besvara lika klokt. Jag har pratat med många på torgmöten och det är inte alltid särskilt roligt. Många är förbannat otrevliga och skriker faktiskt som femåringar utan att lyssna. Man häpnar. Visst, forum där folk bara får ösa ur sig kanske behövs, men det finns professionella för det.


Jag och andra politiker viker en större del av vår fritid för att sätta oss in i, diskutera och fatta beslut som påverkar allas vardag. Vi gör det för att vi tror att en bättre värld är möjlig, även om vi tror på lite olika sätt mellan partierna. Vi gör det för att vi är de som är valda till det just nu, men det hade precis lika gärna kunnat vara andra som är intresserade av att forma framtiden.


Vi har valt att ha ett demokratiskt, representativt system där vem som helst har möjlighet att sitta i beslutande församlingar. Otroligt och fantastsikt om man jämför med andra system som funnits tidigare och fortfarande finns i andra länder där pengar, kön eller hot om våld är det som bestämmer. Men är svensken generellt glad över detta? Oh nej, politiker får äta skit på insändarsidorna, i annan media och i privatlivet.


Hur glad blev jag egentligen av bokpresenten "Våra politiker och andra dumheter"? Hur skoj är det när man bemöter tomma uttalanden med fakta och får veta att man inte ska tro att man är något? Hur spännande är det att få ett dödshot sprejat på väggen på sin arbetsplats för att man tagit tydlig ställning mot nazismen? Olika grader, samma förvånande förakt.


Det är definitivt inte ett pris man ska vara beredd att betala, och många har därför valt att istället för att fortsätta utnyttja sin demokratiska rättighet att jobba politiskt hoppat av. För att andra, ofta helt vanliga, människor beter sig riktigt illa.


Media uppmärksammar problemet som ett reellt hot mot vårt demokratiska system. Folk ledsnar på eller vågar inte längre utföra sin politiska gärning då deras liv inskränks i alltför stor omfattning. Mest utsatta är Sverigedemokraterna. Jag tar klart ställning emot den människosyn det partiet representerar, men de förtroendevalda ska icke röras.


Nolltoleransen kan börja vid respektive köksbord. Istället för att muttra surt över politiker är det dags sätta sig in i sakfrågor, hitta en bättre läsning och ringa lämplig politiker. Alla är så välkomna!

Publicerad i Ljusdalsposten, Söderhamnskuriren vecka 16


Var är kulet?

Pratat på msn med Ullie. Bästa Ullie! Jag hävde ur mig tusen saker som jag tyckte illa om. Hon svarade att vi borde spela kula nåt tag. Och konstarerade att vi är riktiga mercabrudar. Det kändes helt absurt och fel. Om man känner mig och Ullie vet man det. Lyckligtvis diskuterade vi också krämer och så. Ibland blir jag så ledsen att Ullie bor så långt bort.




Här är Ullie och jag på kongress i Piteå 2005. Där körde vi också runt runt på en parkering för det var det roligaste vi kunde komma på. Och det var väldigt kul!

Äntligen scannat

Nu har jag tagit mig samman och laddat med dator och scanner framför TVn för att se Top Model och göra nytta. Redan innan programmet har börjat har jag gått i mål, det vill säga lärt mig scanna. Det var ju så enkelt! Eller så var jag så bra.



Jag älskar hästar. Alltid gjort.
Här är mammas och min mosters hästar Luffe och Bandito. Mest Bandito.
Och jag och mamma.


Grannen i väst

Jag har förmånen att sitta i min soffa med magen full av brieost och titta på TV-program om norska kungafamiljen.

Miss Li was gr8

Älskar rubriken. Det var länge sedan jag vitsade med åttan på det där sättet. Väldigt fjortis men kul.

Så klart var flickan fantastiskt. Det coolaste med henne är att hon verkar spruta ur sig musik, inte som somliga artister som håller på snackar om en skiva i två år innan den släpps. Och så är den inte så fab.

Det var skojigt många som satt på samma rad som mig, som jag känner eller kan lära känna bättre.

På minussidan, jag är trött så jag kan stupa.

Köttpizza

Blir helt matt på mig själv. Hade ryckt en matlåda och det visar sig att det är pizza med kött på. Vidrigt. Fick gå iväg och köpa nytt.

Redo för boken

Sammantaget fick jag massor gjort i dag. Det är de bästa dagarna! Träffade massor av roliga. Rättade massor av prov. Sprang. Duschade. Sorterade. Funderade.

