Gefle

rådis

Tillbaka i händelsernas centrum.
Eivor har skött gerbilerna helt utan anmärkning och dessutom sorterat upp all post i fina högar på bordet.
Råttorna skötte tågåkandet perfekt. De är redan rutinerade. Tre personer var mycket nyfikna på dom.
Min gamla lärare i barnkunskap satt tvärt över gången. Hon var inte intresserad. Fast jag hade femma och allt.

Jag har inte sett ett uns av nån tsunami-grej. Inte läst nån minnesbilaga eller så. För jag orkar inte. För jag till hrö dom som muttrar och säger att bara för att mång aomkommer samtidigt är det inte värre än när det blir en i taget. Jag avskyr masshysteri. Och det är inte Görans fel och det är inte Lailas fel. Leva är en risk. Att vara utanför Sverige är en risk. Tar man den så stå för den.
Även om jag naturligtvis lider med de drabbade, jag är inget stenhjärta.
Det är inte alltid någons fel...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0