I morgon är det konsertdag. Men framför allt ska jag vara en hel dag på mitt jobb. Det känns som två veckor sedan. Och det är det också. Kortare gästspel i går bara. Längtar efter att träffa mina elever. Min 8C är bästa klassen i världen just nu!

Nu ska jag läsa tills hjärnan faller samman.


Nya blåjeans

Jeans är mitt älsklingsplagg. Ihop med en rejäl huvtröja. I dag spontanköpte jag ett par jeans. Vanliga ljusa. På HM.
(Nu får jag en känsla av att jag skrivit om det här tidigare, men det tål att upprepas)

Tidigare har jag alltid köpt jeans som kostat dyrare än så. Som Lee, Wrangler eller på den tiden Crocker var dyrare än vad de råkat bli nu. Det är de tre märkena, mest Lee, som jag kört på. Jag har pyntat upp 1000 kronor och kunnat använda brallorna max ett halvår. Sedan har jag nött ut dem i grenen. Jag måste gnussa med låren på något särskilt, speciellt sätt när jag går.  Kanske skulle jag egentligen bara ha helskodda ridbyxor. Det har inte haft någon betydelse om jag varit tjockare eller smalare heller. Hål har det blivit.

För ett år sedan ledsnade jag på det och har provat en del hälften så dyra jeans. Det har gått lysande. Riktigt lysande. Inte för att de är billigare, utan för att de har hållit så mycket bättre än bajs-Lee.

I övrigt handlar jag knappt aldrig (men det förekommer) på HM. Varför vet jag inte, men det är inte min grej. Jag handlar kläder på Stadium, Lindex och så får jag massa T-shirts och tröjor i roliga/viktiga världsförbättrarorganisationer som jag är med i. Fast... nu för tiden handlar jag inte särskilt mycket alls. Man blir inte lyckligare av kläder. Finare möjligen, men inte lyckligare.

På intervjun i dag sade jag att lycklig blir jag av att klappa valpar och kattungar. Barnsligt kanske, men sant.


(från www.text.nu)

Exklusivt till Markus

Markus tycker det är så skojigt att det blir lite upplopp när Glassbilen kommer till Närby. Så jag tror han blir så glad över en bild på när Bertil köper glass.



Vem blir å andra sidan inte det?

Uteliv



Till vänster
Så här såg jag ut när jag gick hem i dag. Fick rycka en mössa ur en låda eftersom jag inte hittade min vanliga. Fick tag i Markus stenåldersmössa. Jag tycker jag blev stilig.

TIll höger
En bild från i februari när jag var hemma på sportlov. Hittade ingen vanlig halsduk men hade inga problem med att greppa den gamla gnuttormen, eller Goaorm som är varumärket. Den har jag ägt i en evighet. Åkte och handlade med den. Jag hade njutit av att expidera en sådan charmig kund. Det gula huset som skymtar i bakgrunden ska för övrigt panelas om i sommar och få ny färg.

Dagen hittills - lite splittrad

Upp i arla morgonstund. Beredning och AU på soc. Mötte upp mina syskon Björn och Jessica för lunch på nian. Hem och laddade för en anställningsintervju som min bror körde mig till när det var dags. Jag försökte vara mitt bästa jag, men det är ju faktiskt inte otroligt att någon annan var ännu bättre. Sedan gick jag hem. Det tog 40 minuter, men det är bara bra. Ätit ostmackor nu och kollat av de tre mejlboxarna, mejlat mejl och suttit med jobbgrejer. Ska göra mer rättning när jag kommer hem efter det möte med Fullmäktigegruppens styrelse jag strax ska kila iväg på.

Tack för tipsen!



Tre redan från början vackra flickor får konsultation. Och vi blir hur vackra som helst, fast man inte trodde det inte kunde bli bättre. Det är det här med ögonkrämen, jag har funderat på det ett tag nu. Jag har läst i VR sedan jag var 14 om att rynkkrämen är viktig när man fyller 30. Det har jag ju gjort. Dessutom har jag fått pigmentfläck i pannan efter allt ute i påsk. Precis som när jag var i Japan i somras. Åldersgrej gissar jag.

Jag har lärt mig hur man ska tänka. Att ansiktet är en investering. Jag har fått blundat och jämfört med olika kläder som jag köpt. Jag förstår nu.

Sladdröra



Insåg att om det är så att mormor kommer på lördag kommer hon att krypa ur skinnet när hon ser detta. Jag ser verkligen ingen lösning. Jag vill bara gråta.

Ironiskt kul

I dag var jag på jämställdhetslunch. Som seminarium med mat. Det betonades upprepade gånger, som sig bör, i inledningen, att alla måste få vara som de är.

Jag hade anmält mig och skrivit att jag ville ha vegetarisk mat. Gick det bra? Nej, det hade kommit bort och jag fick vänta, som vanligt.

Så mycket för den praktiska handlingen för de som avviker från normen tänkte jag surt.

Bonustid

Kommunstyrelsen slutade i dag en timme tidigare än den tid vi alla brukar avsätta för sammankomsten. Bra! Jag köpte med mig en ciabatta och gick hem och gjorde den till kompis med brie, tomater och min mage. Postade också en bok till jag sålt via kurslitteratur.se. Himla bra sida och min lägenhetr blir tommare på böcker någon annan blir glad av att komma över billigt.

I kväll ska vi ha lite sminkparty med Kicki. Återkommer med bilder på det. Inför begivenheten ska jag dammsuga.
D A M M S U G A.

Fast det slutar nog med att jag mejlar lite. Jag har en del mejl att mejla.

Den längsta dagen

Egentligen ska väl långfredagen vara den längsta dagen under påsken. Då allt ska gå i svart och man får inte göra något kul. Fast lyckligtvis gäller ju inte det så mycket längre. Ett helt samhälle ska inte behöva lamslås för att en person för 2000 år sedan dog den dagen. Han sägs ju dessutom ha återuppstått kort därefter, så honom är det väl minst synd om av alla.

För några år sedan var jag världsbäst på att fira långfredag. På grund av en hjärtesorg vägrade jag gå upp ur sängen och min mamma matade mig med fil på en sked. Cirka tre skedar åt jag på en dagen. Mamma pallade också upp mig på en stol i solen för det skulle vara bra på något sätt. Jag reste hem med tårarna sprutande och råttorna i en bur på tåget. Lyckligvis åkte Anna hemhem på samma tåg så hon såg till att jag överlevde resan. Slet ut råttorna ur buren för det var bråttom. Stackars sötaste Carro och Sussi. Det var vad jag kallar en dålig dag, men ingen såg nog världen mer i svart än vad jag gjorde då. Som man ju "ska". Planerar inte att göra om det dock.

I dag rullade tiden ganska sakta men på ett positivt sätt. De två saker jag föresatt mig, att söka kurser och springa rundan igen. Som bonus sov jag två timmar också. Vaknade av att Markus hade den hemgjorda tomatsoppan klar. Han är bra han.

Freakade motiv

Här har jag fotat ur en random tatueringstidning:





Här kan man se lite olika motiv som folk har valt. Översk lite sköna djurmotiv, som jag tycker vittnar om en cool person. Under det någon som valt onda tjejen i Kill Bill. Jag skulle, trots att hon är en mördare, ändå förstå vad det är den personen vill visa med sitt val.

Men de här valen har jag noll förståelse för:


Det framgår inte på vems kropp den här bilden sitter, men jag är beredd att sätta fett med pengar på att det är en kille. Jag har dock ingen som helst aning om vad det är han vill säga med den. Mig säger det bara en enda sak, att han är helt osmaklig. Det finns ett helt gäng i den stilen i varje tidning. 

Av de här också, sjukt fula monstermotiv. Monster. 



En tjej hade i senaste numret av någon av tidningarna tatuerat HELA sin rygg full av delfiner. Jag skrattade. Vad är det med tjejer och delfiner? Delfinmotiv är så töntigt. Ungefär som asiatiska tecken på en svensk.

Anmälan gjord

1. Affärsredovisning 1 7.5hp

2. Ekonomisk styrning och analys 7.5hp

3. Marknadsföring 1 7.5hp

Det här har jag sökt. Vi får se hur det blir.

Det händer faktiskt!



Jodå, ibland tar jag mig samman och lagar mat. Här kan man se vad som ligger i pannan just nu. Inga djurdelar i alla fall. Det är unfräscht.

Bristande koll

Jag kvider varje gång (för det är tyvärr inte ovanligt) som någon har skrivit till en insändarsida i ett magasin och tycker att det vore bättre om de tryckte något annat än reklam på så många sidor. Hello världen!

Det roliga är att respektive tidning svarar snällt och pedagogiskt.

Senast tror jag det var nyaste Damernas Värld där någon inte alls förstått hur idiotiskt korkad frågan var och därför undertecknat med både för- och efternamn. Vuxen människa. Pinigt.

Lackade tånaglar

Det är vardagsglamour att bli glad av. Jag tog en rosa variant. Jag viftar på dem så mycket jag kan när jag kollar.

En skräck jag har i livet är att få stora, tjocka, gula tånaglar. Huvva, det ger mig rysningar. Ungefär som när folk väljer att ha långt hår fast de har ungefär fem nordiska, tunna hårstrån.

Ingen passar i gula tågaglar, få passar i långt hår. Det första går dock att dölja.

Underhållande bok


Helena har återskapat delar av sin farmor Signes liv med hjälp av dagböcker och brev som sparats. Fram träder en fantastiskt historia som äger rum främst på första halvan av 1900-talet. Kärlek, krig, kvinnokamp.


Det är inte fiction, utan skrivet med kärleksfull hand. En romaniserad dokumentär som griper tanken och fyller mig med tacksamhet över att jag är tjej nu, inte då.


Det här är underhållning på riktigt. Jag läste också en chicklit i helgen. Det är underhållning på låtsas, som man egentligen lika gärna kunde vara utan. Den här VILL man inte vara utan.


Om mat

På morgon-TV är det en mycket tråkig kvinna som pratar om hur man gör majonäs. Kan ingen släppa in min exellenta syster istället? Och hur många gör egen majonäs egentligen? Med lecitin?

Man skulle gärna vilja vara den person som uppfann vaniljvisp, det är godaste gott!

I dag har jag tagit på mig att laga lunch. För att kunna genomföra detta måste jag handla först. Tagit ett recept ur Vego Paradisio, the short and wunderful book.


Tidigt tidigt

Den sista dagen på påsklovet. Har ägnat hela natten (som det känns) åt att lösa saker på jobbet. Idiotiskt. Kunde inte sova vidare för att någon drar timmerstockar. Tanken var att sova vidare i soffan men... ser datorn, ser böcker, funderar. Och så är det ju bra att inte sova sjukt mycket längre än jag kan i morgon. Regelbunden dygnsrytm ska visst vara viktigt.

Till frukost blir det bara saker jag tycker om. Rester av äppelkakan och kanske mackor med jordnötssmör. Mm, vad gott för mig! Det är viktigt så jag orkar springa mera!

Såg just på vädret att vi begåvas med regn i dag. Då kanske jag bara ska scrappa idag. Jag har ju en del nya saker som jag vill använda, så varför inte! Ska också söka till högskolan idag.


Runda två

Okej, rapport från runda två. Bara positivt. Mest positivt är att jag inte kände döden komma över mig, jag var bara taggad. Jag sprang större andel av sträckan och snabbare. Jag märkte det eftersom bestofboybands inte hann lika långt. I dag lade jag också till lite stretching efteråt. Som vilket proffs som helst. Mer kommer.

För att kompensera detta ska jag nu baka äppelkaka, en enkel variant som jag levde på i min ungdom när jag bodde hemma ensam veckor i sträck. Någon behövde ju ta hand om ungdjuren när resten var i sommarstugan och badade ...

I dag har jag försökt prata allvar med en kompis för att ge henne chans att ångra sig var gäller den här ungen. Jag har till exempel berättat att hon kan gå i två delar när den kommer ut, men hon är lurig min kompis för hon svarade bara att hon kunde köpa en tandemcykel.

Tänkte på det när jag sprang och på att jag glömde fråga henne om hon visste vad avslag betyder. Ett begrepp jag lärde mig i boken Gravidchock. Sedan kom jag på att jag kanske ändå vetat det hela mitt liv, det kanske är samma sak som efterbörd, som man måste titta efter på korna. Då kände jag mig lite dum.

Min barnmorskestuderande syster Sara undrade om jag ville se lite äckliga förlossningsbilder, då vi sågs senast. Det ville jag inte. I princip kan jag inte tänka mig något äckligare. Hör du det Elin, jag kan inte tänka mig något äckligare! Nu fick du inte vara anonym längre!

Taking care of!



Under en promenad med ett av M-barnen så fick jag ta hand om tigern. I min ficka åkte den med utsikt. Jag är fortfarande inte mer vuxen än att jag tror att även kramdjur har känslor.

Vilket får mig att minnas att jag räddat ett stort M-barns My little pony från låddöden. Den ska badas och kammas och få träffa mina. Stå bredvid dem till och med.

I kväll blir det snyggt

Ni vet väl att det är en mindre dödssynd att visa gravt ovårdade fötter nu när det blir vårigt ute. Klipp naglar, fila hälar, smörj på kvällen. Om inte, sko på!

Jag ska måla naglarna ikväll när jag skriver ledare. Någon av följande färger tror jag blir bra:



Oskarp bild, men det blir så när solen skiner.

Transformers

Minns ni de leksakerna? Jag är som en sådan, nu har jag transformerats tillbaka till mitt vanliga jag. Det vill säga hemma, glad och nöjd. Och får göra vad jag vill.

Idé

Nu har jag tänkt att jag ska göra en till tatuering. Och det ska vara en My little pony! Just tidigare i dag frågades jag om jag skulle göra någon ny tatuering och jag sa nej, för jag har inget uppslag. Men nu har jag! Bildgooglade i dag på ponnyerna (började med Barbie) och fram hoppade tatueringar som andra med god smak gjort.

Den här skissen är en bra grund tror jag:



Vad tror ni? Kanske inte tungan på hästen

Den dumme lille Puh

Han har ett töntcitat som säger:
-Ingen kan vara nere med en ballong.

Vem bryr sig om en ballongjävel?!

-Ingen kan vara nere med en (fungerande) dator.

Nalle Puh är störtlöjlig tycker jag. Söt, men ultratrist.

Rapport från skogen

Jag är stuck i de värmländska skogarna över påsk. Det är bara så. Det är inget jag kan göra. I dag har vi grillat i skogen. Passar perfekt för en friluftsmänniska som mig. Vägrade sätta på mig stövlar, visste det skulle gå bra med skorna... och det gjorde det ju. Jag har alltid rätt.

Nu har jag ingenting att göra. Som omväxling. Tackar högre makter för Markus dator och trådlöst nätverk (!!).

Grupptryck?

En av tjejerna som har skitigt hemma säger att hon dricker sådana enorma mängder cola på grund av ...  grupptryck! Det är inte lätt för dagens ungdom.

-Ingen raketforskare, säger Lina.

Det är kul att kolla på TV med henne. Efter vi har hånat colan tittar Lina på vad jag för tillfället dricker.



Det var svårt för oss att få en stabil bild, men man ser ju. Jag inmundigar Pepsi Max. Lina tömde också just upp ett glas. Grupptryck...

Jag har faktiskt inte haft cola hemma på evigheter. Sanning!


Well done

Okej, jag har provat skorna. Jag har tagit ut en liten lagom rutt. Jag orkade springa ungefär halva. Inget att skryta om men nu är jag på g. Det räknas.


Mitt problem är att jag alltid vill göra allt så snabbt, men jag dör om jag springer för fort. Jag tänker mig att rullatortakt torde vara lämpligt.


Näe

Lina och jag väntar spänt på att Rent Hus ska börja. Då ser hon att det är nån Star Wars på en annan kanal. Varför hon glatt tittar på mig och undrar om vi ska på det istället.

Efter att ha mött min döda blick säger hon nedslaget:

-Näe, du älsker ju inte det.

Star Wars är för geeks.

För övrigt gör veckans Rent Hus mig inte besviken på minsta sätt. Men det är så tragiskt, att när människor mår dåligt visar det så tydligt att de inte orkar ta hand om sig. Men i det här fallet undrar man ju varför inte de lata döttrarna tar tag i läget. Lata ungar stör mig. Dessutom hade de "knulla" skrivet på väggen. Det är inte okej. Vad är det för vokabulär som städtanten sade.

De är så himla lama tjejerna. Usch för att hänga med lama. (Som attityd, inte funktionshinder)

Love stryka

Jag har strukit fram för Top Model, framför SATC och nu framför Top Chef. När jag är igång gillar jag väldigt mycket att stryka. Det blir fint och får plats så mycket i lådorna. Mycket lättare att bara plocka fram något sen. När man har strukit ett tag behöver man sedan inte stryka på väldigt länge. OBS! Jag är inget freak som stryker trosor och så.

Skor i vårsol



Det här är det första par skor jag köpt i livet med syftet att springa utomhus.
Syftet har inte börjat än, men nu finns förutsättningarna.

Jag har alltid gillat Nike, så det var självskrivet. De andra skorna byggs nog dessvärre också av barn. Fy fan. Det är svårt att vara konsument och det är svårt att vara barn.

Tommy hade tipsat om ett par skor som hette Nike Womit typ. Men man vill ju inte ha kräksskor.

Nu ska jag göra middagsmackor och se på Top Model 4. Can´t help I love it!

Yeah!


Fuck klassamhället!

I helgen kom resultatet från en opinionsundersökning som visade att fler människor är villiga att rösta på Moderaterna än på Socialdemokraterna. 

Det är nu Socialdemokratiska arbetarepartiet tydligt måste visa de olika ideologier som styr partierna.


Klassresor, att komma från fattiga förhållanden men kunna skapa sig en tillvaro som var bättre än den man föddes in i, är ett begrepp för att det förekommer. Läskigt  begrepp kanske eftersom man då först måste våga tala om ett klassamhälle. Jag räds inte det. För mig är det väldigt tydligt då vi har kungahus vars hela tillvaro finansieras av oss som aldrig är välkomna på nobelmiddag. Glädjande nog har många reagerat på fenomenet när ett påkostat bröllop stundar.


Ju mer man har desto mer får man. Hur många lokalvårdare får bjudluncher och tjänstebil, hur många chefer får det? Att  behöva göra sådana billiga poänger för att peka på att klassamhället fortfarande i allra högsta grad existerar känns tråkigt men nödvändigt. Det gör ont i hjärtat vid rapporter om att på somliga skolor går skollunchen åt till sista smulan på fredagar och måndagar för att fylla hungriga magar inför och efter helgen. Då pratar vi inte om Djursholm. Nyligen kom rapporten som berättade det man kunnat ana, att rika får bättre sjukvård. Det är inget hittepå att klassamhället lever och frodas. Klyftorna ökar till och med.


Min bild är att en moderat anser att vi alla föds med samma möjligheter och det enbart är vad vi gör av dom som styr oss. Slänger vi bort det genom att inte klara skolan som vi borde, hamna i fel sällskap eller inte få ett jobb så får vi ta smällen själva och inte få några extra försök. Att skolan var svår för att mamma och pappa söp finns inte med i beräkningarna.


Jag föddes för inte så länge sedan av en ung, söt mamma utan gymnasieutbildning. Vi bodde med mormor och morfar i ett hus som bara strax innan jag föddes fick toalett inomhus. Jag kände under många år ingen som hade pluggat något mer än gymnasium. Tack vare ett välfärdssystem med möjlighet att få lån till högre studier har jag skaffat en ekonomi där jag själv kan välja var jag vill bo och inte vara beroende av någon annan för att dela kostnader, om jag inte skulle vilja det.


Hade jag fötts 40 år tidigare hade det varit en utopi för mig. Då hade mitt liv tett sig helt annorlunda. Förmodligen hade jag fått leka hemmafru åt en man som hade himlat med ögonen och skojat med sina kompisar om jag ville läsa böcker eller talat om att studera. Inte för att vara elak utan för att sådant beteende fallit utanför normen. Där hade jag gått omkring och trott att jag var någon. Man skulle veta sin plats.


Socialdemokraterna jobbar målmedvetet med att utplåna skillnader mellan fattig och rik, mellan man och kvinna med ett enda mål... att ge alla friheten att välja sitt liv. Vi ska födas med samma möjligheter. Det kan få en att dra efter andan för att det fortfarande känns så långt borta. Mycket är gjort men målet är inte nått. Jag har i dag mycket att tacka Socialdemokraterna för det de gjort för mig, nu måste arbetet självklart gå vidare. Det ska göras klassresor så det står härliga till!


Vad är självklart för Moderaterna? Otryggare anställningar, låg förmögenhetsskatt och försämrad vuxenutbildning. Och att man ska veta sin plats.

Ledare Söderhamnskuriren, Ljusdalsposten 7 april 09


Hemmafrublogg

Jag inser att jag skriver en hemmafrublogg. Sugigt. Det stora barnet som bor hos mig gnuggade sig i ögonen när jag drog upp persiennerna som värsta erfarna mamman. Nu är hon iväg på lunch med en kompis.

Jag tänkte berätta om en underbar MAC-ögonskugga jag hade på mig i går. Jättefin när jag lade på den halv elva på förmiddagen. När jag kom hem efter 23 så fanns den inte längre. Bara kajal. Någonstans i världen finns en massa ögonskugga som bara sådär har försvunnit från glittriga ögonlock.

Jag ska göra en liiiten shoppingtur på stan i dag. Med lågkonjunktur och en uppsägning i ryggsäcken (en topp tio-uppfinning) så har jag inte köpt särskilt mycket saker alls. Men nu är det sådant som jag BEHÖVER. TIll exempel pumptvål till köket (hemmafruvarning igen). LIte sånt.

Mannen ska komma hem med lunch till mig. Snällt. Men jag tvättar ju hans kläder.

Pigga upp sig lite



Då kollar jag på den här killen som i går kanske tyckte det var lite otäckt att åka stora banan första gången på året ...

Nu har jag slängt i en omgång tvätt, vattnat blommor, klippt bruna blad, slängt växter, plockat lite, tömt papperskorgar, deklarerat och ordnat till Bob, bäddat. Det känns som en bra början.

Fixardag

Inledde med ett möte på soc och nu ska jag fixa fixa fixa. Eller mest tvätta. Men jag har en del saker att så att säga ta hand om i dag. Deklarera till exempel. Bra kommer allt att bli!

In Gävle again

Tillbaka i pulsen igen. Oj oj oj!

Har möten på morgonen två dagar som kommer.


Älskar pigg!

Vaknade av mig själv långt innan klockan skulle ha ringt. Låg kvar i sängen för det var så tidigt att lagårn fortfarande lät. Skönt! Nu ska jag snart iväg och knåda på små tvillingar igen.

Da twins

Vi har gjort regular tvååringsgrejer som att rita och cykla och bada. Det senaste blev en blöt upplevelse även för mostern med kläder på. Fast det gör inget, de hade fått äta upp mina lillfingrar om de önskat det. Min syster Jessica är världens bästa mamma, det är kul att se. Förutom min egen mamma that is.

Kom hem föra åtta och då badade Norraladalen i solnedgång. Heaven om earth.

I himlen har vi ätit knäckemackor och ananasskivor och sett på mammas bästa program 2.5 män. Själv hatar jag den signaturmelodin (låter som något specialdesignat för utvecklingsstörda som är i behov av något enklare. Ingen skugga ska falla på de utvecklingsstörda!) och är inte särskilt road av programmet, men det är lite att ta seden dit man kommer.

Ingenting

Det är det bästa med att vara i Närby. Alltså, det händer grejer av olika slag men inget som kräver min tankekraft. Snart ska jag ut med bilen för att hälsa på de enda små barn jag gillar i hela världen, då måste jag nog koppla på lite men för dem gör jag vad som helst.

Självklart har jag mjukisbyxor på mig, men ska nog byta till baggy jeans innan jag åker. Lite kan man väl kräva. Fast om ingen annan bryr sig, varför skulle jag.

Biter lite

Har varit ut i t-shirt i omgångar. Det går bra en stund. Klövverkaren har två underbara hundar. En labrador och en samojed. De har jag klappat. Lill-Anton har fått lunch och han blir lika glad för det varje dag! Det är roligt att vara bland djuren.

Narkos

Jag har sovit som under narkos cirka 23.30-10.00. Bra grej.
Klövverkaren är här, semin har varit här och solen skiner. Får se vad jag hittar på.

I mammas soffa

Sov där någon timme. En hundnos i ansiktet då och då men det skadar inte.

Söndag morgon

Hade känts som lilla hell om det varit arbetsdag i morgon. Men det är det ju INTE. Det är påsklov, och jag ska åka till Norrala i dag. Då snurrar lyckan runt i kroppen!

Hade det inte varit så utan en vanlig söndag, hade jag kanske gråtit nu. Det regnar ute och jag måste gå och duscha, bara jobbiga saker.

"Bara ta det lugnt"

Det är ett vanligt uttryck som folk slänger sig med. Vad betyder det? Vad gör man då?


Jag har precis diskat och skurat badrummet, efter att ha mejlat och ordnat en massa med sånt som fanns i mina mejlboxar. Det är att ta det lugnt för mig, men jag tror inte att det är det som vanligen avses.


Om man menar läsa, så säger man väl läsa. Menar man promenera så säger man väl det?


Påskigt i centrum



Gävle påsksmyckar alltid stan. Så här ser vi ut, en helt vanlig lördag, Markus och jag. Vi tar en hundring i timmen för att stå så där påskigt.

En del av Gävle, Dalapalatset



Faktiskt väldigt nära där jag bor.

Ställt till rätta med blomman

9.30 började arbetsdagen med arbetarekommunens styrelse på Hotell Winn. 16 kunde jag checka ut och Markus hämtade mig. Med blomman och kortet till kollegan som nu är levererat. Middag inhandlad.

Hela den här fantastiska dagen har jag varit inne, det är jag nu med. Men nu ska jag sätta mig på min balkong och läsa istället. Sedan får vi se vad jag, min stackare, orkar.

Och fredagen gick ...

Klockan ett somnade jag med halvkassa boken "Åse" i näven. Vaknade nyss. 5,5 timme senare. Måste ju ha någon nytta av karensdagen. Men allvarligt, det är veckans jobbigheter som jag sov bort tror jag.

Jag kan vara lycklig jag!

Från aftonbladet.se idag

Undersökning: Syrror särskilt bra att ha i svåra tider.
Har du systrar?
Grattis, då är chansen större för att du ska vara en lycklig och balanserad person.

Jag har tre, det borde vara bra. En har jag just ätit frukost med. Eller lite chips åt jag. Hon sade att salt nog var bra för mig så det var lite order kan man säga. Se där liksom, lycka direkt!



Like a queen

Jag har själv fixat detta med bluetoothen efter några suckiga dagar. Jag är så bra! Här kommer bilden jag talade om:



Det här är UNFs förbundsstyrelse vald 1997. Vi skulle fota tokroliga julkort, och det som skickades ut är ett där vi sitter i en liten bubbelpool. Den här bilden måste ha tagits vid samma tillfälle men varken jag eller Anders (längst ut och jag näst längst ut uppe till vänster) kunde minnas att vi tog bastubilder. Det var Anders jag träffade igår. Vi är tillsammans revisorer för UNF den här perioden. Ett ärofyllt uppdrag.

På UNFs kansli har någon satt upp bilden på en liten minnesvägg. Klippet under handlar om IOGT-NTOs nuvarande förbundsordförande Sven-Olov Carlsson som fördomer porr på 70-talet. Idel bra grejer alltså.

Hur som helst var det ett uppiggande ickeminne

Kan inte sköta mitt uppdrag

I dag var det mitt jobb att leverera blomma och kort till en kollega som arbetar sista dagen idag. Allt var färdigfixat sedan igår. Vad händer?

Av hänsyn till er kan jag inte berätta så tydligt, men jag har inte sovit så bra i natt och det beror på ett sjukdomstillstånd med vilket man gör det bäst att vara hemma. Om inget högst ovanligt händer kommer jag mest troligt att kunna summera upp tre sjuksrivningar under sex år. Just nu, mitt i en, kan jag inte säga att jag glädjer mig åt det.

Men jag gick upp vanlig tid jag. Det går inte obemärkt att jag förvandlats till tant. Har skrivit instruktioner till vikarien, mejlet viktiga mejl, kollat min bloglovin´och läst Arbetarbladet. Och väckt Markus precis. Ska nog försöka sova lite sen han har gått.

Druckit en c-vitaminbrus med. Inte för att jag tror det är så nyttigt, men för att det är gott.

Good

I morse på bussen ut till Essingen var det en kille som lyssnade på Marky Marks Good Vibrations. Nice!


Jag får inte min bluetooth att fungera så jag kan inte blogga bilden av en skön bild. Återkommer i frågan.


Did Stockholm

Åkte "tidigt" i morse. Tidigare än vad jag hade behövt visade det sig. Hade två ärenden. Först att revidera UNFs verksamhet, sedan att delta i en diskussion med Accent. Trevligt.

Åt med Sara på Pizza Hut innan jag for hem.

Det är mysigt i Stockholm på våren.

Rent Gävle

Klockan åtta ska jag se på Rent Hus. I kväll är det en familj i min kommun som inte har vett att hålla rätt på sig. Varför är det så fascinerande med skitighet?

Min stackars mamma fick städa hela helger efter mig när jag var bortlämnad när jag var liten. Jag var inte borta på avlastning utan för att den biologiske faderns släkt ville ha en bit av härligheten. Då fick mamma städa upp i mitt rum som var belamrat av det mesta man kunde samla på. Stenar och sånt. Men likt många i Rent Hus så fanns det en stig till sängen.

Och så säger de att människor inte kan ändras. Det har i alla fall jag gjort.


Sex timmars riksdagsdebatt

Absurt att prata i sex timmar om huruvida alla ska få gifta sig med den de älskar om de nu vill det. Det borde ta en sekund cirka.

-JA!

Fredrik Lundh var söt på nyheterna.

Europe

Idag Spelade Mc Gill´s Europe så det hördes ute på gatan. Det är vad jag kallar vårstämning.
Carrie var det.

Sov

I går sov jag hela kvällen eftersom systemet inte var på topp. Hela natten har jag också sovit. Nu är det bättre.

RSS 2.0